alfredssons vardag

Snart fyra år tillsammans med världens bästa flickvän nu. Jag kunde inte ha det bättre och jag slås för varje dag nu över hur bra allting är för närvarande :)

Jag kan dessutom med ett stort leende på läpparna räkna ner dagarna till den andra november 2012, som är vår femårsdag, samt till Jamaicaresan. Det närmar sig med stormsteg nu, både vår speciella dag och avresan.

Två månader ska alltså spenderas på Jamaica där Karin ska skriva sitt examensarbete. Själv ska jag, är tanken, jobba lite inom skolan och samtidigt ha lite semester, eller vad vi ska kalla det. En rad veckor som kommer att ge oss nya erfarenheter och en spännande upplevelse väntar garanterat.

 

Under helgen som gick fortsatte vi jobbet med att bli klara med allt till resan. Bitarna börjar falla på plats nu och vi kunde under söndagskvällen checka av ytterligare några viktiga punkter på att-göra-listan. Nu är det snart nedförsbacke, några småsaker ska vi ro i land till innan mina kära svärföräldrar kommer på besök kommande helg. Därefter är det bara att ta ett djupt andetag och kasta sig ut i det okända, mot Jamaica :) 

 

 

 

Så var sista Smålandsbesöket för året avklarat. Det var med det sagt givetvis lite blandade känslor när vi lämnade Kalmar för den här gången. Nu tar det ju ett tag tills det blir ett nytt kärt återseende av föräldrar, vänner och min hemstad igen.

Helgen som gick innehöll dock en hel del roliga händelser och vi tog vara på tiden bra där hemma. Mammas födelsedag firades lite smått i efterskott i lördags och presenten från oss verkade lyckad. Det blev också ett känslomässigt och fint besök på kyrkogården där flera nära och kära vilar. Skönt att hinna förbi där nu när jag väl var hemma.

 

Som alltid var det lugnt, trevligt och väldigt fint där hemma. Det är så avkopplande att komma hem till Smålandsskogarna och hösten där ska inte underskattas. Vi tog vara på den genom lite promenerande och tog det sedan bara allmänt lugnt under resten av lördagen.


I söndags bjöd mamma på ett julbord i miniformat med en del juldelikatesser (det blir ju ingen svensk jul för oss i år). Därefter sprang tiden iväg och det blev dags att runda av hemmahelgen med ett besök på Guldfågeln arena. MFF gästade stan och gjorde det på bästa möjliga sätt. En klart rättvis 2-1-seger (även om det blev onödigt spännande i slutet, då var hjärtat i halsgropen) blev det till min stora glädje och som MFF:are njöt jag förstås av den stora klacken som höjde stämningen på arenan.


En fika med hela familjen, som även var med på matchen, följde innan tåget väntade och det var hög tid att bege sig ner mot Skåne igen.

Här väntar jobb veckan ut, ett gott höstlov nästa vecka då svärföräldrarna kommer ner från Gävle och därefter står Jamaica för dörren. Två månader där står som bekant på schemat och därmed fick jag säga hej då till Småland för det här året i söndags. Jag lyfter på hatten och tackar för det senaste besöket och ser fram emot att komma tillbaka med en stor dos erfarenhet rikare.

 

  

 

Fotbollssäsongen 2012 är över och som vanligt har jag roat mig med att summera den. Då jag under säsongen har drivit en lagblogg för mitt HF Olympia har summeringen förstås publicerats där. Dessutom går det nu och i ett par veckor framåt att rösta på årets mål som inofficiellt koras i bloggen:

 

...säger jag (vi, ja alla hoppas jag) till min älskade mamma som fyller år idag. Grattis! :)

 

 

En gång i livet har jag glömt, skandalöst nog, mammas födelsedag och det ska aldrig upprepas igen. Det var dock Karins fel, då det var samma dag som jag för första gången någonsin mötte henne. Så jag var lite förvirrad.. :)

Hursomhelst får det bli lite firande av mamma i helgen då både jag och Karin åker hem till Kalmar och spenderar några dagar där. Som alltid ska det bli skönt att komma hem, jag uppskattar det mer och mer trots att jag samtidigt trivs alldeles utmärkt i min nuvarande hemstad. Men barndomshemmet är ju alltid hemma för mig.

 

Det blir roligt att hinna med att fira mamma och att träffa mina kära föräldrar lite till innan vi är borta ett par månader.

Så en rolig helg väntar!

 

 

Jag måste erkänna en sak: jag har farit med osanning (det lät underbart gammeldags, eller hur?). Jag har ljugit, eller åtminstone delvis. Jag påstod ju förra veckan att införskaffandet av de fina, värmande höstblommorna var veckans bästa köp och så skulle förbli. Det stämde inte riktigt i slutändan.

Det blev nämligen en del shoppande ute i Väla trots att jag mer eller mindre uteslöt den möjligheten från början. Nu passade jag dock på att utnyttja min gamla presentkort på HM och kunde till min stora glädje fylla på garderoben med ett par vinröda chinos. Just chinos är enligt mig överlägset att gå i jämfört med jeans och därför behöver jag ha ett antal såna par. Vinröda har dock varit lögn att hitta för mig fram tills nu och därför var jag extra nöjd över det inköpet. Det slår nog blommorna, om än hårfint. Dessutom blev det en skjorta, en grå efter lite smakråd från Karin, plus en i mina ögon (hennes också...) snygg långärmad marinblå/vit.

Så några fler lyckade köp än bara en bukett blommor (förvisso nästintill löjligt fin) blev alltså förra veckans facit. Jag får därmed be om ursäkt till eventuellt upprörda läsare och lova att jobba på att inte dra förhastade slutsatser eller rentav ljuga här mer :)

 

 

Den närmar sig nu. Den närmar sig till och med rejält, med en jäkla fart.

Jamaicaresan alltså. Mindre än en månad kvar, sen beger vi oss mot varmare breddgrader och stannar där i inte mindre än två månader. Blir spännande, intressant och härligt!

 

 

 

 

 

Veckan har inte varit någon stor spenderar-vecka och lär inte heller bli det, även om vi ska ut till Väla en runda i morgon. Men det här köpet var riktigt bra. Eller vad sägs? Min kära flickvän gillade dem, jag föll direkt för färgen och de lyser faktiskt upp i höstmörkret :)

 

(i det här inlägget låg kvar som utkast, men skrevs i fredags och är därför lite inaktuellt)

http://hfolympia.bloggplatsen.se/2012/10/03/8749302-forutsattningarna-infor-avslutningen/ -

så där såg förutsättningarna ut inför vår avslutande division 6-match för året, derbyt mot Stattena IF

 

och så här gick det! Det blev ett lysande slut på en över lag motig säsong, men samtidigt en säsong som vi avslutade med fem raka matcher utan förlust varav fyra raka vinster

http://www5.idrottonline.se/HFOlympia-Fotboll/Nyheter/Egnanyheter/Derbyvinstochsakratkontrakt/ -
läs mer på vår officiella hemsida, hfolympia.se
 

 

Känslan när slutsignalen gick var förstås bra, det var såväl en oerhörd lättnad som en skön känsla av stolthet över att vi hade klarat av det trots att allt för drygt en månad sedan talade för att vi skulle åka ur. Samtidigt så dök en känsla av tomhet upp hos mig. Det blir ju lätt så när man inte spelar. Det är klart att man känner sig nöjd över lagets prestation och är glad för tre poäng när en match vinns och man själv sitter på bänken men den där riktiga lyckan infinner sig inte direkt efter slutsignalen.

 

Under matchens gång har jag aldrig några problem att leva mig in i det som händer på planen och verkligen brinna för det de gånger som jag är på bänken. Däremot är det lite svårare att uppleva det där riktiga, äkta lyckoruset efter 90 minuter om man själv inte har spelat alls. Nu var det underbart att bara vara en del av HF Olympia den här dagen, framförallt när vi gjorde vårt 3-1-mål. Då var det samma jubel på bänken som på planen, om inte värre. Så visst var det trots allt väldigt mycket lycka under matchen och det tog inte lång tid efter att kontraktet hade säkrats förrän lyckokänslan infann sig även hos mig personligen. De senaste dagarna har jag bara gått runt och varit ruskigt nöjd.

 

Ännu mer nöjd blev jag när jag lät mitt statistikintresse ta över för en stund och grottade ner mig i lite statistik som rör vår höstsäsong. En liten genomgång visade att vi under de fem sista omgångarna var seriens näst bäst lag, bara de som vann till slut var bättre. Vi tog 13 av 15 möjliga poäng under den perioden och blev dessutom det bäst kvalplats-placerade laget i de åtta division 6-serierna i Skåne. Det räckte med att bli bland de fyra bästa för att slippa kvala och nu blev vi rentav allra bäst.

 

Karin läser statistik just nu och det verkar inte vara den roligaste kursen som de har gått. Jag kan tänka mig det, det varken lätt eller jätteintressant när hon berättade vad de gjorde häromdagen. Däremot tycker jag statistik kan vara riktigt kul när det handlar om något som intresserar en på allvar (som fotbollen för mig) och man håller det på en begriplig, överskådlig nivå.

Det här är statistik när den är rolig:

http://hfolympia.bloggplatsen.se/2012/10/11/8795982-rolig-statistik-for-oss-vitroda/

I kväll är det dags för att återigen ta sig till Swedbank Stadion och försöka stötta MFF i jakten på SM-guldet. Förra gången jag var där blev det förlust mot Göteborg med 1-2. Nu är det dags för ett nytt försök när IFK Norrköping kommer till Malmö idag. Efter segern borta mot Syrianska i måndags lever återigen guldhoppet, vilket är riktigt skönt men ska det fortsätta att leva är det endast tre poäng som gäller i kväll.

Precis som mot Sundsvall (jag tar gärna en repris av den matchen, med det sagolika slutet) får jag glädjande nog med mig min kära flickvän till Stadion. Det är extra roligt när hon följer med och förhoppningsvis kan det bli en positiv upplevelse för henne i form av riktigt tryck på läktaren och bra stämning. Nu ska visst vädret vara riktigt kasst men förhoppningsvis trotsar Malmöborna det och gör allt som går för att sjunga fram MFF i guldstriden.

Efter matchen kommer vi att stanna kvar i stan över natten. I morgon blir det nämligen Malmö alternativt Köpenhamn, förmodligen det sistnämnda, för hela slanten. Det ska bli riktigt kul att hitta på något sånt tillsammans och jag ser verkligen fram emot inledningen på helgen :)

 

I söndags blev det sedan en lång välbehövlig (trots att jag inte jobbar ihjäl mig blir det ju i alla fall tidiga morgnar i veckorna) sovmorgon följt av en fixar-dag för min del. Det är en hel del både små och större saker som ska fixas inför Jamaica och söndagen var ett utmärkt tillfälle till att ta tag i lite sånt.

Avslutade helgen gjorde därefter ännu mer filmtid. Efter rätt mycket velande slängde vi i en gammal favorit i form av Hata Göteborg.Därmed slukades ytterligare en bra film innan det var dags att stämpla ut från den sköna helgen.

Jag kritade ihop lite till bloggen på väg hem från jobbet i Malmö i fredags. Det blev aldrig publicerat då men passar på att slänga in det nu i stället.

. . . . . . . . . . . . .

Lite funderingar gällande sport som dök upp under fredagen:

Sportjournalisterna med hockey som expertområde diskuterade flitigt varför publiken sviker Elitserien så här inledningsvis på säsongen. Alla tre hade lite olika åsikter gällande anledningarna till det svaga publiksnittet. Det som slog mig var att ingen tog upp det, i mina ögon, givna: Det ska spelas 55 omgångar innan det ens är slutspel och verkligen börjar gälla striden om guldet.

Är det inte självklart att väldigt många sparar pengarna till längre fram under säsongen då? Visst, NHL-lagen spelar normalt sett 82 grundseriematcher och har ofta ett ganska bra publiksnitt, men hockeykulturen är mer inkörd där och det är mer underhållningsbransch över det hela också.

Jag skulle för hela mitt liv inte vilja att MFF skulle spela 55 ligamatcher under en säsong, framför allt inte 55 matcher följt av ett slutspel. Det skulle vara för dyrt att gå på varje match med dagens biljettpriser och det skulle också kunna bli svårt tidsmässigt att hinna med. Är det då så konstigt att Elitserien inte lockar storpublik just nu när vi inte har lämnat september än?

. . . . . . . . . . . . .

Det slog mig också hur dålig koll vissa sportjournalister har på vad som egentligen är ett matchavgörande mål. Bara i dagens Sportbladet hittade jag flera exempel på där de skriver typ “Han stod för det matchavgörande 4-2-målet” och liknande. Vid en närmare titt märker man sedan att matchen slutade 4-2. Ja, då var ju inte 4-2 matchavgörande! Skärpning kräves, nån jäkla ordning måste vi ju ha här. Det matchavgörande målet är ju 3-2-målet, precis som 2-1 är det i en match som slutar 4-1, eller 4-3 är det i en match som slutar 7-3 och så vidare. Det räcker ju alltid med att göra ett mål mer än motståndarna.

En petitess kan man tycka och visst är det så, men ibland tillåter jag mig att vara lite lagom bitter och axla en roll som gnällkärring. 

. . . . . . . . . . . . .

Jag är sjuk. Ja, inte fysiskt (bara hungrig när det här skrivs) men jag börjar undra hur det står till psykiskt. Skriva en lång utläggning om vad matchavgörande mål är… Inte friskt, någonstans.

. . . . . . . . . . . . .

Lite glädjande nyheter i stället, eller en enormt stor glad nyheter rättare sagt: Karin fick stipendiet som hon sökte för examensarbetet på Jamaica. Stort grattis älskling! Så sjukt värd hon är det, jag har ju på nära håll sett hur mycket tid hon har lagt ner på ansökan och på hur mycket jobb som ligger bakom. En rejäl reskassa in på hennes konto och dessutom en stor ära att få det förstås. Bra jobbat! 

Jag är riktigt stolt som pojkvän och riktigt glad för Karins skull :) 

. . . . . . . . . . . . .

Lite Olympia på Youtube:

http://www.youtube.com/watch?v=fVdNxD1C4TE

Noa passade på att filma lite när vi slog Helsingborg City för några veckor sedan. Kolla in blogginlägget i Olympiabloggen för en länk till klippet från matchen som nu ligger ute på Youtube.