alfredssons vardag

Så sa Cmores expert tillika MFF-legenden Anders Andersson i direktsändningen när MFF avgjorde i 94:e minuten borta mot Djurgården förra måndagen. Ett citat jag har hört x antal gånger senaste dagarna då jag om och om igen har njutit av Svanbergs matchavgörande mål. Och nog stämmer Anderssons ord väl överens med vad man kände där och då, när ett decimerat MFF tog ledningen efter en match som långa stunder dominerats av hemmalaget och där Malmö varit illa ut vid många tillfällen.

Det kändes nästintill osannolikt, men det var likväl verklighet och fakta.

Djurgården var ju bättre, det erkänner även jag. MFF hsade en spelare utvisad, ett kryss hade varit bra för vår del och slutsignalen närmade sig. Att Svanberg då fick tag i bollen, utmanade, kom förbi och via en Djurgårdsspelare skickade in matchavgörande 1-0 var nästan för bra.

Glädjen var helt sanslös i samband med målet. Det kom precis framför vår drygt 1000 personer starka klack och lyckoruset var enormt.

Rubriken på inlägget kunde likaväl ha varit yrsel. För det var snudd på vad jag kände efter jublet vid 1-0-målet. Två gånger i livet kan jag minnas att jag har jublat så enormt mycket så att det nästan svartnat och det snurrat till i huvudet. 3-2-målet borta mot AIK 2014, när guldet säkrades, var fram till i måndags den enda gången. När Svanbergs inspel gick i mål blev jublet lika intensivt. Helt underbart, galet, härligt!

 

Vilken sommar det har varit egentligen, så mycket den här innehållit för vår del. Egentligen borde jag fylla inlägg efter inlägg med sommarberättelser och summeringar av vad den här sommaren har fört med sig hittills, men jag tänker försöka koka ner allting till ett enda inlägg. Det blir en salig blandning, förmodligen blir det rörigt och för mycket, egentligen är det snudd på oförskämt att bara skriva ett inlägg om en hel innehållsrik och givande sommar samtidigt som jag i ren frustration slänger ihop lika mycket om MFF - men hursomhelst, nu kör vi, nu ska sommaren 2017 fram till slutet av juli summeras.

 

 

...gått på Håkan Hellströms konsert i Gasklockorna och likt många andra Gävlebor och fått en riktigt lyckad kväll. Det går inte att komma ifrån att den mannen kan charma och underhålla på absolut bästa sätt. En grymt bra konsert precis som förväntat inledde semestern för vår del.

 

 

 

...spenderat en vecka på västkusten, närmare bestämt på Tjörn. Det visade sig vara en riktigt bra idé och blir säkerligen något vi gör om någon eller flera gånger de närmaste somrarna. Grymt fin miljö, perfekt läge några hundra meter från havet, spännande krabbfiske, midsommarfirande, en dag i Göteborg, en tur till Lysekil där Havets hus-besöket var höjdpunkten, fotbollsderby i division 5 och utsökta räkor bjöd de dagarna på. Synd att klaga då.

 

 

...haft några av de bästa Kalmar-med-omnejd-dagarna där nere som vi någosin haft, skulle jag nog våga påstå. Det var riktigt mysigt, trevligt och kul för barnen. Vi var nöjda efter några dagar där vi och ungarna hann med allt från traktoråkande till Kalmarstrosande.

 

 

 

…varit på Kolmården. En kanondag för såväl oss vuxna som barnen. Det känns alltid värt besöket när man väl är där. Perfekt för både oss och ungarna att knalla runt och titta på de respektingivande djuren och åka karuseller i Bamsevärlden.

…flyttat norrut, om än bara ett par mil. Från Hille till Hillevik, från radhus till villa. Något som känns mycket bra på alla sätt än så länge.  Det är stort, gott om plats, bra planlösning, fint med sjön mindre än 100 meter från huset och inte mycket längre till havet. Det känns dessutom verkligen som hemma redan, som vårt hem och inte bara som en bostad.

…varit på båtkryssning till Åbo. Det några dagar nu i slutskedet av semestern, långt efter att de första raderna i det här inlägget skrevs. Två dagar i Finland med besök i Mumindalen, Nådendal, som huvudaktivitet blev det. En perfekt avslutning på semestern för mig och Karin innan vardagen med jobb, dagis och allt sådant tar vid igen.

…hittat på en hel del annat roligt med barnen och trots att det varit mycket att fixa kunnat njuta av tiden här uppe i Hillevik där vi verkligen har en sommaridyll med nära till sjön, nära till hamn och badplats, skön natur runt omkring och allt man tänkas vilja ha för att njuta av sommaren på hemmaplan på allvar.

...firat mig på födelsedagen. Nu ville jag inte bli firad på "riktigt", men Karin ordnade med en jättefin frukost på sängen och hade fixat flera fina presenter. Det gav mig en perfekt start på min 31-årsdag, en dag som sedan spenderades i Sundsvall i sällskap med Thyberg för att se MFF ta tre poäng. Perfekt födelsedag med andra ord.

 

...fått träffa många fina människor som kommit hit på besök och som vi träffat på annat håll. Värdefullt.

 

Ungefär som rubriken säger lät det från ganska många sedan MFF, förvisso inte särskilt rättvist alls, avgjorde i matchens sista sekunder borta mot Djurgården i måndags. Från Djurgårdens sportchef Bosse Andersson och spelare i DIFtill diverse folk på sociala medier gnälldes det om hur Malmö har haft turen med sig hela säsongen.

 

Det är intressant att man kan tycka det om laget som leder tolv poäng före närmaste konkurrent i serien, enligt statistiken har haft fler avslut än motståndarna i 16/18 matcher och haft mer bollinnehav än motståndarna i 17/18 matcher så här långt.

 

Dock har en del hakat upp sig på att MFF har avgjort många matcher sent, inte minst fyra stycken på stopptid. Men handlar det om det tur? Inte en chans, hävdar jag bestämt. En åsikt som jag ska förklara närmare här:

Det är klart att MFF har haft tur i några enstaka, isolerade situationer. Som i matchen mot Östersund, som MFF vann med 3-2 efter ett sent avgörande, när gästerna prickade stolpen på stopptid minuten före Malmös avgörande. Visst var det också turligt för vår del när 1-0 styrdes i eget mål av Djurgårdsbacken i måndags. Så tittar man bara på isolerade situationer går det att skrika "jävla tur!" Men vi kanske ska ta en titt på helheten?

Är det tur att Eikrem levererar ett millimeterprecist inlägg som Carvalho stöter in till 1-0 mot AIK? Nej, det är kvalitet. Rakt igenom.

Är det tur att Eikrem sätter ett perfekt inspel i huvudet på Berget som med en lika perfekt nick skarvar in 2-1 mot Elfsborg då? Nej, det är också kvalitet.

Är det tur att Rakip är iskall när han avslutar en i sig perfekt genomförd omställning i slutsekunderna mot Östersund? Givetvis inte, för det bygger också på kvalitet.

Allt det här dessutom i matcher där MFF spel- och chansmässigt varit det bättre laget. Det tillsammans med skicklighet i matchavgörande lägen har lett till tre poäng x tre.

I måndags då, bara tur förstås? Nej, för det som föregår Gunnarssons självmål är också frukten av kvalitet. Det är nämligen inte ren tur att Berget vinner duellen, nickar ner till Svanberg och att den sistnämnde gör bort Käck, utmanar Walker och sätter ett stenhårt inspel som oavsett vad hade lett till en farlig målchans. Klart det är tur att Gunnarsson styr in den, men utan kvaliteten på förarbetet hade det aldrig blivit mål.

Att sen motståndarna bränner solklara chanser är absolut inte otur för deras del. Det är för dåligt. Att missa en straff som DIF gjorde och flera helt öppna lägen är inte otur, det är brist på kvalitet. Rent krasst och ärligt är det ju så. MFF har även de missat alldeles för många lägen i år, det har också hos de himmelsblå saknats kvalitet till viss del när det gäller förmågan att förvalta chanserna. MFF har absolut inte varit särskilt effektiva trots sena avgöranden och snacket om tur, tvärtom. Skillnaden är dock att man trots allt har mer kvalitet och skicklighet än motståndarna, bevisligen, i avgörande lägen.

Segern mot DIF var inte välförtjänt, men MFF vann för att man vågade. Hur många hade inte, med en man mindre och sekunder kvar i en match där man stundtals varit rejält tillbakatryckta, gått ner mot hörnflaggan och försökt få tiden att gå i stället för att gå på mål som Svanberg gjorde? Likadant var det mot Östersund, där MFF vågade kliva upp högt i press och sedan gå för fullt i den efterföljande omställningen trots två spelare utvisade. Mot AIK var det dessutom MFF som på allvar gick för segern sista 20 minuterna, det var MFF:arna som ville höja tempot, snabbt få igång spelet när bollen var död och det var MFF som VÅGADE gå för det. Det, modet och tron på den egna förmågan i kombination med hög kvalitet, ger utdelning i klart högre utsträckning än ren tur.