Måndagsglädje
Måndagskvällen blev precis så bra som jag hade hoppats, eller rättare sagt ännu bättre. När det var dags att lämna jobbet för dagen och börja ladda slängde jag in följande statusuppdatering på Facebook:
Att vara på plats när MFF spelar hemma är alltid vackert och innebär massa kärlek. Ikväll blir Stadion ännu vackrare och kärlekskvoten fylls till max när jag får med mig Karin Nilsson dit :) Framåt Malmö!
Därefter bjöds man på en rakt igenom klockren kväll, där allt blev sådär perfekt som jag hade hoppats. Först sallad i solskenet utanför stationen med Karin, därefter tåget ut till Triangeln, den numera för min del smått klassiska promenaden genom Pildammsparken och därefter in på arenan.
Där inne väntade 90 minuter, eller nästan i alla fall, fyllda av enorm nervositet och en växande frustration. Men till slut, när MFF hade tagit sig i kragen, börjat trycka på och skapade chanser i en strid ström mot slutet exploderade allt i ett galet lyckorus.
1-0 i 87:e minuten, Stadion lyfte och när 2-0 kom två minuter senare började arenan äntligen att gunga så där underbart som den kan göra när stämningen är på topp och de himmelsblå levererar.
Hoppa om ni älskar Malmö!
Jag kunde inte ha haft det bättre: få stå intill min älskling och få dela och delta i den stora himmelsblå glädjen samtidigt som även Karin fick ta del av något som jag verkligen brinner för och dessutom, i slutändan, fick uppleva hur bra stämningen kan vara när MFF lirar.
Stor lycka, massa kärlek!
Och visst var Stadion klart vackrare när jag hade min snygga flickvän med mig… :)
Såna gånger kan det få vara måndag hela veckan.
En del fina bilder från Pildammsparken och vår måndagskväll dyker förhoppningsvis upp lite senare.
Full fart från början
Så var första veckan nere i Helsingborg över efter en lång frånvaro med semester i Gävle och Kalmar. Det har verkligen varit full fart sen jag dök ner här förra lördagen och det har gått snabbare med saker och ting än vad jag har förväntat mig. Något som är positivt, ska tilläggas.
Arbetsintervjuerna i måndaga gav utdelning och bara några timmar senare, under samma dag, hade jag två erbjudanden att ta ställning till. Eller rättare sagt, jag tackade ja direkt på stående fot till mitt nuvarande jobb men fick även napp på ytterligare ett ställe. Kul att ha alternativ och att intervjuerna gör nytta.
Nu blev det Universitetsholmens gymnasium och det är jag verkligen inte missnöjd med. Det ligger i Malmö så pendlandet fortsätter, men bara knappa tio minuters promenad från stationen så det är inga problem. Dessutom har såväl cheferna och kollegorna som eleverna gjort gott intryck på mig hittills. Det blir lite ovant att ha religion och historia, det är ju inte "mina" ämnen egentligen, men det har fungerat fint så här i början. En hel del elever som går hos oss gick från Frans Suell, där jag jobbade tidigare, under förra läsåret så jag har fått vara med om många roliga återseenden. Förutom språkklasser (likt de på Frans Suell, med invandrarungdomar som jobbar för att komma in på nationella programmet) har jag en el-trea och det känns bra med lite variation.
Kul start hursomhelst och ett enormt flyt att direkt få två månaders vikariat. Hade räknat med att få jaga jobb ett tag nu i höst men där hade jag tur.
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
En annan riktigt positiv sak under veckan som har gått är att min kära flickvän Karin har tagit körtkort. Två veckors intensivkurs avslutades med ett klarat teoriprov och en prickfri uppkörning. Grymt bra jobbat älskling! :)
Jag är därmed en stolt, men inte förvånad, pojkvän och vi är numera två i förhållandet som har körkort. Perfekt det!
Det blir också en bra slutpunkt på en över lag riktigt trevlig helg då mamma och pappa har varit här på besök. Roligt och dessutom är jag oerhört tacksam över att de tog sig tid att köra ner, hjälpa mig att hämta tv.n som varit på lagning och utöver det plocka med sig mängder av mina saker (som jag hade dumpat hemma) ner så jag slapp släpa en massa på tåget ner.
Jag är därmed en stolt, men inte förvånad, pojkvän och vi är numera två i förhållandet som har körkort. Perfekt det!
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Fotbollen har också sparkat igång igen för min del. Efter att ha varit borta härifrån i två månader blev det både träning och match den här veckan. 90 minuter idag i A-laget, tyvärr förlust mot serietrean men vi slet på som vi skulle trots allt under långa stunder. Det var också skönt att vara tillbaka och kroppen kändes bra, liksom insatsen åtminstone före paus.
Jag hade inte räknat med att gå direkt in i startelvan efter en träning, men tyvärr (måste jag säga) blev det så då vi saknar en del folk och hade en hel del återbud. Givetvis roligt att spela och man vill alltid spela så mycket som möjligt, men förutsättningarna för viktiga poäng i bottenstriden skulle förstås vara bättre med fler A-lagsspelare tillgängliga.
Jag hade inte räknat med att gå direkt in i startelvan efter en träning, men tyvärr (måste jag säga) blev det så då vi saknar en del folk och hade en hel del återbud. Givetvis roligt att spela och man vill alltid spela så mycket som möjligt, men förutsättningarna för viktiga poäng i bottenstriden skulle förstås vara bättre med fler A-lagsspelare tillgängliga.
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Nu räknar jag ner timmarna. Snart är Karin äntligen här igen och det ska bli riktigt underbart att inleda sambohösten :)
Nu räknar jag ner timmarna. Snart är Karin äntligen här igen och det ska bli riktigt underbart att inleda sambohösten :)
Det blir också en bra slutpunkt på en över lag riktigt trevlig helg då mamma och pappa har varit här på besök. Roligt och dessutom är jag oerhört tacksam över att de tog sig tid att köra ner, hjälpa mig att hämta tv.n som varit på lagning och utöver det plocka med sig mängder av mina saker (som jag hade dumpat hemma) ner så jag slapp släpa en massa på tåget ner.
Stort tack! :)
Tillbaka till verkligheten efter en suverän sommar
Det har inte gått att undgå, exempelvis via Facebook och folk man har träffat de senaste dagarna, att många nu är tillbaka på sina arbetsplatser efter semestern. Nu kan även jag sätta punkt för sommaren 2012 och blicka framåt, oavsett om jag vill eller inte, mot en ny höst som "vuxen". Det är ju bara att finna sig vid det, jag är inte student längre utan måste se till att ha jobb och hela den biten. Hårt liv! :)
Hursomhelst har hösten börjat bra (i mina ögon har den börjat trots den tropiska hettan som har anlänt, då Premier League är igång igen och semestertiderna officiellt över). Igår var jag nämligen nere i Malmö på två jobbintervjuer och det blev napp direkt. Så bra hade jag inte ens kunnat drömma om att det skulle gå. Nu är det väl visserligen inget glamouröst i att pendla ner till Malmö för att jobba som gymnasielärare, men man får verkligen vara nöjd över att hitta något så snabbt. Så imorgon sparkar det igång, ett vikariat på en gymnasieskola där jag liksom under förra läsåret kommer att undervisa en hel del svenska som andraspråks-elever. Den här gången i lite fler ämnen än svenska.
En bra höststart, med andra ord. Dessutom klarade Karin teoriprovet för sitt körkort igår, så det var verkligen en lyckad måndag för oss :)
Sommaren som alltså i mina ögon är över har varit kanon. Den bästa på länge! Det har varit jäkligt kul att jobba de tidigare somrarna, inte minst på Barometern ifjol, så det är inte utav den anledningen att jag har varit helt ledig (även om det förstås också har varit skönt) som jag hyllar årets sommar. Det är för allt den har gett:
- Flera roliga Gävlebesök med mängder av härliga återträffar med gamla kompisar
- Mycket fotboll, MFF i Gävle bland annat och flera minnesvärda NIK-stunder
- Finfin uppvaktning på min födelsedag
- Paddling i Gavleån, en av höjdpunkterna!
- Petterssons inbjudan till hans pub, en klockren kväll som inte avslutades förrän halv tre-snåret på natten
- Ett riktigt kul gästspel i Solsidan, alltså korplaget i Gävle, där jag hade äran att spela med Marcos och Persson
- Många roliga stunder med Karin, som besöket i Furuvik
- För att inte tala om de underbara dagarna och kvällarna (vilka solnedgångar!) på Lövgrund
- Sköna sommarkvällar hemma i Småland
- Avslutningsvis ett väldigt roligt återseende av mina bästa barndomsvänner Emma och Anton i fredags, oerhört roligt att träffa er båda igen :)
Och mycket mer, utöver allt det här. En i flera avseenden perfekt sommar kan därmed summeras och jag är verkligen i det närmaste löjligt nöjd över hur den har varit.
Tack alla som har bidragit till att göra sommaren 2012 så lyckad och minnesvärd.
Nu tar vi nya tag! :)
Klockren fotbollsvecka
Sista veckan utanför Skåne och Helsingborg den här sommaren innehöll en hel del fotboll, för ovanlighetens skull... Och det blev en riktigt lyckad avslutningsvecka då mitt kära gamla NIK ryckte upp sig rejält efter förlusten mot seriejumbon Lessebo och plockade två riktigt sköna segrar i division 4-fotbollen.
Måndagen innebar match på Ljungvallen och det blev en rejäl revansch efter fiaskot veckan före. 6-0 och total utspelning av Lindås/Långasjö. Skönt att de studsade tillbaka så snabbt och visade att de ska höra hemma i den absoluta toppstriden.
Därefter stod lite träning på schemat i onsdags. Sista passet för mig med NIK för den här gången och som alltid riktigt kul att träna med de grabbarna. Själv behöver jag komma igång nu inför de avslutande matcherna under hösten här i Helsingborg och träningarna med NIK har varit riktigt bra.
Fokus på onsdagsträningen låg förstås på den viktiga toppmatchen, seriefinal i princip, som väntade i fredags då NIK gästade Tingsryd United, laget som inför matchen ledde serien med Ängö och just NIK en poäng bakom (Nickebo trea med sämre målskillnad än Ängö).
Fredagskvällen bjöd sedan på en för oss tillresta NIK:are underbar fotbollsmatch. Hela NIK-kollektivet gjorde en bra insats och man vann till slut med 3-1. Inte alls orättvist men nervöst var det matchen igenom. 1-0 blev 1-1 och därefter, i början av andra, missade Tingsryd en straff. NIK kopplade sedan ett visst grepp med 2-1-målet och skapade lägen, borde ha punkterat med ett 3-1-mål men brände bland annat en straff innan det så förlösande 3-1 kom med ett par minuter kvar.
En underbar seger, en stark insats och tre poäng som innebar att NIK tog klivet upp som ny serieledare. Inte konstigt att det var så här glatt i omklädningsrummet efter (budskapet går nog fram, trots en kass bild):
Positivt trots äggfiaskot
Nickebodagen i lördags blev en lyckad tillställning - men tävlingsdjävulen i mig gjorde att jag inte riktigt kunde släppa misslyckandet i äggkastningen: Sista grenen i den prestigefyllda "byakampen", enda grenen för mig, kast med okokt ägg stod på programmet, pressen var hård, vi var tvungna att vinna deltävlingen för att avancera i fälktet och slippa den slutgiltiga jumboplatsen, fram klev jag och kastade inte bara ett utan två väl avvägda, lagom hårda och skapligt långa äggkast till min lagkamrat i Team Tombo tillika före detta granne här, Ellen, dags för det tredje, högre insats, längre avstånd oss emellan, dags att avgöra tävlingen, guldet ska hem till Tombo igen (vet inte när vi vann senast, men det lät bra) - mitt kast åt helvete för kort, ägget landar långt ifrån Ellen och vips så är vi i botten igen...
Tungt, mycket tungt!
Gliringarna var många och de fortsatte under den efterföljande festen under kvällen.
Jävla ägg...
Det gick dessutom rykten om att jag blivit sågad av min egen lagkamrat Ellen för mitt kast.
Tungt, sågad av en elva år yngre äggfångare...
Jävla ägg...
Karin påpekar ofta att jag är för prestationsinriktad. Vad kan hon ha fått det ifrån?
Skämt åsido, Nickebodagen var riktigt rolig och lyckad :)
Det är kul när NIK arrangerar något som passar alla, som inte bara involverar oss fotbollsintresserade.
Så ett stort plus för hela dagen, trots äggfadäsen... ;)
Kvällen blev också riktigt rolig då det var fest med mat, bar, musik och lite roliga musiktävlingar bland annat.
Kul också att träffa lite gamla vänner och en massa folk som jag numera återser väldigt sällan i och med att jag inte är hemma så ofta.
Så, sammanfattningsvis: En riktigt rolig dag och kväll här hemma i byn! :)
En av flera tävlingar hämtad från Mästarnas mästare
Tävlingarna i full gång
Marcus och Magnus på den efterföljande festen - kul att återse de här två :)
Allting är relativt...
Och jag som tyckte att jag var högt upp när vi monterade upp flaggstången...
Kolla in länken så förstår ni att jag kanske inte var det trots allt, om man jämför:
Antiklimax i flera bemärkelser
Gårdagen var en idrottsdag att se fram emot i allra högsta grad. OS-finalen i all ära (en bragd av Sverige att ta ett silver, det ska sägas), gårdagens viktigaste match för mig var den allsvenska seriefinalen mellan Elfsborg och MFF i Borås. En match som jag hade sett fram emot i flera veckor, som allt kändes inspirerande och lovande inför men som gick precis helt åt helvete och slutade med ett enormt antiklimax.
Lika stort antiklimax som MFF:s 1-4-förlust insåg jag, med lite distans till eländet, att min egen "insats" framför tv:n var. Det slog mig efter ett tag, att det finns en gräns för hur man har rätt att agera i motgång och vid förluster. Det är en gräns som jag väldigt ofta, tyvärr, har passerat genom åren och igår var det dags igen. Det är klart, man måste få reagera, utan känslor och känsloyttringar är idrotten så mycket blekare och fattigare. Men nån ordning får det ändå ta och vara...
Det kan man inte säga att det var på mig under slutet igår, när Ellos gick från 1-1 till 4-1 på sin förbannade plastmatta.. Jag ska inte skylla på konstgräset och har inget emot att själv spela på det, men något måste man ju få klaga på och när domaren var i princip felfri (Eriksson är alltid bra, det tar emot att klaga på honom då jag håller honom överlägset högst bland de allsvenska domarna) så måste man ju ha nåt att skylla på, det känns bättre då...
Hursomhelst resulterade mina mindre kontrollerade aktioner, som bland annat gav en lätt blödande knoge efter ett hårt slag i golvet, i att jag i efterhand började reflektera kring hur illa det måste se ut när jag är igång efter, eller i samband med, en förlustmatch. Ingen vacker syn, inte alls.
Det är heller inte en särskilt vacker bild som målas upp när man tänker på hur mycket som man har förstört genom åren: allt från pennor och t-shirtar till kaffekoppar (sånt som funnits i närheten...) för att inte tala om pingisrack på tiden när jag lirade pingis.
Bedrövligt egentligen, någon ordning måste det som sagt vara. Samtidigt som jag alltid vill känna den glöden, betydelsen av hur det går ska alltid vara stor annars kan det lika gärna vara, samtidigt som jag vill uppleva den enorma glädjen och dessutom kunna känna en riktigt smärtande besvikelse, så inser även jag att det måste finnas ett visst mått av kontroll över det hela.
Det är nog något fel på en, så måste det vara. Det är inte riktigt friskt att slänga saker omkring sig, gå lös på döda stackars ting som inte har gjort något ont eller låta som någon vars verbala förmåga helt har krackelerat och reducerats till att enbart kunna jobba med svordomar, könsord och annat mindre intellektuellt innehåll...
Jag är sjuk helt enkelt, jag behöver hjälp. Sträcker någon ut sin hand? :)
I nio av tio fall har jag dämpat och skärpt till mig, något enormt jämfört med tidigare faktiskt. Men när det där tionde tillfället kommer, som igår, då sjunker jag ett x antal nivåer igen. Tyvärr.
Samtidigt är det kanske ändå ett framsteg att jag faktiskt slagits av insikten att jag beter mig som en jäkla tomte, en grottmänniska. Inte för att jag inte har insett det tidigare, men gårdagskvällen är nog det första riktiga tillfället då jag på allvar har suttit och skämts över hur jag beter mig.
Nya tag, både på plan och i tv-soffan!
Så mycket annat
Så var tiden norröver avslutad för den här sommaren och det är bara att tacka, bocka, lyfta på hatten och allt det för vad sommarveckorna i Gävle har gett mig. En klockren sommar där uppe har det varit och den har faktiskt överträffat
Så mycket annat kul har gjorts och så många roliga minnen, som jag inte har hunnit skriva om här, har jag fått tack vare en massa värdefulla återseenden och annat roligt. Gävlevistelsen, och de få dagarna i Norberg också för den delen, har helt enkelt varit kanon :)
Framför allt har det varit underbart att få spendera stora delar av sommaren tillsammans med Karin. Tidigare om åren har vi ju varit på varsitt håll, jag hemma i Småland och hon där uppe, vilket förstås har varit småtungt och inte optimalt. Så därför har den här sommaren känts extra lyckad och bra och jag tänker verkligen inte vara utan henne fler somrar :)
. . . . . . . . . . .
Jag funderar på att göra en OS-satsning inför 2016. Den ska i så fall ske i kanot, eller kajak är det väl om man ska vara exakt (?). Jag fick nämligen chansen att paddla i Gävle, då svärmor äger en kanot och lät mig låna den för en tur i kanalen. Riktigt roligt! Nervöst, var mycket orolig för att välta och göra bort mig inför de lunchätande människorna på uteserveringarna intill vattnet, men det gick nästintill galant och var roligare än jag hade trott. Något som jag gärna gör om!
Jag funderar på att göra en OS-satsning inför 2016. Den ska i så fall ske i kanot, eller kajak är det väl om man ska vara exakt (?). Jag fick nämligen chansen att paddla i Gävle, då svärmor äger en kanot och lät mig låna den för en tur i kanalen. Riktigt roligt! Nervöst, var mycket orolig för att välta och göra bort mig inför de lunchätande människorna på uteserveringarna intill vattnet, men det gick nästintill galant och var roligare än jag hade trott. Något som jag gärna gör om!
. . . . . . . . . . .
Måste avslutningsvis passa på att tacka Marie och Jonas som återigen bjöd in mig, stod för såväl gott att äta som att dricka och var sådär allmänt trevliga och goa att umgås med som de brukar :)
De har några upp på mig nu, det börjar bli dags att bjuda igen (grillkvällen för två år sen är vi fortfarande skyldiga er för...) men trots att jag inte har levererat än så fortsätter deras gästvänlighet. Det är bara att glatt ta emot allt som bjuds och vara riktigt nöjd :)
Man vet också att det har varit en bra kväll, fylld av massa snack och gamla minnen, när man inte promenerar hemåt förrän halv tre på natten och dessutom har en känsla som säger att man nog kunde ha varit kvar och tjatat i flera timmar till utan att få tråkigt :)
Jonas P, för tre år sen när vi kamperade ihop i den grönvita IK Sätra-tröjan.
Nu drar jag söderut
Vistelserna norröver är över för den här sommaren om bara en dag. Nu har den sista (av två) perioden här uppe rundats av med några dagar i lugna Norberg, beläget i Västmanland strax söder om Dalgränsen, hos Karins morföräldrar. Anledningen till det är hennes körkortskurs, hon går intensivkurs nu och två veckor framöver och då passade jag på att hänga med hit några dagar innan Småland väntar igen.
I söndags hann vi inte med så mycket mer än att komma hit och kika runt lite i det lilla samhället. Igår däremot såg Karins morfar till att jag fick uppleva en hel del gammal historia genom att guida mig runt bland en mängd gamla, bevarade gruvor och ge mig en liten bild av hur det jobbades här förr när gruvindustrin var oerhört stor här.
Den turen var riktigt intressant och jag slogs av hur mycket det fanns att se på nära håll. Det är rätt fascinerande att försöka föreställa sig hur gruvarbetarna slet i de på vissa ställen flera hundra meter djupa gruvorna. Dessutom var det spännande att se miljöerna kring de många gruvhålen som vi var förbi och det hade utan tvekan gått att lägga mycket mer tid där än de timmarna som vi använde oss av.
Tyvärr dog mobilen och därmed försvann fotomöjligheterna för mig innan vi kom till de riktigt stora gamla gruvhålen. Det blev bara ett par på bilder för min del, men jag googlade fram en bild på Klackbergs gamla gruva, 326 meter djup, där vi var och tittade. Riktigt häftigt!
. . . . . . .
Jag: - Nu har jag snart haft dig i mitt liv i fem år älskling
(vi har snart känt varann så länge och varit tillsammans i fyra av dem)
Karin: Ja, jävlar!
Hur ska jag tolka det svaret...? ;)
Hur ska jag tolka det svaret...? ;)
. . . . . . .
I morgon drar jag hemåt igen, till Småland, innan Helsingborg väntar ytterligare en dryg vecka senare. Jag ska passa på att träffa mamma och pappa lite till nu och avsluta den här sommarens semester. Därefter ser jag fram att återigen vara på plats i Helsingborg.
Det har varit en riktigt lyckad sommar hittills men samtidigt som jag verkligen har uppskattat den så kan det bli riktigt skönt med höst också, när Karin och jag får fortsätta vårt samboliv där nere. Det har varit kul att hälsa på såväl i Kalmartrakterna som i Gävle men vardagslivet hemma i vår egen lägenhet är underskattat.
Gästspel för Solsidan
Igår hade jag den stora äran att få göra ett gästspel i Solsidan, ett stabilt korplag där bland andra mina gamla studentkompanjoner, från studenttiden här uppe i Gävle, Marcos och Persson huserar. På Nynäs konstgräsmatta, med den sena, internationella avsparkstiden 21.15, var det match mellan oss (Solsidan) och Övre skuggan. Mitt nya lag för dagen är vad jag förstått ett topplag i serien, ligger tvåa med klar chans på seriesegern, samtidigt som de vi mötte ligger sist. Därmed var vi favoriter och infriade också förväntningar: vinst med 4-0.
Det var ett riktigt kul gäng att spela med och att vi även vann enkelt gjorde kvällen ännu roligare ju. De verkar ha fått ihop en samling med såväl bra spelare som sköna personer, så det var ett rent nöje att få chansen att representera Solsidan :)
Marcos och Persson hamnade dessutom i målprotokollet samtidigt som jag själv fick nöja mig med en framspelning. Perssons mål var för övrigt grej of the day utan tvekan. Ett skott från 35-40 meter, en sagolikt bra bollträff och pang så satt bollen i nätet - riktigt läckert! :)
Lysande födelsedagshelg
Så var man ett år äldre i papperna då, 26 år numera. Själv födelsedagen var i söndags och hela helgen blev en riktigt lyckad födelsedagshelg. I söndags firades jag som jag redan har berättat här i bloggen rikligt av mina svärföräldrar och min älskling, Karin. Men även lördagen var lysande.
Jag kom upp hit till Gävle i fredags för att kunna se Gefle-MFF i lördags och jag blev verkligen inte besviken. Det började bra redan när jag kom till Strömvallen och insåg att det var betydligt fler MFF-supportrar där än vad jag hade förväntat mig. Ett stort antal, särskilt för att vara Gefle IF borta, hade sökt sig dit och det blev riktigt bra stämning i klacken. Flaggtifo vid inmarschen och ett ganska envetet sjungande bjöd vi på.
Matchen gjorde mig inte besviken den heller, tvärtom. MFF dominerade från första början, skapade chanser mot det mål där vi MFF-fans stod och fick också utdelning två gånger om före paus. 2-0-ledningen bevakades sedan utan några större problem i andra halvlek och MFF vann klart rättvist. En ny viktig trepoängare och hoppet om SM-guld lever nu i allra högsta grad. Kul dessutom att möta upp Thyberg junior, Simon, i klacken och ha någon likasinnad som likt mig håller stenhårt på MFF utan någon som helst anknytning till Malmö.
Den lyckade dagen fortsatte efter fotbollen med en riktigt klockren reunion med några ur det gamla studentgänget: Mangex2, Geson, Mirza, Rasmus och dessutom var Bentzer på plats också. Riktigt kul att återse de grabbarna igen och det bjöds på mycket skönt snack om roliga minnen och många skratt :)
Kvällen avslutades på en av stans krogar och väl där blev det ännu fler roliga återseenden då jag sprang på min gamle Korsnäs BK-vän Brännström. Längesen vi träffades och verkligen inte en dag för tidigt, tvärtom :)
Som slutpunkt fick jag syn på MFF:s skyttekung Mathias Ranegié utanför krogen, när det var dags att röra sig hemåt. Jag kunde ju inte låta bli att gå fram och börja snacka lite MFF, något som visade sig vara lyckat då han var grymt trevlig och rolig att prata med. Så där stod vi - jag, Brännström och MFF:s tvåmålsskytt från tidigare under dagen - och snackade fotboll :)
