Ett nytt lågvattenmärke

Så var det dags igen. För vilken gång i ordningen vet jag inte och jag orkar inte ens räkna. Men dags är det. För en ny, totalt okunnig och ogrundad ledare i en av våra största tidningar där en uppenbarligen helt okunnig och icke insatt skribent sitter med pekpinnen och talar om hur saker inom fotbollen ska skötas. Egentligen borde man väl inte bry sig, bara vifta bort det hela och med en axelryckning konstatera att det tyvärr finns allt för många som ska tycka till om sådant de bara borde vara tysta kring. Men jag kan inte, jag blir så pass förbannad över att folk som får stort medialt utrymme kan skriva vad som helst utan - uppenbarligen - minsta krav på sakkunnighet eller ens minsta intresse för att faktiskt sätta sig in i ämnet man skriver om. 
 

Vad är det då som får den där Alfredsson att gå igång och försvara sin jäkla fotboll den här gången? Jo, det här lågvattenmärket till ledare signerad Aftonbladets Eva Franchell

http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/evafranchell/article23779814.ab

 
Till att börja med, innan jag kommer med mina motargument, kan det vara på sin plats att klargöra att jag givetvis anser att det är för jävligt att fotbollsledare, föräldrar och domare beter sig som idioter i samband med en knatteturnering samtidgt som det är makalöst löjligt och förkastligt att, som en del tyvärr gör, använda våld och slåss för sitt lag ute på gatorna. Det är patetiskt, bedrövligt, ja vad ni vill. Självklart.


Men det är så frustrerande att de återigen dyker de upp, tyckarna och ledarskribenterna som tror sig sitta på fantastiska lösningar men egentligen inte har någon kunskap alls om själva ämnet och gärna drar alla över en kam. När det gäller problem inom fotbollen är det tydligen okej att såväl göra det som att förespråka kollektiv bestraffning. Märkligt kan tyckas. 


Franchell är upprörd, vilket jag förstår, över incidenten i helgen där domare, tränare och föräldrar började slåss i en ungdomscup (http://www.aftonbladet.se/sportbladet/article23773877.ab). Så långt är jag med henne, det är givetvis åt helvete. Därefter börjar hon dock dra alla över en kam, pratar om "fotbollsmännen" som grupp och kommer sist men inte minst med förslag på lösningar, eller konsekvenser, som är hårresande dumma och som skulle vara förödande på flera sätt.


Att hon dessutom kritiserar fotbollförbundet och syrligt påpekar att man har ett gediget värdegrundsarbete framför sig är smått tragikomiskt med tanke på att förbundet jobbar hårt med antirasism, har samarbetat med Friends i antimobbingkampanjer etcetera. Snarare är svenska fotbollförbundet en föregångare när det gäller värdegrundsarbete. Att sedan enskilda individer - för många personer men likväl enskilda personer med eget ansvar för sina handlingar - förstör kan inte förbundet lastas för. Det är självklart. Jag var inne på det (gällande klubbarna och huliganproblemen) när jag sågade Karin Pihls artikel här i bloggen (Du har fel, Karin Pihl) för någon vecka sedan och samma resonemang gäller nu. 


Långt mer frustrerande och illa är dock Franchells briljanta förslag på hur politikerna ska agera för att lösa de problem hon målar upp. Eller lösa är fel ord, för Franchell vill bara straffa vad det verkar. Kollektivt. Utan grund. Genom att plocka bort det statliga, ekonomiska stödet till klubbarna På något annat sätt kan åtminstone inte jag tolka det här:


"Alternativet är att ta pengarna från fotbollen. Och vi är nästan där, för varför ska skattebetalare sponsra en sport som skrämmer små barn till och med på deras egna knattematcher?


Det är upp till fotbollen nu, annars tar vi pengarna. Nu får det faktiskt vara slut på daltandet."


Det är ju så korkat och dumt att man inte vet om man ska skratta eller gråta. Jag gråter nog mest tror jag, i frustration och ilska över att man ens får komma till tals med så här okunniga och dumma åsikter. Det är alltså fotbollen som skrämmer barnen, inte det fåtal individer som slåss och beter sig som grottmänniskor. Fotbollen som rörelse är tydligen boven i dramat och ska betraktas som en ond enhet vilken bör straffas. Det synsättet löser säkerligen alla de problem som du beskriver Franchell... 


Jag vill ändå ta mig tid att svara på frågan om varför skattebetalarna ska sponsra sporten. Det finns nämligen en rad solklara argument: 


1) För att det inte finns någon idrott som är i närheten av att sysselsätta så många barn och unga som fotbollen gör i vårt samhälle idag. Något som är oerhört bra för folkhälsan för att ta ett konkret exempel på nyttan av fotbollen som sport och av att skattebetalarna får stå för en del av kostnaderna.


2) För att fotbollen skapar en meningsfull fritid för oerhört många unga idag samt hjälper många bort från mindre bra fritidsaktiviteter (som i sin tur kan leda till destruktiva beteenden, utanförskap, kriminalitet). Är det bättre att många unga som "räddas" av fotbollen i stället drar runt på stan om kvällarna och rycks med i annan skit?


3) För att fotbollen är en arena där barn och unga från olika länder och kulturer, med olika hudfärg och bakgrund, möts och verkar tillsammans på ett fantastiskt fint sätt. Det finns få, om ens någon, rörelse i landet som bidrar så mycket till integration och gemenskap. 


4) För att de som förstör - oavsett om det är huliganer eller föräldrar som slåss - är försvinnande få jämfört med alla som sköter sig. En kollektiv bestraffning, vilket det givetvis vore om man skulle ta bort det statliga stödet (något som förstås är otänkbart men en åsikt som bör bemötas), skulle dessutom drabba väldigt många barn, ungdomar och även vuxna som älskar fotboll, brinner för sin idrott och är föredömen inom den hårt på ett sanslöst orättvist sätt. Bra lösning, Franchell? 


5) För att fotbollen som jag redan varit inne på i hög grad bidrar till en positiv utveckling i samhället och står för integration, gemenskap, allas lika värde. 


6) För att det vore totalt orimligt och sjukt orättvist att kollektivt bestraffa tusentals barn och unga för några vuxna individers idioti. Hur kan man argumentera för det? Hur skulle det lösa något när det enbart vore att straffa och att göra det på ett totalt oproportionerligt sätt? För du förstår väl att om man tar bort ekonomiskt stöd till klubbarna så påverkas ungdomsfotbollen enormt, Franchell?


Förresten, du pratar om "fotbollsmännen" Franchell. Inser du inte att dina lösningar/straff skulle drabba väldigt många unga tjejer och kvinnor som spelar fotboll, följer sina lag, intresserar och engagerar sig? Ironiskt att du kritiserar män som en grupp men uppenbarligen glömmer att många tjejer/kvinnor skulle påverkas av de konsekvenser du anser att de här männens agerande bör få. 

 

Nu har som tur är skribenter som Eva Franchell inget inflytande när det gäller hur fotbollen ska skötas eller stöttas. Men det är ändå provocerande när en person som helt verkar sakna kunskap och/eller intresse får så stort medialt utrymme att sprida sina onyanserade åsikter. 

Jag är inte emot att företeelser inom fotbollen kritiseras och granskas kritiskt. Tvärtom finns det mycket inom den som kan bli bättre och som mår bra av konstruktiv kritik för att utvecklas. Men kritiken måste ju vara saklig, grundad och rimlig. Man kan inte kritisera själva sporten för att individer beter sig illa. Man kan inte dra alla över en kam. Och ska man nu komma med kritik ska man också ha genomtänkta lösningar, inte förespråka straff vilka skulle drabba väldigt många oskyldiga. 

Framförallt anser jag att man som ledarskribent borde ha en viss kunskap i, samt ett visst intresse för, ämnet man skriver om. Det kan väl inte vara för mycket begärt?

 


En bättre söndag i Norrköping

Vad kan man göra en söndagseftermiddag en småkall oktoberdag i Norrköping?
Säkert en hel del, eller ingenting. 
Eller så kan man göra som jag och runt 3000 MFF:are till: sjunga fram sitt lag till tre oerhört viktiga poäng i guldstriden i den allsvenska fotbollen.
 
Med facit i hand är jag grymt tacksam över att jag redan för ett par månader sedan köpte matchbiljett och bokade tåg. Den här söndagen blev verkligen något speciellt i mitt fotbollsliv och en dag att minnas länge, länge som supporter till MFF. 
 
Hela upplevelsen var värd mycket bara den, att vara på plats på bortasektionen i en så viktig match tillsammans med cirka 3000 andra MFF-supportrar var stort i sig. Att MFF dessutom stod för en riktigt stark insats och vann med 2-1 gjorde inte saken sämre om man säger så. Jublet vid 2-1-målet, som gjordes i det mål som vi stod precis intill, var helt sanslöst. Förmodligen det största jubel jag varit delaktig i som MFF-supporter någonsin. Möjligtvis i konkurrens med 3-2-målet borta mot AIK 2014 när guldet säkrades, men då var vi klart färre och arenan klart sämre om man vill skapa stämning.
 
Ett galet jubel blev det hursomhelst när Alexander Jeremejeff styrde in Yotuns nick och 2-1 var ett faktum. Det är helt klart något speciellt med situationer där helt okända människor kastar sig i ens armar och man bara vrålar ut en enorm glädje tillsammans. Även slutsignalen var helt underbar att höra och firandet i samband med den var njutbart, minst sagt :)
 
 
Firande efter slutsignalen 1:
https://twitter.com/Malmoistas1910/status/787715815483244546

Firande efter slutsignalen 2:
https://twitter.com/Malmoistas1910/status/787702880396607488


 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 
 
 
 

"Din fru kan göra det"

För några helger sedan firade vi vår älskade lilla son. Tre år är han nu, Theo. Det är sanslöst vad åren går egentligen. Visserligen ett utslitet uttryck, en riktig klyscha, men samtidigt stämmer det väl överens med verkligheten. Det går fort helt enkelt, nästan lite för fort ibland. 
 
Hursomhelst har vi nu haft vår underbara lilla pojke i tre år och det firades med ett ganska stort kalas hos mormor Anna. Mina föräldrar var uppe under den helgen och vi hade en rad släktingar och några vänner inbjudna för att fira Theo. Det blev riktigt lyckat, vi var nöjda med hur allt rullade på och huvudpersonen själv verkade även han glädjande nog oerhört nöjd över uppvaktning och inte minst över alla fina presenter. Särskilt brandbilarna föll honom minst sagt väl i smaken :)
 
Det var också som alltid kul att ge mamma och pappa lite tid med barnen. Det är fnt att se dem tillsammans med våra små och det är också tydligt att barnen uppskattar tiden med sina farföräldrar väldigt mycket. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
. . . . . . . . . . . . 
 
Theo har för övrigt levererat en rad sköna citat den senaste tiden. Det märks att han snappar upp mycket som sägs och står inte sällan för roliga kommentarer. Som när vi pratade om vilken tid mamma Karin skulle komma hem. "Undrar när mamma kommer. Var är mamma?, sa jag. Theo replikerade direkt:
"Var är mamma? Din älskade fru"
 
En annan kommentar gällande sin egen mamma och min fina fru kom när jag sa till Karin att "jag kan ta upp henne" när Alva gnällde lite. Theo tyckte dock inte att pappa skulle bry sig om lillayster just då: "Din fru kan göra det" konstatera han bara :)
 
 









 
 
 
Älskade barn och underbara pappaledighet!
 
 

Sandlådor, SVT-kritik och Norrköpingsresa

Tittade på partiledardebatten en kort stund i söndags. Vilket jävla tjabbande, ärligt talat, från alla håll och kanter. Sandlådenivå igen. Bara en massa "du är dum, du är också dum" - den nivån konstant. Jag som väljare vill veta vad du som partiledare ska göra tillsammans med ditt parti för att landets utveckling ska bli positiv. Inte enbart få höra vad du tycker om de andra partierna. Jag vill också mycket hellre veta det än vilka partier som INTE kan tänka sig att regera med stöd av SD. Förstår att potentiella väljare kan tänkas vilja veta det, men det är väl ändå meningen att man ska rösta på ett parti för att man tror på den politik det för och inte grundat på vilka partiet inte vill samarbeta med? Det är självklart att det är mycket viktigare att övriga partier lägger energin på att skapa en egen politik som av väljarna anses tillräckligt bra och stark i stället för att påtala hur vidrigt man anser att ett konkurentparti är. Den taktiken har använts mot SD sedan de kom in i riksdagen och det är väl ganska uppenbart att den inte har varit särskilt framgångsrik? Nej, kom igen! Ge oss något om hur ni vill föra det här samhället framåt i stället. Något konkret. I stället för att stå och tjattra i mun på varandra. 
 
Dagisnivå rakt igenom. Tyvärr. 
 
. . . . . . . . . 
 
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article23693234.ab
 
Det här är så oerhört oroväckande. Utvecklingen i utsatta områden just nu är skrämmande. Att en större folkmassa ger sig på polisen på det här sättet är skrämmande i mina ögon. Var hamnar vi om inte ens polismakten längre klarar att stå upp mot de kriminella gängen och de individer som uppenbarligen inte lever efter samhällets värderingar och lagar? Oroväckande om det skapas ett parallellsamhälle där inga lagar och regler gäller. Riktigt oroväckande. Och vi har getts alltför många exempel på sådana tendenser på sistone. Otäckt!
 
. . . . . . . . . 
 
 
SVT har alltså bjudit in Kakan Hermansson till "På spåret". Fräscht. Riktigt kul och trevligt. Eller inte. En människa som har hånat offren för polismorden i Malexander i synnerhet och poliser i allmänhet ska verkligen inte ges utrymme i ett public service-forum. Vidrigt. Hur tänker SVT? 
 
. . . . . . . . . 
 
 
Mycket gnäll nu. Något positivt då? Självklart! Det mesta, skulle jag säga. Pappaledigheten är helt suverän, är så oerhört tacksam över att få spendera så mycket tid med våra underbara barn. Det är ovärderligt. Dessutom närmar det sig söndag, en dag jag sett fram emot länge. Då beger jag mig ner till Norrköping för att tillsammans med cirka 3000 andra MFF:are stötta MFF i guldjakten. Det kan bli en fantastisk bortaresa, sett till atmosfär och stämning lär den garanterat var det häftigaste jag upplevt gällande bortamatcher. Längtar!

 
 
 

Du har fel, Karin Pihl

Till att börja med, innan jag börjar kritisera: Jag håller helt med om att det inte ska behöva kosta så mycket. Att folk förstör och beter sig illa i samband med fotboll är för jävligt och det ska inte behöva vara så, det ska inte behöva kosta samhället en massa pengar. Men återigen: VAD ska klubbarna göra? HUR kan de göra mer? Ge ett bra exempel! Tack.
 
http://www.expressen.se/ledare/karin-pihl/pihl-sverige-har-inte-rad-med-huliganer/
 
Där har vi den senaste i raden av okunniga krönikor eller ledare, populistiskt skriven av någon som uppenbarligen inte är insatt eller förstår problematiken. Som sagt, det är illa att polisbevakning vid stormatcher och polisinsatser som krävs för att så kallade supportrar slåss utanför arenorna belastar ekonomin för staten och vårt samhälle. Men det här med att återkommande slå ner på klubbarna och kräva att de står för kostnaderna är okunnigt, huvudlöst och helt galet.
 
Jag skulle bra gärna veta vad klubbarna kan förväntas göra. Folk slåss och stökar på stan före match - hur i helvete för att tala klarspråk ska klubbarna lösa det? Det är ju helt bisarrt. Malmö FF, AIK, IFK Göteborg etcetera kan väl inte göras ansvariga för vad vuxna människor gör utanför arenorna? Det måste vara individernas eget ansvar, de är de enskilda individerna som ska straffas och få stå för kostnaderna i så fall - INTE klubbarna.
 
Kräver man det, som Karin Pihl, måste vi återigen gå in på motexemplet med krogarna. Ska krogägarna ansvara för att besökarna inte bråkar och ställer till problem utanför? Eller på krogen? Givetvis inte. Det säger sig väl självt? Helt orimligt. Krogarna behöver inte betala för polisinsatser på stan och inte heller om ordningsmakten behöver ingripa för att några idioter slåss inne i festlokalerna.
 
Ett annat exempel är givetvis konsertarrangörerna. Ska de betala för rättsliga kostnader för våldtäkter, narkotikabrott etc som blir rättsfall? Plus polisnärvaron? Nej, självklart inte. Det måste vår välfärd stå för. Sedan är det synd om vanliga, hederliga skattebetalare att en del inte kan bete sig och att våra skattepengar behöver gå till polis, ordningsvakter och liknande, men det är ju så vårt samhälle är uppbyggt. Jag är inte ute och stökar på stan om helgerna, är ytterst sällan ute överhuvudtaget nu, men får givetvis ändå acceptera att en del av mina skattepengar används för att skydda medborgarna som faktiskt rör sig i krogmiljön och nattlivet. Precis som vi fotbollsbesökare ska skyddas i den mån det behövs när vi går på fotboll. 
 
Dessutom är det smått tragiskt och komiskt på samma gång att använda konserter som motvikt och som ett positivt exempel till fotbollen. Det efter en konsert- och festivalsommar som har kantats av sexualbrott i form av ofredanden och våldtäkter kryddat med de sedvanliga narkotikabrotten och en del misshandelsfall. Nej, män i grupp som vill slåss och bråka med andra män i grupp förekommer nog inte ofta på konserter men däremot tyvärr andra typer av brott, nog så allvarliga, som också kräver polisär närvaro och ger ett rättsligt efterspel som kostar samhället pengar (och dessutom, mycket värre givetvis, märker människor för livet)
 
Jag tycker som sagt att det är för jävligt att folk inte kan bete sig i samband med fotbollsmatcher. Men klubbarna kan inte ansvara för vad folk gör på stan eller för den delen vad enskilda individer väljer att göra på arenorna (givetvis kan du förhindra vissa brott och ordningsstörningar, men du kan inte gardera dig mot att folk vill slå varandra på käften eller har smugit in knallskott som de väljer att kasta). Klubbarna är offer precis som vi supportrar eller samhället i stort när en liten klick förstör för den stora massan. Offer, som sagt, inte några som ska skuldbeläggas.
 
Blir också väldigt trött på när icke insatta gång på gång ska tala om för oss att klubbarna minsann måste ta ansvar. Vet ni hur mycket de gör i sådana frågor? Allsvenska klubbar jobbar väldigt hårt för att motverka problem bland supportrarna och de gör mycket för samhället, inte minst när det gäller allas lika värde och integration. Dessutom drar de in en massa skattepengar. Så läxa inte upp dem.
 
Särskilt om du själv inte har någon kunskap i ämnet eller har brytt dig om att faktiskt sätta dig in i det. 
 

Imponerande, MFF!

MFF är på allra största allvar med i kampen om guldet i allsvenskan och jag ser oerhört mycket fram emot resan till Norrköping nästa söndag.

I lördags stärkte MFF sin position i toppen trots skadeproblem och en riktigt tuff bortamatch mot BK Häcken. Återigen var det inget lysande spel eller den där maskinen man helst vill se. Men ändå, så mycket som var positivt:

- 3 tunga poäng - Vinst mot erkänt svårt motstånd borta
- Vinst trots alla skador
- Vändning från 1-2 till seger
- Många icke ordinarie kliver återigen fram o gör det bra (Rakip riktigt bra, Yotun, piggt inhopp och delaktighet i 4-2-målet från Vindheim, Lewicki gör återigen en bra match)

Styrka i att vinna i lördags, helt klart.

Sen kan folk påpeka att andra lag minsann också har skadeproblem och att MFF med sin trupp ska klara det bäst. Absolut, MFF har varit förskonat sett till hela säsongen och har en bred trupp. MEN det är bra okunnigt alternativt korkat om man menar att det inte ska spela nån roll för Malmö att sakna de namn man nu gör med motiveringen att man har så mycket pengar och då också kunnat värva och har bred trupp.

Klart vi har bättre ersättare än de flesta andra klubbar. Bara AIK kan mäta sig sett till bredden. Men det säger sig väl självt att det ändå är svårt att ersätta spelare som Rosenberg och Eikrem? Det är ju lättare för ett destruktivt lag (till exempel Gefle IF, som de spelar nu och SKA spela, eller Hammarby för den delen) att ersätta en ordinarie brunkare med en annan än att ersätta en extremt kreativ spelare som förväntas ligga bakom väldigt mycket framåt för ett offensivt, spelförande lag. Sen har MFF bra spelare att slänga in, men spetsegenskaperna och spelartypen ersätter du inte lätt för det. Det är naivt att tro.

Nu hade Häcken några tunga namn borta också. Men det är ändå en styrka att sakna Eikrem, Rosenberg, Christiansen och Bengtsson och ändå göra fyra mål borta mot ett lag som Häcken.

I andra halvlek i derbyt saknade MFF Rosenberg, Eikrem, Christiansen, Adu, Bengtsson och Arnason. Plocka bort den kvalitén och den rutinen hos vilket annat lag i allsvenskan som helst och det rasar ihop. Snudd på garanterat. Det såg vi inte minst när Norrköping med sex, sju spelare borta blev förnedrade av AIK senast. 

För övrigt tycker jag inte årets MFF imponerar alls spelmässigt som guldupplagorna 2010, 2013 och 2014 gjort. Men däremot imponerar man som LAG. Ingen spelar för sig själv, alla går in och gör ett bra jobb för laget. Det finns inte en enda diva i MFF:s uppställning nu, inte en enda spelare som sätter sig själv före laget. Tvärtom bidrar alla och gör sitt jobb. Då kommer också resultaten, även om spelet går att snäppa upp fler snäpp fortfarande. 

 

 


RSS 2.0