Solnedgångar och annat från Negril
Sen var det hela väldigt turistigt givetvis, lite väl. Men det gick ändå inte att låta bli att njuta i fulla drag när solen tog sin väg neråt mot horisontens kant och sakta försvann. Som jag också har nämnt tidigare i bloggen gör det inte solnedgången rättvisa om man ska försöka beskriva den i text, men några bilder kanske kan beskriva det hela lite bättre:
Så här kul är det att vara på Ricks Café :)
Läckert!
Vi har fina solnedgångar här där vi bor också, det är fin utsikt bort över bergen mot väster. Dessutom tycker jag inte man ska underskatta våra svenska solnedgångar under sommaren heller. Den här slår dock ingen av dem, det här var verkligen värt att uppleva.
Här är vi i alla fall ute vid fyren Negril Lighthouse, strax söder om Ricks Café och precis före solnedgången.
Karin, i den här stunden på plats utanför fyren, med Ricks Café bakom sig,
Jag, uppklädd dagen till ära, sista kvällen på ovan nämnda restaurang.
Fyren ovan är känd och säkerligen historiskt betydelsefull, men har man som smålänning besökt grannlandskapet Öland med dess riktigt höga skapelser till fyrar är man inte så lättimponerad :)
Dock var det finfin natur och miljö, som på så många andra ställen i det här landet, där och värt ett besök var det utan tvekan.
Så har vår Negrilvecka sammanfattats någorlunda i såväl text- som bildform. Jag hoppas det har kunnat återge en del av allt fint, roligt och gott vi har upplevt under de senaste dagarna. Det var riktigt skönt att vara "vanlig" turist under en vecka och på så sätt både hinna med att uppleva en slags vardag här, som mer van besökare då vi nu har varit här i två månader och ändå har börjat hitta in i rutinerna, samt Jamaica ur en traditionell turistvinkel.
Gott nytt år Sverige!
Klockren Negrilvecka
Vi passade förstås på att sola och bada en hel del. Men å andra sidan låg vi långt ifrån bara och stekte på stranden. Dels var det för varmt för det, dels var det skönt att promenera runt längs stranden och se sig om. Stranden var minst sagt lång så det var bara att knalla åt valfritt håll.
Dunns River Falls och berömda grottor
Det tog sin lilla tid att ta sig upp, dels för att det var rätt knepigt på vissa ställen och dels för att vi långt ifrån var ensamma om att ha tagit oss dit just den dagen. Sakta men säkert tog vi oss uppåt samtidigt som Doc glädjande nog fotade en del åt oss, så vi fick en del härliga bilder som dokumenterade vår vattenfallsklättring.
Det var som sagt riktigt häftigt och en upplevelse som jag är glad att vi har fått vara med om tillsammans. Givetvis var det något som garanterat ger klart mer och känns mycket mer givande när man själv är med om det, än när man berättar om det. Det var helt enkelt något som behöver upplevas på egen hand för att man ska kunna känna hur roligt, spännande och intressant det är. Jag försöker dock återge lite av den känslan med hjälp av en rad bilder.
Vi mitt i fallet på vägen upp.
Skön miljö att vistas i, minst sagt.
Efter besöket vid vattenfallet åkte vi vidare till Green Grotto Caves. De grottorna, eller i alla fall en av de två, är faktiskt världsberömd då delar av Bondfilmen Live and let die spelades in där. Vi fick en intressant guidad tur i grottorna och det var mäktigt att se den värld som fanns där inne. Bland annat använde slavar grottgångarna för att fly och spanska soldater gjorde det för att klara sig undan britterna på 1800-talet.
Vi lyckades inte ta så många bra bilder då ljuset av förklarliga skäl var rätt bristfälligt, men googla Green Grotto Caves om ni vill se häftiga bilder där inifrån.
Även grottorna var en stor upplevelse och det är riktigt kul att ha sett dem. Lite historisk mark och spännande förstås att få ta del av det enorma grottlandskapet som finns under jord där. Hela onsdagen blev på så sätt en givande dag och det var en av de absoluta höjdpunkterna hittills under vår Jamaicavistelse.
Grottans innandöme. Dock inte den där Bondfilmen spelades in.
Jag inne i den första av de två grottorna.
Solnedgång under en av våra promenader här i området där vi bor nu.
Där ser ni vår altan till vänster om klädstrecket. Vårt hem just nu och vi trivs kanon!
Bilduppdatering igen
Fortsatt positiv Jamaicavardag
Det levereras i hög grad på många fronter nu: Jamaica bjuder på fortsatt gott väder, sköna dagar och fina upplevelser, NIK respektive MFF gör klart med starka nyförvärv på hemmaplan och vår hyresvärd fortsätter med sitt mycket lyckade kakbakande :)
Så löd min Facebookuppdatering häromdagen och det stämmer fortfarande in på vardagen här. Förutom att vi har det riktigt bra är rapporterna hemifrån positiva. Dessutom fortsätter kakorna att dyka upp hos oss med jämna mellanrum… :)
För att njuta lite extra i värmen har jag, för att fördriva tiden när Karin pluggar, passat på att bänka mig framför nedladdade MFF-Mjällby från 2010. Matchen då guldet säkrades har jag faktiskt inte sett i sin helhet i tv-version förrän nu. Jag var ju själv på plats och minns den magiska stämningen, ett underbart minne som bara förstärktes nu när jag märkte hur väl stämningen och atmosfären nådde ut även från tv-sändningen. Magiskt! :)
Det blir mycket stillasittande men som tur är ger vägarna i det lugna, fina området här oss perfekta motionsmöjligheter. Det blir i alla fall en långpromenad per dag och ett par löprundor i veckan är planerade. Vi kom igång med springandet förra veckan och den andra rundan kändes rejält i kroppen även den, om än inte så extremt som första gången vi sprang. Skönt är det i alla fall att röra på sig och uppförsluten ger som sagt finfin träning.
I övrigt blir det mycket film, julkalendern via SVT Play och kortspel för att roa oss när Karin tar pauser i sitt skrivande. Kortspelet går dock så fruktansvärt dåligt så det kan vi nog tänkas sluta med…
Planerna för de avslutande veckorna börjar nu sätta sig. Vi kommer att åka med vår hyresvärd, som även med glädje agerar guide och gör det på ett grymt bra sätt, till Dunns River Falls. Det är nog det mest kända av de turistlockande vattenfallen som finns här och det ska bli en upplevelse att se det.
Därefter väntar Negril på fredag och en vecka framåt. “Vanligt” turistliv står på schemat då när vi kommer att bo på hotell, ha gångavstånd till stranden och bara kunna följa med turistströmmen. Det blir rätt skönt det, även om jag knappast jobbar ihjäl mig nu… :) Det blir hursomhelst kul att uppleva Jamaica även ur ett nästintill övertydligt turistperspektiv, samtidigt som det ger mycket att uppleva landet ur ett vardagsperspektiv också som vi nu har gjort i snart sex veckor.
Under sluttampen kommer vi att, efter Negrilvistelsen, ta ytterligare någon utflyktsdag. Vår tyske värd Doc har erbjudit sig att visa ytterligare några sevärdheter, även det i form av bland annat ett vattenfall och annan fin natur. Eventuellt ska vi även göra något på egen hand också, vi får se lite om tiden räcker till för Karin och hennes skrivande.
Oavsett vad kommer vi att kunna säga att vi både har sett och upplevt mycket av Jamaica, från flera synvinklar, när vi återvänder hem. Det enda som är lite synd är att det inte blev något fotbollstränarjobb på skolan för mig nu när vi bytte bostadsort, men sett till helhetsbilden gör det dock väldigt lite.
Nu ser vi fram emot de närmaste dagarnas äventyr och skickar ytterligare en hälsning hem till Sverige :)
En av många kakor :)
Stranddag :)
Mördarbackar
Rubriken syftar till de många och framförallt långa backarna som omger oss här uppe där vi bor, visserligen lägre över havet än de första tre veckorna men ändå på en klart högre nivå än vi är vana vid. Läget ger oss underbar utsikt och bjuder på vackra solnedgångar. Dessutom ger det oss fina motionsmöjligheter i form av de nämnda backarna, låååånga uppförslut som aldrig vill ta slut och som dessutom är branta rakt igenom. De sliter att bara att gå i och när vi igår dessutom prövade att springa en runda visade de sig vara dödligt jobbiga.
Att springa på slät mark är inga större problem här, trots en temperatur på i snitt 27-28 grader nu och en klart tunnare luft här uppe än vad vi är vana vid. Grundkonditionen känns riktigt bra, men backarna igår tog nästan livet ur en. Det kändes som om man sprang i ett ekorrhjul och inte kom framåt, trots maximal ansträngning för att med skaplig fart ta sig framåt.
Upp kom vi dock och man var duktigt nöjd med sig själv efteråt J
Försäsongen är här med igång för egen del och tanken är ett par löprundor i mördarbackarna i veckan fram till hemresan. Då borde den “riktiga” försäsongen som drar igång i januari inte kännas allt för hemsk.
I övrigt då? Jodå, vi klagar inte. Vädret är fortsatt varmt och det är shorts och t-shirt som gäller konstant. Lite väl kvavt ibland, om jag ändå ska låta lite gnällig bara för sakens skull då jag egentligen inte har något att klaga över, men vi kan ta det… J
Karin jobbar för fullt med uppsatsen och närmar sig målet, även om det förstås återstår en del putsande tills handledaren är nöjd. Förhoppningsvis hinner hon pusta ut lite och koppla av under julveckan, då vi mellan den 21:a och 28:e december kommer att befinna oss på den kanske största turistorten här, Negril. Där väntar enligt allt vi fått beskrivet fantastiska stränder och vi ska leva som renodlade turister i en vecka.
Innan dess ska vi också hinna med en dagsutflykt till Dunns River Falls, ett vattenfall som är en av de största turistattraktionerna och något av det häftigaste att se här på Jamaica tydligen. Det ser vi fram emot för tillfället och fortsätter att ta vara på Jamaicatiden J
Julkalender och stranddagar
En tysk, kakor och bättre förutsättningar
Lite upp och ner är det, men det har blivit allt bättre under dagen och enligt den sköne tysken som har det här stället krånglade det igår för att hans vän, även han från Tyskland, som är här laddade upp en mängd filmklipp då han gör en film om Jamaicavistelsen. När han reser hem i helgen väntas det bli ännu bättre och vi räknar med att även framöver kunna göra som igår kväll, det vill säga kika lite på TV4 Play och följa Solsidan :)
Att nätet funkar bra är förstås skönt. För mig är det, trots min stora passion för bloggandet och för att uppdatera mig om diverse saker, inte jätteviktigt men ändå givetvis en fördel och för Karins uppsatsarbete nästintill ett måste.
Nu är inte ett fungerande nät den enda fördelen med att bo här, där vi nu efter omständigheterna hastigt och lustigt hamnade. Fördelarna med den här lösningen är många: vi har mycket mer plats (en liten lägenhet i princip, med ganska stort rum, bra plats för kläder och packning, eget kök, fint badrum), mer utrymme att röra oss på runt omkring här och mycket mer frihet. Vi kommer att kunna promenera, springa och ta oss till stan utan att det är någon säkerhetsrisk och utan att någon följer med oss. Dessutom är det riktigt fint och mysigt här.
Vi tog en promenad förut och insåg att det finns fina möjligheter till motion här. Flera långa, branta backar som vi tänker ta oss an genom att springa om morgnarna längre fram under vistelsen och flera fina promenadvägar med vacker inramning i form av både utsikten och miljön.
Så allt känns positivt. Inte minst mottagandet (vilket i och för sig var kanon när vi anlände för tre veckor sedan också, men nu känns det mer äkta) och kontakten med värden som inte bara är hjälpsam och har många intressanta historier att berätta om såväl Jamaica som Tyskland, utan även intresserar sig för oss och Sverige.
Hur det blir mer fotbollstränandet av skoleleverna på Buckingham återstår däremot att se. Förutsättningarna är ju annorlunda nu än när jag träffade rektorn där. Tanken var ju att jag skulle träna dem i fotboll ett par gånger i veckan. De har dock inte hört av sig från skolan än men vi var där för en av Karins intervjuer tidigare i veckan och då pratade flera av barnen med mig och frågade om jag var deras nya coach, om när vi skulle träna så jag antar att de har presenterat det så för eleverna. Men nu bor vi klart längre bort från skolan och det både blir praktiskt samt ekononomiskt svårare när man ska ta sig dit.
Kanske man jag erbjuda mig att komma dit och dela med mig av lite idéer och övningar en gång om de vill, de kan ju tänkas ha andra vuxna som vill vara tränare för eleverna men som kanske vill ha lite tips. Alternativt att jag gör någon form av träningsprogram och skickar till dem i text och bildform. Det vore roligt och en bra erfarenhet men frågan är om de skulle vara intresserade av en sån lösning.
