Tröttsamt gnäll från oinsatta och oengagerade
Själv har jag väldigt många positiva erfarenheter när det gäller kontakt med föräldrar och har inte stött på särskilt många med negativ attityd. Men samtidigt så har flera kollegor till mig genom åren har ställts inför situationer där föräldrar varit ogrundat kritiska och haft en negativ attityd till skolan som har avspeglat sig på barnen. Den senaste tiden har jag dessutom flera gånger reagerat på hur föräldrar till skolelever uttalat sig och hur deras attityd till skola/lärare verkar vara.
”Fick meddelande från skolan om att dottern (som går i åk 9) kommit fem minuter sent till mattelektionen. Hur går man ens vidare som familj efter en sån sak”.
De ironifyllda raderna läste jag på twitter för någon vecka sedan. Tweeten, skriven av en mamma i medelåldern, gillades och delades av många. Själv däremot kände jag bara en rejäl irritation när jag läste den. Visst, jag som lärare har också fastnat i diverse ärenden på väg till lektionerna några gånger och kommit några minuter sent. Det samtidigt som jag förstår om folk tycker att ”kom igen, fem minuter är väl ingen stor sak?”. Nej, fem minuter vid ett enskilt tillfälle är ingen stor sak i mina ögon. Men det som är intressant i det här fallet är vad det är för attityd föräldern har och vad det skickar för signaler till barnet när dess mamma uttrycker sig så på Twitter.
Ni kan tycka att jag är lättstött och överdriver, men det gör mig vansinnig att se hur en förälder ironiserar och hånar skolan så när det är det egna barnet som har gjort fel i grunden. Som sagt, en enskild försening på fem minuter är givetvis ingenting att göra en stor sak men mammans attityd är bedrövlig. Skolan, eller läraren, gör inte fel som meddelar en försening oavsett hur många minuter det gäller. Det är eleven som har varit sen som har gjort fel. Det är väl det som en förälder ska trycka på, att markera för sitt barn att det gäller att vara i tid. Inte göra sig löjlig över att läraren är noggrann med att eleverna ska passa tider? Det handlar om vilka signaler du som vuxen sänder ut till ditt barn. Signalerna och den attityd du spiller över på barnet kommer att lägga grunden för vilken inställning barnet i sig har till skola, jobb, respekt för auktoriteter etcetera i framtiden. Det kanske är läge att tänka på det innan man gör sig lustig på sociala medier.
. . . . . . . . .
Något annat som väckte irritation hos mig var en insändare i Arbetarbladet i onsdags (27/1). En annan mamma, med elever på mellan- och högstadiet, ondgjorde sig över att lärarna endast erbjöd utvecklingssamtalstider fram till 15.30 om dagarna. Hon klagade bland annat rejält över att det inte fungerade praktiskt för henne själv, med flera bussbyten på väg hem från jobbet på annan ort:
http://beta.arbetarbladet.se/opinion/insandare/skolans-utvecklingssamtal-gor-mig-arg
Ja, klart det inte är optimalt rent praktiskt för dig som förälder men tror du att vi lärare har hur mycket tid som helst över i våra liv? Jag som heltidsarbetande tvåbarnspappa har inte direkt överdrivet mycket tid över på kvällarna att lägga på utvecklingssamtal. Varför ska jag jobba till 18, 19 om dagarna i flera veckor (om alla föräldrar ska erbjudas samma möjlighet när det gäller samtal) för att du ska slippa ta ledigt någon timme vid något enstaka tillfälle per termin? Bryr du dig om dina barns skolgång borde det vara en självklarhet att offra lite jobbtid. Som en lärare hade sagt till henne: ”kan du besikta bilen på arbetstid kan du väl ta ledigt för dina barns utvecklingssamtal?”.
Den här mamman kritiserade även samtalen i sig och hävdade att det är meningslöst att ha dem tidigt på vårterminen. Det med motiveringen att man då pratar om höstens resultat och inte kan ge eleverna en bild av hur deras vårbetyg kommer se ut, vilket gör att eleverna då ”inte får chansen att fråga om varför de exempelvis får sänkt betyg i något ämne”. Nej, för det är ju inte meningen heller. Utvecklingssamtalen är inte till för att eleverna ska få ett tillfälle att ifrågasätta sina slutbetyg/sommarbetyg, utan för att man ska kunna titta på hur det har gått för eleven hittills och vad som eleven i fråga behöver förbättra/jobba med framöver för att klara målen, nå högre betyg och liknande. Det är för att hjälpa dem och kunna sätta in eventuellt stöd som behövs i tid, långt före betygsättningen görs. Därför är det fullständigt logiskt att ha samtalen tämligen tidigt på vårterminen, medan chansen fortfarande är god för eleven att förbättra sig genom att ta till sig konstruktiv kritik. Ett utvecklingssamtal långt fram på våren när betygen snudd på är satta är precis meningslöst.
Julbad, gröt och tomtebesök
Gott och blandat när 2015 summeras
Jag kommer att nöja mig med att fokusera på saker och händelser som ligger nära mig själv och påverkar mig allra mest i vardagen. Givetvis påverkar sådant som det allt annat är ljusa, positiva läget i världen med flyktingkriser, terrordåd och krig mig också men det är garanterat fler, mer läsvärda, skribenter som sammanfattar det åt er. Jag däremot håller mig till det lilla (i jämförelse), som samtidigt är riktigt stort för mig. Så nu kör vi, så här var mitt 2015:
de två kommunicera med varandra, få varandra att skratta och på olika sätt bry sig om varandra. Det går knappt att beskriva hur det känns. Fantastiskt!
Våren i övrigt, efter jobbstarten och fotbollspremiären, rullade på och mycket gick på rutin. Delvis, kanske ska tilläggas. Vi gick ju i väntans tider och givetvis var det spännande och väldigt värdefullt att kunna se fram emot ytterligare ett litet barn i familjen.
Sommarlovet inleddes alltså med att jag blev pappa igen. Det var förstås en dag som förändrade det här året, ja hela vår liv, rejält precis som när Theo anlände. Efter det har väldigt mycket, utöver all tid man har lagt på jobbet, handlat om familjetid. Barnen har varit i centrum och vi har tagit vara på vår lediga tid på ett bra sätt. Hela vägen från Alvas födelse och fram till nu har vi sett till att få mycket tid tillsammans alla fyra och det har varit väldigt utvecklande. Det är förstås en omställning att gå från ett barn till två, men samtidigt så har vi ju ändå skaffat oss mer som småbarnsföräldrar och fått vänja oss vid det tack vare Theo. Det har dock varit många nya utmaningar och garanterat utvecklat både mig och Karin mycket.
Sommaren blev efter Alvas ankomst naturligt nog lugn. Vi tog en sväng ner till Kalmar (bilden) och Alva fick träffa farmor och farfar för första gången. I övrigt höll vi oss mest hemma och tog det lugnt. Dagarna gick snabbt och snart var det dags för jobb för min del igen.
Några stora, speciella händelser har hösten inte direkt bjudit på. Det har varit stort nog att ha två små barn och en underbar fru att komma hem till varje dag. Då behövs inga oväntade utropstecken i vardagen direkt. Tvärtom har det varit skönt att mycket har gått på rutin, även om det förstås kan bli enformigt i längden det med.
Och nu står vi här, några dagar in på 2016. Ett både viktigt och bra 2015 är över och ett intressant år har precis startat. Det känns å ena sidan som att en hel del spännande väntar - bland annat med nytt jobb om några dagar - samtidigt som det å andra sidan på förhand ser ut som att ett ganska lugnt år där mycket fortsätter att gå på rutin. Exakt var det landar återstår att se, och hänger förstås en hel del på en själv också. Hursomhelst är jag nöjd och tacksam över 2015 och har med vår fina familj vid min sida all anledning att se positivt på vad som komma skall.
TOPP FEM 2015
Kommentarer är egentligen överflödiga. Mäktigt, fantastiskt, underbart. En liten härlig unge till!
Bra familjeår. Tillökning, Theos utveckling, allt kul vi har gjort tillsammans och all tid som vi spenderar med varandra. Ovärderligt, helt enkelt.
En på det stora hela misslyckad säsong, men CL-avancemanget med hemmamatcherna mot Salzburg och Celtic som största höjdpunkter var ändå såväl imponerande som
Som sagt, många gånger förr: Året på Prolympia var mitt absolut bästa lärarår hittills i livet. Tack för tiden!
Ettårig bröllopsdag med min fantastiska fru under 2015.
BOTTEN 2015:
Kanske inga konkreta, direkta nyårslöften men en del saker ska ändå utvecklas och förbättras hos mig under det här året.
Exempelvis ska jag INTE lova saker jag får svårt att hålla, något som ofta går hand i hand med en minst sagt rej'ö tidsoptimism som jag också måste försöka att slipa bort.
