Nattsvart Hagahimmel just nu
Förra fredagen var det återigen dags för MittMedia att livesända en av våra division 4-matcher. Den här gången när vi gästade Årsunda IP och hemmalaget Årsunda IF. Kul med den här storsatsning på lokalfotbollen, men mindre kul match då vi förlorade med hela 6-0. Det är förstås svårt att snacka bort en 6-0-förlust, men i en timme var det ändå en ganska jämn match (även om deras tränare tyckte annorlunda i intervjun efteråt). När Årsunda sedan gjorde 3-0 efter en riktigt bra första kvart av oss i inledningen av andra halvlek dog tyvärr matchen ganska rejält. Att det sedan får rinna iväg till 6-0 efter alldeles för enkla misstag från vår sida är givetvis åt helvete för dåligt.
För egen del blev det ett inhopp på cirka en kvart den här gången. Trots siffrorna och att matchen redan var avgjord vid det laget var det ändå ganska roligt att få lite speltid. Det som jag hade att göra som högerback under slutkvarten gick dessutom bra.
På det stora är det dock inte mycket som är särskilt roligt för oss i Hagaström när det gäller fotbollen just nu. Det är klart att det är kul att komma ner till IP och träna, jag är väldigt glad att jag har återupptagit fotbollsspelandet igen. Men resultaten hittills i division 4 är minst sagt mindre roliga och det gör att fotbollen börjar tära på humöret nu, ärligt talat. Vi har en ynka poäng på sex matcher, fick storstryk igen i torsdags med 2-6 mot Gefle Legend (efter att ha haft 2-2 fram till 75:e minuten men åkt på ett 2-3-mål följt av två röda kort) och ligger ohjälpligt sist i fyran. Vi måste börja plocka poäng nu, annars kommer det bli riktigt svårt att rädda kontraktet i höst.
Själv spelade jag bara fem minuter senast, på grund av en skada i slutet. Fem minuter som innermittfältare (!) i en 3-2-3-uppställning, med två man utvisade. Det var förstås inte optimalt men det är bara att kriga på. Det är inte läge att tjura över utebliven speltid eller gräva ner sig över de svaga resultaten. Vi måste helt enkelt jobba oss tillbaka in i det här tillsammans.
Arbetarbladet har matchen mot Årsunda uppe på sin hemsida och även artiklar om den för de som är Pluskunder (något man kan bli för en krona):
För egen del blev det ett inhopp på cirka en kvart den här gången. Trots siffrorna och att matchen redan var avgjord vid det laget var det ändå ganska roligt att få lite speltid. Det som jag hade att göra som högerback under slutkvarten gick dessutom bra.
På det stora är det dock inte mycket som är särskilt roligt för oss i Hagaström när det gäller fotbollen just nu. Det är klart att det är kul att komma ner till IP och träna, jag är väldigt glad att jag har återupptagit fotbollsspelandet igen. Men resultaten hittills i division 4 är minst sagt mindre roliga och det gör att fotbollen börjar tära på humöret nu, ärligt talat. Vi har en ynka poäng på sex matcher, fick storstryk igen i torsdags med 2-6 mot Gefle Legend (efter att ha haft 2-2 fram till 75:e minuten men åkt på ett 2-3-mål följt av två röda kort) och ligger ohjälpligt sist i fyran. Vi måste börja plocka poäng nu, annars kommer det bli riktigt svårt att rädda kontraktet i höst.
Själv spelade jag bara fem minuter senast, på grund av en skada i slutet. Fem minuter som innermittfältare (!) i en 3-2-3-uppställning, med två man utvisade. Det var förstås inte optimalt men det är bara att kriga på. Det är inte läge att tjura över utebliven speltid eller gräva ner sig över de svaga resultaten. Vi måste helt enkelt jobba oss tillbaka in i det här tillsammans.
Arbetarbladet har matchen mot Årsunda uppe på sin hemsida och även artiklar om den för de som är Pluskunder (något man kan bli för en krona):
Himmelsblå toppar och en djupdykning
MFF har gjort mig såväl galet glad som riktigt besviken senaste tiden. Nu ska man väl inte klaga när ens lag leder allsvenskan och bara har en förlust på tio matcher. När den förlusten var så onödig som den mot IFK Norrköping senast går det dock att känna viss frustration ändå. Eller viss frustration förresten, jag och många MFF:are med mig att döma av surret på sociala medier har varit enormt frustrerade och griniga över 1-2-nederlaget i söndags. Det var så brutalt onödigt, att släppa 1-0 sista tio minuterna på grund av horribelt försvarsspel på två hörnor var som att kasta bort en viktig seger som hade inneburit sju poängs serieledning och inte ynka en som det är numera. Det var klantigt, onödigt och kan bli dyrbart på sikt.
Å andra sidan har det innan dess varit både smått euforisk glädje som helt sanslöst galen sådan. 1-0 blev till 1-1 ganska sent men sedan 2-1 till slut i Borås mot Elfsborg och på samma sätt utvecklade sig den fullständigt sanslösa matchen mot Östersund resultatmässigt förra söndagen. Att avgöra med två spelare utvisade, dessutom genom ett segermål i 95:e minuten, finns ju egentligen inte på världskartan. Inte konstigt då att man var enormt nöjd som himmelsblå supporter.
Å andra sidan har det innan dess varit både smått euforisk glädje som helt sanslöst galen sådan. 1-0 blev till 1-1 ganska sent men sedan 2-1 till slut i Borås mot Elfsborg och på samma sätt utvecklade sig den fullständigt sanslösa matchen mot Östersund resultatmässigt förra söndagen. Att avgöra med två spelare utvisade, dessutom genom ett segermål i 95:e minuten, finns ju egentligen inte på världskartan. Inte konstigt då att man var enormt nöjd som himmelsblå supporter.
Jag tror verkligen på det här laget i år. Konstigt vore det väl kanske annars, med de grymt fina förutsättningar och det favoritskap MFF har. Men man ska komma ihåg att många var skeptiska, även jag delvis, när Magnus Pehrsson anställdes som ny tränare och att det alltid tar lite tid när en ny spelidé ska nötas in. Det har dock sett bra ut, det finns mycket som är tydligare och mer konkret med årets MFF jämfört med fjolårets (som då ändå vann guld). Så nog ser det ljust ut, men för den skull finns inte utrymme för särskilt många onödiga poängtapp likt det i söndags.
Sköna helger, flyttfix och febriga dagar
Att det bara är drygt en månad till semestern börjar och mindre än två månader tills vi flyttar in i nya huset uppe i Hillevik är smått surrealistiskt. Våren har gått så oerhört fort och även om den vädermässigt känts som en utdragen och vidrig vinter har dagarna bara försvunnit. Vi är nu om inte mitt uppe i så åtmistone igång med flyttstök och allt praktiskt som ska ordnas, dels med sånt som rör nuvarande huset och dels inför flytten till vårt nya drömhus. Trots att det är mycket att göra, för det känns verkligen som att det är just ett drömhus vi kommer till. Där tror jag verkligen att vi kommer att trivas rejält hela familjen. Men innan vi är där är det som sagt en hel del som ska fixas.
Sådant fixande har tagit en hel del tid senaste helgerna. Inte minst inför fotograferingen av vårt hus och de efterföljande visningarna. Då fick vi slita hårt. Att nu ha sålt huset känns oerhört bra, det är skönt att den biten är klar och att pusselbitarna har fallit på plats.
Förutom att ordna en massa inför flytt och husförsäljning har vi haft mamma, alltså barnens famor, hos oss. Det x 2 nu faktiskt då hon nyss åkte hem till Småland igen efter sitt andra Gävlebesök på ganska kort tid och bland annat under påskhelgen hunnit visa henne hur det ser ut vid vårt nya hus (sjön precis utanför huset ser ni på bilderna här). Vi har också haft Karins morfar på besök och spenderat en del tid med svärmor tillika ungarnas alltid lika engerarade och grymma mormor. En hel del värdefull familjetid med andra ord, trots att det känts som att tiden varit knapp senaste månaden.
Vi hade också en febrig, snorig vecka för ett par veckor sedan. Ungarna har klarat sig oerhört bra från sjukdomar hittills, så vi har varit lyckligt lottade. Nu åkte de dock på feber och var riktigt hängiga några dagar, men dess bättre är både de och vi vuxna - som också fick en släng av förkylningssleven - på banan igen.
På banan är jag däremot allt för sällan när det gäller fotbollen just nu. Efter en försäsong med överraskande mycket speltid har det blivit snålt med just den varan på sistone. En bänkplats senast är det enda jag mäktat med för Hagaströms SK i division 4 hittills. Matchen i kväll är jag inte uttagen till och det är nog inte troligt att det blir en plats i matchtruppen på fredag heller. Men det är bara att jobba på framöver. Klyschigt låter det kanske men det finns helt enkelt inget annat att göra än att slita på och försöka bidra genom att göra sitt bästa på träningarna. Dessutom är det ju skönt bara att hålla igång och få träningen i kroppen. Oerhört mycket roligare än att bara träna på egen hand.
På banan är jag däremot allt för sällan när det gäller fotbollen just nu. Efter en försäsong med överraskande mycket speltid har det blivit snålt med just den varan på sistone. En bänkplats senast är det enda jag mäktat med för Hagaströms SK i division 4 hittills. Matchen i kväll är jag inte uttagen till och det är nog inte troligt att det blir en plats i matchtruppen på fredag heller. Men det är bara att jobba på framöver. Klyschigt låter det kanske men det finns helt enkelt inget annat att göra än att slita på och försöka bidra genom att göra sitt bästa på träningarna. Dessutom är det ju skönt bara att hålla igång och få träningen i kroppen. Oerhört mycket roligare än att bara träna på egen hand.
Mycket glädje, men även en viss besvikelse
Fredagskvällen var en kväll som fylldes av glädje och stolthet.
Men även, i slutändan, av besviken känsla.
Det var nämligen match igår. En viktig sådan då vi mötte svårspelade, starka Torsåkers IF på bortaplan. Det efter två raka förluster i inledningen av årets division 4-säsong. Vi behövde med andra ord poäng och vi ordnade det, trots att vi var rejält nederlagstippade och (förvisso under helt andra förutsättningar, men ändå) hade förlorat mot just Torsåker med förnedrande 9-1 i DM tidigare under våren.
Nu gjorde mina lagkamrater en grymt stark insats, en insats som man verkligen kunde vara både stolt och glad över. Två gånger hämtade vi in underläge, kvitterade till 2-2 och även om de hade en boll i insidan av stolpen och ett par riktigt fina lägen till att avgöra så var det vi som skapade de sista vassa chanserna, bland annat med ett klockrent stolpskott. Vi får vara nöjda med en poäng, helt klart, men samtidigt kunde vi rentav avgjort i slutminuterna.
Nu gjorde mina lagkamrater en grymt stark insats, en insats som man verkligen kunde vara både stolt och glad över. Två gånger hämtade vi in underläge, kvitterade till 2-2 och även om de hade en boll i insidan av stolpen och ett par riktigt fina lägen till att avgöra så var det vi som skapade de sista vassa chanserna, bland annat med ett klockrent stolpskott. Vi får vara nöjda med en poäng, helt klart, men samtidigt kunde vi rentav avgjort i slutminuterna.
Det var en oerhört viktig och efterlängtad poäng. Dessutom var vi så värda den då alla Hagaspelarna slet enormt hårt matchen igen. Laginsatsen var grym! Något att vara stolt över som sagt. Det var härligt att se arbetsmoralen och det jobb mina lagkamrater lade ner. Att det gav resultat i form av säsongens första poäng var förstås extra skönt.
Så vad fanns det då, med allt det här positiva i bagaget, att vara besviken över? Jo, för egen del blev det 90 minuter på bänken. Det är aldrig speciellt kul förstås. Att vara med i matchtruppen var visserligen ett steg i rätt riktning, det var första seriematchen jag var uttagen till. Men att sedan bli fast på bänken hela matchen gör att det är svårt att glädjas över poängen fullt ut. Eller gläds åt den gör jag egentligen till 100 %, det var ren och skär glädje vid 2-2-målet och oerhört nervösa slutminuter. Däremot är det svårt att känna sig riktigt delaktig, jag var ju egentligen inte med och bidrog till någonting till skillnad från mina lagkamrater. Det gör att det givetvis är svårt att enbart känna sig nöjd och positiv efter gårdagens match. Jag är oerhört glad för lagets och mina lagkamraters skull, stolt över deras insats, men samtidigt besviken över att inte ha bidragit till poängen som vi tog igår.
Glädjande nog kom besvikelsen över den uteblivna speltiden först efteråt, senare på kvällen. Skönt att man kunde njuta av poängen och laginsatsen där och då. Det gör jag även idag naturligtvis, men det går inte att komma ifrån att man känner sig för lite delaktig för att kunna njuta fullt ut.
Hursomhelst en viktig pinne och något att bygga vidare på inför nästa veckas två matcher för Haga.
. . . . . . . . . . . .
Glädjande nog kom besvikelsen över den uteblivna speltiden först efteråt, senare på kvällen. Skönt att man kunde njuta av poängen och laginsatsen där och då. Det gör jag även idag naturligtvis, men det går inte att komma ifrån att man känner sig för lite delaktig för att kunna njuta fullt ut.
Hursomhelst en viktig pinne och något att bygga vidare på inför nästa veckas två matcher för Haga.
. . . . . . . . . . . .
Man måste förresten hylla MittMedias satsning på den lokala fotbollen. Jag har tidigare suttit och svurit för mig själv och gnällt över att tidningarnas matchreferat från småserierna är skrivna av en textrobot och tyckt att man glömt bort lokalfotbollen. Men nu är det bara att lyfta på hatten för den satsning som görs i år. Redan ifjol sände MittMedia, via lokaltidningarna Gävle Dagblads och Arbetarbladets hemsidor, ett antal matcher live från de högre serierna där vi har lokala lag, exempelvis division 2. Nu kör de veckans match varje vecka med matcher ända ner till division 6, med livesnack från arenan i 45 minuter före avspark följt av hela matchen och efterintervjuer. Man kan också läsa om matchen, både i tidningen och på webben, samt se den i efterhand på nätet. Det är grymt, rakt igenom.
Just den här veckan var vår match igår veckans match. Mer från den kan ni se via länken här (man måste vara Plus-kund, men det blir man i en månad för en ynka krona). Bland annat utlovas ett riktigt snyggt 2-2-mål av min lagkamrat Joel Ewenson.
Fler smått infekterade hockeydiskussioner
Att HV71 vann SM-guld i hockey var riktigt gott. Dels finns det en gammal förkärlek för HV hos mig, även om jag inte alls bryr mig särskilt mycket om vilka som vinner i hockey numera. Men då grät jag faktiskt, en gång i slutet av 90-talet, när HV åkte ut mot Djurgården i slutspelet och jag ägde en HV-mössa som jag var mäkta stolt över. Dels är det skönt att alla de medgångssupportrar till Brynäs som vaknade i mitt Facebookflöde tystnade i samma sekund som HV avgjorde finalen förra lördagen.
. . . . . . . .
Det som debatterades från min sida efter lördagens avgörande final - och som väckte ganska många känslor - var den här artikeln och dess citat från Brynäs lagkapten Jacob Blomqvist:
http://www.expressen.se/sport/hockey/shl/jacob-blomqvist-jag-tycker-det-ar-fjantigt/
Så här skrev jag på Facebook i samband med att artikeln hade kommit ut:
"Vänta här nu, står en lagkapten och legitimerar att en motståndare hånas för sin ADHD och Asperger? På allvar? Ja, det verkar ju inte bättre. Helt bedrövligt uttalande.
Nog för att trashtalk och psykningar för att få motståndarna ut balans absolut hör till när det är täta, tuffa slutspelsmatcher. Men det är väl en jävla skillnad på "hård jargong", som Blomqvist tar upp i intervjun, och Aspergerhån? Oavsett vad som sagts och inte sagts på isen är det obegripligt att en lagkapten uttalar sig så.
Det går dessutom knappast hand i hand med Brynäs kampanj "En bra start" som klubben gärna lyfter fram och som bland annat går ut på att spelare och föreningsrepresentanter är ute i skolorna och pratar om hur man är en bra kompis och förebild. En bra kampanj i mina ögon ska tilläggas, men då kunde man ju önska att klubbens lagkapten vore lite smartare i sina uttalanden än så här..."
Reaktionerna blev många. En del höll med mig helt. Andra kom med en rad argument i något slags försvar, bland annat att tidningarna alltid vinklar och att man som läsare inte fått hela sammanhanget. Jag är inte dummare än att jag förstår att medierna jagar läsare, besökare och klick - men det ändrar inte min grundinställning och åsikt i det här fallet ett enda dugg. Något som jag också tydligt förklarade som svar på de kommentarer som ifrågasatte/kritiserade mitt inlägg:
"Jag köper inte resonemanget alls kring försvarandet av Blomqvist, oavsett vem som kommer med det. Har väl varit ganska tydlig med vad jag tycker så har inte mycket mer att skriva egentligen. Är inte dummare än att jag förstår att tidningarna vill ha klick och läsare, men det ändrar inte vad Blomqvist sa och inte heller min uppfattning om att en lagkapten oavsett situation måste kunna hantera det bättre och uttala sig klokare. Annars ska han inte uttala sig alls.
Bra dock att Brynäs offentligt tar avstånd från vad som sagts på isen och ska utreda det internt."
Skönt att skriva av sig tycker jag, då jag verkligen ville få ut mina åsikter i den här frågan. Helt utan att bry mig om vad andra tyckte och tänkte egentligen, jag var på det klara med min ståndpunkt, men jag tycker ändå någonstans att det blev en bra diskussion och att jag fick fram det jag ville.
Äpplen, päron och fjantigt tuppfäktande
Det här publicerade jag på Facebook under finalserien. Det var inte första gången jag sågade det så kallade "tuppfäktandet" och varit riktigt less på den här machoattityden som jag tycker känns påklistrad. Det är åsikter jag står för till 100 %, men det är också åsikter som skulle visa sig skapa en hel del diskussioner.
Det dök upp en del vettiga inlägg i debatten men också en del kommentarer som inte alls var relevanta för diskussionen. Helt plötsligt skulle jag stå till svars för filmingar inom fotbollen och MFF-spelaren Yotuns armbåge upp i ansiktet på en Djurgårdare när lagen möttes för ett par veckor sedan. Folk undrade om det var manligt och sportsligt rätt då. Jag kunde inte någonstans se hur det skulle vara relevant för diskussionen eller hade med det som jag tog upp och kritiserade att göra, men valde ändå att svara så gott det gick:
"Har jag påstått det? Det är väl ganska uppenbart att det är att spela fult? (på frågan om det är tufft att sätta en armbåge i ansiktet på motståndaren) Och då är det domarens uppgift att bedöma hur hårt det ska straffas.
Att börja bråka INNAN en match börjat, bara för att 'det hör till' (jag är tämligen övertygad om att det lika mycket handlar om att upprätthålla den machoattityd som "ska" höra till som att faktiskt dra fördelar av det rent sportsligt) är ju något annat.
Dessutom är det en helt annan diskussion. Jag skriver ovan min högst PERSONLIGA åsikt om tuppfäktandet och det som många menar hör till hockeyn. Det har ju inget med fotboll att göra.
Att jag sen tycker filmningar är illa, dock är så pass cynisk att jag hellre ser MFF vinna på en feldömd straff än att de torskar, att jag förstår att motståndarsupportrar avskyr Rosenberg lika mycket som vi MFF:are älskar honom, att jag också tycker Yotun skulle åkt ut igår men likväl njuter till fullo av trepoängaren - allt det är helt andra diskussioner som inte har något med vad jag tycker eller inte tycker om Granströms bråkande i spelargången att göra.
Sen har jag absolut inget emot hockey generellt. Tvärtom. SM-slutspelet är rätt intressant. Stanley Cup dock klart mer spännande. Hursomhelst, hockey är kul. Jag tittar gärna. Och har inget emot stenhårda tacklingar, lite heta känslor och spelare som visar hjärta. Har man tolkat mina kommentarer här på annat sätt bör man nog läsa igen."
Att börja bråka INNAN en match börjat, bara för att 'det hör till' (jag är tämligen övertygad om att det lika mycket handlar om att upprätthålla den machoattityd som "ska" höra till som att faktiskt dra fördelar av det rent sportsligt) är ju något annat.
Dessutom är det en helt annan diskussion. Jag skriver ovan min högst PERSONLIGA åsikt om tuppfäktandet och det som många menar hör till hockeyn. Det har ju inget med fotboll att göra.
Att jag sen tycker filmningar är illa, dock är så pass cynisk att jag hellre ser MFF vinna på en feldömd straff än att de torskar, att jag förstår att motståndarsupportrar avskyr Rosenberg lika mycket som vi MFF:are älskar honom, att jag också tycker Yotun skulle åkt ut igår men likväl njuter till fullo av trepoängaren - allt det är helt andra diskussioner som inte har något med vad jag tycker eller inte tycker om Granströms bråkande i spelargången att göra.
Sen har jag absolut inget emot hockey generellt. Tvärtom. SM-slutspelet är rätt intressant. Stanley Cup dock klart mer spännande. Hursomhelst, hockey är kul. Jag tittar gärna. Och har inget emot stenhårda tacklingar, lite heta känslor och spelare som visar hjärta. Har man tolkat mina kommentarer här på annat sätt bör man nog läsa igen."
Jag tycker att jag fick fram min poäng och min åsikt i frågan. Det är viktigt att kunna skilja på äpplen och päron, att hålla isär olika diskussioner och ämnen. Det gjorde långt ifrån alla som gav sig in i den här debatten men förhoppningsvis kom min ståndpunkt fram tydligt ändå.
