El Clasico

Gårdagens stormöte i spanska ligan mellan Barcelona och Real Madrid sågs hemma hos Wahström och det var den mest imponerande uppvisning som jag har sett på länge. Att se hur Europas, ja rent av världens, två kanske bästa lag just nu mötas och få se ett av lagen fullständigt spela ut det andra som Barcelona gjorde var mäktigt. Kan inte minnas när jag senast såg två lag som på pappret och även formmässigt är helt jämna mötas i en match som blir så ojämn. Imponerande, minst sagt!



Idag har jag börjat så smått med b-uppsatsen och den känns faktiskt riktigt inspirerande. Dock ska det erkännas att veckans skrivarenergi har lagts på det här:

http://www.svenskafans.com/fotboll/mff/Att-vara-ett-fan-i-exil-381918.aspx - gästkrönika för MFF:s Svenska Fans-sida

http://www.svenskafans.com/italien/14Jamntmen-trots-allt-ett-monster--382321.aspx - veckans omgångskrönika för Serie A-redaktionen på Svenska Fans

Läs gärna!



Fotboll och julstämning

Det är en trevlig helg det här, utan tvekan. Fotbollsspelande, fotbollstittande i bra sällskap och nu en söndag med julskyltning, adventsfika på stan och mys med sambon.

Helgen inleddes igår med spel i inomhusturneringen Helsingsborgsmästerskapet. Egentligen skulle jag inte ha spelat eftersom jag inte har tränat inomhus, utan varit i Småland och Gävle de senaste helgerna. Men ett par återbud gav mig en plats. Gruppspel i HM stod på schemat och vi skulle egentligen ha spelat två matcher, men när Ramlösa FF drog sig ur i sista stund var vi redan vidare. Därmed blev det tråkigt nog, får man ändå säga, bara en ynka match i gruppen. Den förlorade vi, trots spel- och chansövertag, oturligt med 1-2 mot division 5-laget Fortuna FF och gick därmed miste om chansen att vinna gruppen. Tack vare wo-segern mot Ramlösa är vi dock vidare till slutspelet den 18:e december.


Efter fotbollen hände inte mycket förrän framåt kvällen då jag och ett par lagkamrater till bänkade oss hemma hos vårt norrländska nytillskott Robin Olander och hans sambo. Onyttigheter i form av godis, chips, öl och lite fotbollstittande väntade där. En poäng för Milan var inte riktigt vad jag hade hoppats, fast å andra sidan är Sampdoria borta ingen lätt match så missnöjd är samtidigt svårt att vara.


Nu, så här vid första advent, är det dags att få till lite julstämning här. Karin gjorde sitt bästa igår och pyntade riktigt fint medan jag var hos Robin och idag tänkte vi gå ner på julskyltningen i eftermiddag. Dessutom väntar förstås jag på att få öppna första luckan i chokladkalendern ;) 

Det känns som att veckorna kommer att gå fort nu innan det är dags att åka hem för jullov. Mamma och en kompis till henne besöker oss nästa helg, det är ytterligare lite fotboll på menyn, min b-uppsats ska ta form och sedan lär det helt plötsligt vara jul. 


  

Tack Gävle!

Så var vi tillbaka i Helsingborg efter sammanlagt nio timmar på buss under torsdagen. En resa som på förhand kändes överjävligt lång och dryg men som gick förvånansvärt snabbt. Bra sällskap i form av min sambo, internet och laptop med på resan gjorde hela dagen enklare. Ett depåstopp i Stockholm blev det, lite god mat med på vägen och helt plötsligt var vi hemma.

Som jag redan har påpekat hanns mycket roligt med i Gävle. Vistelsen där blev faktiskt än bättre än vad jag hade vågat hoppas på och det blev väldigt tydligt vilka spår staden har satt hos mig. Det är bara att bocka, buga och lyfta på hatten: tack för allt Gävle! Nu när jag inte längre är bosatt uppe i Gästrikland blir det nästintill övertydligt hur mycket Gävle betyder när jag väl besöker staden. Jag kommer alltid ha den i mitt hjärta och den kommer alltid ha en speciell plats i min minnessamling.

Nu när man är tillbaka här i Skåne är det skönt att blicka tillbaka och konstatera att jag hann med precis allt som jag hade hoppats på där uppe. Höjdpunkter som träning med IK Sätra och Milantittande med Marcos kryddades med besök på Bauer, fika med Pettersson, Sätrahäng och så vidare. Lussebullsbak blev det också, som ni ser här:





Den här gången var det faktiskt ingenting som jag hade tänkt eller planerat som inte blev av. Tvärtom hann jag med en del utöver det som jag verkligen hade hoppats så det är bara att summera hela Gävlevistelsen med ordet fantastisk.

Nu är det bara att försöka sparka igång systemet igen, med en irriterande förkylning i kroppen, och få något vettigt gjort söderöver innan julen är här. Som att jobba med b-uppsatsen i svenska, ikläda mig rollen som hemside/bloggskribent för mitt HF Olympia och styra upp lite hemside- samt bloggplanering inför 2011. Om det nu kan räknas som vettiga arbetsuppgifter...

Först dock Eurotalk, FM och kaffe :)


Iskyla

Kalla, isiga vindar blåser här i Gävle men vistelsen har trots en del snö och kyla varit perfekt hittills. Trots att vi bara har varit här i några dagar tycker jag att mycket har hunnits med av det som jag hade hoppats kunna checka av.

* Milan-Fiorentina har setts på O'learys med Marcos

* Jag har hunnit träffa Noa ett par gånger, Nicko, Ädel och Thyberg har (helt oplanerat men inte desto mindre trevligt) varit mitt sällskap över några öl i lördags kväll

* Brevbärar-Pettersson fick agera sällskap när det var dags för fika och en massa fotbollssnack under söndagseftermiddagen

* måndagskvällen spenderades i Andersbergshallen med träning iförd IK Sätras träningsdress igen vilket innebar ett mycket trevligt och roligt gästspel i min gamla klubb

* idag har jag passat på att göra ett besök på min VFU-skola, John Bauer-gymnasiet, där min förra handledare Perra och co tog emot med öppna armar

Så allting har varit lyckat hittills som sagt och förhoppningsvis fortsätter Gävletiden på samma inslagna väg nu under kvällen då det är dags för Auxerre-Milan hemma hos lärar-Widgren. Sedan blir det en lugn onsdag innan bussen går söderut på torsdag morgon.

På vägen hemåt kommer jag utan tvekan att tänka tillbaka och konstatera att den här staden är saknad av mig, trots att det inte är fel att bo nere i Helsingborg heller.





Sushidebut och Gävleresa

I torsdags gjorde jag något som jag aldrig gjort tidigare i livet: tittade på fotboll. Nej, förstås inte (det har jag gjort ett par gånger tidigare), men däremot åt jag sushi för första gången någonsin. Karin övertygade mig om att vi skulle köpa det, för att sedan när hon fått ett ja förklara att "man gillar det inte första gången, inte andra gången heller men runt tredje gången man äter det så är det gott".

Förväntningarna från min sida var därmed inte speciellt höga men det var trots allt inte så tokigt. Inte jättegott eller speciellt mättande, men ändå ganska okej och något som slank ner i alla fall. Om det blir en andra och en tredje gång återstår dock att se...

Nu är vi i Gävle efter att igår ha bänkat oss på tåget från Helsingborg och begett oss norrut. Kyla och snö mötte oss, men idag känns det riktigt mysigt att ha suttit och ätit frukost med snön fallande utanför fönstret. Egentligen är det alldeles för tidigt med snö för min smak, men så länge man bara gör ett gästspel i ett snöigt landskap känns det inte så farligt.

Nu blir det en tur i Sätra och ikväll väntar Milan-Fiorentina i sällskap med min Milanbroder Marcos. Ska bli riktigt kul och det känns oerhört kul att vara tillbaka i stan :)



Guldtröjan

I förrgår landade paketet i min ägo, paketet som innehöll den vackra skapelsen som ni ser när nedanför, plus jubielumsboken om MFF (1910-2010) samt en bok om säsongen 1979 då MFF tog sig till final i Europacupen.







Smålandsbesök

I helgen som gick var Karin och jag hemma hos mina kära föräldrar i Smålandsskogarna. Mestadels för att vara med på mammas 60-årskalas under lördagen men förstås även för att bara koppla av och njuta av några lugna dagar ute på landet.

Det var riktigt kul att komma hem igen och återigen förstärktes bilden av hur mycket man tycker om "det riktiga" hemmet. Något som märks än tydligare sedan man flyttade från Kalmartrakterna. Redan nu ser jag fram emot julen hemma och det ska bli skönt med några dagar till där hemma då.

Kalasfixande, fotbollstittande, promenerande, kalas, lite mer fotboll, sällskapsspelande och lite annat i all enkelhet var vad som stod på schemat i helgen och vi blev rejält bortskämda (som alltid). Så det är bara att tacka och se fram emot nästa gång :)












MFF-krönikor

Jag har efter MFF:s guld skrivit av mig lite och fått ihop en två delars gästkrönika till Malmös Svenska Fans-sida. I helgen publicerades de båda delarna glädjande nog och nu är en krönika till, som tar upp hur det är att vara MFF:are på annan ort än just Malmö, på gång.

De två texterna som har publicerats hittills hittar ni här:
http://www.svenskafans.com/fotboll/mff/Fem-dagar-av-gladjeen-sasong-av-minnen-379808.aspx

http://www.svenskafans.com/fotboll/mff/Njut-och-blicka-mot-horisonten-379922.aspx






Derbyseger!



Efter fyra raka derbyförluster och fjolårets 0-4-förnedring i färskt minne var det verkligen på tiden att de rödsvartrandiga visade vilka som verkligen är storebror i Milano. Söndagskvällens derby blev en nervös tillställning som dock slutade precis som jag hade hoppats. Zlatan Ibrahimovic frälste återigen oss Milanfans och såg med sitt 1-0-mål till att skjuta hem derbypoängen till Milan.

Därmed fick helgen hemma i Småland ett såväl perfekt som högljutt slut då jag passade på att leva ut känslorna lite mer rejält än vad som är acceptabelt här i lägenheten :)


Raggmunksrevansch

Så var äntligen min raggmunkslagar-heder återupprättad igen. Torsdagens lagande gick prickfritt, sambon var mycket nöjd och även enligt mig själv blev det hela lyckat då de faktiskt både smakade och såg riktigt bra ut.´

Ni bloggläsare kanske minns hur det gick tidigt i våras, senaste gången som det begav sig, när jag skulle laga raggmunkar åt mig och
Karin som vid tillfället var stressad, tentapluggade och dessutom började känns sig utsvulten. Minns ni inte fräschar jag upp minnet med att återigen länka till den här videon:

http://www.youtube.com/watch?v=XlXUVjgMshU

Ungefär så var stämningen i vår lägenhet, med mig som den utsatte och min älskling som minde nöjd och glad.
“Smekmånaden är över, prestera, prestera!” passade bra in då en alltför tunn raggmunksmet simmade runt i stekpannan och vägrade bli till just raggmunkar…

Efter att jag hade återhämtat mig från det misslyckandet har de där raggmunkarna gäckat mig. Många nätter har undertecknad legat sömnlös, funderat, grubblat och tänkt på hur statusen som “bra sambo” återigen skulle kunna uppnås. Med skräckblandad förtjusning har jag också sett fram emot chansen till revansch och i torsdags var det alltså dags. Så nu kan jag återigen sova gott om nätterna :)



Lekande lätt liv

Livet leker just nu ja. Inte enbart för att MFF plockade hem SM-guld, något som jag fortfarande lever på i allra högsta grad visserligen. Långtifrån faktiskt även om det förstås har påverkat mig i mycket positiv riktning de senaste dagarna.

Men även i övrigt är det ingenting som går att klaga på just nu. Skolan är hur lugn som helst, endast b-uppsats väntar under resten av terminen vilket innebär att jag i princip kan göra allting som återstår för ht 2010 här hemifrån Helsingborg. Me like!

Sedan väntar ett par höjdpunkter i form av hemresa till Smålandsskogarna imorgon i sällskap av Karin samt nästa fredags Gävletripp. Först några dagar utanför Kalmar där mamma ska ha 60-årskalas, sedan tillbaka till Helsingborg och därefter några dagar i Gävle där jag hoppas få återse några riktigt trevliga vänner som det var alltför längesen som man träffade.

Dessutom har jag idag skickat iväg en lång, tvådelad gästkrönika till MFF:s Svenska Fans-sida och fått tillbaka väldigt glädjande respons. De publiceras senare i veckan och jag är även välkommen att skriva fler, vilket innebär att en till krönika redan ligger i startgroparna. Återkommer med länkar när mina texter har dykt upp på nätet.

Nu blir det duschen efter ett skönt gympass med Wessberg och därefter mat, innan kvällen går i slappandets tecken med skrivande och FM-spelande. Synd att klaga, för att citera mig själv från tidigare inlägg :)



Bilder från guldmatchen

En del bilder från guldmatchen mot Mjällby i söndags...




















...och några från guldfirandet på Stortorget i Malmö igår:











Guldet är hemma!

Igår runt halv tolv lämnade jag Helsingborg med förhoppningen om att få uppleva en oförglömlig dag på Swedbank stadion. Väl nere i Malmö kunde förutsättningarna inte ha varit bättre. Solsken, en underbar höstdag och eftersom jag för en gång skull var ute i riktigt god tid fanns det möjlighet att bara promenera runt i staden och invänta vad som komma skulle. Det var så skönt att strosa fram längs gatorna och ta in förväntningarna som låg i luften.

Nu sitter jag och lyssnar på Hela världen, en hyllningslåt till Malmö stad och MFF, och får nästan tårar i ögonen. Det kanske låter fånigt, men den sången har gett mig rysningar ända sedan jag lyssnade på den första gången. Och än mer nu efter gårdagen.

Söndagen den 7 november kommer jag alltid att minnas. Ser man enbart till fotboll är det en av de största, förmodligen rent av den allra bästa, dagen som jag någonsin har upplevt. Att få vara på ett sjungande, gungande och kokande Swedbank stadion och se MFF spela hem guldet var utan den minsta överdrift oerhört mäktigt. 

Stämningen var helt magisk såväl före som under och förstås även efter matchen. Hela arenan gungade verkligen och alla, inte bara vi på ståplats, slöt upp bakom MFF i jakten på guldet. Redan före avspark var det ett rejält tryck på läktarplats och inte blev det sämre av att Jiloan Hamad gav Malmö ledningen redan efter 17 minuter. Just de båda måltillfällena och slutminuterna, när alla väntade på slutsignalen och det stora jublet var på väg att bryta ut, var de tre mest oförglömliga stunderna under gårdagen.

Efter MFF:s 2-0-mål precis före paus handlade mest andra halvlek om en väntan på slutsignalen. Stämningen blev inte sämre för det, tvärtom, men lite lugnare sånger bidrog till att känslan av väntan infann sig. En ruskigt skön väntan, ska tilläggas. Att stå där och titta upp på matchklockan, för att konstatera att MFF var några få minuter ifrån SM-guld, var underbart.

Slutminuterna blev en ren njutning, då först "guldet ska hem, guldet ska hem, guldet ska hem till Malmö igen!" ekade följt av "mästarna från Malmö här är vi, "mästarna från Malmö här är vi..." när matchen gick in på stopptid och ingenting såg ut att kunna hindra MFF från att säkra titeln.

När sedan slutsignalen gick och segerrusiga fans sprang in på planen exploderade all glädje inombords och var bara att skrika ut lyckan. Därefter kom en konstig, lite tom känsla över mig. Var det slut nu? Ja, säsongen var ju över. Men vilket slut den fick!

Och så härligt det var att stå där nere på gräset och applådera de nyblivna svenska mästarna. För att inte tala om hur skönt det var att kliva av tåget i Helsingborg efter resan hem. Så tyst det var, var nånstans var sången? Och var nånstans var bucklan? Jo, kvar i Malmö! :)

Som sagt, 7 november 2010 kommer alltid finnas kvar som ett mycket ljust minne.


 

En del bilder från matchen dyker upp senare. Samt förmodligen ett antal bilder från kvällens guldfirande på Stortorget i Malmö, för om ett par timmar är det dags att åka söderut igen. Har laget i ens hjärta vunnit SM-guld är det lika bra att passa på att njuta. För det är stort, det understryks av min kära sambos kommentar nyss:
"För en gång skull tycker jag inte att det är överdrivet", apropå mina känsloyttringar och min glädje i samband med guldet.

SM-GULD, SM-GULD, SM-GULD!





Trädgårdsfest

Igår var det dags för fest hos Löfving och Sara för alla som har varit med och hjälpt till på ett eller annat sätt med arbetet med deras trädgård som har gjorts om rejält under årets gång. Efter att själv ha medverkat i ett par timmar blev även jag bjuden så vi, Karin och jag, begav oss förstås dit under gårdagskvällen.

Välkomstglögg i den nya trädgården följt av smörgåstårta, bildspel, efterrätt och en massa trevligt snack innefattade kvällen och ingen lär knappast ha varit missnöjd. Det är bara att lyfta på hatten och tacka värdparet för en riktigt trevlig kväll :)

Trots att det inte blev så jättesent igår har jag varit slöstartad idag och först nu ryckt upp mig lite. Ett träningspass skulle kännas bra nu, men frågan är hur lätt det blir att slita sig härifrån då nya FM ramlade in i brevlådan igår...

Men får väl göra ett försök. Löprunda eller gym? Något av det blir det i alla fall.
Därefter matlagning och eventuellt bio med älsklingen ikväll. En bra lördag! :)

. . . . . . . .

Bara ett drygt dygn kvar nu.
MFF-Mjällby på Swedbank Stadion imorn, guldet ska hem!




Ljusglimtar framöver

Gårdagens tvåårsfirande med Karin blev verkligen kanon med mat på italiensk-mexikanska restaurangen Haket och därefter tittande på I rymden finns inga känslor här hemma. En perfekt kväll och jag kan verkligen inte klaga.

För varje dag som går tänker man ju på vilken tur man har som har hittat en så bra tjej att leva med. Det känns som att sambolivet till och med har gett ännu mer och varit enklare än vad jag hade vågat hoppas på från början :)

Lägenheten börjar som sagt bli "vår" på riktigt nu, särskilt nu när sovrummet är inrett också. Bilder utlovas inom kort, senast efter fredagens tenta som nu tar upp en del tid i form av pluggande.

Blir skönt att ha den avklarad. Sedan väntar "bara" uppsatsskrivande, visserligen ganska tråkigt men samtidigt tycker jag att det är skönare att kunna spendera tiden i Helsingborg och helt planera mina "arbetsdagar" själv.

Dessutom finns det en hel del att se fram emot härnäst:
- MFF-Mjällby AIF, sista allsvenska matchen 2010, Swedbank Stadion på söndag: guldet ska hem!

- Smålandsvistelse för oss helgen därefter med mammas 60-årskalas på schemat

- Gävle 19-25 november

Ljusglimtar i det allt tätare höstmörkret, helt klart!

Nu lite mellanmål och därefter fotbollsträning.


Lycka







Två år tillsammans med världens underbaraste tjej nu.
Och ett halvår som förlovad med samma fantastiska
människa.

Älskar dig Karin, det vet du :)



Inredningssöndag

Igår tog jag och Karin tag i det sista - åtminstone för nu - slitandet med att inreda vår lägenhet. Sovrummet fick en klart finare och mysigare look tack vare speglar, lampor och hyllor. Slutresultatet blev riktigt bra faktiskt och vi kunde inte annat än att vara nöjda. Lägenheten börjar nu verkligen likna vårt eget hem, då vi har kunnat sätta vår prägel på den.

Att vi har ett jämställt förhållande (eller ett där kvinnan dominerar, om man vill vara lite elak mot mig...) visade sig tydligt när Karin, med borrmaskinen i högsta hugg och med en vilja att fortsätta borra och göra de tunga sakerna, sa till mig: "älskling, skalar du potatisen så borrar jag färdigt". Skapligt degraderad man kände sig då... :)

Nu blir det gym för min del - måste ju jobba upp manligheten lite.
Därefter plugg och nervös väntan på Brommapojkarna-MFF.



RSS 2.0