Upp med flåset igen
Men samtidigt som det var plågande att köra intervall i 8-9 kilometer var det en skön morgon. Riktigt gott att tvinga igång systemet igen och ack så nöjd jag kände mig efter när en varm dusch väntade. Helsingborg är också en bra stad i springa i. Den erbjuder ett antal valmöjligheter, bland annat den rutten vi tog igår: löpning längs med havet utmed Gröningen, en runda i slingorna i Pålsjö skog för att avslutningsvis springa längs med Landborgspromenaden tillbaka. Finfint det!
Lördagen i övrigt gick verkligen inte att klaga på heller. Några lugna timmar följt av handlande och sedan - kanske det bästa av allt - hemmagjord pizza :)
Det följt av en mysig tv-kväll här hemma med Karin gjorde lördagen till en perfekt dag. En dag som avslutades med att jag somnade till filmen Eat, pray and love.
Kroppsväckarproceduren har sedan fortsatt idag då ett pass på gymmet inledde förmiddagen. Wessberg och jag nötte oss igenom en timme där, något som gör att jag nu lugnt lutar mig tillbaka i båten och låter skidåkning, fotboll, bloggande och FM ta över tillvaron :)
Axplock av Fuerteventura-bilder
Vackert
Inte konstigt att man är förälskad i den här tjejen
Lömsk rackare
Sjölejon i bassängen eller jag och Karin i hotellbadkaret?
Synd att klaga på miljön...
Ormen som gled fram längs mitt ben
Underbar strand i Cotillo
Semesternjutare
Semesternjutare 2?
Sötnos på terassen
Långhals
Stränder, tapas, trumpeter och en elefant
Snart har det redan gått en vecka på hemmaplan efter vår tripp till värmen i Corralejo på Fuerteventura. Med andra ord är det dags för en liten tillbakablick i text- och bildform.
Veckan på Fuerteventura blev rakt igenom bra. Den inleddes visserligen med en natt på Sturup, då flyget gick 07.00 på måndagsmorgonen och vi inte hade någon möjlighet att ta oss till flygplatsen så tidigt, men det gick förvånansvärt bra att sova på en filt på golvet där... Och när väl resan var igång på allvar fanns det heller ingen anledning att klaga :)
Eller jag gnällde väl i och för sig en aning första dagen då det var mulet, men efter en ganska fin andra dag (trots en regnskur) tog semestern fart på allvar och fem soliga dagar stod på tur. Sol, värme (mellan 20-25 dagligen), fina stränder, mysiga restauranger, god mat, en dag på djurparken Oasis Park och bästa tänkbara sällskap i form av Karin gjorde även den här resan till ett minne för livet.
Hotellet som vi bodde på var riktigt trevligt och låg dessutom nära såväl havet som stråket med de bästa restaurangerna. Att det över lag var väldigt turistanpassat, främst engelskinspirerat (sportpub, burgerbar, english breakfest) spelade ingen större roll då vi bara behövde gå några få meter för att ha lämnat hotellområdet och de bleka, knubbiga engelsmännen vid poolen bakom oss.
Fördomarna besannades verkligen, det måste jag erkänna. För varje dag blev jag bara än mer säker på att en engelsman verkligen ska vara tjock, blek, se småsliten ut, ha en fotbollströja på sig och en bar nära sig för att vara en riktig engelsman.
Britterna och deras familjer höll sig vid hotellet så när vi väl kommit ut på huvudgatan eller tagit promenaden ner till strandstråket var de ur sikte. Lika bra det, speciellt eftersom Milan råkade förlora i Champions League mot Tottenham under tisdagskvällen. Där vi satt och åt sände de visserligen matchen, men Spursfansen på ön hängde förmodligen på någon av de engelsinspirerade pubarna så de slapp jag vilken var en liten tröst...
En tröst just den kvällen var också tapasen som vi åt. Perfekt för både Karin och mig då vi gillar plockmat och när det som vi beställde in (räkor, potatis, spenatcrepes med mera) dessutom smakade delikat blev åtminstone magen nöjd.
Dagarna spenderades i regel på någon av de olika stränderna och kvällarna på någon av de fina restaurangerna. Såväl strand- som matmässigt fanns det en hel del att testa och glädjas över. Värmen i vattnet var visserligen inte överdriven men att bara ligga och slappa i sanden satt inte helt fel det heller.
Under onsdagen tog vi en långpromenad längs med vattnet och hamnade på en stor, men lite mer avskild, strand där folk låg och solade i små stenkojor (eller vad vi ska kalla det, små stenrösen såg det ut som). Man fick hitta sin egen lilla koja samtidigt som vindsurfarna trängdes en bit bort.
Torsdagen var sedan en utflyktsdag för hela slanten då ett besök på Oasis Park stod på schemat. Till min stora glädje hade de giraffer där, det djur jag helst ville se. Och dessutom många, många andra. Jag fick bland annat vara med om att en orm gled fram längs mitt ben under reptilshowen och att en elefant blåste sand på mig, bara en sån sak. Just djurparksbesöket var resans stora höjdpunkt, det är både jag och älsklingen överens om. 
I lördags tog vi bussen till Cotillo som ligger på Fuerteventuras västkust (Corralejo, där vi bodde, ligger uppe i norr). Där fanns det en riktigt vacker strand och dagen bjöd på solande i perfekt miljö. Konstigt nog fick man inte spela trumpet där... 
Söndagen innebar sedan en tur på marknaden som de hade i ett kvarter nära hotellet, frossande i form av otäckt goda choklad- och banancrepes och lite senare en avslutande god middag på den bästa restaurangen (i konkurrens med den nere vid havet där vi åt tapas) var det dags att göra sig redo för att ta farväl av Kanarieöarna, åtminstone för den här gången.
En underbar vecka som resulterade i en klart godkänd solbränna, många fina minnen, ett antal sköna sovmorgnar och många skratt tillsammans med min kära sambo är över och nu är det väl bara att vänja sig vid det svenska klimatet igen...
Kyla, magont och plugg
Att komma hem från värmen till den här envist bitande, råa vinterkylan var uppenbarligen inte bra för min kropp. Magont, magsjukesymtom och allmän hängighet tog över mig under eftermiddagen och därmed får planerna på att träna fotboll ikväll strykas. Får satsa på att komma tillbaka i träning nästa vecka. Som tur är har vi ingen match i helgen utan jag kan sikta in mig på att vara i form till DM nästkommande helg.
Nu blir det lite mer plugg och CL-fotboll i stället för träning. Får duga det också, ska inte gnälla allt för mycket efter förra veckan :)
Corralejo
Fotbollslördag: 2x4-0
Mörarps IF som vi mötte huserar normalt sett i division 7 och är ett lag vi ska slå. Nu skapade de dock en del heta chanser, speciellt sista kvarten kunde de ha gjort både ett och två mål, men över 90 minuter vann vi ändå rättvist trots att vi inte stod för någon klockren prestation. Helt okej för att vara första matchen och alltid - oavsett motstånd - skönt att inleda med en seger. Ingen föll ur ramen och alla tog sitt ansvar glädjande nog.
För egen del var det också godkänt. Varken bra eller dåligt, utan skapligt stabilt under de 60-65 minuter som jag spelade på högerbacksplatsen. Dessutom roligt att få bära lagkaptensbindeln dagen till ära, även om det berodde på att ett par spelare som ligger över mig i lagkaptenshierarkin saknades.
Närmast väntar en träningsfri vecka för mig då Corralejo på spanska Fuerteventura står på schemat från och med imorgon och en vecka framåt. Därmed missar jag också nästa match mot Stattena och får sikta på DM-premiären i början av mars i stället.
http://www5.idrottonline.se/HFOlympia-Fotboll/Nyheter/Egnanyheter/4-0-segeriarspremiaren/
http://hfolympia.bloggplatsen.se/
Lördagen blev inte sämre av att Milan sedan vann med 4-0 även de (mot Parma) och därmed gjorde fotbollsdagen så bra som den bara kunde bli. Fin dag och bra start på årets matchsäsong!
Alltid någon annan som har gjort fel
Jag blir så less när ingen kan eller vill ta ansvar för sina egna handlingar, eller inte de personers handlingar vilka man kan ses som åtminstone delvis ansvarig för. Självklart är det tungt för den här mamman, vars 16-årige son nu är stämplad som kriminell. Det köper jag. Men snälla nån, sluta lasta andra för allting hela tiden. Det är så ofta man hör folks gnäll om än det ena, än det andra när det gäller allt negativt som har drabbat dem. Grundlösa anklagelser kastas till höger och vänster, när det i själva verket är huvudpersonen själv som är ansvarig för varför det har blivit som det har.
TV4 har väl som uppgift att som kommunikationsmedel och mediekanal ut mot allmänheten ge en bild av hur saker och ting fungerar, är och utvecklas i samhället? Jag förstår inte vad problemet är här. Mamman, som hotar med att anmäla programmet Svenska maffia för att hennes son visas i tv när han dricker, röker och umgås med andra kriminella ynglingar, är upprörd över den det faktum att hennes son visas upp som kriminell. Men är det TV4:s fel? Det är väl ändå sonens eget fel (och kanske i viss mån mamman, som förälder kan hon sägas ha ett ansvar också) som har valt sitt umgänge och som stolt visar upp sig med de personerna. Hade han exempelvis varit en skötsam gymnasieelev med ett engagemang i kyrkans ungdomskör och i pojkscouterna så hade han troligtvis inte hängts ut som kriminell…
Kom sen inte och säg att “han är ju bara 16, han vet inte vad han gör, vad han vill och inget ansvar kan läggas på honom”. När man är 16 ska man ha gjort ett gymnasieval, får börja övningsköra och har i ett antal år fått lära sig om normer, lagar, regler, moral och så vidare. Så nog vet man att det kanske inte är så säljande och CV-meriterande att visa upp sig i tv krökandes, rökandes och till synes helt utan vare sig omtanke om eller ansvar för andra människor.
Det är som sagt märkligt att ingen någonsin kan göra fel själv. Det är alltid någon annan som har gjort fel.
Stackars alla där ute som går runt och misshandlar, rånar pensionärer, leker mordbrännare, viftar med knivar framför folk och dessutom hängs ut för det. Det är ju för jävligt, hur kan TV4 sjunka så lågt? Så ansvarslöst av kanalen! De borde förstås tiga ihjäl allt som kan tänkas vara jobbigt för någon individ där ute och låtsas som att vi alla lever i den bästa av världar…
Bästa veckan hittills
Den nu pågående veckan har varit årets bästa träningsvecka hittills. Fotbollen är riktigt rolig för närvarande även om det i allra högsta grad finns mycket att slipa på för oss nu när vi återigen har ny tränare och en del nya spelare. Det har hursomhelst så här långt fungerat bra för egen del. Speciellt de två senaste träningarna har gått perfekt.
Vår nye tränare förespråkar en offensiv fotboll där tanken är att vi ska våga rulla boll mycket och ha ett stort bollinnehav, något som leder till att vi ytterbackar får chansen att kliva upp i banan och på så sätt blir mer delaktiga i spelet. Det är kul när det fungerar och den här veckans träningar har mitt spel varit mycket offensivt, vilket inte hör till vanligheten.
På lördag är det dags för årets första match då vi möter Mörarps IF på Olympiafältets konstgräs. Bara för att jag har talat vitt och brett om hur bra det har gått senaste tiden är det väl julgransfoten på som gäller igen då. Men jag ska åtminstone göra vad jag kan för att ge ett gott första matchintryck inför ögonen på den nya ledarstaben.
Utöver fotbollen har allt annat också flutit på som det ska. Det mesta är som vanligt med skola (varje dag är en dag närmare examen, det känns verkligen nu), lite gymmande (märker att jag börjar tendera att låta som alla de träningsnördar vars bloggar har förvandlats till rena träningsdagböcker) och de vanliga åtagandena i form av hemsidejobb, fotbollsbloggande, spelarråd och liknande. Allt går i den takt det förväntas göra, utan några utsvävningar vare sig i positiv eller negativ bemärkelse.
Det enda som jag är missnöjd med är Yatzy-spelandet med Karin. Jag såg chansen att komma närmare efter att ha förbättrat 2-13 till 5-16, men igår blev det torsk igen och jag kan bara konstatera att Yatzy är ett töntigt och meningslöst spel…
Däremot ska ett stort plus sättas framför mitt val av ändrat tågrutt. Numera roar jag mig med att åka Kristianstad-Lund följt av Lund-Helsingborg när jag ska hem från skolan. Allt för att slippa de gamla, skraltiga Pågatågen och få åka med de nya, moderna. Tidsmässigt förlorar jag bara tio minuter, slipper vänta så länge i Kristianstad på tåget och får åka så enormt mycket mer bekvämt. Som blivande lärare tänker man också på hur enormt pedagogiskt utrustade de nya tågen är. Monitorer visar var på rutten man befinner sig, ljuspilar visar vilken sida av tåget som resenärerna ska kliva av på (!), det står exakt var man är, var man snart kommer att vara och så vidare. Visst är det fantastiskt? Dagens informationssamhälle, magiskt! :)
Samtidigt finns förstås risken, som vår svensklärare på högskolan pratade om idag, att vi får ett samhälle där man får så enormt mycket hjälp och styrning så att alltför få till slut klarar av att ta eget ansvar och egna initiativ. Kanske blir det så. Fog för oron finns nog. Åtminstone tror jag trots allt det efter att ha sett att de numera har röda och gröna lampor, som trafikljus, vid rulltrapporna på stationen i Lund. Ska du åka upp lyser det följaktligen rött framför den trappa som åker neråt och grönt framför den som tar dig uppåt. När man inte ens själv behöver tänka på vilken rulltrappa som är rätt att ta börjar det bli för pedagogiskt…
Chichén Itzá
Eller Machu Pacchu för den delen, ett annat av underverken.
Eller när Schiaffino lirade i Milan, en annan i mina ögon extremt viktig detalj som jag googlade fram tidigare ikväll.
Eller vilka år Altafini spelade VM för Brasilien respektive Italien.
Eller vilket år boxningsklassikern Thrilla in Manilla gick av stapeln.
Eller när Madame Bovary och Therese Raquin utgavs.
Eller vilka som är de sju dödssynderna.
Eller...nej nu får det räcka.
Jag får googla vidare imorgon. Har man inte så mycket i skolan kan man alltid försöka att bli allmänbildad i alla fall.
En skön vecka tuffar på
Nu försöker jag trots att det inte förligger någon större press på mig vara någorlunda flitig. Hemsidefixandet står högt på listan när skolarbetet inte kräver så mycket, tränandet fortsätter i en ganska frekvent takt och dessutom håller jag vår nya Olympiablogg uppdaterad. De senaste inläggen skrevs för bara några minuter sedan och finns att läsa här: http://hfolympia.bloggplatsen.se/Jag har också passat på att försöka styra upp sommaren de senaste veckorna. Ingenting är helt spikat med jobb än men det ser i alla fall lovande ut, så mycket kan sägas. Sedan gäller det att så småningom få klart med något till hösten också förstås. Det känns skönt men samtidigt märkligt att ingen skola väntar efter sommaren utan att det i stället är dags att ta klivet ut i arbetslivet.
Nu kallar sängen efter en skapligt lång dag, som trots allt har innehållit ett ganska hårt gympass med Wahlström, innan en onsdag med lite plugg, spelarrådsmöte och fotbollsträning tar vid. Sedan är det dags för skola på torsdag, en lugn fredag och säsongens första match när vi möter Mörarps IF på lördag. Med andra ord något att se fram emot. Något som förövrigt säkerligen även nästa vecka blir.
Godnatt och på återseende.
Det slår mig...
Viken underbar människa som jag har varit tillsammans med i 27 månader idag.
Och vilken underbar människa som jag har varit förlovad med i nio månader nu.
Efter varje glad och fin dagar tillsammans med dig kommer jag på mig själv med att tänka på hur lyckligt lottad jag är. Något som jag gör de dagar då vi har grälat och tjafsat också.
Varje dag påminns jag om hur bra jag har det, hur lycklig jag är och vilken tur jag har haft och fortfarande i allra högsta grad har. Allt tack vare dig älskling.
