alfredssons vardag

Idag har det varit en speciell dag, hela dagen. Det har nämligen varit Theos 6-årsdag. 
Det är egentligen smått surrealistiskt att vår lille kille numera blivit ganska stor, hunnit börja förskoleklass, börjat på parkour och lärt sig en massa saker. 

Du är en fantastisk kille och det är så roligt att få följa din utveckling, älskade son. 

 

 

Längesen det skrevs något om fotboll här. Jag ägnar den mesta skrivartiden åt att jobba med min extremt nördiga och omfattande sammanställning av allt jag har skrivit om min egen fotboll genom åren. Det har blivit några sidor, minst sagt... 😃

 

Dessutom spelar jag just nu ingen fotboll själv. Jag är fortfarande en Hagaspelare, men sedan Julian kom i somras har jag inte haft eller tagit mig tid att träna. Dock ska jag försöka ta mig ner på någon träning och även se någon match nu innan säsongen är slut. Trots att jag inte är med själv just nu följer jag med ingående i vad som händer. Vi har slitit hårt med tunga förluster på sistone, men samtidigt stått för starka insatser mot tvåan, trean och fyran i tabellen. Igår kom en mycket efterlängtad seger när Valbo FF besegrades i derbyt. 5-2 och tre sköna poäng in på Hagakontot. Gott killar! Jag tror stenhårt på att vi fixar kontraktet i år, även om vi fortfarande ligger på negativ kvalplats och i allra högsta grad riskerar att få kvala. Det samtidigt som vi ändå har fått ihop ett bra lag nu. Dels har vi fått tid att spela ihop oss, dels har vi fått in ett par nyförvärv under sommaren som har höjt kvaliteten på truppen. 

 

Gårdagens rapporter från derbyt gladde verkligen. Det gjorde också MFF:s Kalmarkross i söndags. 5-0 i Kalmar och som alltid när KFF besegras en extra skön prestigeseger i mina ögon. Nu blev det aldrig riktigt match av det, MFF gjorde 1-0 tidigt och sedan åkte KFF på ett (solklart) rött kort. Men jag njöt inte mindre för det, tvärtom. 

 

 

Själva bröllopsdagen i sig är ett jättefint minne att ha med sig. Inte minst, utöver själva vigseln, fotograferingen som gjordes på klipporna och vid stranden i anslutning till grottan där vi gifte oss. Att hela Greklandsvistelsen, i allra högsta vigseln inkluderad, blev lyckad är något som jag givetvis minns med värme. Samtidigt är det inte den dagen, eller de dagarna, som är viktigast. Det är i stället dagarna före den den 2/9 2014, och dagarna efter. Alla dagar som vi har haft tillsammans - dagar som har gett oss väldigt många roliga och fina minnen, utvecklat oss både som par och individuellt, som har svetsat samman oss och stärkt vår relation. De dagarna är ju egentligen viktigare än själva bröllopsdagen, det är de som tagit oss från ungt studentpar till trebarnsföräldrar och gett vår relation ett väldigt brett och varierat innehåll. 

Samtidigt minns jag förstås gärna den där varma och soliga dagen när vi sa ja till varandra, med lille Theo som enda närvarande familjemedlem, under den grekiska stekande solen. Den dagen kommer jag minnas så länge jag lever. 

Det ska dock erkännas att varken jag eller Karin tänkte på att det var vår bröllopsdag när vi vaknade i morse. Först när det trillade in ett grattismess från Småland i min telefon under morgonen, när jag hade kommit till jobbet, gick det upp för mig vilket datum det var. Så något storslaget firande av denna träbröllopsdag har vi inte planerat in. Men så är det kanske inte det viktigaste heller. Viktigast är som sagt dagarna som vi har haft tillsammans så här långt i livet, samt de många dagar som vi förhoppningsvis kommer att ha, .

Jag är oerhört glad över att vara gift med Karin. Hon är en fantastisk mamma till våra tre barn, den bästa partner jag kan tänka mig, hon är den person på jorden som skapar allra störst känsla av trygghet hos mig och jag har väldigt roligt tillsammans med henne. Då är det nog inte hela världen om vi råkar glömma vår bröllopsdag någon gång 😊