Allsvenska tipset 2024
Det bloggas inte ofta här numera, men ett allsvenskt tips brukar undertecknad slänga in varje år. Nu kan det ses som lite fusk då allsvenskan är drygt en omgång in i säsongen och en del förhandstips redan kan vara på väg att revideras, men här ska vi hålla det så likt mitt ursprungliga tips som det går.
Så slutar allsvenskan 2024:
Så slutar allsvenskan 2024:
1. Malmö FF
2. BK Häcken
3. Djurgårdens IF
4. IF Elfsborg
5. Hammarby IF
6. Kalmar FF
7. AIK
8. IK Sirius
9. Mjällby AIF
10. IFK Norrköping
11. IFK Göteborg
12. BP
13. IFK Värnamo
14. Halmstad BK
15. Västerås SK
16. Gais
Känslosamma veckor
De senaste veckorna har varit en känslomässig berg-och-dalbana. Förväntan och spänning inför flytten till Ängelholm har blandats med tårar och sorg över att lämna vänner, kollegor och elever för en flytt på 70 mil.
Det där känslomässiga upp-och-ner-kaoset nådde förmodligen kulmen i onsdags. Då gjorde jag min sista dag på Strömsbro skola och stämplade ut efter en lång rad fina men samtidigt jobbiga avsked från kollegor och elever. En fin och lyckad, men också känslomässigt jobbig, avslutningsdag.
Inte minst mina närmaste kollegor kommer det att smärta att flytta ifrån. Jag har sagt och skrivit det förr och gör det gärna igen: jag kan inte ha bättre kollegor än de som ingår i mellanstadiegängets arbetslag och som har jobbat närmast mig de senaste åren.
Den bilden har verkligen inte ändrats till det sämre under de avslutande veckorna av mina åtta år som Strömsbrolärare. Snarare, om möjligt, bara stärkts. För ett par fredagar sedan gick jag där hemma i tron att svärmor skulle komma och hämta mig för middag. I stället stannade min arbetslagsledare på uppfarten vilket var starten på en kväll fylld med roliga uppdrag och en grym överraskningsfest som mellanstadiegänget, förstärkt med ytterligare ett par fina kollegor, hade styrt upp. Det värmde oerhört och var en kväll som jag kommer att minnas länge.
Jag har haft förmånen att i flera år jobba med personer som inte ”bara” är riktigt bra kollegor utan även underbara människor som jag tycker väldigt mycket om och som har kommit att betyda mycket för mig. Att lämna dem kommer att kännas riktigt tungt, men samtidigt så känns det som att jag har tagit vara på den sista tiden och fått en fin avslutning på Strömsbro.
Överraskningsfest, officiell avtackning och ett antal lyckade, roliga dagar med de elever som jag har fått jobba mest med under den andra halvan av terminen. Jag hade gärna fortsatt med mina nuvarande klasser och närmaste medarbetare, men när det nu ofrånkomligen är dags att sätta punkt för min tid på Strömsbro skola är det skönt att känna att avslutningen har varit så bra som den bara kunde och lite till.
Tack för den här tiden Gävle och inte minst alla ni på Strömsbro skola. Det är dags att säga hej då, men vi ses igen om än inte lika ofta.
Det där känslomässiga upp-och-ner-kaoset nådde förmodligen kulmen i onsdags. Då gjorde jag min sista dag på Strömsbro skola och stämplade ut efter en lång rad fina men samtidigt jobbiga avsked från kollegor och elever. En fin och lyckad, men också känslomässigt jobbig, avslutningsdag.
Inte minst mina närmaste kollegor kommer det att smärta att flytta ifrån. Jag har sagt och skrivit det förr och gör det gärna igen: jag kan inte ha bättre kollegor än de som ingår i mellanstadiegängets arbetslag och som har jobbat närmast mig de senaste åren.
Den bilden har verkligen inte ändrats till det sämre under de avslutande veckorna av mina åtta år som Strömsbrolärare. Snarare, om möjligt, bara stärkts. För ett par fredagar sedan gick jag där hemma i tron att svärmor skulle komma och hämta mig för middag. I stället stannade min arbetslagsledare på uppfarten vilket var starten på en kväll fylld med roliga uppdrag och en grym överraskningsfest som mellanstadiegänget, förstärkt med ytterligare ett par fina kollegor, hade styrt upp. Det värmde oerhört och var en kväll som jag kommer att minnas länge.
Jag har haft förmånen att i flera år jobba med personer som inte ”bara” är riktigt bra kollegor utan även underbara människor som jag tycker väldigt mycket om och som har kommit att betyda mycket för mig. Att lämna dem kommer att kännas riktigt tungt, men samtidigt så känns det som att jag har tagit vara på den sista tiden och fått en fin avslutning på Strömsbro.
Överraskningsfest, officiell avtackning och ett antal lyckade, roliga dagar med de elever som jag har fått jobba mest med under den andra halvan av terminen. Jag hade gärna fortsatt med mina nuvarande klasser och närmaste medarbetare, men när det nu ofrånkomligen är dags att sätta punkt för min tid på Strömsbro skola är det skönt att känna att avslutningen har varit så bra som den bara kunde och lite till.
Tack för den här tiden Gävle och inte minst alla ni på Strömsbro skola. Det är dags att säga hej då, men vi ses igen om än inte lika ofta.
Allsvenska tipset 2023
Efter att ha funderat och slutligen bytt plats på Sirius och Värnamo samt bytt tillbaka mellan Hammarby och Elfsborg ser mitt slutliga tips ut så här:
1. MFF
2. Djurgården
3. Häcken
4. AIK
5. Hammarby
6. Elfsborg
7. Norrköping
8. IFK Göteborg
9. Mjällby
10. Kalmar
11. Sirius
12. Halmstad
13. Värnamo
14. Degerfors
15. Varberg
16. BP
2022 summeras i bilder
Nytt tips
Dags igen, för ett allsvenskt tips alltså. I samband med förra helgens premiäromgång slog jag och Thyberg våra kloka, fotbollsnördiga skallar ihop vilket resulterade i det här allsvenska tipset för 2022:
MFF ska vara bäst med den truppen och de resurserna. Hammarby tog sig slutligen upp från en tredje-, fjärdeplats till silvret i vårt slutgiltiga tips tack vare en större och lite spetsigare bredd än vad deras Stockholmskonkurrenter stoltserar med.
Norrköping kan bli allt från trea till nia, något sånt, och är det mest oberäkneliga laget i serien i år. Kalmar har hög högstanivå och kan klättra, men landar i slutändan runt plats 8-10.
Slutligen kan vi konstatera att nykomlingarna och ett brandskattat Mjällby, som visserligen vann sin premiär mot topptippade Elfsborg, får det riktigt tufft.
Norrköping kan bli allt från trea till nia, något sånt, och är det mest oberäkneliga laget i serien i år. Kalmar har hög högstanivå och kan klättra, men landar i slutändan runt plats 8-10.
Slutligen kan vi konstatera att nykomlingarna och ett brandskattat Mjällby, som visserligen vann sin premiär mot topptippade Elfsborg, får det riktigt tufft.
2021 summeras
I ett halvår har bloggen vilat. Egentligen inte främst för att det inte har funnits något att skriva om, utan snarare för att tid varit en bristvara. Dessutom har andra skrivprojekt prioriterats i form av fotbollsrelaterat skrivande.
Nu när 2021 har hunnit bli 2022 är det ändå i allra högsta grad på sin plats med en traditionsenlig årssummering.
Månad för månad blir lite väl, men vi kan ta oss igenom 2021 årstidsvis. Den här gången bakifrån, från slutet av året hela vägen tillbaka tilll hur 2021 startade.
Hösten var väl egentligen som en klassisk höst: lite mörk, grå och inte allt för upplyftande. Mycket jobb, den sedvanliga stressen och inte så mycket tillförsel av energi i vardagen. Många fina dagar och stunder med familjen förstås, men även en ganska hektisk och slitsam jobbtillvaro. För min egen del fanns det några fotbollsrelaterade höjdpunkter i form av MFF:s SM-guld (förstås) och When we were kings live, Erik Niva och Håkan Andreasssons podd som var på turné och körde livepodd i Uppsala.
Hösten var väl egentligen som en klassisk höst: lite mörk, grå och inte allt för upplyftande. Mycket jobb, den sedvanliga stressen och inte så mycket tillförsel av energi i vardagen. Många fina dagar och stunder med familjen förstås, men även en ganska hektisk och slitsam jobbtillvaro. För min egen del fanns det några fotbollsrelaterade höjdpunkter i form av MFF:s SM-guld (förstås) och When we were kings live, Erik Niva och Håkan Andreasssons podd som var på turné och körde livepodd i Uppsala.
Trots att hösten delvis var seg och tung var det mycket som var bra. Ungarna har trivts jättebra i skolan, minstingen Julian har kommit in fint på förskolan och vi har haft en väldig tur med hälsan och trots pandemin klarat oss väldigt bra på sjukdomsfronten.
Sommaren då? Jo, den var riktigt fin. Vi tog oss söderut, men inte långt ner i Europa utan till Småland följt av en stugvecka ute på landet, vid havet, i Blekinge innan vi var i Småland en vända till på hemvägen. Det blev en riktigt lyckad semester. Att hyra stuga, helt avskilt ute på landsbygden utanför Karlskrona, var en perfekt lösning för såväl oss vuxna som för barnen. Lugnt, skönt och lantligt. Fotbolls-EM på kvällarna, utflykter och roliga upptåg med ungarna under dagarna. Ett upplägg som jag gärna har när det är dags för sommarsemester igen.
Försommaren spenderar man gärna här ute även den. Under den - ja, under hela våren - spenderades det mesta av tiden för min egen del här hemma i Hillevik. Jag var pappaledig och njöt av tiden med Julian. Det blev många dagar med lekplatsbesök, promenader och lek i trädgården. Det var perfekt tajming med pappaledigheten nu när Coronapandemin gjorde sig påmind med restriktioner jobbet och bidrog till en allmän osäkerhet. Då var det perfekt att mestadels hålla sig här hemma och vara med barnen.
Hela våren handlade mycket om att vara föräldraledig och att ta vara på småbarntiden. Något som känns väldigt bra att göra och att hs gjort. Det är värt så mycket och det har varit en ynnest att vara hemma med barnen.
Vintern, som inledde året, bjöd på snö, is och ett sportlov då vi bland annat klappade älgar i Ockelbo. Ungarna lärde sig, till deras men även min stora glädje, att åka skridskor och skridskopassen gladde. Något som de fortsatt att göra även den här vintern.
Även om 2021 delvis, på grund av Covid, var ett begränsat och lite ensidigt år var det också ett lärorikt och utvecklande år. Jag känner att jag utvecklades på olika sätt, precis som vi tillsammans här hemma. Jag hoppas kunna ta med mig sånt som jag lärde mig, tankar och idéer till 2022 och se till att verkligen lägga tid och energi på det som jag vill.
2022 ser jag fram emot följande:
* Att se MFF live igen för första gången på ett par år.
* Att följa fler naturbildskonton på Instagram och på så sätt få njuta av fler fantastiska höstlandskap. Något jag har insett funkar som utmärkt avkoppling i vardagsstressen.
* Sammanställa ALLT som jag har skrivit om den egna fotbollen genom åren i form av egna texter, bloggar och mer officiella hemsidor.
* Att följa fler naturbildskonton på Instagram och på så sätt få njuta av fler fantastiska höstlandskap. Något jag har insett funkar som utmärkt avkoppling i vardagsstressen.
* Sammanställa ALLT som jag har skrivit om den egna fotbollen genom åren i form av egna texter, bloggar och mer officiella hemsidor.
* Fortsätta att spendera kvalitetstid med familjen. Vi kommer att ha kul, må bra och utvecklas ännu mer tillsammans.
Och mycket annat, förstås 🙂
Summering av uttåget
Oerhört tungt att åka ut mot ett lag som Ukraina, givetvis. Bättre lottning kunde vi inte fått i åttondelen. Enorm besvikelse.
Men ännu en gång är folk så enormt svartvita (eller bara svarta, rättare sagt) i sina analyser, helt utan nyanser. Janne Andersson är värdelös, spelet var värdelöst, allt är värdelöst.
Andersson sågas för bytena kom för sent. Det går väl att tycka, men nånting säger mig att samma personer som nu kritiserar honom för att byta för sent hade idiotförklarat Janne Andersson om han bytt ut Kulusevski/Isak tidigare och effekten uteblivit. "HUR kan man byta ut våra farligaste spelare?!" hade det hetat då.
Det går ju inte att utvärdera bytena och coachningen nu. Tre offensiva bytena, drygt 20 kvar, läge att lägga i sista växeln och så 30 sekunder senare tvingas Marcus Berg spela defensiv mittfältare pga en utvisning. Inte direkt något Janne kunde förutse.
Nu får vi tyvärr aldrig veta om just de bytena, i det läget, hade kunnat ge den energiinjektion som kunnat leda oss till ett segermål. Hade å andra sidan Forsbergs ribbskott suttit, eller Kulusevski satt sitt jätteläge i slutminuterna, så hade vi utan vidare kunnat summera en klart godkänd insats. Sverige gör en under relativt långa perioder bra match med bra återerövring, vinner tillbaka mycket boll, får tryck på Ukraina och skapar chanser samtidigt som man inte släppte till särskilt många lägen bakåt.
Därmed inte sagt att det var tillräckligt bra, för det var det inte. Då hade vi vunnit. Men omständigheter som Janne Andersson inte kunde styra över, lite marginaler emot och en sekunds oskärpa i slutsekunderna av förlängningen innebär inte att förbundskaptenen, spelet och spelarna per automatik är underkända eller rentav usla.
Jag satt också och svor över det med facit i hand klara röda kortet och var mer besviken än jag varit över en förlust för Blågult sen EM 2004, men totalt onyanserad behöver man ju inte vara.
Och vinnaren blir....
...Portugal!
Dags att tippa igen. EM i fotboll startar som bekant i kväll och då ska man väl se till att försöka förutspå vinnaren. Den här gången har jag vänt, vridit och funderat fram och tillbaka utan att egentligen bli klokare. Det givna tipset gällande segrare är egentligen Frankrike, de har en extremt stark trupp och skulle kunna mönstra en stark startelva med spelare som INTE blev uttagna i EM-truppen. Deras bredd är överlägsen övriga nationers.
Trots det chansar jag med Portugal som vinnartips. Inte helt ologiskt, trots det jag nyss skrev. Portugiserna vann senaste EM och dessutom den nystartade Nations League tidigare under säsongen. De har grym spets i främst Cristiano Ronaldo och Bruno Fernandes, samt inte minst en väldigt disciplinerad och stark defensiv. Den kombinationen, offensiv spets och ett välfungerande lag i defensiven, fäller avgörandet.
En outsider som jag håller tummarna lite extra för är Italien. Även Belgien har ett riktigt bra lag och var länge med i vinnardiskussionen i mitt huviud men faller, trots 15 vinster på sina 16 senaste tävlinsmatcher, på vissa frågetecken för backlinjen och balansen i laget.
Portugal har däremot alla bitar på plats och få fira på nytt.
Dags att tippa igen. EM i fotboll startar som bekant i kväll och då ska man väl se till att försöka förutspå vinnaren. Den här gången har jag vänt, vridit och funderat fram och tillbaka utan att egentligen bli klokare. Det givna tipset gällande segrare är egentligen Frankrike, de har en extremt stark trupp och skulle kunna mönstra en stark startelva med spelare som INTE blev uttagna i EM-truppen. Deras bredd är överlägsen övriga nationers.
Trots det chansar jag med Portugal som vinnartips. Inte helt ologiskt, trots det jag nyss skrev. Portugiserna vann senaste EM och dessutom den nystartade Nations League tidigare under säsongen. De har grym spets i främst Cristiano Ronaldo och Bruno Fernandes, samt inte minst en väldigt disciplinerad och stark defensiv. Den kombinationen, offensiv spets och ett välfungerande lag i defensiven, fäller avgörandet.
En outsider som jag håller tummarna lite extra för är Italien. Även Belgien har ett riktigt bra lag och var länge med i vinnardiskussionen i mitt huviud men faller, trots 15 vinster på sina 16 senaste tävlinsmatcher, på vissa frågetecken för backlinjen och balansen i laget.
Portugal har däremot alla bitar på plats och få fira på nytt.
Äntligen match, äntligen seger
Allsvenska tipset
Så slutar allsvenskan 2021:
1. MFF
2. BK Häcken
3. Norrköping
4. Djurgården
5. Hammarby
6. Elfsborg
7. AIK
8. IFK Göteborg
9. Örebro
10. Mjällby
11. Sirius
12. Halmstad
13. Degerfors IF
14. Varbergs BoIS
15. Östersund
16. Kalmar FF
Brothers in arms
I kväll lyssnar jag på den här och minns min allra närmaste barndomsvän Simon. För 16 år sedan tvingades han, 18 år ung, ge upp efter tre års kamp mot cancern. Den 14/12 kommer därför alltid vara ett speciellt datum.
Den här låten kommer också alltid att vara speciell. Den spelades nämligen på minnesstunden i skolan några dagar senare. Det var första gången jag hörde den och sedan dess har den betytt något extra för mig.
Jag har lyssnat på den mängder med gånger genom åren. Och just i kväll gör jag det för en fin vän som borde fått chansen att liksom jag plugga, resa, bilda familj och ta vara på livet.
I ett samtal förra veckan, där just Simons bortgång kom upp, påmindes jag förresten om att han har del i allt det fina jag har fått uppleva tack vare flytten till Gävle sensommaren 2006. Det var nämligen Simons idé om att kanske bli medialärare som väckte mina tankar på att just det yrket faktiskt kunde vara något att utbilda sig till.
Om nu Simon hade valt den vägen i slutändan får vi aldrig veta. Däremot vet jag nu, med facit i hand, att hans funderingar födde en tanke hos mig som i förlängningen fick mig att söka till en lärarutbildning med mediainriktning. Det iedde i sin tur till att jag lämnade Kalmar, flyttade drygt 50 mil norrut och resten är väl som man brukar säga historia.
Simons betydelse för det jag har idag ska inte underskattas och det är extra fint att tänka på en kväll som denna, till tonerna av Brothers in arms.
Den här låten kommer också alltid att vara speciell. Den spelades nämligen på minnesstunden i skolan några dagar senare. Det var första gången jag hörde den och sedan dess har den betytt något extra för mig.
Jag har lyssnat på den mängder med gånger genom åren. Och just i kväll gör jag det för en fin vän som borde fått chansen att liksom jag plugga, resa, bilda familj och ta vara på livet.
I ett samtal förra veckan, där just Simons bortgång kom upp, påmindes jag förresten om att han har del i allt det fina jag har fått uppleva tack vare flytten till Gävle sensommaren 2006. Det var nämligen Simons idé om att kanske bli medialärare som väckte mina tankar på att just det yrket faktiskt kunde vara något att utbilda sig till.
Om nu Simon hade valt den vägen i slutändan får vi aldrig veta. Däremot vet jag nu, med facit i hand, att hans funderingar födde en tanke hos mig som i förlängningen fick mig att söka till en lärarutbildning med mediainriktning. Det iedde i sin tur till att jag lämnade Kalmar, flyttade drygt 50 mil norrut och resten är väl som man brukar säga historia.
Simons betydelse för det jag har idag ska inte underskattas och det är extra fint att tänka på en kväll som denna, till tonerna av Brothers in arms.
16 oktober, alltid ett speciellt datum
Det kunde inte ha blivit bättre #2
Det här inlägget är så försenat så det är sent även för en extrem tidsoptimist som mig. Egentligen var det tänkt som en naturlig fortsättning, på samma tema, efter mitt inlägg om de väldigt lyckade avslutande veckorna med mina elever som slutade sexan. I stället dyker det upp nu, snart två månader efter att semestern och sommarlovet tog slut. Ett sommarlov som faktiskt inte kunde ha blivit mycket bättre.
Höjdpunkten under sommaren var de två veckorna som föranledde den här rubriken. Den skulle syfta på just de dagarna, inte på hela sommaren i sig. Nu blev även fortsättningen, efter att vi hade spenderat två veckor söderöver i landet, riktigt bra så rubriken passar dess bättre på hela sommaren.
Här fokuserar vi hursomhelst ändå på de inledande semesterveckorna då vi var nere i Kalmar och Helsingborg.
De veckorna inleddes med midsommarfirande hemma i Tombo följt av några sedvanligt lugna, sköna och rogivande dagar där ute på landet. Vi umgicks med mina föräldrar, njöt av att se barnen leka ute i den stora trädgården och hade det grymt lugnt och skönt. Dessutom hann vi med en tur till Varvet, mammas närmaste barndomsvänners sommarställe på Drag, där jag är mer eller mindre uppvuxen sommartid. Där hade vi en jättefin dag som väckte många nostalgiska minnen hos undertecknad (som bekant är jag en obotlig nostalgiker).
Efter Småland väntade Skåne och en annan gammal hemstad i form av Helsingborg. Inte sedan sommaren 2014, då Theo var knappa året, har vi varit tillbaka i staden där vi blev sambos och skapade så många fina minnen tillsammans. Den tiden är speciell, den har betytt så mycket och det var kul att kunna visa barnen var vi har bott. De fick leka i stadsparken vid biblioteket där vi inte allt för sällan åt picknicklunch och solade, de fick bada och hänga på Gröningen, strosa runt på samma gator där vi gick x antal gånger, äta våfflor och bygga trädkojor i Pålsjö skog, fika på caféerna som var våra stammisställen och dessutom träffa en av mina gamla lagkamrater med familj.
Det var fint att återse staden, människor man känner och att återuppleva en del av allt roligt som Karin och jag hade där nere från januari 2010 till sommaren 2013.
På väg norrut tog vi oss upp längs västkusten, stannade i Göteborg under en natt innan det var dags att åter stämpla in i huset i Hillevik. Bättre start på semestern och sommarlovet 2020 kunde vi verkligen, med risk för att låta klyschig, inte ha fått och det går redan nu att utlova att det inte kommer att dröja sex år till nästa gång vi tar oss ner till våra gamla hemtrakter igen.
Höjdpunkten under sommaren var de två veckorna som föranledde den här rubriken. Den skulle syfta på just de dagarna, inte på hela sommaren i sig. Nu blev även fortsättningen, efter att vi hade spenderat två veckor söderöver i landet, riktigt bra så rubriken passar dess bättre på hela sommaren.
Här fokuserar vi hursomhelst ändå på de inledande semesterveckorna då vi var nere i Kalmar och Helsingborg.
De veckorna inleddes med midsommarfirande hemma i Tombo följt av några sedvanligt lugna, sköna och rogivande dagar där ute på landet. Vi umgicks med mina föräldrar, njöt av att se barnen leka ute i den stora trädgården och hade det grymt lugnt och skönt. Dessutom hann vi med en tur till Varvet, mammas närmaste barndomsvänners sommarställe på Drag, där jag är mer eller mindre uppvuxen sommartid. Där hade vi en jättefin dag som väckte många nostalgiska minnen hos undertecknad (som bekant är jag en obotlig nostalgiker).
Efter Småland väntade Skåne och en annan gammal hemstad i form av Helsingborg. Inte sedan sommaren 2014, då Theo var knappa året, har vi varit tillbaka i staden där vi blev sambos och skapade så många fina minnen tillsammans. Den tiden är speciell, den har betytt så mycket och det var kul att kunna visa barnen var vi har bott. De fick leka i stadsparken vid biblioteket där vi inte allt för sällan åt picknicklunch och solade, de fick bada och hänga på Gröningen, strosa runt på samma gator där vi gick x antal gånger, äta våfflor och bygga trädkojor i Pålsjö skog, fika på caféerna som var våra stammisställen och dessutom träffa en av mina gamla lagkamrater med familj.
Det var fint att återse staden, människor man känner och att återuppleva en del av allt roligt som Karin och jag hade där nere från januari 2010 till sommaren 2013.
På väg norrut tog vi oss upp längs västkusten, stannade i Göteborg under en natt innan det var dags att åter stämpla in i huset i Hillevik. Bättre start på semestern och sommarlovet 2020 kunde vi verkligen, med risk för att låta klyschig, inte ha fått och det går redan nu att utlova att det inte kommer att dröja sex år till nästa gång vi tar oss ner till våra gamla hemtrakter igen.
Ett beteende värdigt en liten människa
Efter en lång tids bloggstiltje dyker det upp ett inlägg här efter dagens rubriker om hur Zlatan Ibrahimovic påstås ha betett sig under sin tid i landslaget.
Det här är väl ärligt talat inte så oväntade uppgifter? Jag har långt före hans val att satsa på sitt projekt med Bajen och svika MFF ogillat hans personlighet. Förstår inte hur folk fortfarande kan försvara hans dryga, arroganta översittarstil. Att han långt tillbaka i tiden fick kämpa i motvind för att han var en kille med invandrarrötter och fick rollen som den stökiga killen från Rosengård har ju ingenting att göra med hur han har betett sig (mer eller mindre konstant) långt efter att han etablerade sig som riktig världsstjärna. Zlatan framstår tydligare och tydligare som en fantastisk fotbollsspelare o idrottsman men ganska liten människa.
Det som jag är rejält trött på sen länge är att många Zlatanister gärna tar med Zlatans tuffa ungdomsår som nåt slags försvar samt väldigt gärna pratar om avundsjuka, Jantelag etc. Det hör inte ihop med hans beteende de senaste 10-15 åren. Vad ger dig rätten att bete dig som ett svin och använda härskarteknik mot andra bara för att du är fantastiskt bra på exempelvis din sport och/eller ditt yrke?
Sen pratar många om att han är en vinnarskalle som ställer krav för att han vill vinna. Men vad var Peter Forsberg då? För att ta ett av tusen exempel. Eller Markus Rosenberg under MFF-åren. Det finns otal exempel på enorma vinnarskallar som gjort allt för sitt lag, allt för att vinna, allt för att maximera såväl sin egen som sina lagkamraters prestation - allt det här utan att bete sig illa och trycka ner andra.
Sen pratar många om att han är en vinnarskalle som ställer krav för att han vill vinna. Men vad var Peter Forsberg då? För att ta ett av tusen exempel. Eller Markus Rosenberg under MFF-åren. Det finns otal exempel på enorma vinnarskallar som gjort allt för sitt lag, allt för att vinna, allt för att maximera såväl sin egen som sina lagkamraters prestation - allt det här utan att bete sig illa och trycka ner andra.
Och ju bättre du är ju tryggare i dig själv borde du vara. Då borde det vara ännu mindre ok att bete sig så. Det är helt ologiskt att bete sig så med de framgångarna och den statusen. Vad vill man vinna på att vara så mot andra? Vad vill man bevisa?
Zlatans beteende (som har varit under all kritik långt fler gånger än i de situationer som ska ha inträffat under landslagstiden) får honom att se ut som en osäker tonårskille som mobbar andra för att se bättre ut själv.
Zlatans beteende (som har varit under all kritik långt fler gånger än i de situationer som ska ha inträffat under landslagstiden) får honom att se ut som en osäker tonårskille som mobbar andra för att se bättre ut själv.
Det kunde inte ha blivit bättre
Så var ytterligare ett läsår i mål, snart med en veckas marginal. I torsdags var det skolavslutning, som alltid känslosamt och ännu mer nu då jag och min närmaste kollega släppte våra sexor vidare efter tre år tillsammans med dem. Det kändes verkligen speciellt och det har varit mycket känslor under de avslutande veckorna.
Å ena sidan är man stolt och glad över elevernas utveckling och känner att de är redo att gå vidare till nästa skola och stadie. Å andra sidan är det vemod och saknad som känns.
Något som dock till hundra procent känns bra är hur de sista två veckorna blev. Trots Coronapandemi som resulterade i en annorlunda skolavslutning, en avslutning utan anhöriga som skulle kunna ha blivit lite tam och blek. Dess bättre blev det inte alls så nu. Tvärtom, jag tycker att vi fick en av de mer lyckade avslutningarna på flera år. Kanske rentav den finaste och bästa hittills under min tid på Strömsbro skola. Det var lite avskalat, men ändå med roliga aktiviteter och en skön känsla av gemenskap. Dessutom lite mer avslappat och uppsluppet än vanligt.
Att få till en så bra skolavslutning var viktigt. Det hade känts synd om vi inte hade fått en perfekt slutpunkt för tiden med våra sexor. Nu hade vi en dag med målning av sommarbilder, quiz, just dance på skolgården, några personliga ord från mig - där jag verkligen fick sagt det jag ville förmedla till 35 elever som verkligen har berört mig de senaste åren - och Lasse samt utdelning av stipendier och betyg innan det blev några sista kramar och känlosamma "hej då".
Det var inte bara avslutningsdagen som blev lyckad. Under de sista två veckorna hade vi en rad aktiviteter med våra sexor, det som del i avslutningen av deras tid här. Samtliga tillfällen bjöd på roliga stunder och gav fina minnen.
Vi var ute hos mig i Hillevik två kvällar i rad, en kväll per klass, för att grilla, bada, ha tipspromenad, spela kubb, fotboll och så vidare. Vi fick två perfekta kvällar som eleverna verkade uppskatta precis lika mycket som vi två lärare.
Under slutveckan hann vi med att spela en prestigefylld brännbollsmatch mellan lärar- och personalgänget, till och med vår rektor var med och var taggad till tänderna, när eleverna hade sin sista idrottslektion. Vi kom dit, helt oannonserat, och utmanade dem. Glädjande nog vann vi vuxna komfortabelt och undertecknad gjorde åtminstone inte bort sig fullständigt.
Som grädde på moset fick vi en riktigt fin avslutningslunch, trerätters med god mat och riktigt fint uppdukat. Även det blev ett fint tillfälle till att prata om annat än skolan, ha lite avslappnad tid med eleverna och bara ha kul tillsammans.
Sammantaget kunde jag verkligen inte önskat oss ett bättre avslut än det här. Det blev nästan bättre än vanligt, trots (eller kanske tack vare) omständigheterna. Något som jag är väldigt tacksam över. Det känns mycket bättre att ha avslutat den här tiden med de här eleverna på det här lyckade sättet, än om känslan hade varit att något saknades eller blev osagt.
10-årig förlovningsdag
Bloggen har verkligen varit i viloläge den senaste tiden. Men nu är det ändå på sin plats att skriva lite igen. I lördags, den 2/5, var det nämligen exakt tio år sedan jag och Karin förlovade oss. Det i ett soligt Köpenhamn, blott ett och ett halvt år efter att vi hade blivit tillsammans och några månader efter att vi hade flyttat till Helsingborg för att bli sambos.
Några år har gått sedan dess och framför allt har mycket hänt i våra liv sedan den dagen. Nu står vi här och kan räkna in Jamaica, Tanzania, en flytt tillbaka till Gävle, en Baliresa, tre barn, radhus bytt mot hus i Hillevik, två katter och allt vad familjelivet innebär.
Vi har så många fina minnen tillsammans och förhoppningsvis kommer det att fyllas på rejält i minnesbanken även under de kommande åren.
Ett roligt, med lite distans till det hela, minne från just vår förlovningsdag delade jag med mig av på Facebook i lördags:
Några år har gått sedan dess och framför allt har mycket hänt i våra liv sedan den dagen. Nu står vi här och kan räkna in Jamaica, Tanzania, en flytt tillbaka till Gävle, en Baliresa, tre barn, radhus bytt mot hus i Hillevik, två katter och allt vad familjelivet innebär.
Vi har så många fina minnen tillsammans och förhoppningsvis kommer det att fyllas på rejält i minnesbanken även under de kommande åren.
Ett roligt, med lite distans till det hela, minne från just vår förlovningsdag delade jag med mig av på Facebook i lördags:
Nystart
Vi börjar mindre oväntat 2020 med ett fotbollsrelaterat inlägg. Jag är nämligen riktigt inspirerad och taggad inför de kommande dagarnas säsongsstarter. I morgon drar vi igång en ny säsong med HSK. Möte följt av träning på Gavlevallen står på programmet.
För egen del kommer det förmodligen bli en säsong där jag bara snittar en träning i veckan och spelar någon division 7-match då och då. Men trots mindre tid för fotbollen nu ser jag mycket fram emot en ny säsong. Vi ska bygga vidare på något som ifjol såg mer och mer intressant ut för varje vecka. Det har också vad jag förstått trillat in flera bra nyförvärv och vi har många spelare i träning.
Dessutom finns det vissa tankar på att mer offentligt ta upp fotbollsbloggandet igen. Det är ju så att jag fortfarande skriver massor om min egen fotboll, men sedan Helsingborgstiden och alla texter i Olympiabloggen för mitt dåvarande lag HF Olympia har det inte publicerats något från min sida. Nu när det knappast kommer att bli så många bidrag från mig på planen kan det vara läge att bidra lite utanför densamma, exempelvis genom att blogga lite om HSK i en mer officiell bloggversion. Vi får se lite vad som händer framöver.
Jag är en sån person som älskar försäsonger. Det är väl egentligen något som många fotbollsspelare förknippar med kyla, tunga träningar och en lång väntan på seriestart. För egen del har det dock aldrig varit så. Numera, sedan jag tog upp fotbollen igen efter "föräldrauppehållet", har jag visserligen naturligt nog prioriterat familjen och träningsmängden har därför varit begränsad. Men ser man till hela livet som fotbollsspelare på gärdsgårdsnivå har jag nött på rejält och verkligen gillat det skarpt. Kalla kvällar i elljus på någon konstgräsplan, den där röken av kyla ur munnen, iskalla fötter och många jobbiga löpningar. Inte roligt egentligen kanske, men ändå alltid något som jag har sett fram emot genom åren. Första träningsmatchen, DM-matcher i snöyra, säsongens första trepoängare, internmatcher och nya givande övningar - just försäsongen har fört med sig många fina minnen.
En annan faktor som säkert spelar in när det gäller hur positivt jag ser på den period som drar igång nu i dagarna i hela fotbolls-Sverige (och som sedan håller i fram till april) att det är drömmarnas och förväntningarnas tid. Nu går det att hoppas och drömma om framgångar, egentligen oavsett hur förutsättningarna ser ut. Även om ens lag kliver ut på konstgräset för den där första träningen med en tunn trupp och mängder med frågetecken så finns det fortfarande mycket tid att omvända de där frågetecknen till utropstecken. Åtminstone kan man hoppas nu och i några månader framöver. Och dessutom är det egentligen oavsett hur det ser ut alltid lite spännande med något nytt.
En annan faktor som säkert spelar in när det gäller hur positivt jag ser på den period som drar igång nu i dagarna i hela fotbolls-Sverige (och som sedan håller i fram till april) att det är drömmarnas och förväntningarnas tid. Nu går det att hoppas och drömma om framgångar, egentligen oavsett hur förutsättningarna ser ut. Även om ens lag kliver ut på konstgräset för den där första träningen med en tunn trupp och mängder med frågetecken så finns det fortfarande mycket tid att omvända de där frågetecknen till utropstecken. Åtminstone kan man hoppas nu och i några månader framöver. Och dessutom är det egentligen oavsett hur det ser ut alltid lite spännande med något nytt.
. . . . . . . . .
Vi drar som sagt igång i morgon och nästa måndag är det MFF:s tur. Ny tränare, säkert några nya spelare inom kort och som alltid skyhöga förväntningar. Det ska bli spännande att följa årets försäsong och nörden i mig har redan börjat spekulera i startelvor, spelsystem och taktiska detaljer.
Nu åker vi!
2019 och 2010-talet summeras
Så var 2019 snart över. Ett år då det har hänt en hel del i mitt liv. I alla fall har jag varit med om en riktigt stor händelse: jag har blivit pappa för tredje gången.
Helt fantastiskt!
Vid den här tiden brukar det traditionsenligt levereras ett en årskrönika här i bloggen. Det gångna året brukar summeras från start till mål. Just i år har det inte blivit så mycket bloggat här under året. Tid och fokus har i stället lagts på mitt nördiga fotbollsarkivprojekt, jobb och annat som har fått gå före. Samt en massa fin familjetid förstås. När det nu är dags att sätta punkt, inte bara för året utan även för hela decenniet, är det dock hög tid för ett inlägg igen.
Den här gången blir det inte bara en tillbakablick på det senaste året utan även en del höjdpunkter från resten av 2010-talet. Det årtionde som hittills varit överlägset viktigast och mest händelserikt för mig och mitt liv.
Vi börjar med 2019 och konstaterar att det här var året då...
...lille Julian kom till världen. Alva blev storasyster och Theo blev storebror en andra gång tidigt på morgonen den 18/7 då vår familj fick ännu en älskad medlem. Så stort och fint, på alla sätt.
...vi i väntan på tillskottet mest höll oss hemma och avstod längre semesterresor. Astrid Lindgrens värld och därefter, när Julian hade kommit, en tur till Åland blev årets främsta utflykter. Både alldeles lagom och väldigt lyckat.
...Theo började i förskoleklass och genast kändes äldre. Det går så snabbt!
...jag fortsatte att trivas på jobbet. Just nu trivs jag ypperligt med såväl kollegor som elever.
...det bara blev två bortaresor när det gällde MFF. Sundsvall och Stockholm, vår respektive höst, Giffarna och Bajen, förlust x2. Inga roliga minnen med tanke på resultaten men det är ändå alltid speciellt att ge sig iväg på match.
...jag på allvar insåg att det är gott att äta mer vegetariskt. En riktigt fin burgare, gärna på viltfärs, tackar jag aldrig nej till men mer vegetariskt blir det framöver.
...vi hade många fina dagar ute i Hillevik. Vi kunde inte bo bättre i dagsläget. Rena idyllen är det och dessutom perfekt för barnen.
...det återigen, tacksamt nog, vad väldigt tydligt hur många fina nära och kära vi har runt oss. Det är fantastiskt för barnen att få umgås mycket med exempelvis mor- och farföräldrarna. För oss är det till stor glädje samt innebär en stor trygghet att ha bra människor runt oss.
...det hände mycket annat kul och skapades många fina minnen som vi tar med oss nu när vi går in i ett nytt årtionde.
. . . . . . . . . .
Ja, om några timmar är 2019 och därmed hela 2010-talet slut. Tio år, så händelserika och betydelsefulla för min del.
Vi sammanfattar i raketfart: flytt till Helsingborg, sambo, på plats när MFF tog SM-guld, färdig lärare, takvåningen på Södergatan 4, lärarjobb, Zanzibar, Jamaica i två månader, Karins examen, Gävleflytt, Theo, radhus, bröllop i Grekland, pappaledighet, nytt SM-guld för MFF med mig på plats, Alva, mer pappaledighet, Kroatien med barnen, husägare, Västkustveckor, Bali, Julian och mycket mer.
Olika hemstäder, lägenhet som blev radhus som blev hus, utomlandsvistelser, bröllop, tre barn, lärarjobb och SM-guld med andra ord. Och inte minst ett helt årtionde med Karin vid min sida. Så mycket vi har upplevt tillsammans, allt från filmkvällarna i vår lägenhet på Södergatan i centrala Helsingborg till fantastiska resor, förlossningar och bröllopet på en vacker strand utanför Chania. Jag är så obeskrivligt tacksam för allt som hon har gett mig och för vad hon har betytt genom åren. Karin är grunden till snudd på allt fint i minnesväg som jag nyss nämnde här och förhoppningsvis blir det många betydelsefulla stunder för oss även på 2020-talet.
Gott Nytt År!
Division 4 även 2020
Grattis Theo!
Idag har det varit en speciell dag, hela dagen. Det har nämligen varit Theos 6-årsdag.
Det är egentligen smått surrealistiskt att vår lille kille numera blivit ganska stor, hunnit börja förskoleklass, börjat på parkour och lärt sig en massa saker.
Du är en fantastisk kille och det är så roligt att få följa din utveckling, älskade son.
Det är egentligen smått surrealistiskt att vår lille kille numera blivit ganska stor, hunnit börja förskoleklass, börjat på parkour och lärt sig en massa saker.
Du är en fantastisk kille och det är så roligt att få följa din utveckling, älskade son.
