Dags igen
Det bloggas inte ofta numera, som ni ser här, men inför varje allsvensk säsong kommer mitt allsvenska tips här i bloggen. Så även nu. Nu åker vi, allsvenskan 2025 slutar enligt följande:
MFF ska vara favorit - igen. Bakom tänkte jag placera Hammarby IF som tvåa länge och väl, men i slutändan hamnar IF Elfsborg där. Djurgårdens IF och Hammarby gör upp om att bli bästa Stockholmslag. BK Häcken kommer vara lite för svaga defensivt för att utmana högre upp och AIK är i sin tur för trubbiga framåt för att röra den absoluta toppen. Lite längre ner kommer Mjällby AIF fortsätta att vara stabila och bättre än de egentligen ska kunna vara. IFK Göteborg får hemskt gärna vara ett bottenlag även 2025, men ser bättre ut i år. Gais bör i sin tur inte kunna återupprepa fjolårets succé samtidigt som IFK Norrköping fortsätter att vara halvdana trots ny tränare. Där bakom kan samtliga lag komma att behöva slita runt de negativa strecken. Halmstad BK hade jag under kvalstrecket först, men de svaga nykomlingarna (Degerfors IF och Östers IF) och IFK Värnamo, som lever på lånad tid, i kombination med HBK:s rutin när det gäller att klara sig undan i svåra lägen avgör till halläningarnas fördel.
Skrivprojekt just nu
När jag ändå har skakat lite liv i den här gamla bloggen igen ska jag passa på att marknadsföra mina andra skrivprojekt. Det är ständigt någon form av skrivande igång och det finns alltid idéer kring vad nästa uppslag kan vara.
Trots att det numera skiljer 70 mil mellan mig och Hagaströms IP har jag inte släppt engagemanget för HSK. Tanken var att lägga bloggandet på hyllan efter 2023, när vi flyttade och jag definitivt slutade (skorna lades egentligen på hyllan efter 2021 men det blev ett antal gästspel på träningarna fram till och med slutet av 2023). Det visade sig dock vara svårt, för att inte säga omöjligt. Efter ett besök på Gavlevallen när Haga tränade där en sen februarikväll, då jag var uppe i Gävle på sportlov, var det givet att skriva några rader och därefter fortsatte det på den sedan många år inslagna bloggvägen.
Inför 2025 års säsong övervägde jag återigen att avsluta HSK-bloggandet, men i slutändan var det ganska självklart att fortsätta skriva även i år. Nu kommer det förmodligen bli klart färre inlägg än tidigare, men några HSK-nedslag ska göras under säsongens gång. Redan nu finns ett par texter om truppläget uppe.
Inför 2025 års säsong övervägde jag återigen att avsluta HSK-bloggandet, men i slutändan var det ganska självklart att fortsätta skriva även i år. Nu kommer det förmodligen bli klart färre inlägg än tidigare, men några HSK-nedslag ska göras under säsongens gång. Redan nu finns ett par texter om truppläget uppe.
. . . . . . . .
Ett annat fotbollsrelaterat projekt som varit igång i olika former senaste tiden, eller snarare senaste åren, är att samla allt som jag skrivit om mina lokala lag i form av matchreferat och nyheter på hemsidor, blogginlägg och så vidare. Precis allt kommer någon gång i framtiden att hamna på en och samma webbplats samt eventuellt också i ett flöde, i bloggformat.
Några steg på vägen är att samla allt bloggmaterial på ett ställe, i en ny fotbollsblogg. Först ska det bloggmaterial som finns om Nickebo IK och Korsnäs BK, men som aldrig har publicerats i renodlade fotbollsbloggar kopplade till klubbarna, hamna i nyskapade bloggar.
Några steg på vägen är att samla allt bloggmaterial på ett ställe, i en ny fotbollsblogg. Först ska det bloggmaterial som finns om Nickebo IK och Korsnäs BK, men som aldrig har publicerats i renodlade fotbollsbloggar kopplade till klubbarna, hamna i nyskapade bloggar.
(Tillfällig) bloggcomeback
Att sammanfatta året som har gått brukar vara en tradition här i bloggen. Så även på senare år när den i övrigt i princip helt legat i träda. För att hålla på traditionen, och samtidigt passa på att marknadsföra några av mina pågående skrivprojekt, väcker vi liv i bloggen åtminstone tillfälligt.
Det har inte skrivits några inga romaner, varken här eller när det kommer till fotbollsskrivandet, senaste månaderna då tiden har varit knapp. När det kommer till att skriva om fotboll har jag dock ständigt olika projekt på gång. Närmast är tanken att publicera allt bloggmaterial som producerats för respektive klubb genom åren i en ny blogg. Först ska en hel del NIK-material göras om till bloggformat och hamna i egen blogg till att börja med.
. . . . . . .
Året 2024 finns det mycket att skriva om. Mer än vanligt när ett år ska summeras. För ett år sedan stängde vi dörren till vårt drömhus i Hillevik. Det för att inleda vår 70-milsflytt ner till Ängelholm. Egentligen allt var ovisst då. Att vi verkligen ville tillbaka till Skåne, efter våra 3.5 år i Helsingborg innan vi fick barn, var något vi kunde säga med säkerhet. I övrigt var allt ett oskrivet blad. Hur vi och barnen skulle komma att trivas med jobb, skola respektive förskola, hur vi skulle få allt att funka socialt, hur vi skulle komma in i en ny stad, om vi skulle känna oss hemma i vårt nya hus - ja, allt gick det att sätta frågetecken efter. Vi hade inga svar, bara förhoppningar och en längtan efter att bo söderöver igen.
Nu, ett år senare, är det så oerhört skönt att sitta här och, ärlig inför sig själv, kunna säga att vi har fått positiva svar när det gäller allt som nyss nämndes. Väldigt kort sammanfattat går det att summera med att vi trivs i vår nya hemstad. Det går att lägga ut texten rejält, men för att inte trötta ut eventuella bloggläsare ska vi försöka hålla det någorlunda kort.
. . . . . . . .
När det gäller fotbollsskrivandet har det inte skrivits så mycket de senaste veckorna, men under 2024 blev det totalt sett ganska många ord nedplitade. Inte minst om HSK, trots att det numera skiljer 70 mil mellan mig och Haga IP.
. . . . . . . .
Ängelholm är en underskattad stad. Inget för de som vill ha storstäder med mycket puls i förstås, men perfekt för en barnfamilj som vår. Liten, lugn, trygg och samtidigt fin. Städer som genomskärs av en å rankar jag dessutom högt så där har den här staden en konkurrensfördel. Vi ska heller inte glömma stränderna. Har man inte besökt stränderna i utkanten av Ängelholm ska man definitivt göra det.
Själv hade jag ärligt talat ingen koll alls på att det ens fanns några stränder att tala om i närheten. Väl på plats här nere tog det dock inte lång tid innan undertecknad hade insett vilka fantastiska stränder som man erbjuds här. Förutom det finns det många fina löparslingor genom vacker skogsmark på väg ut mot havet.
. . . . . . . .
Vårt gamla hus kan jag sakna. Det tror jag att vi alla gör. Finare hus sett till kombinationen hus i sig och omgivning kommer vi aldrig få tag i.
Jag kan också sakna sammanhållningen och stämningen på mitt gamla jobb. Den gemenskap som vi hade, särskilt inom vårt arbetslag på mellanstadiet, är svårslagen. Då trivs jag ändå riktigt bra på Fridaskolan i Helsingborg. Där har jag fått en rad kollegor som jag funkar suveränt med och det har på många sätt varit positivt att ta klivet upp på högstadiet. Men, som sagt, gemenskapen på Strömsbro skola, där jag var i åtta år, är det naturligt att sakna.
Trots detta har det inte en enda dag känts som ett felaktigt beslut att flytta tillbaka till Skåne. Vi skulle hit, vi ville hit och vi ska verkligen bo här. Det verkar hela familjen enig om.
. . . . . . . .
Jag kan också sakna sammanhållningen och stämningen på mitt gamla jobb. Den gemenskap som vi hade, särskilt inom vårt arbetslag på mellanstadiet, är svårslagen. Då trivs jag ändå riktigt bra på Fridaskolan i Helsingborg. Där har jag fått en rad kollegor som jag funkar suveränt med och det har på många sätt varit positivt att ta klivet upp på högstadiet. Men, som sagt, gemenskapen på Strömsbro skola, där jag var i åtta år, är det naturligt att sakna.
Trots detta har det inte en enda dag känts som ett felaktigt beslut att flytta tillbaka till Skåne. Vi skulle hit, vi ville hit och vi ska verkligen bo här. Det verkar hela familjen enig om.
. . . . . . . .
2024 gav oss väldigt mycket och innebar ett antal förändringar. Förutom flytten i sig med allt vad den innebar var 2024 också året då vi fick en ny familjemedlem. Nej, inget barn den här gången, där är det stopp, men familjen utökades med en fyrbent vän. Min inställning till att skaffa hund har varit skeptisk, minst sagt, genom åren. Såväl fru som barn, främst dottern, har jobbat hårt för det men fram till i somras var mitt besked till övriga familjen att det tidigast skulle vara aktuellt sommaren 2025. Men nu sitter vi här, hundägare sedan ett halvår tillbaka. Karin la taktiskt nog ut några krokar, vi gjorde ett besök på en kennel på väg mot Gävle i somras och när vi en vecka senare var på väg söderut igen hämtade vi den valp som sedan dess är vår senaste familjemedlem.
. . . . . . . .
Inför 2025 då, vad kan vi vänta oss? Förhoppningsvis en vardag som fortsätter att fungera och en känsla av att Skåne är helt rätt som bara stärks. Samtidigt har framför allt hösten varit väldigt hektisk, såväl jobbmässigt och när det kommer till allt som livspusslet i sig handlar om. Förhoppningsvis lyckas vi få till mer kravlös tid under det precis inledda året. Dessutom ska jag se till att ta mig lite mer tid för mina egna skrivprojekt. Kanske även dra i lite trådar igen för försöka få in en fot på journalistspåret igen.
Allsvenska tipset 2024
Det bloggas inte ofta här numera, men ett allsvenskt tips brukar undertecknad slänga in varje år. Nu kan det ses som lite fusk då allsvenskan är drygt en omgång in i säsongen och en del förhandstips redan kan vara på väg att revideras, men här ska vi hålla det så likt mitt ursprungliga tips som det går.
Så slutar allsvenskan 2024:
Så slutar allsvenskan 2024:
1. Malmö FF
2. BK Häcken
3. Djurgårdens IF
4. IF Elfsborg
5. Hammarby IF
6. Kalmar FF
7. AIK
8. IK Sirius
9. Mjällby AIF
10. IFK Norrköping
11. IFK Göteborg
12. BP
13. IFK Värnamo
14. Halmstad BK
15. Västerås SK
16. Gais
Känslosamma veckor
De senaste veckorna har varit en känslomässig berg-och-dalbana. Förväntan och spänning inför flytten till Ängelholm har blandats med tårar och sorg över att lämna vänner, kollegor och elever för en flytt på 70 mil.
Det där känslomässiga upp-och-ner-kaoset nådde förmodligen kulmen i onsdags. Då gjorde jag min sista dag på Strömsbro skola och stämplade ut efter en lång rad fina men samtidigt jobbiga avsked från kollegor och elever. En fin och lyckad, men också känslomässigt jobbig, avslutningsdag.
Inte minst mina närmaste kollegor kommer det att smärta att flytta ifrån. Jag har sagt och skrivit det förr och gör det gärna igen: jag kan inte ha bättre kollegor än de som ingår i mellanstadiegängets arbetslag och som har jobbat närmast mig de senaste åren.
Den bilden har verkligen inte ändrats till det sämre under de avslutande veckorna av mina åtta år som Strömsbrolärare. Snarare, om möjligt, bara stärkts. För ett par fredagar sedan gick jag där hemma i tron att svärmor skulle komma och hämta mig för middag. I stället stannade min arbetslagsledare på uppfarten vilket var starten på en kväll fylld med roliga uppdrag och en grym överraskningsfest som mellanstadiegänget, förstärkt med ytterligare ett par fina kollegor, hade styrt upp. Det värmde oerhört och var en kväll som jag kommer att minnas länge.
Jag har haft förmånen att i flera år jobba med personer som inte ”bara” är riktigt bra kollegor utan även underbara människor som jag tycker väldigt mycket om och som har kommit att betyda mycket för mig. Att lämna dem kommer att kännas riktigt tungt, men samtidigt så känns det som att jag har tagit vara på den sista tiden och fått en fin avslutning på Strömsbro.
Överraskningsfest, officiell avtackning och ett antal lyckade, roliga dagar med de elever som jag har fått jobba mest med under den andra halvan av terminen. Jag hade gärna fortsatt med mina nuvarande klasser och närmaste medarbetare, men när det nu ofrånkomligen är dags att sätta punkt för min tid på Strömsbro skola är det skönt att känna att avslutningen har varit så bra som den bara kunde och lite till.
Tack för den här tiden Gävle och inte minst alla ni på Strömsbro skola. Det är dags att säga hej då, men vi ses igen om än inte lika ofta.
Det där känslomässiga upp-och-ner-kaoset nådde förmodligen kulmen i onsdags. Då gjorde jag min sista dag på Strömsbro skola och stämplade ut efter en lång rad fina men samtidigt jobbiga avsked från kollegor och elever. En fin och lyckad, men också känslomässigt jobbig, avslutningsdag.
Inte minst mina närmaste kollegor kommer det att smärta att flytta ifrån. Jag har sagt och skrivit det förr och gör det gärna igen: jag kan inte ha bättre kollegor än de som ingår i mellanstadiegängets arbetslag och som har jobbat närmast mig de senaste åren.
Den bilden har verkligen inte ändrats till det sämre under de avslutande veckorna av mina åtta år som Strömsbrolärare. Snarare, om möjligt, bara stärkts. För ett par fredagar sedan gick jag där hemma i tron att svärmor skulle komma och hämta mig för middag. I stället stannade min arbetslagsledare på uppfarten vilket var starten på en kväll fylld med roliga uppdrag och en grym överraskningsfest som mellanstadiegänget, förstärkt med ytterligare ett par fina kollegor, hade styrt upp. Det värmde oerhört och var en kväll som jag kommer att minnas länge.
Jag har haft förmånen att i flera år jobba med personer som inte ”bara” är riktigt bra kollegor utan även underbara människor som jag tycker väldigt mycket om och som har kommit att betyda mycket för mig. Att lämna dem kommer att kännas riktigt tungt, men samtidigt så känns det som att jag har tagit vara på den sista tiden och fått en fin avslutning på Strömsbro.
Överraskningsfest, officiell avtackning och ett antal lyckade, roliga dagar med de elever som jag har fått jobba mest med under den andra halvan av terminen. Jag hade gärna fortsatt med mina nuvarande klasser och närmaste medarbetare, men när det nu ofrånkomligen är dags att sätta punkt för min tid på Strömsbro skola är det skönt att känna att avslutningen har varit så bra som den bara kunde och lite till.
Tack för den här tiden Gävle och inte minst alla ni på Strömsbro skola. Det är dags att säga hej då, men vi ses igen om än inte lika ofta.
Allsvenska tipset 2023
Efter att ha funderat och slutligen bytt plats på Sirius och Värnamo samt bytt tillbaka mellan Hammarby och Elfsborg ser mitt slutliga tips ut så här:
1. MFF
2. Djurgården
3. Häcken
4. AIK
5. Hammarby
6. Elfsborg
7. Norrköping
8. IFK Göteborg
9. Mjällby
10. Kalmar
11. Sirius
12. Halmstad
13. Värnamo
14. Degerfors
15. Varberg
16. BP
2022 summeras i bilder
Nytt tips
Dags igen, för ett allsvenskt tips alltså. I samband med förra helgens premiäromgång slog jag och Thyberg våra kloka, fotbollsnördiga skallar ihop vilket resulterade i det här allsvenska tipset för 2022:
MFF ska vara bäst med den truppen och de resurserna. Hammarby tog sig slutligen upp från en tredje-, fjärdeplats till silvret i vårt slutgiltiga tips tack vare en större och lite spetsigare bredd än vad deras Stockholmskonkurrenter stoltserar med.
Norrköping kan bli allt från trea till nia, något sånt, och är det mest oberäkneliga laget i serien i år. Kalmar har hög högstanivå och kan klättra, men landar i slutändan runt plats 8-10.
Slutligen kan vi konstatera att nykomlingarna och ett brandskattat Mjällby, som visserligen vann sin premiär mot topptippade Elfsborg, får det riktigt tufft.
Norrköping kan bli allt från trea till nia, något sånt, och är det mest oberäkneliga laget i serien i år. Kalmar har hög högstanivå och kan klättra, men landar i slutändan runt plats 8-10.
Slutligen kan vi konstatera att nykomlingarna och ett brandskattat Mjällby, som visserligen vann sin premiär mot topptippade Elfsborg, får det riktigt tufft.
2021 summeras
I ett halvår har bloggen vilat. Egentligen inte främst för att det inte har funnits något att skriva om, utan snarare för att tid varit en bristvara. Dessutom har andra skrivprojekt prioriterats i form av fotbollsrelaterat skrivande.
Nu när 2021 har hunnit bli 2022 är det ändå i allra högsta grad på sin plats med en traditionsenlig årssummering.
Månad för månad blir lite väl, men vi kan ta oss igenom 2021 årstidsvis. Den här gången bakifrån, från slutet av året hela vägen tillbaka tilll hur 2021 startade.
Hösten var väl egentligen som en klassisk höst: lite mörk, grå och inte allt för upplyftande. Mycket jobb, den sedvanliga stressen och inte så mycket tillförsel av energi i vardagen. Många fina dagar och stunder med familjen förstås, men även en ganska hektisk och slitsam jobbtillvaro. För min egen del fanns det några fotbollsrelaterade höjdpunkter i form av MFF:s SM-guld (förstås) och When we were kings live, Erik Niva och Håkan Andreasssons podd som var på turné och körde livepodd i Uppsala.
Hösten var väl egentligen som en klassisk höst: lite mörk, grå och inte allt för upplyftande. Mycket jobb, den sedvanliga stressen och inte så mycket tillförsel av energi i vardagen. Många fina dagar och stunder med familjen förstås, men även en ganska hektisk och slitsam jobbtillvaro. För min egen del fanns det några fotbollsrelaterade höjdpunkter i form av MFF:s SM-guld (förstås) och When we were kings live, Erik Niva och Håkan Andreasssons podd som var på turné och körde livepodd i Uppsala.
Trots att hösten delvis var seg och tung var det mycket som var bra. Ungarna har trivts jättebra i skolan, minstingen Julian har kommit in fint på förskolan och vi har haft en väldig tur med hälsan och trots pandemin klarat oss väldigt bra på sjukdomsfronten.
Sommaren då? Jo, den var riktigt fin. Vi tog oss söderut, men inte långt ner i Europa utan till Småland följt av en stugvecka ute på landet, vid havet, i Blekinge innan vi var i Småland en vända till på hemvägen. Det blev en riktigt lyckad semester. Att hyra stuga, helt avskilt ute på landsbygden utanför Karlskrona, var en perfekt lösning för såväl oss vuxna som för barnen. Lugnt, skönt och lantligt. Fotbolls-EM på kvällarna, utflykter och roliga upptåg med ungarna under dagarna. Ett upplägg som jag gärna har när det är dags för sommarsemester igen.
Försommaren spenderar man gärna här ute även den. Under den - ja, under hela våren - spenderades det mesta av tiden för min egen del här hemma i Hillevik. Jag var pappaledig och njöt av tiden med Julian. Det blev många dagar med lekplatsbesök, promenader och lek i trädgården. Det var perfekt tajming med pappaledigheten nu när Coronapandemin gjorde sig påmind med restriktioner jobbet och bidrog till en allmän osäkerhet. Då var det perfekt att mestadels hålla sig här hemma och vara med barnen.
Hela våren handlade mycket om att vara föräldraledig och att ta vara på småbarntiden. Något som känns väldigt bra att göra och att hs gjort. Det är värt så mycket och det har varit en ynnest att vara hemma med barnen.
Vintern, som inledde året, bjöd på snö, is och ett sportlov då vi bland annat klappade älgar i Ockelbo. Ungarna lärde sig, till deras men även min stora glädje, att åka skridskor och skridskopassen gladde. Något som de fortsatt att göra även den här vintern.
Även om 2021 delvis, på grund av Covid, var ett begränsat och lite ensidigt år var det också ett lärorikt och utvecklande år. Jag känner att jag utvecklades på olika sätt, precis som vi tillsammans här hemma. Jag hoppas kunna ta med mig sånt som jag lärde mig, tankar och idéer till 2022 och se till att verkligen lägga tid och energi på det som jag vill.
2022 ser jag fram emot följande:
* Att se MFF live igen för första gången på ett par år.
* Att följa fler naturbildskonton på Instagram och på så sätt få njuta av fler fantastiska höstlandskap. Något jag har insett funkar som utmärkt avkoppling i vardagsstressen.
* Sammanställa ALLT som jag har skrivit om den egna fotbollen genom åren i form av egna texter, bloggar och mer officiella hemsidor.
* Att följa fler naturbildskonton på Instagram och på så sätt få njuta av fler fantastiska höstlandskap. Något jag har insett funkar som utmärkt avkoppling i vardagsstressen.
* Sammanställa ALLT som jag har skrivit om den egna fotbollen genom åren i form av egna texter, bloggar och mer officiella hemsidor.
* Fortsätta att spendera kvalitetstid med familjen. Vi kommer att ha kul, må bra och utvecklas ännu mer tillsammans.
Och mycket annat, förstås 🙂
Summering av uttåget
Oerhört tungt att åka ut mot ett lag som Ukraina, givetvis. Bättre lottning kunde vi inte fått i åttondelen. Enorm besvikelse.
Men ännu en gång är folk så enormt svartvita (eller bara svarta, rättare sagt) i sina analyser, helt utan nyanser. Janne Andersson är värdelös, spelet var värdelöst, allt är värdelöst.
Andersson sågas för bytena kom för sent. Det går väl att tycka, men nånting säger mig att samma personer som nu kritiserar honom för att byta för sent hade idiotförklarat Janne Andersson om han bytt ut Kulusevski/Isak tidigare och effekten uteblivit. "HUR kan man byta ut våra farligaste spelare?!" hade det hetat då.
Det går ju inte att utvärdera bytena och coachningen nu. Tre offensiva bytena, drygt 20 kvar, läge att lägga i sista växeln och så 30 sekunder senare tvingas Marcus Berg spela defensiv mittfältare pga en utvisning. Inte direkt något Janne kunde förutse.
Nu får vi tyvärr aldrig veta om just de bytena, i det läget, hade kunnat ge den energiinjektion som kunnat leda oss till ett segermål. Hade å andra sidan Forsbergs ribbskott suttit, eller Kulusevski satt sitt jätteläge i slutminuterna, så hade vi utan vidare kunnat summera en klart godkänd insats. Sverige gör en under relativt långa perioder bra match med bra återerövring, vinner tillbaka mycket boll, får tryck på Ukraina och skapar chanser samtidigt som man inte släppte till särskilt många lägen bakåt.
Därmed inte sagt att det var tillräckligt bra, för det var det inte. Då hade vi vunnit. Men omständigheter som Janne Andersson inte kunde styra över, lite marginaler emot och en sekunds oskärpa i slutsekunderna av förlängningen innebär inte att förbundskaptenen, spelet och spelarna per automatik är underkända eller rentav usla.
Jag satt också och svor över det med facit i hand klara röda kortet och var mer besviken än jag varit över en förlust för Blågult sen EM 2004, men totalt onyanserad behöver man ju inte vara.
Och vinnaren blir....
...Portugal!
Dags att tippa igen. EM i fotboll startar som bekant i kväll och då ska man väl se till att försöka förutspå vinnaren. Den här gången har jag vänt, vridit och funderat fram och tillbaka utan att egentligen bli klokare. Det givna tipset gällande segrare är egentligen Frankrike, de har en extremt stark trupp och skulle kunna mönstra en stark startelva med spelare som INTE blev uttagna i EM-truppen. Deras bredd är överlägsen övriga nationers.
Trots det chansar jag med Portugal som vinnartips. Inte helt ologiskt, trots det jag nyss skrev. Portugiserna vann senaste EM och dessutom den nystartade Nations League tidigare under säsongen. De har grym spets i främst Cristiano Ronaldo och Bruno Fernandes, samt inte minst en väldigt disciplinerad och stark defensiv. Den kombinationen, offensiv spets och ett välfungerande lag i defensiven, fäller avgörandet.
En outsider som jag håller tummarna lite extra för är Italien. Även Belgien har ett riktigt bra lag och var länge med i vinnardiskussionen i mitt huviud men faller, trots 15 vinster på sina 16 senaste tävlinsmatcher, på vissa frågetecken för backlinjen och balansen i laget.
Portugal har däremot alla bitar på plats och få fira på nytt.
Dags att tippa igen. EM i fotboll startar som bekant i kväll och då ska man väl se till att försöka förutspå vinnaren. Den här gången har jag vänt, vridit och funderat fram och tillbaka utan att egentligen bli klokare. Det givna tipset gällande segrare är egentligen Frankrike, de har en extremt stark trupp och skulle kunna mönstra en stark startelva med spelare som INTE blev uttagna i EM-truppen. Deras bredd är överlägsen övriga nationers.
Trots det chansar jag med Portugal som vinnartips. Inte helt ologiskt, trots det jag nyss skrev. Portugiserna vann senaste EM och dessutom den nystartade Nations League tidigare under säsongen. De har grym spets i främst Cristiano Ronaldo och Bruno Fernandes, samt inte minst en väldigt disciplinerad och stark defensiv. Den kombinationen, offensiv spets och ett välfungerande lag i defensiven, fäller avgörandet.
En outsider som jag håller tummarna lite extra för är Italien. Även Belgien har ett riktigt bra lag och var länge med i vinnardiskussionen i mitt huviud men faller, trots 15 vinster på sina 16 senaste tävlinsmatcher, på vissa frågetecken för backlinjen och balansen i laget.
Portugal har däremot alla bitar på plats och få fira på nytt.
Äntligen match, äntligen seger
Allsvenska tipset
Så slutar allsvenskan 2021:
1. MFF
2. BK Häcken
3. Norrköping
4. Djurgården
5. Hammarby
6. Elfsborg
7. AIK
8. IFK Göteborg
9. Örebro
10. Mjällby
11. Sirius
12. Halmstad
13. Degerfors IF
14. Varbergs BoIS
15. Östersund
16. Kalmar FF
Brothers in arms
I kväll lyssnar jag på den här och minns min allra närmaste barndomsvän Simon. För 16 år sedan tvingades han, 18 år ung, ge upp efter tre års kamp mot cancern. Den 14/12 kommer därför alltid vara ett speciellt datum.
Den här låten kommer också alltid att vara speciell. Den spelades nämligen på minnesstunden i skolan några dagar senare. Det var första gången jag hörde den och sedan dess har den betytt något extra för mig.
Jag har lyssnat på den mängder med gånger genom åren. Och just i kväll gör jag det för en fin vän som borde fått chansen att liksom jag plugga, resa, bilda familj och ta vara på livet.
I ett samtal förra veckan, där just Simons bortgång kom upp, påmindes jag förresten om att han har del i allt det fina jag har fått uppleva tack vare flytten till Gävle sensommaren 2006. Det var nämligen Simons idé om att kanske bli medialärare som väckte mina tankar på att just det yrket faktiskt kunde vara något att utbilda sig till.
Om nu Simon hade valt den vägen i slutändan får vi aldrig veta. Däremot vet jag nu, med facit i hand, att hans funderingar födde en tanke hos mig som i förlängningen fick mig att söka till en lärarutbildning med mediainriktning. Det iedde i sin tur till att jag lämnade Kalmar, flyttade drygt 50 mil norrut och resten är väl som man brukar säga historia.
Simons betydelse för det jag har idag ska inte underskattas och det är extra fint att tänka på en kväll som denna, till tonerna av Brothers in arms.
Den här låten kommer också alltid att vara speciell. Den spelades nämligen på minnesstunden i skolan några dagar senare. Det var första gången jag hörde den och sedan dess har den betytt något extra för mig.
Jag har lyssnat på den mängder med gånger genom åren. Och just i kväll gör jag det för en fin vän som borde fått chansen att liksom jag plugga, resa, bilda familj och ta vara på livet.
I ett samtal förra veckan, där just Simons bortgång kom upp, påmindes jag förresten om att han har del i allt det fina jag har fått uppleva tack vare flytten till Gävle sensommaren 2006. Det var nämligen Simons idé om att kanske bli medialärare som väckte mina tankar på att just det yrket faktiskt kunde vara något att utbilda sig till.
Om nu Simon hade valt den vägen i slutändan får vi aldrig veta. Däremot vet jag nu, med facit i hand, att hans funderingar födde en tanke hos mig som i förlängningen fick mig att söka till en lärarutbildning med mediainriktning. Det iedde i sin tur till att jag lämnade Kalmar, flyttade drygt 50 mil norrut och resten är väl som man brukar säga historia.
Simons betydelse för det jag har idag ska inte underskattas och det är extra fint att tänka på en kväll som denna, till tonerna av Brothers in arms.
16 oktober, alltid ett speciellt datum
Det kunde inte ha blivit bättre #2
Det här inlägget är så försenat så det är sent även för en extrem tidsoptimist som mig. Egentligen var det tänkt som en naturlig fortsättning, på samma tema, efter mitt inlägg om de väldigt lyckade avslutande veckorna med mina elever som slutade sexan. I stället dyker det upp nu, snart två månader efter att semestern och sommarlovet tog slut. Ett sommarlov som faktiskt inte kunde ha blivit mycket bättre.
Höjdpunkten under sommaren var de två veckorna som föranledde den här rubriken. Den skulle syfta på just de dagarna, inte på hela sommaren i sig. Nu blev även fortsättningen, efter att vi hade spenderat två veckor söderöver i landet, riktigt bra så rubriken passar dess bättre på hela sommaren.
Här fokuserar vi hursomhelst ändå på de inledande semesterveckorna då vi var nere i Kalmar och Helsingborg.
De veckorna inleddes med midsommarfirande hemma i Tombo följt av några sedvanligt lugna, sköna och rogivande dagar där ute på landet. Vi umgicks med mina föräldrar, njöt av att se barnen leka ute i den stora trädgården och hade det grymt lugnt och skönt. Dessutom hann vi med en tur till Varvet, mammas närmaste barndomsvänners sommarställe på Drag, där jag är mer eller mindre uppvuxen sommartid. Där hade vi en jättefin dag som väckte många nostalgiska minnen hos undertecknad (som bekant är jag en obotlig nostalgiker).
Efter Småland väntade Skåne och en annan gammal hemstad i form av Helsingborg. Inte sedan sommaren 2014, då Theo var knappa året, har vi varit tillbaka i staden där vi blev sambos och skapade så många fina minnen tillsammans. Den tiden är speciell, den har betytt så mycket och det var kul att kunna visa barnen var vi har bott. De fick leka i stadsparken vid biblioteket där vi inte allt för sällan åt picknicklunch och solade, de fick bada och hänga på Gröningen, strosa runt på samma gator där vi gick x antal gånger, äta våfflor och bygga trädkojor i Pålsjö skog, fika på caféerna som var våra stammisställen och dessutom träffa en av mina gamla lagkamrater med familj.
Det var fint att återse staden, människor man känner och att återuppleva en del av allt roligt som Karin och jag hade där nere från januari 2010 till sommaren 2013.
På väg norrut tog vi oss upp längs västkusten, stannade i Göteborg under en natt innan det var dags att åter stämpla in i huset i Hillevik. Bättre start på semestern och sommarlovet 2020 kunde vi verkligen, med risk för att låta klyschig, inte ha fått och det går redan nu att utlova att det inte kommer att dröja sex år till nästa gång vi tar oss ner till våra gamla hemtrakter igen.
Höjdpunkten under sommaren var de två veckorna som föranledde den här rubriken. Den skulle syfta på just de dagarna, inte på hela sommaren i sig. Nu blev även fortsättningen, efter att vi hade spenderat två veckor söderöver i landet, riktigt bra så rubriken passar dess bättre på hela sommaren.
Här fokuserar vi hursomhelst ändå på de inledande semesterveckorna då vi var nere i Kalmar och Helsingborg.
De veckorna inleddes med midsommarfirande hemma i Tombo följt av några sedvanligt lugna, sköna och rogivande dagar där ute på landet. Vi umgicks med mina föräldrar, njöt av att se barnen leka ute i den stora trädgården och hade det grymt lugnt och skönt. Dessutom hann vi med en tur till Varvet, mammas närmaste barndomsvänners sommarställe på Drag, där jag är mer eller mindre uppvuxen sommartid. Där hade vi en jättefin dag som väckte många nostalgiska minnen hos undertecknad (som bekant är jag en obotlig nostalgiker).
Efter Småland väntade Skåne och en annan gammal hemstad i form av Helsingborg. Inte sedan sommaren 2014, då Theo var knappa året, har vi varit tillbaka i staden där vi blev sambos och skapade så många fina minnen tillsammans. Den tiden är speciell, den har betytt så mycket och det var kul att kunna visa barnen var vi har bott. De fick leka i stadsparken vid biblioteket där vi inte allt för sällan åt picknicklunch och solade, de fick bada och hänga på Gröningen, strosa runt på samma gator där vi gick x antal gånger, äta våfflor och bygga trädkojor i Pålsjö skog, fika på caféerna som var våra stammisställen och dessutom träffa en av mina gamla lagkamrater med familj.
Det var fint att återse staden, människor man känner och att återuppleva en del av allt roligt som Karin och jag hade där nere från januari 2010 till sommaren 2013.
På väg norrut tog vi oss upp längs västkusten, stannade i Göteborg under en natt innan det var dags att åter stämpla in i huset i Hillevik. Bättre start på semestern och sommarlovet 2020 kunde vi verkligen, med risk för att låta klyschig, inte ha fått och det går redan nu att utlova att det inte kommer att dröja sex år till nästa gång vi tar oss ner till våra gamla hemtrakter igen.
Ett beteende värdigt en liten människa
Efter en lång tids bloggstiltje dyker det upp ett inlägg här efter dagens rubriker om hur Zlatan Ibrahimovic påstås ha betett sig under sin tid i landslaget.
Det här är väl ärligt talat inte så oväntade uppgifter? Jag har långt före hans val att satsa på sitt projekt med Bajen och svika MFF ogillat hans personlighet. Förstår inte hur folk fortfarande kan försvara hans dryga, arroganta översittarstil. Att han långt tillbaka i tiden fick kämpa i motvind för att han var en kille med invandrarrötter och fick rollen som den stökiga killen från Rosengård har ju ingenting att göra med hur han har betett sig (mer eller mindre konstant) långt efter att han etablerade sig som riktig världsstjärna. Zlatan framstår tydligare och tydligare som en fantastisk fotbollsspelare o idrottsman men ganska liten människa.
Det som jag är rejält trött på sen länge är att många Zlatanister gärna tar med Zlatans tuffa ungdomsår som nåt slags försvar samt väldigt gärna pratar om avundsjuka, Jantelag etc. Det hör inte ihop med hans beteende de senaste 10-15 åren. Vad ger dig rätten att bete dig som ett svin och använda härskarteknik mot andra bara för att du är fantastiskt bra på exempelvis din sport och/eller ditt yrke?
Sen pratar många om att han är en vinnarskalle som ställer krav för att han vill vinna. Men vad var Peter Forsberg då? För att ta ett av tusen exempel. Eller Markus Rosenberg under MFF-åren. Det finns otal exempel på enorma vinnarskallar som gjort allt för sitt lag, allt för att vinna, allt för att maximera såväl sin egen som sina lagkamraters prestation - allt det här utan att bete sig illa och trycka ner andra.
Sen pratar många om att han är en vinnarskalle som ställer krav för att han vill vinna. Men vad var Peter Forsberg då? För att ta ett av tusen exempel. Eller Markus Rosenberg under MFF-åren. Det finns otal exempel på enorma vinnarskallar som gjort allt för sitt lag, allt för att vinna, allt för att maximera såväl sin egen som sina lagkamraters prestation - allt det här utan att bete sig illa och trycka ner andra.
Och ju bättre du är ju tryggare i dig själv borde du vara. Då borde det vara ännu mindre ok att bete sig så. Det är helt ologiskt att bete sig så med de framgångarna och den statusen. Vad vill man vinna på att vara så mot andra? Vad vill man bevisa?
Zlatans beteende (som har varit under all kritik långt fler gånger än i de situationer som ska ha inträffat under landslagstiden) får honom att se ut som en osäker tonårskille som mobbar andra för att se bättre ut själv.
Zlatans beteende (som har varit under all kritik långt fler gånger än i de situationer som ska ha inträffat under landslagstiden) får honom att se ut som en osäker tonårskille som mobbar andra för att se bättre ut själv.
Det kunde inte ha blivit bättre
Så var ytterligare ett läsår i mål, snart med en veckas marginal. I torsdags var det skolavslutning, som alltid känslosamt och ännu mer nu då jag och min närmaste kollega släppte våra sexor vidare efter tre år tillsammans med dem. Det kändes verkligen speciellt och det har varit mycket känslor under de avslutande veckorna.
Å ena sidan är man stolt och glad över elevernas utveckling och känner att de är redo att gå vidare till nästa skola och stadie. Å andra sidan är det vemod och saknad som känns.
Något som dock till hundra procent känns bra är hur de sista två veckorna blev. Trots Coronapandemi som resulterade i en annorlunda skolavslutning, en avslutning utan anhöriga som skulle kunna ha blivit lite tam och blek. Dess bättre blev det inte alls så nu. Tvärtom, jag tycker att vi fick en av de mer lyckade avslutningarna på flera år. Kanske rentav den finaste och bästa hittills under min tid på Strömsbro skola. Det var lite avskalat, men ändå med roliga aktiviteter och en skön känsla av gemenskap. Dessutom lite mer avslappat och uppsluppet än vanligt.
Att få till en så bra skolavslutning var viktigt. Det hade känts synd om vi inte hade fått en perfekt slutpunkt för tiden med våra sexor. Nu hade vi en dag med målning av sommarbilder, quiz, just dance på skolgården, några personliga ord från mig - där jag verkligen fick sagt det jag ville förmedla till 35 elever som verkligen har berört mig de senaste åren - och Lasse samt utdelning av stipendier och betyg innan det blev några sista kramar och känlosamma "hej då".
Det var inte bara avslutningsdagen som blev lyckad. Under de sista två veckorna hade vi en rad aktiviteter med våra sexor, det som del i avslutningen av deras tid här. Samtliga tillfällen bjöd på roliga stunder och gav fina minnen.
Vi var ute hos mig i Hillevik två kvällar i rad, en kväll per klass, för att grilla, bada, ha tipspromenad, spela kubb, fotboll och så vidare. Vi fick två perfekta kvällar som eleverna verkade uppskatta precis lika mycket som vi två lärare.
Under slutveckan hann vi med att spela en prestigefylld brännbollsmatch mellan lärar- och personalgänget, till och med vår rektor var med och var taggad till tänderna, när eleverna hade sin sista idrottslektion. Vi kom dit, helt oannonserat, och utmanade dem. Glädjande nog vann vi vuxna komfortabelt och undertecknad gjorde åtminstone inte bort sig fullständigt.
Som grädde på moset fick vi en riktigt fin avslutningslunch, trerätters med god mat och riktigt fint uppdukat. Även det blev ett fint tillfälle till att prata om annat än skolan, ha lite avslappnad tid med eleverna och bara ha kul tillsammans.
Sammantaget kunde jag verkligen inte önskat oss ett bättre avslut än det här. Det blev nästan bättre än vanligt, trots (eller kanske tack vare) omständigheterna. Något som jag är väldigt tacksam över. Det känns mycket bättre att ha avslutat den här tiden med de här eleverna på det här lyckade sättet, än om känslan hade varit att något saknades eller blev osagt.
10-årig förlovningsdag
Bloggen har verkligen varit i viloläge den senaste tiden. Men nu är det ändå på sin plats att skriva lite igen. I lördags, den 2/5, var det nämligen exakt tio år sedan jag och Karin förlovade oss. Det i ett soligt Köpenhamn, blott ett och ett halvt år efter att vi hade blivit tillsammans och några månader efter att vi hade flyttat till Helsingborg för att bli sambos.
Några år har gått sedan dess och framför allt har mycket hänt i våra liv sedan den dagen. Nu står vi här och kan räkna in Jamaica, Tanzania, en flytt tillbaka till Gävle, en Baliresa, tre barn, radhus bytt mot hus i Hillevik, två katter och allt vad familjelivet innebär.
Vi har så många fina minnen tillsammans och förhoppningsvis kommer det att fyllas på rejält i minnesbanken även under de kommande åren.
Ett roligt, med lite distans till det hela, minne från just vår förlovningsdag delade jag med mig av på Facebook i lördags:
Några år har gått sedan dess och framför allt har mycket hänt i våra liv sedan den dagen. Nu står vi här och kan räkna in Jamaica, Tanzania, en flytt tillbaka till Gävle, en Baliresa, tre barn, radhus bytt mot hus i Hillevik, två katter och allt vad familjelivet innebär.
Vi har så många fina minnen tillsammans och förhoppningsvis kommer det att fyllas på rejält i minnesbanken även under de kommande åren.
Ett roligt, med lite distans till det hela, minne från just vår förlovningsdag delade jag med mig av på Facebook i lördags:
Nystart
Vi börjar mindre oväntat 2020 med ett fotbollsrelaterat inlägg. Jag är nämligen riktigt inspirerad och taggad inför de kommande dagarnas säsongsstarter. I morgon drar vi igång en ny säsong med HSK. Möte följt av träning på Gavlevallen står på programmet.
För egen del kommer det förmodligen bli en säsong där jag bara snittar en träning i veckan och spelar någon division 7-match då och då. Men trots mindre tid för fotbollen nu ser jag mycket fram emot en ny säsong. Vi ska bygga vidare på något som ifjol såg mer och mer intressant ut för varje vecka. Det har också vad jag förstått trillat in flera bra nyförvärv och vi har många spelare i träning.
Dessutom finns det vissa tankar på att mer offentligt ta upp fotbollsbloggandet igen. Det är ju så att jag fortfarande skriver massor om min egen fotboll, men sedan Helsingborgstiden och alla texter i Olympiabloggen för mitt dåvarande lag HF Olympia har det inte publicerats något från min sida. Nu när det knappast kommer att bli så många bidrag från mig på planen kan det vara läge att bidra lite utanför densamma, exempelvis genom att blogga lite om HSK i en mer officiell bloggversion. Vi får se lite vad som händer framöver.
Jag är en sån person som älskar försäsonger. Det är väl egentligen något som många fotbollsspelare förknippar med kyla, tunga träningar och en lång väntan på seriestart. För egen del har det dock aldrig varit så. Numera, sedan jag tog upp fotbollen igen efter "föräldrauppehållet", har jag visserligen naturligt nog prioriterat familjen och träningsmängden har därför varit begränsad. Men ser man till hela livet som fotbollsspelare på gärdsgårdsnivå har jag nött på rejält och verkligen gillat det skarpt. Kalla kvällar i elljus på någon konstgräsplan, den där röken av kyla ur munnen, iskalla fötter och många jobbiga löpningar. Inte roligt egentligen kanske, men ändå alltid något som jag har sett fram emot genom åren. Första träningsmatchen, DM-matcher i snöyra, säsongens första trepoängare, internmatcher och nya givande övningar - just försäsongen har fört med sig många fina minnen.
En annan faktor som säkert spelar in när det gäller hur positivt jag ser på den period som drar igång nu i dagarna i hela fotbolls-Sverige (och som sedan håller i fram till april) att det är drömmarnas och förväntningarnas tid. Nu går det att hoppas och drömma om framgångar, egentligen oavsett hur förutsättningarna ser ut. Även om ens lag kliver ut på konstgräset för den där första träningen med en tunn trupp och mängder med frågetecken så finns det fortfarande mycket tid att omvända de där frågetecknen till utropstecken. Åtminstone kan man hoppas nu och i några månader framöver. Och dessutom är det egentligen oavsett hur det ser ut alltid lite spännande med något nytt.
En annan faktor som säkert spelar in när det gäller hur positivt jag ser på den period som drar igång nu i dagarna i hela fotbolls-Sverige (och som sedan håller i fram till april) att det är drömmarnas och förväntningarnas tid. Nu går det att hoppas och drömma om framgångar, egentligen oavsett hur förutsättningarna ser ut. Även om ens lag kliver ut på konstgräset för den där första träningen med en tunn trupp och mängder med frågetecken så finns det fortfarande mycket tid att omvända de där frågetecknen till utropstecken. Åtminstone kan man hoppas nu och i några månader framöver. Och dessutom är det egentligen oavsett hur det ser ut alltid lite spännande med något nytt.
. . . . . . . . .
Vi drar som sagt igång i morgon och nästa måndag är det MFF:s tur. Ny tränare, säkert några nya spelare inom kort och som alltid skyhöga förväntningar. Det ska bli spännande att följa årets försäsong och nörden i mig har redan börjat spekulera i startelvor, spelsystem och taktiska detaljer.
Nu åker vi!
