Nära nu
Nu är det nära.
Nära till semester.
Nära till kvällens konsert med
Håkan Hellström
.
Nära till morgondagen då vi tidigt styr bilen västerut.
Nära till en vecka i Skärhamn på Tjörn.
Det blir bra det här.
Bra blir det också med en vecka i mitt föräldrahem beläget i den småländska idyllen strax utanför Kalmar. Dit åker vi efter midsommarfirandet på Tjörn. Därefter blir det dessutom ett stopp i Östergötland och
Kolmården på vägen norrut för ett besök på djurparken och en natts sömn där.
Det känns väldigt skönt att två veckor långt från vårt nu i det närmaste flyttklara hem väntar. Inga måsten, inget småfix som man tvingar sig själv att ta tag i, utan bara ren avkoppling. Sedan kommer vi tillbaka till Spartallsvägen, fixar i ytterligare ett par dagar innan det är dags för flyttlasset att rulla.
Men först, som sagt, semester.
Nedräkningen har tagit fart på allvar.
Igår var det förresten kvällsjobb på schemat.
Eller i alla fall spenderades kvällen med kollegorna.
Mat på Berggrenska innan jag,
En bättre torsdagskväll, helt enkelt!
Som avslutning rundade jag, Sofia, Lasse och Gunilla faktiskt rundade av med ett stopp på Max på hemvägen. Inte för att Berggrenska hade dålig mat, tvärtom var den grymt god, men det fanns plats för mer.
Slitsam torsdagskväll med jobbet...
,
Förlust, klok tränare och rasism på läktarna
Att bli pappa är det överlägset största jag har varit med om i livet. Båda gångerna har varit helt obeskrivligt, helt fantastiskt. Att det är en helt sagolik höjdpunkt i livet verkar den här kloka basketcoachen hålla med om i det här klockrena klippet:
Mitt mål är att alltid vara en så bra pappa som det bara går för våra barn. De är det viktigaste vi har förstås. Ändå kan jag givetvis inte låta bli att le och tänka att det kan vara jag om några år när jag ser den här videon:
. . . . . . . .
Ler gör man däremot inte om man tittar på SVT:s dokumentär Pure football. Den handlar om det israeliska laget Beitar Jerusalem och deras fans och hur de med ett enormt, skrämmande hat vänder sig emot den egna klubben sedan två spelare med muslimsk tro kontrakterats. Vidden av hat är enorm och det är nästan obehagligt att se det. Samtidigt fascinerande, det är för mig väldigt märkligt att man kan vara så hatisk bara på grund av människors religion och ursprung och inte minst när ens eget folk varit så fruktansvärt utsatta för samma sak genom åren. Kanske är det dock just det, den behandling som judarna har fått utstå genom historien, som framkallar det där hatet och den där extrema rasismen. Intressant att se är det oavsett vad, även om det också är otäckt.
. . . . . . . .
Stryk igen i fotbollsfyran för oss i Hagaströms SK i fredags. Ingen positiv effekt efter den efterlängtade vinsten i måndags, åtminstone inte sett till resultatet. 0-4 (0-0) mot tippade topplaget Brynäs var inga speciellt vackra siffror, men bakom dem döljer sig något annat än en ren utspelning och ett underlägset Hagaström. Vi stod tvärtom upp riktigt bra, även om gästerna hade klart mer boll och stundtals tryckte på. Försvarsspelet var närmast fläckfritt i snudd på 80 minuter men tyvärr kom 1-0, förvisso inte orättvist efter en straffräddning av vår målvakt tidigare och en boll i stolpen för gästerna. Vi hade dock tre rena frilägen före deras 1-0-mål och hade vi tagit ledningen där är jag övertygad att det långt ifrån runnit iväg i gästernas favör. Nu blev det tyvärr inte så, utan återigen släppte vi in sena mål när vi var tvungna att gå framåt.
För egen del blev det återigen ett kort inhopp i slutet. Inte mycket att skriva hem om kanske, men den här gången kändes det ändå riktigt bra då jag hann vara involverad i spelet på ett positivt sätt i ett par situationer.
Nya tag, hursomhelst.
Furuvik, bad, student och nationaldag
Veckorna har rullat på, helgerna har kommit och gått, flyttstöket har intensifierats samtidigt som vi har försökt hitta på en del kul både för vår och barnens skull.
Det har blivit bland annat blivit...
...ett besök på Furuvik där ungarna var mest intresserade av karusellerna och jag av djuren.
...nationaldagsfirande i Boulognern med en tur på traktorsläp i stan, lek, tittande på polisernas hunduppvisning och glassätande.
Det har blivit bland annat blivit...
...ett besök på Furuvik där ungarna var mest intresserade av karusellerna och jag av djuren.
...nationaldagsfirande i Boulognern med en tur på traktorsläp i stan, lek, tittande på polisernas hunduppvisning och glassätande.
...studentfirande hos familjen Tutturen nere i Skillöt, utanför Gnesta. Som alltid när vi träffar det gänget var det trevligt, roligt och bjöds på väldigt mycket gott.
...årets första bad i Forsby. Inte varmt på något sätt, men heller inte allt för avskräckande kallt.
Charmtrollets födelsedag
I lördags var det ingen vanlig lördag.
I lördags, den 10/6, var det nämligen Alvas födelsedag.
I lördags, den 10/6, var det nämligen Alvas födelsedag.
Att det är två år sedan vi fick stifta bekantskap med henne, med det lilla charmtrollet, för första gången känns smått ofattbart. Jag brukar påpeka, med jämna mellanrum, att tiden flyger iväg och det blir extra tydligt när man tittar på sina små barn. Alva två år nu, Theo fyra i höst. Smått galet vad tiden går.
Födelsedagsbarnet dagen till ära var oerhört nöjd med att fylla i år alla fall. Ingen åldersnoja hos henne än, om man säger så. Supernöjd studsade hon, som så ofta, omkring och gladde sig åt presenter och tårta. Även storebrorsan fick en present och verkade glad även han över lillasysters födelsedag.
Det är så oerhört fint att se de två tillsammans, så oerhört betydelsefullt och det är roligt att se hur fin Theo är som storebror. Han verkar väldigt ofta vara glad över att få lära Alva sådant som han kan, visa henne hur man ska göra och berätta saker för henne. Det gör en stolt och lycklig som förälder och båda våra älskade ungar verkar mycket glada över att ha ett syskon.
Födelsedagsbarnet dagen till ära var oerhört nöjd med att fylla i år alla fall. Ingen åldersnoja hos henne än, om man säger så. Supernöjd studsade hon, som så ofta, omkring och gladde sig åt presenter och tårta. Även storebrorsan fick en present och verkade glad även han över lillasysters födelsedag.
Det är så oerhört fint att se de två tillsammans, så oerhört betydelsefullt och det är roligt att se hur fin Theo är som storebror. Han verkar väldigt ofta vara glad över att få lära Alva sådant som han kan, visa henne hur man ska göra och berätta saker för henne. Det gör en stolt och lycklig som förälder och båda våra älskade ungar verkar mycket glada över att ha ett syskon.
Syskonen hjälps åt att blåsa ut ljusen.
Det här lilla charmtrollet fyllde år.
Här är hon på en fin bild från Elins student.
Alva med världens bästa mamma.
Bloggnostalgi
Jag är återigen igång med några små skrivarprojekt rent privat, som vanligt om fotboll. Det förde mig tillbaka till mitt bloggande under studenttiden och föranledde en koll i arkivet. En koll som frambringade grymt mycket nostalgi och återuppväckte gamla minnen från 2008, Pinnmovägen, studentettan och studentlivet.
En sak jag kunde konstatera väldigt snabbt var, förutom att min nuvarande fru nämndes oerhört mycket redan då (om än inte vid namn) även om vi inte var tillsammans, att jag svävade iväg mer i diverse tankegångar och var lite roligare i bloggandet då. Numera blir det väldigt mycket uppradat vad som händer i livet, om hur fotbollen har gått och ibland lite politiskt tyckande. Så mycket humor har det inte varit plats för på sistone, men det är kanske läge att försöka bli lite mer uppsluppen och roande i sitt bloggande igen. Eller?
Hursomhelst, det fanns en del utsvävande funderingar och reflektioner som hade präntats ner under bloggåret 2008. Här är ett axplock av de som jag hittade...
...morgonkaffe:
Hursomhelst, det fanns en del utsvävande funderingar och reflektioner som hade präntats ner under bloggåret 2008. Här är ett axplock av de som jag hittade...
...morgonkaffe:
...livsfunderingar:
...vardagsglädje:
Den här bilden är för övrigt en riktig favorit bland bloggbilderna som jag har hittat. Tagen en höstkväll 2008, när Augustsson hade styrt upp EM-kvaltittande och fest hos sig. Det är kanske svårt att tro på det, men vi hade inte synkat klädseln. Vi hade inte heller medvetet placerat oss framför kortet på väggen, där Augustsson och hans bror passande nog också kör randigt (en detalj som jag faktiskt helt hade missat fram till att jag upplystes om det igår).
Den där tröjan var en mina favoriter på den här tiden. Frågan är dock - och har varit sedan den kvällen - vart tröjan tog vägen. Jag har ärligt talat inte sett till den sedan dess, tyvärr.
Äntligen!
Måndagskväll.
Tidig ödesmatch mot Hedesunda IF.
90 nerviga minuter.
1-0.
Enorm lättnad och glädje i slutändan.
Tidig ödesmatch mot Hedesunda IF.
90 nerviga minuter.
1-0.
Enorm lättnad och glädje i slutändan.
För mig blev det återigen en hel del bänknötande. När klockan passerat 80 minuter fick undertecknad till slut hoppa in. Det är å ena sidan lite tröstlöst att i flera matcher i rad få minimalt med speltid, efter att dessutom ha suttit 90 minuter på bänken mot Torsåkers IF, men å andra sidan ändå klart roligare att få några minuter och på så sätt kunna känna sig delaktig i högre utsträckning än vid en hel match på bänken. Dessutom en helt annan sak att gå in i slutminuterna när så mycket står på spel - 1-0-ledning och tre oerhört viktiga poäng inom räckhåll - än om matchen redan är avgjord.
Nu var det inte bara ett byte för att, utan det fanns en taktisk tanke med att ta in mig. Vi flyttade in vår högerback som mittback och spelade en fembackslinje sista minuterna. Jag hann naturligt nog inte påverka särskilt mycket, men låg rätt i positionerna och löpte rätt samt hade någon bra passning på offensiv planhalva. Jag tog så mycket ansvar som jag kunde och det var, även om speltiden förstås helst hade fått vara klart längre för min del, en makalöst skön känsla när slutsignalen gick.
Äntligen! Både glädje och lättnad samtidigt som jag trots de få matchminuterna kände mig delaktig i årets första trepoängare.
