Klockren Negrilvecka

Att göra veckan i Negril rättvisa i form av går egentligen inte, den innehöll så mycket intryck och var så enormt avkopplande och rolig att den behöver upplevas på egen hand och inte på ett rättvist sätt skildras i bloggform egentligen. Men jag ska göra ett försök, framför allt med hjälp av en rad bilder.
 
Kort summerat kan man konstatera att Negrildagarna innehöll allt en bra semestervecka ska göra: sol, bad, makalöst fina stränder (Seven Miles beach, en som man hör på namnet väldigt lång strand som gick längs med hela kuststräckan som vi rörde oss vid), vackra miljöer och ruggigt god mat (Rockhouse, veckans favoritrestaurang och den bästa jag någonsin ätit på).
 
Då har jag inte ens nämnt solnedgångarna, framför allt den som bevittnades från Ricks Café, tydligen utnämnd till en av världens tio bästa barer och ett ställe turisterna fullständigt flockas på för att se den omtalade solnedgången där. Oerhört vacker var den, solnedgången alltså, men den gör sig förstås bättre på bild än i beskrivande text så jag bjuder på en rad bilder på den och mycket annat här.
 
Frukost på hotellbalkongen.
 
Promenad längs vägen in till centrum för mat på kvällen.
 
Rockhouse, bästa restaurangen!
 
Det här stället bjöd förutom ett fantastiskt läge, beläget precis intill klipporna och havet, på lika fantastisk mat. Favoriten var kokosglaserad kyckling men även jerk chicken med tacobröd och tillbehör var läskigt god. Inte heller den stekta fisken smakade brottarbyxa, för att använda ett legendariskt citat från en av mina gamla högstadielärare :)
 
Matmässigt var det här klart höjdpunkten, vi åt på Rockhouse inte mindre än fyra gånger, men även Charela Inn och Kuyaba (två andra välkända restauranger i Negril) höll riktigt hög klass. Vad sägs exempelvis om pecanglaserad laxfile och bakad potatis? :)
 
Jag på vägen in mot centrum.
 
Karin, även det här på väg in mot centrum.
 
Vi tog ofta den här promenaden in mot själva centrum för att därifrån ta taxi resten av vägen upp till Rockhouse de gånger vi åt där. Även Ricks Café låg ditåt och att gå ute själv när det är mörkt rekommenderas inte, så vi tajmade solnedgången bra och fixade en taxi lagom till mörkret slog till.
 
En av många lata stranddagar.

Vi passade förstås på att sola och bada en hel del. Men å andra sidan låg vi långt ifrån bara och stekte på stranden. Dels var det för varmt för det, dels var det skönt att promenera runt längs stranden och se sig om. Stranden var minst sagt lång så det var bara att knalla åt valfritt håll.
 
Magiskt god kaka!
 
Den här jordnötssmörs- och glasspajen var så löjligt god så man nästan skulle kunna döda för den. Inte nyttig nånstans men desto godare. Den blev vår favoritdessert alla dagar i veckan och det slank ner några såna, det ska erkännas.
 
Märker att det blir lite mycket mat och gottande här nu, så det är hög tid att gå vidare med lite icke-matrelaterade bilder:
 
Nyttigare än kakbiten i alla fall...
 
Eller jag skojar bara, den här måste in med. Fruktsallad av bästa märke! Men nu får det i alla fall vara slut på mat- och efterrättssnack, för ett tag.
 
Återkommer inom kort med bland annat en rad läckra solnedgångsbilder. Ska bara äta lite först...
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0