Solnedgångar och annat från Negril

Som de turister vi är, eller i alla fall kunde betraktas som under Negrilveckan, var vi ju tvungna att se en solnedgång vid Ricks Café. Som sagt ska det vara framröstat som en av världens tio barer och det gick knappast att klaga på läget. Med havet precis nedanför, med badmöjligheter mer eller mindre bara ett par steg från bardisken och - förstås - med den fantastiska vy som solnedgångarna ger besökarna där förstår man att folk uppskattar stället.

Sen var det hela väldigt turistigt givetvis, lite väl. Men det gick ändå inte att låta bli att njuta i fulla drag när solen tog sin väg neråt mot horisontens kant och sakta försvann. Som jag också har nämnt tidigare i bloggen gör det inte solnedgången rättvisa om man ska försöka beskriva den i text, men några bilder kanske kan beskriva det hela lite bättre:


Så här kul är det att vara på Ricks Café :)


Solnedgång, om någon nu missade det... :)



Läckert!

Vi har fina solnedgångar här där vi bor också, det är fin utsikt bort över bergen mot väster. Dessutom tycker jag inte man ska underskatta våra svenska solnedgångar under sommaren heller. Den här slår dock ingen av dem, det här var verkligen värt att uppleva.


Mängder med folk hade samlats där, även om man här bara ser några få.


Man blir lätt lite fundersam när man semestrar med den här vackra kvinnan... :)
Här är vi i alla fall ute vid fyren Negril Lighthouse, strax söder om Ricks Café och precis före solnedgången.



Karin, i den här stunden på plats utanför fyren, med Ricks Café bakom sig,

Rockhouse Restaurang - grymt!



Jag, uppklädd dagen till ära, sista kvällen på ovan nämnda restaurang.


Fin havsmiljö utanför fyren. Just havet har alltid legat mig varmt om hjärtat och det blev
inte mindre fascinerande och lockande under Negrilvistelsen.

Karin hittade ett stort löv utanför vårt hotellrum... :)


Red Stripe, ölsorten som är så känd. Riktigt god ska sägas, så god så att man nästan
svalde flaskan...


Negril Lighthouse, det sydligaste stoppet vi gjorde under veckan. 

Fyren ovan är känd och säkerligen historiskt betydelsefull, men har man som smålänning besökt grannlandskapet Öland med dess riktigt höga skapelser till fyrar är man inte så lättimponerad :)

Dock var det finfin natur och miljö, som på så många andra ställen i det här landet, där och värt ett besök var det utan tvekan.

Sista bilden: utanför fyren igen.

Så har vår Negrilvecka sammanfattats någorlunda i såväl text- som bildform. Jag hoppas det har kunnat återge en del av allt fint, roligt och gott vi har upplevt under de senaste dagarna. Det var riktigt skönt att vara "vanlig" turist under en vecka och på så sätt både hinna med att uppleva en slags vardag här, som mer van besökare då vi nu har varit här i två månader och ändå har börjat hitta in i rutinerna, samt Jamaica ur en traditionell turistvinkel.
 
Nu firar vi av årets sista dag, tillbaka i Montego Bay, med en middag ute och en skål här hemma vid tolvslaget för att sedan på allvar börja blicka mot hemresan. Någon eller några intressanta utflykter till ska hinnas med, men tiden rullar på och snart är Södergatan 4 vår stadiga hemadress igen.

Gott nytt år Sverige!
 
Vi kör en bild till, bästa solnedgångsbilden av dem alla:
 
 
 På återseende!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0