Full fart från början

Så var första veckan  nere i Helsingborg över efter en lång frånvaro med semester i Gävle och Kalmar. Det har verkligen varit full fart sen jag dök ner här förra lördagen och det har gått snabbare med saker och ting än vad jag har förväntat mig. Något som är positivt, ska tilläggas.
 
Arbetsintervjuerna i måndaga gav utdelning och bara några timmar senare, under samma dag, hade jag två erbjudanden att ta ställning till. Eller rättare sagt, jag tackade ja direkt på stående fot till mitt nuvarande jobb men fick även napp på ytterligare ett ställe. Kul att ha alternativ och att intervjuerna gör nytta.
 
Nu blev det Universitetsholmens gymnasium och det är jag verkligen inte missnöjd med. Det ligger i Malmö så pendlandet fortsätter, men bara knappa tio minuters promenad från stationen så det är inga problem. Dessutom har såväl cheferna och kollegorna som eleverna gjort gott intryck på mig hittills. Det blir lite ovant att ha religion och historia, det är ju inte "mina" ämnen egentligen, men det har fungerat fint så här i början. En hel del elever som går hos oss gick från Frans Suell, där jag jobbade tidigare, under förra läsåret så jag har fått vara med om många roliga återseenden. Förutom språkklasser (likt de på Frans Suell, med invandrarungdomar som jobbar för att komma in på nationella programmet) har jag en el-trea och det känns bra med lite variation.
 
Kul start hursomhelst och ett enormt flyt att direkt få två månaders vikariat. Hade räknat med att få jaga jobb ett tag nu i höst men där hade jag tur.
 
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
 
En annan riktigt positiv sak under veckan som har gått är att min kära flickvän Karin har tagit körtkort. Två veckors intensivkurs avslutades med ett klarat teoriprov och en prickfri uppkörning. Grymt bra jobbat älskling! :)

Jag är därmed en stolt, men inte förvånad, pojkvän och vi är numera två i förhållandet som har körkort. Perfekt det!
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
 
Fotbollen har också sparkat igång igen för min del. Efter att ha varit borta härifrån i två månader blev det både träning och match den här veckan. 90 minuter idag i A-laget, tyvärr förlust mot serietrean men vi slet på som vi skulle trots allt under långa stunder. Det var också skönt att vara tillbaka och kroppen kändes bra, liksom insatsen åtminstone före paus.

Jag hade inte räknat med att gå direkt in i startelvan efter en träning, men tyvärr (måste jag säga) blev det så då vi saknar en del folk och hade en hel del återbud. Givetvis roligt att spela och man vill alltid spela så mycket som möjligt, men förutsättningarna för viktiga poäng i bottenstriden skulle förstås vara bättre med fler A-lagsspelare tillgängliga.
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Nu räknar jag ner timmarna. Snart är Karin äntligen här igen och det ska bli riktigt underbart att inleda sambohösten :)

Det blir också en bra slutpunkt på en över lag riktigt trevlig helg då mamma och pappa har varit här på besök. Roligt och dessutom är jag oerhört tacksam över att de tog sig tid att köra ner, hjälpa mig att hämta tv.n som varit på lagning och utöver det plocka med sig mängder av mina saker (som jag hade dumpat hemma) ner så jag slapp släpa en massa på tåget ner.
 
Stort tack! :)
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0