alfredssons vardag

I ett halvår har bloggen vilat. Egentligen inte främst för att det inte har funnits något att skriva om, utan snarare för att tid varit en bristvara. Dessutom har andra skrivprojekt prioriterats i form av fotbollsrelaterat skrivande. 

Trots att hösten delvis var seg och tung var det mycket som var bra. Ungarna har trivts jättebra i skolan, minstingen Julian har kommit in fint på förskolan och vi har haft en väldig tur med hälsan och trots pandemin klarat oss väldigt bra på sjukdomsfronten. 

 

I slutet av sommaren, när hösten precis stod för dörren, var jag och Theo på grabbhelg i Södertälje. Theo hade fått önska och ville besöka Tom Tits. Det var en av de roliaste och bästa helgerna under året, med många timmar på Tom Tits föjt av badhuset Sydpoolen dagen efter. Det var värdefullt att få ensamtid med vår äldsta unge och bara kunna ha kul tillsammans utan att ta ansvar för någon annan. 

Sommaren då? Jo, den var riktigt fin. Vi tog oss söderut, men inte långt ner i Europa utan till Småland följt av en stugvecka ute på landet, vid havet, i Blekinge innan vi var i Småland en vända till på hemvägen. Det blev en riktigt lyckad semester. Att hyra stuga, helt avskilt ute på landsbygden utanför Karlskrona, var en perfekt lösning för såväl oss vuxna som för barnen. Lugnt, skönt och lantligt. Fotbolls-EM på kvällarna, utflykter och roliga upptåg med ungarna under dagarna. Ett upplägg som jag gärna har när det är dags för sommarsemester igen. 




Förutom dagarna på resande fot kunde vi njuta av en fin sommar på hemmaplan. Att bo som vi gör, en bit ut i en liten by med en damm och badplats mindre än hundra meter från tomten, är ren lyx sommartid. 

Försommaren spenderar man gärna här ute även den. Under den - ja, under hela våren - spenderades det mesta av tiden för min egen del här hemma i Hillevik. Jag var pappaledig och njöt av tiden med Julian. Det blev många dagar med lekplatsbesök, promenader och lek i trädgården. Det var perfekt tajming med pappaledigheten nu när Coronapandemin gjorde sig påmind med restriktioner jobbet och bidrog till en allmän osäkerhet. Då var det perfekt att mestadels hålla sig här hemma och vara med barnen. 

Fotbollsträningarna var egentligen det enda som lockade iväg mig under våren. Matcher blev det väldigt sparsamt med för min del under 2021, dessutom fick vi inte börja spela matcher förrän i juni, men nötte på under våren och den onormalt långa försäsongen gjorde jag. Även under hösten, då matcherna var i full gång men oftast utan min medverkan, tränades det på och engagemanget var stort under vad som med all sannolikhet var min sista säsong i HSK (och på fotbollsplanen).  

 

 

 

Hela våren handlade mycket om att vara föräldraledig och att ta vara på småbarntiden. Något som känns väldigt bra att göra och att hs gjort. Det är värt så mycket och det har varit en ynnest att vara hemma med barnen. 

 

 

Vintern, som inledde året, bjöd på snö, is och ett sportlov då vi bland annat klappade älgar i Ockelbo. Ungarna lärde sig, till deras men även min stora glädje, att åka skridskor och skridskopassen gladde. Något som de fortsatt att göra även den här vintern.

 

Även om 2021 delvis, på grund av Covid, var ett begränsat och lite ensidigt år var det också ett lärorikt och utvecklande år. Jag känner att jag utvecklades på olika sätt, precis som vi tillsammans här hemma. Jag hoppas kunna ta med mig sånt som jag lärde mig, tankar och idéer till 2022 och se till att verkligen lägga tid och energi på det som jag vill. 

 

 

* Att se MFF live igen för första gången på ett par år. 

* Att följa fler naturbildskonton på Instagram och på så sätt få njuta av fler fantastiska höstlandskap. Något jag har insett funkar som utmärkt avkoppling i vardagsstressen.

* Sammanställa ALLT som jag har skrivit om den egna fotbollen genom åren i form av egna texter, bloggar och mer officiella hemsidor.

 

* Fortsätta att spendera kvalitetstid med familjen. Vi kommer att ha kul, må bra och utvecklas ännu mer tillsammans.

 

Och mycket annat, förstås 🙂