alfredssons vardag

Det bloggas inte ofta numera, som ni ser här, men inför varje allsvensk säsong kommer mitt allsvenska tips här i bloggen. Så även nu. Nu åker vi, allsvenskan 2025 slutar enligt följande:

 

 

När jag ändå har skakat lite liv i den här gamla bloggen igen ska jag passa på att marknadsföra mina andra skrivprojekt. Det är ständigt någon form av skrivande igång och det finns alltid idéer kring vad nästa uppslag kan vara. 

 

Trots att det numera skiljer 70 mil mellan mig och Hagaströms IP har jag inte släppt engagemanget för HSK. Tanken var att lägga bloggandet på hyllan efter 2023, när vi flyttade och jag definitivt slutade (skorna lades egentligen på hyllan efter 2021 men det blev ett antal gästspel på träningarna fram till och med slutet av 2023). Det visade sig dock vara svårt, för att inte säga omöjligt. Efter ett besök på Gavlevallen när Haga tränade där en sen februarikväll, då jag var uppe i Gävle på sportlov, var det givet att skriva några rader och därefter fortsatte det på den sedan många år inslagna bloggvägen. 

Inför 2025 års säsong övervägde jag återigen att avsluta HSK-bloggandet, men i slutändan var det ganska självklart att fortsätta skriva även i år. Nu kommer det förmodligen bli klart färre inlägg än tidigare, men några HSK-nedslag ska göras under säsongens gång. Redan nu finns ett par texter om truppläget uppe.
 

 

 

Att sammanfatta året som har gått brukar vara en tradition här i bloggen. Så även på senare år när den i övrigt i princip helt legat i träda. För att hålla på traditionen, och samtidigt passa på att marknadsföra några av mina pågående skrivprojekt, väcker vi liv i bloggen åtminstone tillfälligt. 

 

Det har inte skrivits några inga romaner, varken här eller när det kommer till fotbollsskrivandet, senaste månaderna då tiden har varit knapp. När det kommer till att skriva om fotboll har jag dock ständigt olika projekt på gång. Närmast är tanken att publicera allt bloggmaterial som producerats för respektive klubb genom åren i en ny blogg. Först ska en hel del NIK-material göras om till bloggformat  och hamna i egen blogg till att börja med.

 

 

 

 

 

Året 2024 finns det mycket att skriva om. Mer än vanligt när ett år ska summeras. För ett år sedan stängde vi dörren till vårt drömhus i Hillevik. Det för att inleda vår 70-milsflytt ner till Ängelholm. Egentligen allt var ovisst då. Att vi verkligen ville tillbaka till Skåne, efter våra 3.5 år i Helsingborg innan vi fick barn, var något vi kunde säga med säkerhet. I övrigt var allt ett oskrivet blad. Hur vi och barnen skulle komma att trivas med jobb, skola respektive förskola, hur vi skulle få allt att funka socialt, hur vi skulle komma in i en ny stad, om vi skulle känna oss hemma i vårt nya hus - ja, allt gick det att sätta frågetecken efter. Vi hade inga svar, bara förhoppningar och en längtan efter att bo söderöver igen.  

 
Nu, ett år senare, är det så oerhört skönt att sitta här och, ärlig inför sig själv, kunna säga att vi har fått positiva svar när det gäller allt som nyss nämndes. Väldigt kort sammanfattat går det att summera med att vi trivs i vår nya hemstad. Det går att lägga ut texten rejält, men för att inte trötta ut eventuella bloggläsare ska vi försöka hålla det någorlunda kort. 

 

 

När det gäller fotbollsskrivandet har det inte skrivits så mycket de senaste veckorna, men under 2024 blev det totalt sett ganska många ord nedplitade. Inte minst om HSK, trots att det numera skiljer 70 mil mellan mig och Haga IP.

 

. . . . . . . .
 

Ängelholm är en underskattad stad. Inget för de som vill ha storstäder med mycket puls i förstås, men perfekt för en barnfamilj som vår. Liten, lugn, trygg och samtidigt fin. Städer som genomskärs av en å rankar jag dessutom högt så där har den här staden en konkurrensfördel. Vi ska heller inte glömma stränderna. Har man inte besökt stränderna i utkanten av Ängelholm ska man definitivt göra det.

Själv hade jag ärligt talat ingen koll alls på att det ens fanns några stränder att tala om i närheten. Väl på plats här nere tog det dock inte lång tid innan undertecknad hade insett vilka fantastiska stränder som man erbjuds här. Förutom det finns det många fina löparslingor genom vacker skogsmark på väg ut mot havet. 

. . . . . . . . 

 

Vårt gamla hus kan jag sakna. Det tror jag att vi alla gör. Finare hus sett till kombinationen hus i sig och omgivning kommer vi aldrig få tag i.  

Jag kan också sakna sammanhållningen och stämningen på mitt gamla jobb. Den gemenskap som vi hade, särskilt inom vårt arbetslag på mellanstadiet, är svårslagen. Då trivs jag ändå riktigt bra på Fridaskolan i Helsingborg. Där har jag fått en rad kollegor som jag funkar suveränt med och det har på många sätt varit positivt att ta klivet upp på högstadiet. Men, som sagt, gemenskapen på Strömsbro skola, där jag var i åtta år, är det naturligt att sakna. 

Trots detta har det inte en enda dag känts som ett felaktigt beslut att flytta tillbaka till Skåne. Vi skulle hit, vi ville hit och vi ska verkligen bo här. Det verkar hela familjen enig om. 

. . . . . . . .

 

2024 gav oss väldigt mycket och innebar ett antal förändringar. Förutom flytten i sig med allt vad den innebar var 2024 också året då vi fick en ny familjemedlem. Nej, inget barn den här gången, där är det stopp, men familjen utökades med en fyrbent vän. Min inställning till att skaffa hund har varit skeptisk, minst sagt, genom åren. Såväl fru som barn, främst dottern, har jobbat hårt för det men fram till i somras var mitt besked till övriga familjen att det tidigast skulle vara aktuellt sommaren 2025. Men nu sitter vi här, hundägare sedan ett halvår tillbaka. Karin la taktiskt nog ut några krokar, vi gjorde ett besök på en kennel på väg mot Gävle i somras och när vi en vecka senare var på väg söderut igen hämtade vi den valp som sedan dess är vår senaste familjemedlem. 

 

 

Inför 2025 då, vad kan vi vänta oss? Förhoppningsvis en vardag som fortsätter att fungera och en känsla av att Skåne är helt rätt som bara stärks. Samtidigt har framför allt hösten varit väldigt hektisk, såväl jobbmässigt och när det kommer till allt som livspusslet i sig handlar om. Förhoppningsvis lyckas vi få till mer kravlös tid under det precis inledda året. Dessutom ska jag se till att ta mig lite mer tid för mina egna skrivprojekt. Kanske även dra i lite trådar igen för försöka få in en fot på journalistspåret igen. 

 

 

 

 

 

 

Det bloggas inte ofta här numera, men ett allsvenskt tips brukar undertecknad slänga in varje år. Nu kan det ses som lite fusk då allsvenskan är drygt en omgång in i säsongen och en del förhandstips redan kan vara på väg att revideras, men här ska vi hålla det så likt mitt ursprungliga tips som det går. 

Så slutar allsvenskan 2024:

1. Malmö FF 

2. BK Häcken

3. Djurgårdens IF

4. IF Elfsborg

5. Hammarby IF

6. Kalmar FF

7. AIK

8. IK Sirius 

9. Mjällby AIF

10. IFK Norrköping

11. IFK Göteborg 

12. BP

13. IFK Värnamo

14. Halmstad BK 

15. Västerås SK

16. Gais   

De senaste veckorna har varit en känslomässig berg-och-dalbana. Förväntan och spänning inför flytten till Ängelholm har blandats med tårar och sorg över att lämna vänner, kollegor och elever för en flytt på 70 mil.  
 
Det där känslomässiga upp-och-ner-kaoset nådde förmodligen kulmen i onsdags. Då gjorde jag min sista dag på Strömsbro skola och stämplade ut efter en lång rad fina men samtidigt jobbiga avsked från kollegor och elever. En fin och lyckad, men också känslomässigt jobbig, avslutningsdag.
 
Inte minst mina närmaste kollegor kommer det att smärta att flytta ifrån. Jag har sagt och skrivit det förr och gör det gärna igen: jag kan inte ha bättre kollegor än de som ingår i mellanstadiegängets arbetslag och som har jobbat närmast mig de senaste åren.
 
Den bilden har verkligen inte ändrats till det sämre under de avslutande veckorna av mina åtta år som Strömsbrolärare. Snarare, om möjligt, bara stärkts. För ett par fredagar sedan gick jag där hemma i tron att svärmor skulle komma och hämta mig för middag. I stället stannade min arbetslagsledare på uppfarten vilket var starten på en kväll fylld med roliga uppdrag och en grym överraskningsfest som mellanstadiegänget, förstärkt med ytterligare ett par fina kollegor, hade styrt upp. Det värmde oerhört och var en kväll som jag kommer att minnas länge.  
 
Jag har haft förmånen att i flera år jobba med personer som inte ”bara” är riktigt bra kollegor utan även underbara människor som jag tycker väldigt mycket om och som har kommit att betyda mycket för mig. Att lämna dem kommer att kännas riktigt tungt, men samtidigt så känns det som att jag har tagit vara på den sista tiden och fått en fin avslutning på Strömsbro.  
 
Överraskningsfest, officiell avtackning och ett antal lyckade, roliga dagar med de elever som jag har fått jobba mest med under den andra halvan av terminen. Jag hade gärna fortsatt med mina nuvarande klasser och närmaste medarbetare, men när det nu ofrånkomligen är dags att sätta punkt för min tid på Strömsbro skola är det skönt att känna att avslutningen har varit så bra som den bara kunde och lite till.  
 
Tack för den här tiden Gävle och inte minst alla ni på Strömsbro skola. Det är dags att säga hej då, men vi ses igen om än inte lika ofta.

 

 

 

 

Dags igen, för ett allsvenskt tips alltså. I samband med förra helgens premiäromgång slog jag och Thyberg våra kloka, fotbollsnördiga skallar ihop vilket resulterade i det här allsvenska tipset för 2022:

 

MFF ska vara bäst med den truppen och de resurserna. Hammarby tog sig slutligen upp från en tredje-, fjärdeplats till silvret i vårt slutgiltiga tips tack vare en större och lite spetsigare bredd än vad deras Stockholmskonkurrenter stoltserar med.

Norrköping kan bli allt från trea till nia, något sånt, och är det mest oberäkneliga laget i serien i år. Kalmar har hög högstanivå och kan klättra, men landar i slutändan runt plats 8-10.

Slutligen kan vi konstatera att nykomlingarna och ett brandskattat Mjällby, som visserligen vann sin premiär mot topptippade Elfsborg, får det riktigt tufft. 

 

 

 

 

Nu när 2021 har hunnit bli 2022 är det ändå i allra högsta grad på sin plats med en traditionsenlig årssummering.

 

Månad för månad blir lite väl, men vi kan ta oss igenom 2021 årstidsvis. Den här gången bakifrån, från slutet av året hela vägen tillbaka tilll hur 2021 startade. 

Hösten var väl egentligen som en klassisk höst: lite mörk, grå och inte allt för upplyftande. Mycket jobb, den sedvanliga stressen och inte så mycket tillförsel av energi i vardagen. Många fina dagar och stunder med familjen förstås, men även en ganska hektisk och slitsam jobbtillvaro. För min egen del fanns det några fotbollsrelaterade höjdpunkter i form av MFF:s SM-guld (förstås) och When we were kings live, Erik Niva och Håkan Andreasssons podd som var på turné och körde livepodd i Uppsala. 

 

 

 

 

 

 

Oerhört tungt att åka ut mot ett lag som Ukraina, givetvis. Bättre lottning kunde vi inte fått i åttondelen. Enorm besvikelse.

Men ännu en gång är folk så enormt svartvita (eller bara svarta, rättare sagt) i sina analyser, helt utan nyanser. Janne Andersson är värdelös, spelet var värdelöst, allt är värdelöst. 

Andersson sågas för bytena kom för sent. Det går väl att tycka, men nånting säger mig att samma personer som nu kritiserar honom för att byta för sent hade idiotförklarat Janne Andersson om han bytt ut Kulusevski/Isak tidigare och effekten uteblivit. "HUR kan man byta ut våra farligaste spelare?!" hade det hetat då. 

Det går ju inte att utvärdera bytena och coachningen nu. Tre offensiva bytena, drygt 20 kvar, läge att lägga i sista växeln och så 30 sekunder senare tvingas Marcus Berg spela defensiv mittfältare pga en utvisning. Inte direkt något Janne kunde förutse. 

Nu får vi tyvärr aldrig veta om just de bytena, i det läget, hade kunnat ge den energiinjektion som kunnat leda oss till ett segermål. Hade å andra sidan Forsbergs ribbskott suttit, eller Kulusevski satt sitt jätteläge i slutminuterna, så hade vi utan vidare kunnat summera en klart godkänd insats. Sverige gör en under relativt långa perioder bra match med bra återerövring, vinner tillbaka mycket boll, får tryck på Ukraina och skapar chanser samtidigt som man inte släppte till särskilt många lägen bakåt. 

Därmed inte sagt att det var tillräckligt bra, för det var det inte. Då hade vi vunnit. Men omständigheter som Janne Andersson inte kunde styra över, lite marginaler emot och en sekunds oskärpa i slutsekunderna av förlängningen innebär inte att förbundskaptenen, spelet och spelarna per automatik är underkända eller rentav usla. 

Jag satt också och svor över det med facit i hand klara röda kortet och var mer besviken än jag varit över en förlust för Blågult sen EM 2004, men totalt onyanserad behöver man ju inte vara.

...Portugal! 

Dags att tippa igen. EM i fotboll startar som bekant i kväll och då ska man väl se till att försöka förutspå vinnaren. Den här gången har jag vänt, vridit och funderat fram och tillbaka utan att egentligen bli klokare. Det givna tipset gällande segrare är egentligen Frankrike, de har en extremt stark trupp och skulle kunna mönstra en stark startelva med spelare som INTE blev uttagna i EM-truppen. Deras bredd är överlägsen övriga nationers.

Trots det chansar jag med Portugal som vinnartips. Inte helt ologiskt, trots det jag nyss skrev. Portugiserna vann senaste EM och dessutom den nystartade Nations League tidigare under säsongen. De har grym spets i främst Cristiano Ronaldo och Bruno Fernandes, samt inte minst en väldigt disciplinerad och stark defensiv. Den kombinationen, offensiv spets och ett välfungerande lag i defensiven, fäller avgörandet. 

En outsider som jag håller tummarna lite extra för är Italien. Även Belgien har ett riktigt bra lag och var länge med i vinnardiskussionen i mitt huviud men faller, trots 15 vinster på sina 16 senaste tävlinsmatcher, på vissa frågetecken för backlinjen och balansen i laget. 

Portugal har däremot alla bitar på plats och få fira på nytt. 

 

1. MFF

2. BK Häcken 

3. Norrköping 

4. Djurgården 

5. Hammarby 

6. Elfsborg 

7. AIK

8. IFK Göteborg 

9. Örebro 

10. Mjällby 

11. Sirius 

12. Halmstad 

13. Degerfors IF

14. Varbergs BoIS

15. Östersund 

16. Kalmar FF