alfredssons vardag

 

Själva bröllopsdagen i sig är ett jättefint minne att ha med sig. Inte minst, utöver själva vigseln, fotograferingen som gjordes på klipporna och vid stranden i anslutning till grottan där vi gifte oss. Att hela Greklandsvistelsen, i allra högsta vigseln inkluderad, blev lyckad är något som jag givetvis minns med värme. Samtidigt är det inte den dagen, eller de dagarna, som är viktigast. Det är i stället dagarna före den den 2/9 2014, och dagarna efter. Alla dagar som vi har haft tillsammans - dagar som har gett oss väldigt många roliga och fina minnen, utvecklat oss både som par och individuellt, som har svetsat samman oss och stärkt vår relation. De dagarna är ju egentligen viktigare än själva bröllopsdagen, det är de som tagit oss från ungt studentpar till trebarnsföräldrar och gett vår relation ett väldigt brett och varierat innehåll. 

Samtidigt minns jag förstås gärna den där varma och soliga dagen när vi sa ja till varandra, med lille Theo som enda närvarande familjemedlem, under den grekiska stekande solen. Den dagen kommer jag minnas så länge jag lever. 

Det ska dock erkännas att varken jag eller Karin tänkte på att det var vår bröllopsdag när vi vaknade i morse. Först när det trillade in ett grattismess från Småland i min telefon under morgonen, när jag hade kommit till jobbet, gick det upp för mig vilket datum det var. Så något storslaget firande av denna träbröllopsdag har vi inte planerat in. Men så är det kanske inte det viktigaste heller. Viktigast är som sagt dagarna som vi har haft tillsammans så här långt i livet, samt de många dagar som vi förhoppningsvis kommer att ha, .

Jag är oerhört glad över att vara gift med Karin. Hon är en fantastisk mamma till våra tre barn, den bästa partner jag kan tänka mig, hon är den person på jorden som skapar allra störst känsla av trygghet hos mig och jag har väldigt roligt tillsammans med henne. Då är det nog inte hela världen om vi råkar glömma vår bröllopsdag någon gång 😊