Gott och blandat när 2015 summeras

Som vanligt när ett år avslutas och ett nytt startar summeras mitt gångna år här i bloggen. Den här gången blir det lite gott och blandat, huller om buller, från året som nyss var över och en del önskningar inför 2016.

Jag kommer att nöja mig med att fokusera på saker och händelser som ligger nära mig själv och påverkar mig allra mest i vardagen. Givetvis påverkar sådant som det allt annat är ljusa, positiva läget i världen med flyktingkriser, terrordåd och krig mig också men det är garanterat fler, mer läsvärda, skribenter som sammanfattar det åt er. Jag däremot håller mig till det lilla (i jämförelse), som samtidigt är riktigt stort för mig. Så nu kör vi, så här var mitt 2015:
 

Den överlägset största händelsen under året var givetvis när Alva föddes. Theos lillasyster kom till oss på kvällen den 10/6 och har sedan dess varit en underbar liten del av familjen. Att få ett barn till var så oerhört stort. Dels givetvis för att få chansen att följa ytterligare en liten individ, sida vid sida, dagligen och se ens eget barns så grymt spännande utveckling på nära håll. Dels också för att få se Alva och Theo tillsammans. Det är nog det absolut största, finaste. Att få se
de två kommunicera med varandra, få varandra att skratta och på olika sätt bry sig om varandra. Det går knappt att beskriva hur det känns. Fantastiskt!

 
 
 
Om vi backar bandet och tar oss igenom det Alfredssonska året från början har vi något som kom att bli en höjdpunkt på sikt redan direkt i inledningen av året. Nämligen när jag inledde mitt ettårsvikariat på Prolympia. Har man kikat in här den senaste tiden har det knappast gått att undgå hur tacksam och glad jag är över att ha fått chansen att jobba där. Klockrent rakt igenom, från chefer till kollegor och elever. Där startade ett bra jobbår i januari 2015 och där slutade samma minnesvärda år en bit in i december. 
 

Fotbollsmässigt har det varit väldigt sparsamt med eget spelande. Det blev några korpmatcher och det är ruskigt kul när man väl är igång, men tiden har inte riktigt räckt till för att ta upp "karriären" igen. För mina absoluta favoritlag var det ett relativt tungt år. MFF tog sig visserligen till Champions League igen, årets absoluta fotbollshöjdpunkt, men stod ju för en bedrövlig allsvensk säsong. Dessutom åkte NIK ur fyran via kval. Men jag tror på ett klart ljusare fotbollsår 2016. 
 
Samtidigt så gav MFF:s säsong mig en del små höjdpunkter för egen del i form av ett par resor norrut. Först en tur till Hudiksvall för cupmötet där uppe och därefter tog jag mig upp till Sundsvall för att se MFF vinna den allsvenska premiären med 4-1. Kul utflykter och bra resultat för MFF i just de matcherna i alla fall.

 

Våren i övrigt, efter jobbstarten och fotbollspremiären
, rullade på och mycket gick på rutin. Delvis, kanske ska tilläggas. Vi gick ju i väntans tider och givetvis var det spännande och väldigt värdefullt att kunna se fram emot ytterligare ett litet barn i familjen. 

 
Tiden fram till semestern sprang iväg. Det var full fart, många kul saker som hände på jobbet och vi närmade oss vår efterlängtade tillökning. Tajmningen blev också perfekt när det väl var dags. Dagen efter skolavslutningen, när jag hade hunnit vara med på allt från klassresa till middag med niorna och själva avslutningen, bestämde sig Alva för att komma till oss.

Ett underbart gäng, min gamla klass Aten. Fantastiska elever som på kort tid kom att betyda mycket.


Sommarlovet inleddes alltså med att jag blev pappa igen. Det var förstås en dag som förändrade det här året, ja hela vår liv, rejält precis som när Theo anlände. Efter det har väldigt mycket, utöver all tid man har lagt på jobbet, handlat om familjetid. Barnen har varit i centrum och vi har tagit vara på vår lediga tid på ett bra sätt. Hela vägen från Alvas födelse och fram till nu har vi sett till att få mycket tid tillsammans alla fyra och det har varit väldigt utvecklande. Det är förstås en omställning att gå från ett barn till två, men samtidigt så har vi ju ändå skaffat oss mer som småbarnsföräldrar och fått vänja oss vid det tack vare Theo. Det har dock varit många nya utmaningar och garanterat utvecklat både mig och Karin mycket.

Sommaren blev efter Alvas ankomst naturligt nog lugn. Vi tog en sväng ner till Kalmar (bilden) och Alva fick träffa farmor och farfar för första gången. I övrigt höll vi oss mest hemma och tog det lugnt. Dagarna gick snabbt och snart var det dags för jobb för min del igen. 
 
 
 
 
En höst där MFF både gladde och gjorde mig rejält bedrövad tog vid samtidigt som jobbet på Prolympia fortsatte på det inslagna, positiva spåret. Niorna som lämnade oss på försommaren var visserligen saknade, men jag hade turen att få en helt suverän sjua som mentorsklass. En klass som jag så gärna hade fått följa hela vägen till och med årskurs 9, men nu tar jag med mig många fina minnen från höstterminen i alla fall. 
 
Allt har gått snabbt under hösten, förvånansvärt snabbt för att vara under de mörka och kalla årstiderna. Å andra sidan kanske det har sin logiska förklaring i att det inte finns mycket tid över just nu. Det är mycket som ska passas in i schemat och det är långt ifrån alla gånger som man hinner stanna upp och reflektera över saker. Något som säkert kan vara både positivt och negativt. Lite väl stressigt ibland, men samtidigt kanske bra att man inte hinner tänka för mycket. 

Några stora, speciella händelser har hösten inte direkt bjudit på. Det har varit stort nog att ha två små barn och en underbar fru att komma hem till varje dag. Då behövs inga oväntade utropstecken i vardagen direkt. Tvärtom har det varit skönt att mycket har gått på rutin, även om det förstås kan bli enformigt i längden det med. 


Och nu står vi här, några dagar in på 2016. Ett både viktigt och bra 2015 är över och ett intressant år har precis startat. Det känns å ena sidan som att en hel del spännande väntar - bland annat med nytt jobb om några dagar - samtidigt som det å andra sidan på förhand ser ut som att ett ganska lugnt år där mycket fortsätter att gå på rutin. Exakt var det landar återstår att se, och hänger förstås en hel del på en själv också. Hursomhelst är jag nöjd och tacksam över 2015 och har med vår fina familj vid min sida all anledning att se positivt på vad som komma skall. 
 

TOPP FEM 2015
 
1) Alvas födelse
Kommentarer är egentligen överflödiga. Mäktigt, fantastiskt, underbart. En liten härlig unge till! 
 
2) Familjen 
Bra familjeår. Tillökning, Theos utveckling, allt kul vi har gjort tillsammans och all tid som vi spenderar med varandra. Ovärderligt, helt enkelt. 
 
3) Karin
Våra barn kunde inte ha en bättre mamma. Att se henne tillsammans med de två är så stort, så fint. Dessutom fantastisk som min fru och bästa vän här i livet.
 
4) MFF:s CL-avancemang 
En på det stora hela misslyckad säsong, men CL-avancemanget med hemmamatcherna mot Salzburg och Celtic som största höjdpunkter var ändå såväl imponerande som 
 
5) Jobbåret
Som sagt, många gånger förr: Året på Prolympia var mitt absolut bästa lärarår hittills i livet. Tack för tiden! 



Ettårig bröllopsdag med min fantastiska fru under 2015.
 
. . . . . . . . . .

BOTTEN 2015:
MFF:s allsvenska säsong, världsläget i sig givetvis, att jag efter ett grymt år hade ett vikariat som tog slut på Prolympia, remixen av Adeles fantastiska Hello som jag hörde någon dag före nyårsafton (makalös misshandel av en så bra låt, precis som de flesta remixer brukar vara förvisso men det här var så uselt så man blev gråtfärdig)...
 
 
. . . . . . . . . .
 
 
Så hade jag då några löften inför starten 2016?
Kanske inga konkreta, direkta nyårslöften men en del saker ska ändå utvecklas och förbättras hos mig under det här året. 

Exempelvis ska jag INTE lova saker jag får svårt att hålla, något som ofta går hand i hand med en minst sagt rej'ö tidsoptimism som jag också måste försöka att slipa bort. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0