alfredssons vardag

Jag reagerar alltid hårt på när lärare får i mina ögon oförtjänt kritik för hur de har agerat i olika situationer. Just i det här fallet är det inte nödvändigtvis så att lärarens agerande var rätt, eller befogat, men rektorns uttalanden är helt bisarra:

 

 

Så uselt ledarskap, så oerhört svagt och så bedrövliga signaler rektorns ord sänder. Du som vikarie är inte lika mycket värd, att eleverna inte lyssnar på dig och respekterar dig är ett mindre problem än att du agerar kraftfullt mot det respektslösa beteende du utsattes för. Ungefär så tycker jag man kan tolka rektorns uttalanden och det gör mig riktigt förbannad. 

Det kanske inte var en så pass tillspetsad situation att jag personligen hade valt att ta ut eleven från lektionen, men jag har förståelse för hur läraren i det specifika fallet agerade och resonerade. Man kan säkert tycka att det var överdrivet, men det man borde fokusera på är lärarnas rätt att behandlas med respekt från såväl elever som föräldrar och givetvis skolledare. Just i det här fallet visar tyvärr skolledaren, rektorn, prov på ett oerhört svagt och orättvist ledarskap. Inte minst genom sina uttalanden, med vilka rektorn som sagt får det att låta som att en vikarie är mindre värd än ordinarie skolpersonal och dessutom indirekt ger eleven/eleverna stöd i stället för läraren. Det är bedrövligt. Rektorn är ytterst ansvarig för verksamheten och ska väl om någon verka för att det ska vara arbetsro, bra arbetsmiljö och en respektfull attityd på skolan. I stället mer eller mindre försvarar rektorn i det här fallet elever som beter sig respektlöst och illa mot en lärarvikarie som redan i rollen som just vikarie är extra utsatt för elevers testande av gränser och provokationer. Allt annat än ett bra och förtroendeingivande ledarskap.

 

Sparka rektorn i stället, som någon av mina Twitterföljare uttryckte det. Det hade varit en lämpligare åtgärd.