Zlatan är fantastisk, men inte som förebild

Simon Bank har tidigare varit en av mina absoluta favoritjournalister när det gäller sport (och då främst fotboll). En fantastiskt bra krönikör med ett suveränt språk och skarpa analyser. På senare år tycker jag dock han i allt för hög grad har jagat populistiska poänger och fokuserat för lite på själva fotbollen. 

Just det populistiska stör mig extra mycket i den hyllning av Zlatan Ibrahimovic som Bank levererade under den pågående EM-turneringen. Det i den här krönikan:

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/kronikorer/bank/article23044739.ab
 
"Så är det ju, oavsett vad alla livrädda flaggvurmare med skräck för allt som är annorlunda tyckt och tycker. Han tog deras flagga, gjorde den till sin, och Sverige blev både bättre och annorlunda av det", skriver Bank och det låter ju både snyggt och bra. Men jag måste ärligt talat rejält ifrågasätta hur positiv effekt Zlatan har haft på det svenska samhället i stort. 

Ska man vara gnällig går det till en början att ifrågasätta huruvida Sverige verkligen har blivit bättre sedan Zlatan slog igenom. Det är givetvis inte hans fel, men v
i har exempelvis en skola som går utför både när det gäller resultat och lärarbrist. Vi har allt fler områden som blåljuspersonal inte kan åka in i utan att riskera att attackeras. Vi kämpar med  en segregation som ökat på senare tid. För att ta några exempel. Så om det verkligen blivit så mycket bättre går att diskutera, men det är en helt annan diskussion och är inte relevant för min poäng i det här inlägget. 

Poängen gäller Zlatan som förebild, som referenspunkt och vägvisare för många unga. Har han bidragit så mycket som positiv förebild? Tvärtom, hävdar jag.
 
Ja, han är en stor förebild för väldigt många unga idag. Men är det positivt? Nej, on du frågar mig. Tvärtom menar jag att många ungdomar anammat den Zlatanistiska, kaxiga attityden men samtidigt verkar ha missat att Ibra faktiskt lagt ner ett enormt jobb på att bli den spelare han blivit. Att döma av attityden hos många ungdomar idag verkar många tro att det är en kaxig attityd och en orubblig tro på sig själv som är nyckeln och att det automatiskt leder till framgång. Att kunna backa upp det där självförtroendet med någon form av kunskap och förmåga är uppenbarligen inte så viktigt.

Jag tycker det är negativt att så många idag växer upp med Ibrahimovic som förebild då de många unga verkar fokusera på fel saker (inte konstigt då både medierna och Zlatan själv är duktiga på att framhäva den kaxiga inte sällan dryga attityden som något positivt). Zlatan har arbetat enormt hårt för sin framgång, han har haft nytta av en grym vinnarskalle, sin arbetsmoral OCH sin tuffa attityd men det som många gånger förmedlas till ungdomar (av medierna men även honom själv som sagt) är att självförtroendet och en tro på sig själv är det viktigaste.
 
Zlatan kunde dessutom ha ut utnyttjat sin position till att i högre utsträckning jobba mot rasism eller markera mot främlingsfientliga partier och liknande. Jag säger inte att det på något är hans ansvar eller skyldighet, precis som alla andra professionella fotbollsspelare är fotboll hans yrke och det ska inte krävas annat än att han sköter just själva spelet bra. Något han minst sagt gjort. Det ska inte vara något krav att engagera sig i samhällsfrågor, politiska ställningstaganden etcetera. MEN för att vara den förebild för hela Sverige som Bank verkar tycka att han är borde han gjort det. Dessutom brukar Bank själv trycka mycket på sådana saker och väva in sådana frågor i sina fotbollsrelaterade texter. Så för att vara det ideal i Banks ögon vilket han nu framhävs som borde han ha tagit ställning och gjort sitt för att påverka och bidra till en bättre samhällsutveckling. Men något sådant har Zlatan aldrig gjort på eget intiativ.
 
En annan intressant sak är det här med jämställdhet. En annan av Banks hjärtefrågor om man läser hans krönikor. Zlatan har aldrig någonsin varit i närheten av att bry sig alls om det utåt sett. Tvärtom. Han hånade öppet Therese Sjögran när hon fick en cykel för sina många landskamper (samtidigt som Anders Svensson fick en bil) och krävde att bara han, inte tillsammans med Kosovare Aslani och Lotta Schelin som var ursprungsplanen, skulle träffa kungen och drottningen i Paris (http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/internationell/frankrike/zlatan/article22816112.ab

Det är väldigt märkligt Bank inte ser ut att minnas eller bry sig om det nu, vilket gör att det blir lite hyckleristämpel på hans hyllningskrönika. För även om det givetvis inte går att dra slutsatsen att hans agerande i det fallet hade att göra med att de aktuella spelarna var just kvinnor går det att konstatera att som lagkapten i herrlandslaget kunde Zlatan ha agerat som ett föredöme och svalt stoltheten, men gjorde precis tvärtom i stället.
 
Zlatan har gjort mycket för svensk fotboll och på så sätt absolut satt Sverige på kartan. Han kanske också har inspirerat en del ungdomar och fått dem att inse att det går att lyckas  här i livet trots tuffa förutsättningar. Gott så. Men hans attityd och image har med all säkerhet gett många vilsna ungdomar falska förhoppningar och en tro på att det räcker med kaxig attityd för att komma långt. 
 
Dessutom har jag svårt att se den där fantastiska förebilden i en idrottsstjärna som talar om sig själv i tredje person, väldigt ofta framhäver sig själv och sin egen förträfflighet i stället för lagets samt återkommande  - under hela sin karriär, även på äldre dagar då man kunde förutsätta att han borde mognat - svarat på kritik genom att vara otrevlig, dryg och hånfull offentligt och mot kritikerna. En person med sådan fantastisk idrottsbegåvning som inte nöjer sig med att visa eventuella kritiker genom briljans på planen utan verkar känna ett behov av att sätta sig på och köra över folk gång på gång vinner ingen större respekt hos mig. 
 
Att folk sedan på fullt allvar kan hävda att de blir rörda till tårar över Zlatans senaste reklamfilm för Volvo är intressant. Han är grymt bra även på business, det ger jag honom alla dagar i veckan, men att folk kan bli personligt påverkade trots att de (förutsätter jag) förstår att det just är enbart business och bara väldigt välregisserat av reklamfilmsskaparna är lite komiskt i sig.
 
Zlatan kunde använt sin enorma status till att göra så oerhört mycket mer för att vara en bra förebild att man skulle kunna skriva en hel bok om det. De initiativ han tagit har handlat om att tjäna pengar, spä på imagen och marknadsföra sig själv. Inte om att bidra till ett bättre samhälle. Att högavlönade journalister på Sveriges största tidningar och tv-kanaler inte vill eller vågar (får?) se och påtala det är ett gigantiskt journalistiskt självmål. 
 
Att han dessutom till synes tilläts fokusera lika mycket på sitt varumärke och på att bygga upp en ännu större hype kring sin fotbollsframtid som på det sportsliga under EM utan att någon av de etablerade journalisterna vågade kritisera är ytterligare ett i raden av exempel på där den så fantastiska förebilden Zlatan kunde sätta sig själv och sitt ego främst utan att statusen som orubblig kung luggades.
 
Zlatan är en fantastisk fotbollsspelare, har på senare år blivit en allt bättre ledargestalt på planen i såväl klubblag som svenska landslaget och är dessutom en grymt skicklig och slipad affärsman redan. Det tycker jag utan minsta tvekan. Jag tycker inte heller att man per automatik kan ha krav på kändisar, exempelvis idrottsstjärnor, att kliva fram och ta ansvar när det gäller samhällsfrågor, värderingar, samhällsutveckling etcetera. Men om man, som svenska medier har gjort i åratal, målar upp en bild av en fotbollsstjärna som en fullständigt överlägsen, fanastisk och orörbar förebild så borde också kraven på personen i fråga öka när det gäller att vara just ett föredöme. Och bedömer man utifrån krav som kan anses rimliga då tycker jag inte att Zlatan lever upp till dem.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0