"Vi vann igen, Malmö vann igen, så jävla enkla tre poäng..."

Alla MFF-segrar är sköna. Att dessutom slå AIK, en av de största rivalerna och definitivt den vars fans och klubb som helhet har störst hybris, är ännu bättre. Särskilt när det handlar om att göra det i en viktig toppmatch med läge att åtminstone för stunden hänga av konkurrenten i kampen om guldet. 
 
 
 
Söndagens 2-0-seger för MFF mot stockholmarna var sådär makalöst jäkla underbar som bara viktiga MFF-segrar kan vara. Att AIK:are landet runt gnällde och gapade sig hesa via sociala medier (kanske inte hesa, men de fick nog skavsår på tangentbordsfingrarna...) över en utebliven straff i slutminuterna, precis före MFF:s 2-0, gjorde det nästan ännu roligare.

Å ena sidan ser jag visserligen helst att Malmö vinner utan kontroverser, utan situationer som motståndarsupportrarna kan gnälla över och skylla på efteråt, men å andra sidan är det lite kul att läsa och höra allt lipande. 
 
Nu var det en hög spark (farligt spel?) som MFF:s mittback Rasmus Bengtsson använde sig av för att rensa bort bollen framför det egna målet precis före en AIK:are som kastade sig fram för att nicka. Solklar straff enligt en del, då sparken var så hög och träffade AIK-spelaren. Inte alls straff eftersom Bengtsson ändå spelade undan bollen först och var först in i situationen, enligt andra. Jag är så sjukt färgad, jag vet och erkänner, men här kan jag faktiskt inte bestämma mig. Absolut inte straff, var min första reaktion. Efter ett antal repriser och kommentarer från folk var jag beredd att ändå erkänna att det borde ha blåsts. När jag senare på kvällen återigen såg repris efter repris tippade det mer och mer över åt att domaren ändå gjorde rätt... 
 
Jag kan förstå att AIK:arna är missnöjda men jag bryr mig inte ett dugg, förutom att jag villigt kan erkänna en stor skadeglädje.
 
Klart viktigare och mer glädje känner jag dock över MFF-segern i sig och insatsen bakom den. Mycket var positivt, helt klart. 60-70 bra minuter, kontroll under stora delar av andra halvlek och många fina individuella insatser i kombination med stenhårt jobb rakt igenom. Det lovar gott! 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0