Medierna mest pinsamma i cykelhistorien

Det har inte blivit mycket bloggande, förutom årssummeringen, på sistone och den här texten har legat i utkast-samlingen ett bra dag. Inte direkt dagsaktuell nu men jag slänger ut den ändå.

Zlatan Ibrahimovic har varit i farten, den här gången utanför planen. Inte många någorlunda fotbollsintresserade har nog missat hans uttalande om damfotbollen där han bland annat sa att damspelarna kunde få en cykel med hans autograf på. Givetvis en onödig och hånfull kommentar som jag förstår retade många. Mest retar mig dock mediernas, och då allra helst kvällstidningarnas, helomvändning till moralpredikande instruktionsböcker för hur man ska vara och vad man ska säga för att vara ett föredöme.
 
Jag håller förstås med om att cykeluttalandet var onödigt samtidigt som jag kan tycka att Zlatan har ganska rätt i sak (herrarna drar in enormt mycket mer pengar till förbundet exempelvis och lockar väldigt många fler åskådare).  Givetvis var Zlatans kommentar om cykeln löjlig och kritiseras rättmätigt, men jag tycker att det blir riktigt pinsamt när medier som de senaste tio åren ägnat ett x antal spaltmil och timmar åt att hylla Zlatan just för hans frispråkighet, attityd och kaxighet (en kaxighet som på något lustigt sätt av dessa medier inte ansetts dryg, utan målats upp som en egenskap vilken har gjort honom till en skön personlighet) nu helt plötsligt ska gå i bräschen när det gäller att predika hur en god förebild minsann ska vara.

Att man kritiserar Zlatans uttalande är en sak, men det blir skenheligt när medierna går in på personligheten och attityden - något som de som sagt har hyllat bortom alla rimliga proportioner och gränser genom åren. Zlatan har ju kritiserat tränare, hånat motståndare, tjafsat med medspelare, varit allmänt dryg och kaxig och haft en attityd som egentligen har gjort honom till allt annat än ett gott föredöme. Men har medierna de senaste fem-tio åren ens andats om det? Nej, knappt i alla fall. Nio av tio gånger har Zlatan hyllats och man har slickat hans tår. Ibland med all rätt när det gäller det sportsliga, men även hans attityd har som jag redan har nämnt märkligt nog vänts till något som ansetts vara positivt. 

Då är det väl ganska skenheligt att nu helt plötsligt hoppa på kritikertåget och helt plötsligt låta som att ödmjukhet och ett föredömligt agerande är överlägset viktigast här i världen? 

Jag tycker bara att det blir en patetisk soppa av alltihop när medierna hela tiden ska vända kappan efter vinden och agera så fruktansvärt populistiskt. Visst sätter medierna till viss del agendan, men samtidigt är det väl ganska tydligt att när folket älskar Zlatan ja då passar medierna på att fullständigt kräka ur sig hyllningar och uppslag om honom bara för att, när opinionen åtminstone delvis vänder för en sekunder, helt plötsligt tränga sig före i kritikerkören när allmänheten reagerar? 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0