Om att ifrågasättas
Det är intressant att se hur många som blivit experter på hur skolverksamhet ska skötas och hur pedagoger ska agera här uppe i Gävletrakten efter den senaste tidens skriverier i tidningarna om de påstådda (säger absolut inte att jag inte tror på det, men väljer att inte okritiskt köpa allt tidningarna skriver rakt av heller) trakasserierna mot en sjuårig pojke på Ulvsätersskolan.
Givetvis är det djupt tragiskt varje gång en elev mår dåligt och behandlas illa i skolan, men läraren i mig blir ändå vansinnig av att läsa kommentarer som "fy helvete för skolan" och sågningar hit och dit riktade mot såväl lärare som rektorn på den aktuella skolan. Är det verkligen rimligt att totalsåga allt och alla på grund av ett enskilt fall? Och hur mycket legitimitet har man egentligen att spy galla över mer eller mindre hela lärarkåren när man själv, som många verkar vara i det här fallet, är totalt oinsatt i skolverksamheten?
Tycker även det blir snudd på patetiskt när Arbetarbladet letar upp ett annat, flera år gammalt, mobbningsfall på den aktuella skolan och vinklar det som att mobbning är vardag.
Var skrivs det om alla de barn och ungdomar, såväl på den skolan som generellt, som ges en trygg, bra och givande skolgång dagligen? Eller finns de inte?
Som krona på det journalistiska verket rundar Arbetarbladet av med en spalt med "läsarnas egna erfarenheter och tips" där än den ena, än den andra kommer med kritik mot Gävles skolor eller levererar sina egna briljanta tips på hur skolan givetvis skulle bli hundra gånger bättre...
Givetvis är det djupt tragiskt varje gång en elev mår dåligt och behandlas illa i skolan, men läraren i mig blir ändå vansinnig av att läsa kommentarer som "fy helvete för skolan" och sågningar hit och dit riktade mot såväl lärare som rektorn på den aktuella skolan. Är det verkligen rimligt att totalsåga allt och alla på grund av ett enskilt fall? Och hur mycket legitimitet har man egentligen att spy galla över mer eller mindre hela lärarkåren när man själv, som många verkar vara i det här fallet, är totalt oinsatt i skolverksamheten?
Tycker även det blir snudd på patetiskt när Arbetarbladet letar upp ett annat, flera år gammalt, mobbningsfall på den aktuella skolan och vinklar det som att mobbning är vardag.
Var skrivs det om alla de barn och ungdomar, såväl på den skolan som generellt, som ges en trygg, bra och givande skolgång dagligen? Eller finns de inte?
Som krona på det journalistiska verket rundar Arbetarbladet av med en spalt med "läsarnas egna erfarenheter och tips" där än den ena, än den andra kommer med kritik mot Gävles skolor eller levererar sina egna briljanta tips på hur skolan givetvis skulle bli hundra gånger bättre...
Givetvis ska vi lärare och andra inom skolan kunna ta kritik men det är tröttsamt när såväl journalister och krönikörer som "vanligt" folk gärna får det att låta som att allt med skolan idag är dåligt. Det blir inte heller bättre av att många verkar ha åsikten att det där med att vara lärare och pedagog inte verkar särskilt svårt, utan att de förmodligen skulle göra det bättre själva.
Till er som går runt med den åsikten och attityden kan ju ett tips alltid vara att söka till lärarutbildningen, gå fyra-fem år på högskola och sedan skaffa ett lärarjobb för att styra upp den skola ni tydligen inte tycker att vi redan utbildade pedagoger sköter som vi borde.
Till er som går runt med den åsikten och attityden kan ju ett tips alltid vara att söka till lärarutbildningen, gå fyra-fem år på högskola och sedan skaffa ett lärarjobb för att styra upp den skola ni tydligen inte tycker att vi redan utbildade pedagoger sköter som vi borde.
Kommentarer
Trackback
