En sliten krigare

Det var kanske lite att ta i (rubriken alltså), men förra helgen var en slitsam sådan. Inte på grund av osunt leverne med alkohol och annat som en uppfostrad och vårdad kille som jag förstås inte sysslar med. Nej, något sånt blev det inte, men däremot en hel del fotboll.
 
Slitsamt var det, inte bara fysiskt utan även mentalt då vi åkte på två nya förluster. Säsongsinledningen såg lovande ut men nu har vi tre raka förluster i division 6 inför helgens möte med serieledarna, Helsingborg City, som vunnit samtliga sina. En match jag dock missar då jag ska röra mig mot mina kära hemtrakter för en lugn, skön helg med familjen hemma i Smålandsskogarna.

Förra helgen spelades det dock desto mer som sagt och efter två matcher (90 min i A-laget mot Strövelstorps GIF i lördags och 45 min i B-laget mot FC Royal i söndags) var jag duktigt sliten i kroppen. Antar att det är ålderskrämporna som gör sig gällande redan, eller? Ont lite överallt hade jag i alla fall och en träning (i måndags) på det gjorde mig till världens just då mest stela och sega person i måndags kväll och tisdags förmiddag.
 
Känslan när man är riktigt sliten i kroppen brukar kunna vara skön att uppleva, som ett kvitto på att man har gjort något och ansträngt sig. Men när två förluster ligger bakom grämer man sig snarare mer än vad man känner sig stolt över sig själv tycker jag.
 
 
 

Nu fanns det dock något positivt att ta med från helgens båda matcher ändå. Mot Strövelstorp saknade vi sju-åtta spelare som hade kunnat gå in i startelvan, varav flera riktiga nyckelspelare (faktiskt utan överdrift, jag brukar inte vilja skylla på det och gör det inte nu heller då man får jobba utifrån de förutsättningarna som ges men anmärkningsvärt många var det). Nu lyckades vi ändå så när hålla jämna steg med hemmalaget trots en riktigt svag första halvlek (0-2) där vi inte alls kom rätt. 2-3-reduceringen i andra halvlek gav hopp och vi var nära att kvittera.

Förlusten till trots gjorde vi en bra andra halvlek och krigade verkligen för att komma i kapp. Vi gav det en riktig chans och gjorde allt vi kunde utifrån förutsättningarna. För egen del gick det också klart godkänt med flera lyckade brytningar och tacklingar som extra plus. Att vi "vann" andra halvlek med 2-1 innebar också att vi ytterligare en gång den här säsongen visade styrka efter paus. En enda andrahalvlek har vi förlorat, i övrigt har vi åtta vunna och en oavgjord om vi bara ser till matchernas avslutande 45 minuter. Nu ger det ju inga poäng men det är ändå skönt att kunna ta med något positivt och se att vi inte ger oss utan jobbar på i 90 minuter trots underlägen.

. . . . . . . . . . .

Strövelstorp är för övrigt ett riktigt trevligt ställe att komma till. Påminner om hur det är hemma på Ljungvallen och på andra mysiga arenor i Småland. Kul att få besöka lite olika orter och inte bara spela en massa matcher här i Helsingborg och i Landskrona som vi har gjort de senaste åren.
 
. . . . . . . . . . .
 
B-lagsförlusten mot nystartade Royal var sedan inte mycket att säga om. Vi släppte in alldeles för enkla mål i första halvlek och en givmild domare bjöd dem dessutom på en straff och ett offsidemål i andra halvlek. 6-2 är förstås inga siffror man snackar bort men de är, precis som vi också förvisso, ett topplag i serien och när vi bjöd på enkla mål var vi chanslösa. Återigen gjorde vi dock en stark andra halvlek där vi spelade 2-2 och matchade dem bra trots en del rotation i laget (bland annat byttes jag in i paus som högerback och spelade sedan även högermittfältare) och många byten. Positivt det i alla fall, skönt att slippa förlora den halvleken som jag spelade och kul att vara delaktig i ett mål framåt som jag var.
 
Både upp och ner fotbollsmässigt med andra ord.
Men framför allt rejält krävande för kropp och själv :)

 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0