alfredssons vardag

Så har redan en vecka här hemma i Småland och Kalmar gått. En riktigt bra sådan har det varit med flera roliga återseenden. Av mamma och pappa förstås och dessutom av bland andra Emma och senast min gamle svensklärare från högstadiet, Ragnar Olsson, som jag fortfarande har bra kontakt med. Äntligen styrde vi upp en återträff som innehöll lite fotboll och en massa gott snack igår. Inte en dag för tidigt och något vi absolut får göra om.

 

Förutom att umgås med människor jag tycker om och trivs med så har jag bara kunnat njuta av den vackra sommaren här hemma. Det är något speciellt med landet, lugnet, naturen och frukost ute i trädgården på morgnarna. Det är sånt som uppskattas av mig, mer och mer ska tilläggas.

Det kanske har att göra med att man börjar bli gammal. Jag vet inte, men en riktig nostalgikänsla drabbade mig sent igår kväll när jag satt här och började tänka tillbaka på gymnasietiden, började lyssnade på Winnerbäck, mindes en gammal konsert med honom här i Kalmar för ett antal år sedan och tittade på bilder från den första Gävletiden 2007. Nostalgi! Och kanske ett ålderstecken? :)

 

Det gör dock inte det minsta. Det är gott att kunna sitta här och tänka på hur bra det var då, för att i nästa sekund konstatera att allt till och med är ännu bättre nu och ytterligare en sekund senare blicka framåt mot hösten och allt spännande som väntar då. Först ska jag visserligen njuta rejält av sommaren ett bra tag till, men jag ser också enormt mycket fram emot vad som komma skall.

 

Nu blir det hursomhelst Gävle igen i morgon och ett återseende som jag längtat efter i flera dagar nu i form av Karin förstås. Man har det bra nu! :)