alfredssons vardag

Så kan vi sätta punkt och avsluta ytterligare en era, eller viktig och givande period i livet kanske man snarare ska kalla det. Hursomhelst: tiden som Helsingborgsbo är nu officiellt över. Tidigare idag lämnades nycklarna över till de nya hyresgästerna, flyttstädarna gjorde sitt och papperna som förkunnade att vi nu inte längre är hyresgäster skrevs på.

 

Inte för att jag har något emot Helsingborg (mer än när det gäller lagens fotbollslag HIF förstås), tvärtom. Men att ha allt klart, att vara färdiga med flytten och att ha rott allt det här i land - för att nu bara kunna se fram emot lite skön sommar och samtidigt ha väldigt mycket att längta till framöver - är helt underbart.

 

På sin plats är några stora tack: Wessberg och Noa ska ha väldigt mycket uppskattning till att börja med.Båda slet stenhårt hela fredagskvällen för att få ner alla saker (och det var sannerligen inte lite som vi, trots flera tidigare utrensningar av saker, hade samlat på oss) från takvåningen och in i flyttbilen. Två klippor som stod för en helt ovärderlig insats när Gävleflytten tog fart. Det hade aldrig gått utan deras hjälp. Så stort tack grabbar!

Noa hakade dessutom på till Gävle så att jag slapp köra 140 mil tur och retur helt själv. Perfekt lösning det och en riktigt rolig roadtrip blev det. Bortsett 1.5 timme i kö på E4:an utanför Gränna igår på grund av vägarbete gick allt smärtfritt och även om det förstås var tidskrävande fungerade det fint och kändes överkomligt.

 

Nästa tack ska mina svärföräldrar Anna och Håkan tilldelas, plus min bättre hälft i form av Karin förstås. De var också med och slet halvt livet ur sig när det var dags att bära upp allting. Nu kommer vi visserligen att bo på första våningen, bara en halvtrappa upp, men det först från första augusti. Sakerna skulle den här gången upp i förrådet, närmare bestämt åtta halvtrappor upp. Härligt med hus utan hiss... :)

 

Bra träning fick vi i alla fall och så gott det kändes när allt var uppburet. Mycket mer hann vi sedan inte med i Gävle den här gången, ett glas vin på svärmors balkong fick bli finalen på en lång dag och morgonen efter var det bara att hoppa in i bilen igen. En sväng förbi återvinningsstationen och sedan full fart söderut.

 

En redan planerat lång söndag blev ännu längre när köerna ringlade sig längs E4:an, men vi tog oss igenom dem också, något lättare tack vare en redan klassisk playlist på musikfronten, och nådde ett kallt Helsingborg (ingen sommarvärme söder över inte) framåt den senare delen av kvällen.

Jag kan lugnt säga att jag somnade gott igår och att det var en jäkla lättnad att kunna konstatera att allt slit med flytten - från starten med packandet som Karin och jag drog igång för flera månader sedan till helgens slutgiltiga Gävlekliv - nu är över.