alfredssons vardag

Så var den här, sista kvällen på Jamaica. Nio veckor har gått sedan vi landade en mörk novemberkväll och tiden har flugit fram. Samtidigt som det känns som att det har gått snabbt är det ingen tvekan om att vi har hunnit med att uppleva oerhört mycket.

Bara det att vi har bott på två olika ställen - ett första tre veckorna uppe på höjden precis utanför stan och ett resterande delen av tiden, där vi är nu, även det precis i utkanten av Montego Bay och en bit upp - har medfört att vi har fått uppleva olika sidor av det jamaicanska livet. Första tiden spenderades som bekant med en rastafarifamilj som bedriver konst- och turistverksamhet och inom vilken kvinnan i familjen, Tamika, också var Karins kontaktperson här när det gällde uppsatsen. Där fick vi se hur det vardagliga livet fungerade och fick ta del av kulturen. Resten av tiden har vi sedan bott hos tyske Doc som hyr ut rum till turister. Här har vi haft mer yta att röra oss på och vi har fått se mer av själva samhället då vi har kunnat ta våra långa promenader, gå runt och känna oss lite friare. Det har gett en bra bild av hur folket lever här.

 

Vi har också kunnat konstatera att Jamaica är ett land med enormt varierande miljö. Bara när det gäller här och uppe mot bergen, där vi bodde först, skiljer det sig. Skillnaden på den norra kusten, där vi bor, och sydkusten är dock klart större. Därför var det perfekt att få ta ett par turer söderut, för att uppleva kontrasterna. Att dessutom få gå upp en bit i Blue Mountain var kronan på verket. Där uppe snackar vi verkligen skön miljö. Både i norr och på östra sidan har man slagits av all grönska, hur allt det gröna har omgett en och vilket fint landskap det har skapat tillsammans med berg och havsvyer. Vi har minst sagt varit bortskämda, inte minst när det har handlat om den miljö som vi har levt i.

 

Vardagen - som har inneburit mycket uppsatsjobb för Karin (hon är klar nu och har gjort ett grymt bra jobb i mina ögon), en del uppsatsassisterande från min sida, bloggande, fotbollsskrivande och en hel del långa promenader eller löprundor - har kryddats av flera fantastiska utflykter. Jag har försökt beskriva dem och attraktionerna vi har besök (Dunns River Falls, Kingston, Somerset Falls, nämnda Blue Mountain, en vecka i Negril, Lovers Leap med mera) så gott jag har kunnat här i bloggen. Förhoppningsvis har det kunnat ge en liten inblick i vårt Jamaicaliv, även om det långt ifrån gör allt det roliga vi har upplevt rättvisa.

 

Känslan när väskorna nu är packade, klockan har tickat iväg till 22.15 och det är vår sista kväll är endast positiv. Det ska bli skönt att komma hem, samtidigt som det har varit fantastiskt och oslagbart att vara här. Tack vare min underbara flickvän och hennes idé om att skriva uppsatsen i ett U-land fick jag en oförglömlig vistelse i en del av världen som jag inte ens varit nära tidigare. Det finns så många upplevelser, intryck och positiva minnen att bära med sig hem. Jag känner att vi har tagit vara på tiden så pass bra som det bara har gått. Det gör det också enklare nu när vi ska hem, det känns inte som vi har gått miste om något (även om det fortfarande finns mängder att uppleva och se här) och därför ska det bli fint att komma hem med en enorm erfarenhet och en minnesbank sprängfylld av värdefulla minnen i bagaget.

 

Ett par Jamaicainlägg till ligger på lut och ska in fortfarande, men de kommer att publiceras från Sverige. Nu slår vi igen butiken, sätter punkt för Jamaicabloggandet och sätter en signatur under vårt tackmeddelande i Docs gästbok. Sedan åker vi hem! :)