En sista laddning bilder
Borta bra men hemma bäst säger man ju och visst är det skönt att vara hemma igen. Det trots en fantastisk vistelse på Jamaica. Sista blogginlägget därifrån är skrivet, då vi klev på svensk mark igår igen för första gången på två månader.
Dock blir det ytterligare ett par inlägg om Jamaica. Vi börjar här, med en rad bilder från den sista kvällen som alla föreställer samhället (Irwindale) där vi bodde under två tredjedelar av tiden i landet. Vi passade på att fota en hel del (eller Karin stod för fotandet, rättare sagt) under de sista av många promenader i området.
Dock blir det ytterligare ett par inlägg om Jamaica. Vi börjar här, med en rad bilder från den sista kvällen som alla föreställer samhället (Irwindale) där vi bodde under två tredjedelar av tiden i landet. Vi passade på att fota en hel del (eller Karin stod för fotandet, rättare sagt) under de sista av många promenader i området.
Ungefär halvvägs på vår vanliga runda, med nedförsbackarna bakom oss och uppförsbiten kvar.
Trädgården där vi bodde. Finfint att sitta uppe vid uteplatsen med datorn eller en bok.
Vår lille vän. De flesta (och de var många) hundarna längs med vägen skällde så fort vi var nära, men den här lille liraren sa ingenting.
Kontrasterna var över lag stora på Jamaica. Det syntes vilka som var välställda och vilka som inte var det. Vi bodde i ett "finområde", men bara några minuters promenad bort fanns det hus likt det i bakgrunden här (skjul-liknande, dock inte som "kioskhytten" i framkant av bilden).
Det fanns också ett palatsliknande hus i form av detta. Från andra sidan var än mäktigare. Kontraster, som sagt.
På nervägen, enkelt i nedförsluten. Grönska i överflöd som på så många andra ställen.
Skön miljö att gå och springa i. Det var lätt att få energi där, trots att snittemperaturen vi hade låg på 29-30 grader under de två månaderna.
Montego River längs med en del av vår promenadsträcka.
Uppåt bergen till bodde vi till en början. Inget fel med det, men hos Doc var det helt klockrent under våra sex veckor (fem om vi räknar bort Negrilsemestern) där.
En ko och jag... Djur av diverse sorter var ett ständigt inslag längs med vägen.
Karin på väg mot "palatset". Här har vi vikt av höger på tillbakavägen, en bit upp i de tyngre lutningarna. Ville vi ha lite tuffare motion (som när vi sprang) struntade vi i det här storslagna huset och tog oss an mördarbackarna i stället för att ta den här alternativa vägen.
En annan bild från vägen neråt. Där framme går huvudleden: stan åt höger, Irwindales början
till vänster.
Början på vår promenad. Huset där vi bodde ligger precis utanför bildkant, lite neråt till vänster.
Irwindaleskylten ute vid huvudleden. Klättringen uppför backarna ska således börja.
I en annan del av samhället där vi bodde, eller precis utanför "vårt" samhälle. På huvudleden, på väg för att ta del av det jamaicanska kökets snabbmat runt kurvan där framme.
Getter, ständigt dessa getter. Överallt längs vägarna fanns de och det var lite småkul att se hur de bekymmerslöst sprang omkring.
Vi med Montego River i bakgrunden.
Det var allt i bildväg, i alla fall när det gäller nya bilder, som ni bjuds på från vår Jamaicavistelse. Jag kan tänka mig att det blir en kortare summering, men nu är allt nytt material publicerat och vi är hemma i tryggt förvar i ett kyligt Helsingborg igen.
Kommentarer
Trackback
