Nu rullar det igen
Dags att blogga lite på nytt känner jag, efter den långa årssummeringen. Jobbet är igång igen för fullt och det har därmed inte funnits så mycket tid över till att blogga, dagarna har varit fulltecknade med jobb och när väl det varit avklarat har jag hellre spenderat tiden med Karin än med att hänga framför datorn. Snart blir det ju massvis med tid, ja egentligen alldeles för mycket, tid för dator- och tv-slöande när hon åker till Tanzania för en lång praktikperiod där.
Hursomhelst är allt igång igen med jobb, träning (den nya fotbollssäsongen drog igång i lördags med en ny tränare och ett revanschsuget HF Olympia) och samboliv. Bland annat har vi passat på att se Hamilton på bio. Vi såg den i lördags och jag ger filmen högt betyg. Stundtals otäck och nästan läskigt realistisk, men samtidigt är det exakt det som i gör den så intressant och bra i mina ögon. Mycket hellre såna filmer som speglar verkligheten, även om den är riktigt rå ibland, än science fiction eller överdriven action.
I söndags blev det dessutom en shoppingtur till Väla. Julklappspresentkortet på HM satt fint där, trots att det tyvärr inte fanns några vinröda chinos, något som stod allra högst upp på inköpslistan. Däremot blev det några tröjor och ett par beigea chinos i stället. Gott så!
I söndags kväll bänkade jag mig sedan för en av årets stora fotbollshöjdpunkter (på förhand i alla fall): Milanoderbyt. Tyvärr stod Milan för en alltför uddlös insats och förlorade mot Inter med 0-1, trots spelövertag. Tröttsamt så här efteråt att knappt kunna läsa ett negativt ord om Zlatan i svenska medier. Varför är han så untouchable? Jag förstår inte det.
Visst har han en extremt hög högstanivå och han har ett antal gånger spelat en avgörande roll för Milan, men hur många gånger har han inte lallat omkring där uppe i anfallet och sett totalt ointresserad ut? En spelare som i sina egna ögon är världens bäste och som dessutom besitter såna kvalitéer som han gör måste kunna få ut mer av sitt spel, inte minst i en så stor och viktig match. Jag köper exempelvis inte argumentet att Milan spelade för många höjdbollar mot honom och gav honom fel bollar att jobba med. En kille som är över 1.90 och väger drygt 100 kilo ska väl om någon kunna plocka ner svåra passningar, även i kamp med tuffa mittbackar?
Igår, på tal om sport på tv, var det dessutom Idrottsgalan men då hade jag annat för mig (mer om det i nästa inlägg). Kan väl, med risk för att få ett antal ridsportintresserade vänner emot mig, säga att Henrik Sedin enligt mig vida överlägset borde ha vunnit Jerringprisomröstningen. Inget ont om Rolf-Göran Bengtsson, men Sedins prestation är åtminstone för mig klart större än såväl Bengtssons som Marcus Hellners.
Nog om det och nog om allt annat också för den delen, i alla fall för nu.
Hursomhelst är allt igång igen med jobb, träning (den nya fotbollssäsongen drog igång i lördags med en ny tränare och ett revanschsuget HF Olympia) och samboliv. Bland annat har vi passat på att se Hamilton på bio. Vi såg den i lördags och jag ger filmen högt betyg. Stundtals otäck och nästan läskigt realistisk, men samtidigt är det exakt det som i gör den så intressant och bra i mina ögon. Mycket hellre såna filmer som speglar verkligheten, även om den är riktigt rå ibland, än science fiction eller överdriven action.
I söndags blev det dessutom en shoppingtur till Väla. Julklappspresentkortet på HM satt fint där, trots att det tyvärr inte fanns några vinröda chinos, något som stod allra högst upp på inköpslistan. Däremot blev det några tröjor och ett par beigea chinos i stället. Gott så!
I söndags kväll bänkade jag mig sedan för en av årets stora fotbollshöjdpunkter (på förhand i alla fall): Milanoderbyt. Tyvärr stod Milan för en alltför uddlös insats och förlorade mot Inter med 0-1, trots spelövertag. Tröttsamt så här efteråt att knappt kunna läsa ett negativt ord om Zlatan i svenska medier. Varför är han så untouchable? Jag förstår inte det.
Visst har han en extremt hög högstanivå och han har ett antal gånger spelat en avgörande roll för Milan, men hur många gånger har han inte lallat omkring där uppe i anfallet och sett totalt ointresserad ut? En spelare som i sina egna ögon är världens bäste och som dessutom besitter såna kvalitéer som han gör måste kunna få ut mer av sitt spel, inte minst i en så stor och viktig match. Jag köper exempelvis inte argumentet att Milan spelade för många höjdbollar mot honom och gav honom fel bollar att jobba med. En kille som är över 1.90 och väger drygt 100 kilo ska väl om någon kunna plocka ner svåra passningar, även i kamp med tuffa mittbackar?
Igår, på tal om sport på tv, var det dessutom Idrottsgalan men då hade jag annat för mig (mer om det i nästa inlägg). Kan väl, med risk för att få ett antal ridsportintresserade vänner emot mig, säga att Henrik Sedin enligt mig vida överlägset borde ha vunnit Jerringprisomröstningen. Inget ont om Rolf-Göran Bengtsson, men Sedins prestation är åtminstone för mig klart större än såväl Bengtssons som Marcus Hellners.
Nog om det och nog om allt annat också för den delen, i alla fall för nu.
Kommentarer
Trackback
