Lysande lov
Snart en vecka har gått sen jag åkte tillbaka hit till Helsingborg efter några finfina dagar i Småland hos mamma och pappa. Tanken att skriva om lovet har funnits där sedan dess men jag har varken haft tid eller tagit mig den de gånger jag ändå har haft en lucka under veckan. Men nu är det äntligen dags!
Några rader om Smålandsvistelsen måste det förstås bli. Särskilt nu när den blev så pass lyckad och bra som den blev. Nog för att jag har alltid har förväntningar på att det ska bli kul att vara hemma i Kalmartrakten, men det här lovet blev bättre än vad sportlov behöver bli för att de ska klassas som riktigt positiva.
Väl hemma (här är väl hemma nu visserligen, men barndomshemmet är förstås alltid väldigt betydande) hann jag med en hel del. Det blev bland annat ett par riktigt roliga fotbollsträningar med NIK. Alltid lika kul att träna med dem. Dels är det gott att träffa grabbarna igen, dels finns det ju ett antal duktiga spelare där så jag får alltid slita rejält för att spela bra och det är härligt att känna att man får givande träning.
Förutom att få en hel del kvalitetstid med mamma och pappa samt träna boll med NIK passade jag på att träffa Daniel och Emma, två härliga barndomsvänner som nu faktiskt har gått och blivit tillsammans (sen en ganska lång tid tillbaka, ska tilläggas). Dock hade paret inte tid att träffa mig samtidigt, så blev en fika med Danne och en lunch med Emma. Riktigt kul att träffa er igen, det kändes verkligen kanon att vi fick tid till att återses och snacka lite igen :)
Lite pingis hanns också med och jag tar tillbaka följande uttalande: "Äsch, ikväll kommer jag inte bli arg om jag förlorar, jag borde ju göra det nu när jag nästan aldrig tränar pingis". Nog blev jag smågrinig trots det, särskilt när jag fick stryk av pappa efter en total genomklappning när segern var i mina händer. Men härligt att vinnarskallen återigen gör sig påmind :)
Nu tar det ett tag till jag åker hemåt igen. Påsklovet innebär ju Zanzibar med Karin men sen får jag försöka att få till ett besök någon helg. Jag måste ju passa på att träffa mina föräldrar igen när det blir läge och dessutom se mitt kära NIK spela. Men det blir en senare fråga.
Nu lite bilder från det gångna lovet och därefter blickar vi framåt mot den stundande avslutningen på jobbveckan och helgen.
Ljungvallen i februariskrud.
Pojkrummet. Snart ser det annorlunda ut.
Nostalgi. Var tvungen att ta några bilder innan rummet renoveras.
Wall of fame, som en gammal lagkamrat och Milanista-vän döpte den
till en gång i tiden. Det sista vi ser av den faktiskt, då bilderna numera
är nerplockade av mig och ny tapet väntar.
Vackra Ljungvallen igen! Vintrigt väder, men ett par dagar senare hade mycket
av snön försvunnit när vårvädret gjorde entré.
Skräckens dag. Tandläkaren igen, men återigen gick det bra till slut.
Dyrt visserligen men inte med dödlig utgång i alla fall.
Några rader om Smålandsvistelsen måste det förstås bli. Särskilt nu när den blev så pass lyckad och bra som den blev. Nog för att jag har alltid har förväntningar på att det ska bli kul att vara hemma i Kalmartrakten, men det här lovet blev bättre än vad sportlov behöver bli för att de ska klassas som riktigt positiva.
Väl hemma (här är väl hemma nu visserligen, men barndomshemmet är förstås alltid väldigt betydande) hann jag med en hel del. Det blev bland annat ett par riktigt roliga fotbollsträningar med NIK. Alltid lika kul att träna med dem. Dels är det gott att träffa grabbarna igen, dels finns det ju ett antal duktiga spelare där så jag får alltid slita rejält för att spela bra och det är härligt att känna att man får givande träning.
Förutom att få en hel del kvalitetstid med mamma och pappa samt träna boll med NIK passade jag på att träffa Daniel och Emma, två härliga barndomsvänner som nu faktiskt har gått och blivit tillsammans (sen en ganska lång tid tillbaka, ska tilläggas). Dock hade paret inte tid att träffa mig samtidigt, så blev en fika med Danne och en lunch med Emma. Riktigt kul att träffa er igen, det kändes verkligen kanon att vi fick tid till att återses och snacka lite igen :)
Lite pingis hanns också med och jag tar tillbaka följande uttalande: "Äsch, ikväll kommer jag inte bli arg om jag förlorar, jag borde ju göra det nu när jag nästan aldrig tränar pingis". Nog blev jag smågrinig trots det, särskilt när jag fick stryk av pappa efter en total genomklappning när segern var i mina händer. Men härligt att vinnarskallen återigen gör sig påmind :)
Nu tar det ett tag till jag åker hemåt igen. Påsklovet innebär ju Zanzibar med Karin men sen får jag försöka att få till ett besök någon helg. Jag måste ju passa på att träffa mina föräldrar igen när det blir läge och dessutom se mitt kära NIK spela. Men det blir en senare fråga.
Nu lite bilder från det gångna lovet och därefter blickar vi framåt mot den stundande avslutningen på jobbveckan och helgen.
Ljungvallen i februariskrud.
Pojkrummet. Snart ser det annorlunda ut.
Nostalgi. Var tvungen att ta några bilder innan rummet renoveras.
Wall of fame, som en gammal lagkamrat och Milanista-vän döpte den
till en gång i tiden. Det sista vi ser av den faktiskt, då bilderna numera
är nerplockade av mig och ny tapet väntar.
Vackra Ljungvallen igen! Vintrigt väder, men ett par dagar senare hade mycket
av snön försvunnit när vårvädret gjorde entré.
Skräckens dag. Tandläkaren igen, men återigen gick det bra till slut.
Dyrt visserligen men inte med dödlig utgång i alla fall.
Kommentarer
Trackback
