alfredssons vardag

Min sambo sviker mig brutalt, hänsynslöst och känslokallt. Hon hugger kniven rakt i ryggen på mig, drar ut, hugger igen, vrider om ett par varv, drar ut, hugger, vrider om... Det smärtar fruktansvärt. Det finns ingen bot eller bättring, det känns som allt är på väg att dras rakt ner i det mörka, bottenlösa fördärvet.

Så illa, och om möjligt än värre än så, är det att Karin, tjejen som jag älskar så innerligt, ska stå i Helsingborgsklacken nere i MFF:s hemmaborg Swedbank Stadion under Skånederbyt ikväll. Alltså inte tätt intill mig i värmen och gemenskapen i MFF-klacken, utan på bortasektionen. Jag ryser, får skakningar och torkar tårarna om vartannat bara vid tanken. Vilket svek!

Framåt Malmö, heja Di blåe!

Mästarna från Malmö här är vi!

Hoppa om du älskar Malmö, hej hej!

Nu kör vi, derbydags och MFF ska återigen visa vilka som är Skånes stolthet. Låt mig småle när HIF propsar på att vara det. Fyra SM-guld mot 16 är ganska klent måste jag säga...

Sen får min dumma sambo och alla andra säga vad de vill om den saken. Och det återstår att om någon av oss sover på soffan i natt... :)