Man skäms
En bra dag fick en kass avslutning när det var dags för returmötet i Champions League mellan Manchester United och Milan. Chanserna var små på förhand, att vända 2-3-förlusten från hemmamötet var en ruskigt tuff uppgift, men att man skulle behöva skämmas trodde jag i alla fall inte. Nu försvann det lilla hopp som fanns kvar all världens väg och pinsamma 4-0 lyste på resultattavlan när slutsignalen gick. En stark första halvlek följdes av en osedvanligt usel andra halva och skammen gjorde sig påmind mot slutet.
Skämmes, tamefan för att citera en gammal Robinson-deltagare.
. . . . . . .
Dagen i övrigt då? Jodå, tack bra. Onsdagens praktik innebar studiedag för eleverna och en föreläsning för lärarna om mindfulness, medveten närvaro på svenska. Det handlade om hur man motverkar stress och hur man skapar en bättre arbetsmiljö för sig själv typ och var tämligen intressant. Att den var slut strax efter tio gjorde inte saken sämre då det innebar att jag kom hem före lunch.
Eftermiddagen ägnades åt diverse skolarbetespysslande och lite annat smått och gott som kändes bra att få gjort. Därefter stod träning på schemat och det blev en rolig sådan med mycket spel. Vår tränare är en klyftig kille som hade plockat in ett antal provspelande juniorer, snabba som vesslor och tekniska, som fick fart på oss seniorer under det avslutande 11-mot-11-spelet. Efter att ha blivit ifrånsprungna ett tag ilsknade vi till, började smälla på och helt plötsligt fick vi igång ett högt tempo och träningskvalitén höjdes rejält.
Själv råkade jag ta ut frustrationen över en ful stämpling jag åkte på över fel kille så en oskyldig grabb fick åka i backen ett par gånger om, men det tålde han nog. Hursomhelst så blev det ett riktigt lyckat pass för hela truppen och en nyttig genomkörare inför fredagens stundande DM-match.
. . . . . . .
Kanske borde man glädja sig mer åt småsaker i vardagen. Bland tågresenärerna i Helsingborg med omnejd verkar det största glädjeämnet de senaste dagarna vara att fotstegen på utsidan av Pågatågen nu fungerar igen efter att ha varit ur funktion på grund av kylan. Det är roande att notera alla som glatt påpekar att stegen minsann fungerar igen.
Samtidigt kan man förstå alla som har varit lite skeptiska förut då det varit bryta-foten-risk varje gång man har klivit på och framförallt av tåget. Undrar hur många som har varit nära att köra ner foten i mellanrummet mellan tåget och perrongen under den här vintern. Och undrar om det är någon som har ådragit sig en sådär lagom läskigt knakande fotledsfraktur till följd av de icke-fungerande stegen.
Sånt kan man fundera på, särskilt om man gör allt för att förtränga ett 4-0-resultat i fotboll...
. . . . . . .
Hur länge kan kvinnor prata i telefon? Min kära sambo Karin har pratat med sin kompis Ingis i lätt en timme nu. Skönt att det inte är min mobil hon ringer från... :)
. . . . . . .
Frågan är vad man får ut mest av: 90 minuters fotbollstittande (oavsett match) eller ett sånt samtal som de två ovan nämnda damerna just nu genomför?
Fotbollstittandet är billigare sett till antal minuter det gäller och dessutom kan man gå och ta en macka kombinerat med en god kopp te emellanåt om matchen inte är hyperintressant. Det kan inte tjejerna som just nu sitter klistrade med varsin telefon i handen. Och inte kan väl deras samtal vara så spännande?
. . . . . . .
Slänger in ett inlägg i fotbollsbloggen. Mer blir det dessutom där imorgon framåt kvällen då tanken är att jag ska skriva några rader om kvällens träning + inför fredagens match. Har fått min jäkligt snygga Olympia-träningsoverall nu med som jag bara måste lägga in en bild på. Givetvis vill ni se den, det vet jag.
. . . . . . .
Vad blir dyrast? Köpet av hund som är på gång eller kvällens samtal mellan Karin och Ingis?
. . . . . . .
Gonatt.
Skämmes, tamefan för att citera en gammal Robinson-deltagare.
. . . . . . .
Dagen i övrigt då? Jodå, tack bra. Onsdagens praktik innebar studiedag för eleverna och en föreläsning för lärarna om mindfulness, medveten närvaro på svenska. Det handlade om hur man motverkar stress och hur man skapar en bättre arbetsmiljö för sig själv typ och var tämligen intressant. Att den var slut strax efter tio gjorde inte saken sämre då det innebar att jag kom hem före lunch.
Eftermiddagen ägnades åt diverse skolarbetespysslande och lite annat smått och gott som kändes bra att få gjort. Därefter stod träning på schemat och det blev en rolig sådan med mycket spel. Vår tränare är en klyftig kille som hade plockat in ett antal provspelande juniorer, snabba som vesslor och tekniska, som fick fart på oss seniorer under det avslutande 11-mot-11-spelet. Efter att ha blivit ifrånsprungna ett tag ilsknade vi till, började smälla på och helt plötsligt fick vi igång ett högt tempo och träningskvalitén höjdes rejält.
Själv råkade jag ta ut frustrationen över en ful stämpling jag åkte på över fel kille så en oskyldig grabb fick åka i backen ett par gånger om, men det tålde han nog. Hursomhelst så blev det ett riktigt lyckat pass för hela truppen och en nyttig genomkörare inför fredagens stundande DM-match.
. . . . . . .
Kanske borde man glädja sig mer åt småsaker i vardagen. Bland tågresenärerna i Helsingborg med omnejd verkar det största glädjeämnet de senaste dagarna vara att fotstegen på utsidan av Pågatågen nu fungerar igen efter att ha varit ur funktion på grund av kylan. Det är roande att notera alla som glatt påpekar att stegen minsann fungerar igen.
Samtidigt kan man förstå alla som har varit lite skeptiska förut då det varit bryta-foten-risk varje gång man har klivit på och framförallt av tåget. Undrar hur många som har varit nära att köra ner foten i mellanrummet mellan tåget och perrongen under den här vintern. Och undrar om det är någon som har ådragit sig en sådär lagom läskigt knakande fotledsfraktur till följd av de icke-fungerande stegen.
Sånt kan man fundera på, särskilt om man gör allt för att förtränga ett 4-0-resultat i fotboll...
. . . . . . .
Hur länge kan kvinnor prata i telefon? Min kära sambo Karin har pratat med sin kompis Ingis i lätt en timme nu. Skönt att det inte är min mobil hon ringer från... :)
. . . . . . .
Frågan är vad man får ut mest av: 90 minuters fotbollstittande (oavsett match) eller ett sånt samtal som de två ovan nämnda damerna just nu genomför?
Fotbollstittandet är billigare sett till antal minuter det gäller och dessutom kan man gå och ta en macka kombinerat med en god kopp te emellanåt om matchen inte är hyperintressant. Det kan inte tjejerna som just nu sitter klistrade med varsin telefon i handen. Och inte kan väl deras samtal vara så spännande?
. . . . . . .
Slänger in ett inlägg i fotbollsbloggen. Mer blir det dessutom där imorgon framåt kvällen då tanken är att jag ska skriva några rader om kvällens träning + inför fredagens match. Har fått min jäkligt snygga Olympia-träningsoverall nu med som jag bara måste lägga in en bild på. Givetvis vill ni se den, det vet jag.
. . . . . . .
Vad blir dyrast? Köpet av hund som är på gång eller kvällens samtal mellan Karin och Ingis?
. . . . . . .
Gonatt.
Kommentarer
Trackback
