Stjärngänget gladde
Brevbäraren, alltså Pettersson, stod för sällskapet under fotbollsaftonen tillsammans med Thyberg, Nicko och Ädel. Det är såna människor som gör att man utan det minsta tvivel saknar tiden som IK Sätra-spelare och som bidrar till att man längtar tillbaka till grönvitt med jämna mellanrum. Hursomhelst var det ett nöje att återse det gänget. Att fotbollen som bjöds, Uruguay-Holland, var rolig och att ölen var god gjorde förstås inte kvällen sämre.
Det var samma sköna jargong, samma goa tuggande och småtjabbande och som alltid en massa skratt - med andra ord lika skoj som vanligt med de ovan nämnda. Det sägs att #4 fortfarande är ledigt i Sätra sedan jag flyttade, kanske läge föreslå en flytt norröver för sambon framåt vintern… ;)
Tummen upp från Nicko och Thyberg efter 4-0 borta i toppmötet med Forsbacka förra året.
Gävlevistelsen avslutades sedan med att jag och älsklingen satt uppe länge, länge i ett försök att bli så trötta så att vi skulle försova oss och jag skulle missa tåget idag. Ett försök som dock misslyckades. Så nu (när det här knåpas ihop) sitter jag på SJ:s X2000-tåg med resriktning söderut.
Så hej då Gävle för den här gången, vi ses igen inom en inte alltför avlägsen framtid hoppas jag.
