Den briljante cynikern
Jag sitter här med en rejäl handsvett i den tryckande hettan och borde egentligen bänka mig i någon skugga och njuta av sommarvädret. Men först känner jag för att delge några tankar om en av VM:s, i mina ögon, bästa spelare: Mark van Bommel.
Som alltid när det gäller de svenska mediernas fotbollsbevakning de senaste åren har det här mästerskapet kommit att kantas av ett ständigt gullande med Spanien. Det samtidigt som stereotypa nidbilder körs på repeat när det gäller spelare som inte har det spanska, eleganta, tekniska spelsättet som signum.
Efter att i var och varannan artikel om Holland ha fått läsa om hur cynisk, svinig och ful Mark van Bommel är var det därför väldigt uppfriskande att nyss ta del av Simon Banks krönika som ger en delvis annan bild av den holländske mittfältsgiganten. En bild av en familjefar, en ödmjuk människa vid sidan av planen, en man som förvisso har segrarna som främsta drivkraft och oftast gör allt för att uppnå dem, men som även är medveten om sina egna fel och brister.
Van Bommel har under det här mästerskapet dragit på sig ynka ett gult kort. Visserligen har domarnivån långt ifrån varit bra, men det är knappast hela förklaringen till att spelaren som av så många förstå-sig-påare som tror sig kunna en massa om fotboll enbart stämplas som en råbuse, ett svin och en idiot på mittfältet inte har synts till i VM:s "brottsstatistik" mer frekvent än så. Van Bommel är så oerhört mycket mer än en ful spelare som ägnar sig åt att sparka ner motståndarna. Visst ingår även det med jämna mellanrum i hans repertoar, men om man som åskådare bara ser det kan man antingen ingen fotboll eller så väljer man av principskäl att inte låtsas om alla de kvalitéer som Van Bommel har.
Under det här mästerskapet har han varit en av de genomgående bästa spelarna, liksom han har varit det för Holland under hela Marwijk-eran. Det genom att vara en utmärkt bollvinnare och tuff närkampsspelare som utöver de fysiska styrkorna besitter en stor spelförståelse, har bra blick för spelet, har ett säkert passningsspel och dessutom är en naturlig ledargestalt. Detta vill så många förminska och krympa till en idiot-stämpel, bara för att holländarens spel inte är lika iögonfallande och estetiskt som mediefavoriterna Iniestas, Xavis och Pedros.
Jag har absolut inget emot spanjorernas sätt att spela - det är mediernas ont vs gott-gestaltning som stör mig i kombination med alla okunnigas spottloskor som riktas mot allt fotbollsutövande som inte innehåller femtioelva överstegsfinter eller klacksparkar.
Min önskan är att den så briljant cyniske, taktiske och på alla sätt skicklige Mark van Bommel får lyfta VM-bucklan imorgon.
Som alltid när det gäller de svenska mediernas fotbollsbevakning de senaste åren har det här mästerskapet kommit att kantas av ett ständigt gullande med Spanien. Det samtidigt som stereotypa nidbilder körs på repeat när det gäller spelare som inte har det spanska, eleganta, tekniska spelsättet som signum.
Efter att i var och varannan artikel om Holland ha fått läsa om hur cynisk, svinig och ful Mark van Bommel är var det därför väldigt uppfriskande att nyss ta del av Simon Banks krönika som ger en delvis annan bild av den holländske mittfältsgiganten. En bild av en familjefar, en ödmjuk människa vid sidan av planen, en man som förvisso har segrarna som främsta drivkraft och oftast gör allt för att uppnå dem, men som även är medveten om sina egna fel och brister.
Van Bommel har under det här mästerskapet dragit på sig ynka ett gult kort. Visserligen har domarnivån långt ifrån varit bra, men det är knappast hela förklaringen till att spelaren som av så många förstå-sig-påare som tror sig kunna en massa om fotboll enbart stämplas som en råbuse, ett svin och en idiot på mittfältet inte har synts till i VM:s "brottsstatistik" mer frekvent än så. Van Bommel är så oerhört mycket mer än en ful spelare som ägnar sig åt att sparka ner motståndarna. Visst ingår även det med jämna mellanrum i hans repertoar, men om man som åskådare bara ser det kan man antingen ingen fotboll eller så väljer man av principskäl att inte låtsas om alla de kvalitéer som Van Bommel har.
Under det här mästerskapet har han varit en av de genomgående bästa spelarna, liksom han har varit det för Holland under hela Marwijk-eran. Det genom att vara en utmärkt bollvinnare och tuff närkampsspelare som utöver de fysiska styrkorna besitter en stor spelförståelse, har bra blick för spelet, har ett säkert passningsspel och dessutom är en naturlig ledargestalt. Detta vill så många förminska och krympa till en idiot-stämpel, bara för att holländarens spel inte är lika iögonfallande och estetiskt som mediefavoriterna Iniestas, Xavis och Pedros.
Jag har absolut inget emot spanjorernas sätt att spela - det är mediernas ont vs gott-gestaltning som stör mig i kombination med alla okunnigas spottloskor som riktas mot allt fotbollsutövande som inte innehåller femtioelva överstegsfinter eller klacksparkar.
Min önskan är att den så briljant cyniske, taktiske och på alla sätt skicklige Mark van Bommel får lyfta VM-bucklan imorgon.
Kommentarer
Trackback
