Så nära...

...men ändå så långt borta




Det blev en tung kväll på Fredriksskans. I paus med ett 3-0-underläge för di blåe ville man helst av allt bara gå hem. Men givetvis stannade jag kvar och tur var trots allt det. För MFF:s andra halvlek var riktigt, riktigt bra. Nu räckte det inte ända fram, Jonathans och Toivonens mål var inte nog, men MFF visade ändå upp en sida som gör att hoppet om en ganska hyfsad höst vaknade.

"I med och motgång tillsammans, vi följer alltid vårt lag
stå upp om du älskar Malmö,
di blåe spelar idag"


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0