Blytungt

Tung förlust igår igen, 3-4 i bottenmötet med Hofors AIF.

Känns tungt att behöva konstatera att vi verkligen är ett bottenlag nu.

En poäng under nedflyttningsstrecket, krisen närmar sig ordentligt.


Vi skulle ju ha vunnit igår, en riktig sexpoängsmatch var det. Men trots allt har vi allt i egna händer då vi möter två bottenlag till på de fem matcherna som är kvar.

Vi ska bara fixa det!




KBK-elvan för kvällen:

Parre - Mange, Mirza, Robin (k), Brännström - Basse, Admir, Wirtz, Jim - Christian, Sam.


Bänken som vanligt för min del således. Men bara att bita ihop och göra det bästa av situationen. Inget annat som finns, bara att försöka ta chansen när man väl får den och prestera så bra som möjligt när det ges lite speltid. Har funkat helt klart godkänt senaste tiden såväl på träningar som matcher så självförtroendet börjat att ta sig i alla fall.


Sammantaget gör vi en helt okej insats men det räcker ju inte. För många enkla misstag i fel lägen gör att vi hela tiden får jobba i uppförsbacke. 0-1 kom olyckligt och tidigt i matchen. Därefter skapar vi flera heta lägen, men självförtroendet är i botten och vi gör inga mål. I stället kommer 0-2, ologiskt då Hofors förutom målen inte skapar mycket alls. Tvåmålsunderläget i paus kändes inte helt rättvist men det handlar ju trots allt om att sätta chanserna.


I andra halvlek inleder vi med att missa öppet mål efter en hörna och med att bränna ytterligare några chanser innan de snöpligt gör 3-0. Avgjort kändes det som då, ärligt talat. Men vi gör 3-1, snygg nick av Wirtz.


Ett mål som tyvärr följs av 4-1 direkt, återigen för billigt och så fruktansvärt psykologiskt tungt.


En stark avslutning av oss i kombination med ett rött kort för dom gör att det blir rejäl nerv mot slutet trots allt. Christian gör 4-2 och Sam 4-3, men närmare än så kommer vi aldrig. I stället blir slutskedet av matchen rejält grinigt, Hofors får en spelare utvisad från bänken (!) och det är mycket tjafs innan slutsignalen går.




Spelade en kvart som vänsterback i andra halvlek. Hann inte mer än att på allvar komma in matchen, men kändes ganska bra och vann en del närkamper under de få minuterna. Bättre än inget i alla fall.

Nya tag, ny sexpoängsmatch på lördag och träning imorn.

Vi ger oss aldrig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0