45 minuter i comebacken
Match i tisdags borta mot Hille för oss i KBK. Comeback för min del efter Smålandsutflykten och inför matchen kändes det riktigt bra. Den lyckade träningen, såväl för min egen som för hela truppens del, i måndags tillförde optimism till vårt annars ganska sargade självförtroende.
Jag intog min plats på bänken (man är ganska van...) från start och fick se Sam ge oss en välbehövlig och tidig ledning. Inledningen var med andra ord positiv för vår del men ganska snart tog Hille över spelet. Trots några vassa chanser lyckades vi dock hålla 1-0 en bit in i halvleken och det kändes som att stormen skulle lägga sig. Men icke. I stället kom två snabba Hille-mål. 1-1 där vi agerade för tveksamt i försvaret, 2-1 på en tveksam straff som föregicks av en solklar offside (jag är partisk visserligen, men alla utom linjemannen såg den). Det kändes så fruktansvärt frustrerande och onödigt att få det emot sig och behöva gå till pausvila med 1-2-underläge. Inte direkt de marginalerna vi behöver emot oss i det tunga läge vi befinner oss i.
Precis före pausen fick jag order om att värma ordentligt i halvtid för att gå in som högerback. En position som sedermera blev vänsterback då vi ändrade om lite mer än det var tänkt i paus.
Fick en ganska tacksam start på halvleken och kände att jag kom in i matchen på ett bra sätt. Självförtroendet har successivt höjts sedan försäsongsstarten sent i höstas och tron på min egen förmåga har ökat, även hemma under sommaren.
Jag tycker också att vi inledde andra halvlek helt okej och det fanns bud på 2-2. Bland annat hade vi något friläge och ytterligare någon riktigt het chans. Men tyvärr gör vi inte de där enkla målen samtidigt som vi är för darriga defensivt.
Återigen straffade det oss. Hille gjorde 3-1 lite turligt men i anfallet efter skickade min backkollega Brännström fram en lång djupledsboll som friställe Sam som elegant lättade in 3-2 över målvakten.
Nu hade vi verkligen kontakt och hemmalaget var i gungning. Men vår kvitteringsjakt kom av sig när ett allt för tamt försvarsingripande i straffområdet av en av våra mittfältare föranledde 4-2. Typiskt att vi ska släppa in såna rena skitmål.
Ett nytt flytmål på stopptid gav också 5-2, siffror som inte riktigt talar sanning om hur matchen var. Visserligen vann Hille rättvist, men betydligt jämnare än vad siffrorna säger var det.
Vi får ta det med som var positivt (viljan, att vi gör två mål samt vissa individuella prestationer). Bäst för dagen tycker jag att innermittfältarna Tiberg och Admir var, tillsammans med Sam på topp. Själv var jag väl godkänd, det gick ganska bra på vänsterbacksplatsen (och även som högerback sista tio). Inga större misstag i alla fall och ett par fina brytningar. Men vad hjälper det...
Jag intog min plats på bänken (man är ganska van...) från start och fick se Sam ge oss en välbehövlig och tidig ledning. Inledningen var med andra ord positiv för vår del men ganska snart tog Hille över spelet. Trots några vassa chanser lyckades vi dock hålla 1-0 en bit in i halvleken och det kändes som att stormen skulle lägga sig. Men icke. I stället kom två snabba Hille-mål. 1-1 där vi agerade för tveksamt i försvaret, 2-1 på en tveksam straff som föregicks av en solklar offside (jag är partisk visserligen, men alla utom linjemannen såg den). Det kändes så fruktansvärt frustrerande och onödigt att få det emot sig och behöva gå till pausvila med 1-2-underläge. Inte direkt de marginalerna vi behöver emot oss i det tunga läge vi befinner oss i.
Precis före pausen fick jag order om att värma ordentligt i halvtid för att gå in som högerback. En position som sedermera blev vänsterback då vi ändrade om lite mer än det var tänkt i paus.
Fick en ganska tacksam start på halvleken och kände att jag kom in i matchen på ett bra sätt. Självförtroendet har successivt höjts sedan försäsongsstarten sent i höstas och tron på min egen förmåga har ökat, även hemma under sommaren.
Jag tycker också att vi inledde andra halvlek helt okej och det fanns bud på 2-2. Bland annat hade vi något friläge och ytterligare någon riktigt het chans. Men tyvärr gör vi inte de där enkla målen samtidigt som vi är för darriga defensivt.
Återigen straffade det oss. Hille gjorde 3-1 lite turligt men i anfallet efter skickade min backkollega Brännström fram en lång djupledsboll som friställe Sam som elegant lättade in 3-2 över målvakten.
Nu hade vi verkligen kontakt och hemmalaget var i gungning. Men vår kvitteringsjakt kom av sig när ett allt för tamt försvarsingripande i straffområdet av en av våra mittfältare föranledde 4-2. Typiskt att vi ska släppa in såna rena skitmål.
Ett nytt flytmål på stopptid gav också 5-2, siffror som inte riktigt talar sanning om hur matchen var. Visserligen vann Hille rättvist, men betydligt jämnare än vad siffrorna säger var det.
Vi får ta det med som var positivt (viljan, att vi gör två mål samt vissa individuella prestationer). Bäst för dagen tycker jag att innermittfältarna Tiberg och Admir var, tillsammans med Sam på topp. Själv var jag väl godkänd, det gick ganska bra på vänsterbacksplatsen (och även som högerback sista tio). Inga större misstag i alla fall och ett par fina brytningar. Men vad hjälper det...
Kommentarer
Trackback
