Zlatan är fantastisk, men inte som förebild
Simon Bank har tidigare varit en av mina absoluta favoritjournalister när det gäller sport (och då främst fotboll). En fantastiskt bra krönikör med ett suveränt språk och skarpa analyser. På senare år tycker jag dock han i allt för hög grad har jagat populistiska poänger och fokuserat för lite på själva fotbollen.
Just det populistiska stör mig extra mycket i den hyllning av Zlatan Ibrahimovic som Bank levererade under den pågående EM-turneringen. Det i den här krönikan:
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/kronikorer/bank/article23044739.ab
Just det populistiska stör mig extra mycket i den hyllning av Zlatan Ibrahimovic som Bank levererade under den pågående EM-turneringen. Det i den här krönikan:
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/kronikorer/bank/article23044739.ab
"Så är det ju, oavsett vad alla livrädda flaggvurmare med skräck för allt som är annorlunda tyckt och tycker. Han tog deras flagga, gjorde den till sin, och Sverige blev både bättre och annorlunda av det", skriver Bank och det låter ju både snyggt och bra. Men jag måste ärligt talat rejält ifrågasätta hur positiv effekt Zlatan har haft på det svenska samhället i stort.
Ska man vara gnällig går det till en början att ifrågasätta huruvida Sverige verkligen har blivit bättre sedan Zlatan slog igenom. Det är givetvis inte hans fel, men vi har exempelvis en skola som går utför både när det gäller resultat och lärarbrist. Vi har allt fler områden som blåljuspersonal inte kan åka in i utan att riskera att attackeras. Vi kämpar med en segregation som ökat på senare tid. För att ta några exempel. Så om det verkligen blivit så mycket bättre går att diskutera, men det är en helt annan diskussion och är inte relevant för min poäng i det här inlägget.
Poängen gäller Zlatan som förebild, som referenspunkt och vägvisare för många unga. Har han bidragit så mycket som positiv förebild? Tvärtom, hävdar jag.
Ja, han är en stor förebild för väldigt många unga idag. Men är det positivt? Nej, on du frågar mig. Tvärtom menar jag att många ungdomar anammat den Zlatanistiska, kaxiga attityden men samtidigt verkar ha missat att Ibra faktiskt lagt ner ett enormt jobb på att bli den spelare han blivit. Att döma av attityden hos många ungdomar idag verkar många tro att det är en kaxig attityd och en orubblig tro på sig själv som är nyckeln och att det automatiskt leder till framgång. Att kunna backa upp det där självförtroendet med någon form av kunskap och förmåga är uppenbarligen inte så viktigt.
Jag tycker det är negativt att så många idag växer upp med Ibrahimovic som förebild då de många unga verkar fokusera på fel saker (inte konstigt då både medierna och Zlatan själv är duktiga på att framhäva den kaxiga inte sällan dryga attityden som något positivt). Zlatan har arbetat enormt hårt för sin framgång, han har haft nytta av en grym vinnarskalle, sin arbetsmoral OCH sin tuffa attityd men det som många gånger förmedlas till ungdomar (av medierna men även honom själv som sagt) är att självförtroendet och en tro på sig själv är det viktigaste.
Jag tycker det är negativt att så många idag växer upp med Ibrahimovic som förebild då de många unga verkar fokusera på fel saker (inte konstigt då både medierna och Zlatan själv är duktiga på att framhäva den kaxiga inte sällan dryga attityden som något positivt). Zlatan har arbetat enormt hårt för sin framgång, han har haft nytta av en grym vinnarskalle, sin arbetsmoral OCH sin tuffa attityd men det som många gånger förmedlas till ungdomar (av medierna men även honom själv som sagt) är att självförtroendet och en tro på sig själv är det viktigaste.
Zlatan kunde dessutom ha ut utnyttjat sin position till att i högre utsträckning jobba mot rasism eller markera mot främlingsfientliga partier och liknande. Jag säger inte att det på något är hans ansvar eller skyldighet, precis som alla andra professionella fotbollsspelare är fotboll hans yrke och det ska inte krävas annat än att han sköter just själva spelet bra. Något han minst sagt gjort. Det ska inte vara något krav att engagera sig i samhällsfrågor, politiska ställningstaganden etcetera. MEN för att vara den förebild för hela Sverige som Bank verkar tycka att han är borde han gjort det. Dessutom brukar Bank själv trycka mycket på sådana saker och väva in sådana frågor i sina fotbollsrelaterade texter. Så för att vara det ideal i Banks ögon vilket han nu framhävs som borde han ha tagit ställning och gjort sitt för att påverka och bidra till en bättre samhällsutveckling. Men något sådant har Zlatan aldrig gjort på eget intiativ.
En annan intressant sak är det här med jämställdhet. En annan av Banks hjärtefrågor om man läser hans krönikor. Zlatan har aldrig någonsin varit i närheten av att bry sig alls om det utåt sett. Tvärtom. Han hånade öppet Therese Sjögran när hon fick en cykel för sina många landskamper (samtidigt som Anders Svensson fick en bil) och krävde att bara han, inte tillsammans med Kosovare Aslani och Lotta Schelin som var ursprungsplanen, skulle träffa kungen och drottningen i Paris (http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/internationell/frankrike/zlatan/article22816112.ab)
Det är väldigt märkligt Bank inte ser ut att minnas eller bry sig om det nu, vilket gör att det blir lite hyckleristämpel på hans hyllningskrönika. För även om det givetvis inte går att dra slutsatsen att hans agerande i det fallet hade att göra med att de aktuella spelarna var just kvinnor går det att konstatera att som lagkapten i herrlandslaget kunde Zlatan ha agerat som ett föredöme och svalt stoltheten, men gjorde precis tvärtom i stället.
Det är väldigt märkligt Bank inte ser ut att minnas eller bry sig om det nu, vilket gör att det blir lite hyckleristämpel på hans hyllningskrönika. För även om det givetvis inte går att dra slutsatsen att hans agerande i det fallet hade att göra med att de aktuella spelarna var just kvinnor går det att konstatera att som lagkapten i herrlandslaget kunde Zlatan ha agerat som ett föredöme och svalt stoltheten, men gjorde precis tvärtom i stället.
Zlatan har gjort mycket för svensk fotboll och på så sätt absolut satt Sverige på kartan. Han kanske också har inspirerat en del ungdomar och fått dem att inse att det går att lyckas här i livet trots tuffa förutsättningar. Gott så. Men hans attityd och image har med all säkerhet gett många vilsna ungdomar falska förhoppningar och en tro på att det räcker med kaxig attityd för att komma långt.
Dessutom har jag svårt att se den där fantastiska förebilden i en idrottsstjärna som talar om sig själv i tredje person, väldigt ofta framhäver sig själv och sin egen förträfflighet i stället för lagets samt återkommande - under hela sin karriär, även på äldre dagar då man kunde förutsätta att han borde mognat - svarat på kritik genom att vara otrevlig, dryg och hånfull offentligt och mot kritikerna. En person med sådan fantastisk idrottsbegåvning som inte nöjer sig med att visa eventuella kritiker genom briljans på planen utan verkar känna ett behov av att sätta sig på och köra över folk gång på gång vinner ingen större respekt hos mig.
Att folk sedan på fullt allvar kan hävda att de blir rörda till tårar över Zlatans senaste reklamfilm för Volvo är intressant. Han är grymt bra även på business, det ger jag honom alla dagar i veckan, men att folk kan bli personligt påverkade trots att de (förutsätter jag) förstår att det just är enbart business och bara väldigt välregisserat av reklamfilmsskaparna är lite komiskt i sig.
Zlatan kunde använt sin enorma status till att göra så oerhört mycket mer för att vara en bra förebild att man skulle kunna skriva en hel bok om det. De initiativ han tagit har handlat om att tjäna pengar, spä på imagen och marknadsföra sig själv. Inte om att bidra till ett bättre samhälle. Att högavlönade journalister på Sveriges största tidningar och tv-kanaler inte vill eller vågar (får?) se och påtala det är ett gigantiskt journalistiskt självmål.
Att han dessutom till synes tilläts fokusera lika mycket på sitt varumärke och på att bygga upp en ännu större hype kring sin fotbollsframtid som på det sportsliga under EM utan att någon av de etablerade journalisterna vågade kritisera är ytterligare ett i raden av exempel på där den så fantastiska förebilden Zlatan kunde sätta sig själv och sitt ego främst utan att statusen som orubblig kung luggades.
Zlatan är en fantastisk fotbollsspelare, har på senare år blivit en allt bättre ledargestalt på planen i såväl klubblag som svenska landslaget och är dessutom en grymt skicklig och slipad affärsman redan. Det tycker jag utan minsta tvekan. Jag tycker inte heller att man per automatik kan ha krav på kändisar, exempelvis idrottsstjärnor, att kliva fram och ta ansvar när det gäller samhällsfrågor, värderingar, samhällsutveckling etcetera. Men om man, som svenska medier har gjort i åratal, målar upp en bild av en fotbollsstjärna som en fullständigt överlägsen, fanastisk och orörbar förebild så borde också kraven på personen i fråga öka när det gäller att vara just ett föredöme. Och bedömer man utifrån krav som kan anses rimliga då tycker jag inte att Zlatan lever upp till dem.
Upprördhet
Har inte kunnat undgå Brexit trots en halv verklighetsflykt i och med två veckors semester i Kroatien. Har dock svårt att förstå den stora upprördhet som många svenskar verkar känna över att resultatet i folkomröstningen. Givetvis kan man trycka på att det är nationalism, rent av rasism, och missnöje som ligger bakom det men borde man inte i stället fokusera på att kritiskt granska EU? Hur väl fungerar EU egentligen? Varför finns det länder som vill lämna? Vad kan/måste göras bättre från EU:s sida för att samma sak inte ska ske gång på gång? Det borde vara mer intressant och relevant att diskutera i stället för att rasa över britternas beslut.
Fokusera på rätt saker och granska själva EU kritiskt i stället för att såga andra människors val. Att exempelvis inte ha kommit nära en enda vettig lösning på flyktingfrågan trots flera års pågående flyktingkris med mängder av människor på flykt från krig och terror i Syrien är något som naturligtvis ska kritiseras. Självklart är det inte en situation som man löser enkelt under en kafferast, men nog borde man som EU-medborgare kunna kräva att det skulle ha gjorts mer från EU:s sida. För att ta ett exempel.
Att mängder med resurser läggs på att gång på gång rädda ekonomin hos länder där makthavarna i sin tur gång på gång missköter den väcker säkerligen ont blod hos många också.
Att mängder med resurser läggs på att gång på gång rädda ekonomin hos länder där makthavarna i sin tur gång på gång missköter den väcker säkerligen ont blod hos många också.
Jag är inte alls nog inläst eller kunnig i frågor som dessa för att peka på exakta fel eller lösningar (då hade jag nog haft ett annat jobb idag) men jag förstår så mycket som att det finns saker att kritisera kring EU. Något som många säkert också gör, men samtidigt så verkar det vara så att en hel del svenskar per automatik börjar gorma om hur fel britterna gör utan att själva bry sig särskilt mycket om vad EU faktiskt gör.
. . . . . .
Jag har också svårt att förstå att man kan uppröras så som en del verkar göra över Zara Larssons twittrande och förstår inte heller att folk orkar dividera om det i tid och otid. Samtidigt har jag svårt att se hur det ska komma något konstruktivt ur tweets som "jag hatar killar". En del menar att det väcker en viktig debatt om de många sexualbrott tjejer utsatts för hittills i sommar och att det krävs något provocerande för att få människor att vakna. Men vad är det för målgrupp man vill nå och få att debattera/engagera sig på det sättet? Vilka människor behöver bli provocerade av en 18-åring på Twitter för att engagera sig i sådana frågor? Nej, tror helt enkelt inte att den retoriken som den ofta så omdebatterade Larsson kör med leder till något positivt tyvärr. Men provoceras jag? Nej.
Däremot upprör det mig - och garanterat en stor majoritet av alla män i det här landet - enormt att kvinnor utsätts för olika sexualbrott med jämna mellanrum just nu. Vidrigt och för jävligt, förstås.
. . . . . .
Apropå brott så kom det ut statistik på Twitter häromdagen över brotten som begicks under Bråvallafestivalen:
Var är krigsrubrikerna och de ilska ledarskribenterna?
Var är kraven på högre säkerhet och bättre arrangemang?
Var är sågningarna av den kultur som innefattar både alkohol och droger?
Var?
Självklart tycker jag inte att någon ska rasa mot musikbranschen i stort, mot konsert- eller festivalarrangörer, mot artisterna eller mot något annat som har med musik att göra. Ansvaret ligger förstås hos individen själv och delvis även hos makthavarna vars uppgift är att skapa ett tryggt, fungerande samhälle som genomsyras av bra värderingar. Men jag stör mig återgen på att ledarskribenter, krönikörer och andra diverse tyckare så lätt går igång och svingar stenhårt mot klubbar, supporterföreningar etctera när något händer (av klart lindrigare karaktär än de ovan nämnda brotten) i samband med en allsvensk match samtidigt som det är snudd på total tystnad när det år efter år sker mängder med grova brott i samband med musikevenemang som Bråvallafestivalen.
Oproportionerliga hyllningar, logiskt resultat
Ska inte säga vad var det jag sa, eller låta bitter (är tvärtom på strålande humör en kväll som denna), men jag konstaterade i paus på Twitter att Sveriges första halvlek igår hyllades alldeles för mycket. Bättre än mot Irland ja och nej visst, Italien skapade inte mycket. Men gjorde ärligt talat Sverige det? Nej.
Blev förvånad över att diverse experter stod och tryckte på att det minsann var mot ett Italien som ju spelade SÅ bra mot Belgien. Jag älskade det Italien jag såg då. Men de SPELADE inte SÅ bra om man med det menar att spela offensivt, skapa lägen, hota offensivt och blända publiken med fin fotboll. De spelade faktiskt inte mycket bättre då än mot Sverige igår. Sedan håller jag med om att de gjorde en ganska medioker första halvlek, italienarna. Offensivt. Defensivt var de återigen snudd på klockrena. Sverige skapade ju i princip noll. Så Italien var nog inte alls så missnöjda som flera experter och studiopersoner i svensk tv hävdade.
Att italienarna slarvade en del med boll vilket i kombination med ett för dagen klart bättre, mer aggressivt svenskt mittfält med Albin Ekdahl i spetsen ledde till rätt många bollvinster för svensk del är en sak. Men särskilt mycket mer ledde det inte till, mer än att Italien inte heller lyckades oroa speciellt mycket framåt.
Dock fick de matchen precis dit de ville. En poäng hade varit helt okej för italienarna och när de hade väntat ut svenskarna i 45 minuter klev de fram efter paus, tog över och vann till slut helt logiskt. Efter paus var Italien i mina ögon klart bättre. Många verkar mena att Sverige gjorde en bra match och var förtjänt av en poäng, men skapar man nästintill ingenting framåt är det svårt att vinna matcher och att nå bra resultat naturligt nog. Sverige har i ärlighetens namn knappt skapat någonting på 180 minuters fotboll i den här EM-turneringen.
Jag är som tidigare varit inne på inte särskilt taggad inför Sveriges matcher i år men gläds förstås inte heller på något skadeglatt vis när det går dåligt. Däremot känner jag mig inte lika partisk som många så kallade experter och andra tyckare säkerligen är. Något som garanterat bidrar till att jag inte alls imponerades av Sverige på samma sätt som en hel del andra verkar ha gjort, åtminstone i första halvlek, igår.
Jag är som tidigare varit inne på inte särskilt taggad inför Sveriges matcher i år men gläds förstås inte heller på något skadeglatt vis när det går dåligt. Däremot känner jag mig inte lika partisk som många så kallade experter och andra tyckare säkerligen är. Något som garanterat bidrar till att jag inte alls imponerades av Sverige på samma sätt som en hel del andra verkar ha gjort, åtminstone i första halvlek, igår.
I stället konstaterar jag att Italien, ett lag som jag förälskade mig helt i under matchen mot Belgien, tog en ny välförtjänt seger efter ännu en snudd på taktiskt perfekt genomförd match. Det här italienska landslaget kommer inte dominera några matcher, man kommer inte spela ut några andra lag. Däremot kommer vi säkerligen få se fler såna här insatser, matcher där laget försvarar sig utmärkt för att sedan straffa motståndarna förr eller senare. Det är inte alltid vackert men effektivt och en typ av fotboll som jag älskar.
Hoppas Italien går långt, gärna hela vägen. Forza Italia! :)
Inse statusen i att vara allmänbildad
Nu ska jag gnälla igen! Mycket gnäll nu, trots att jag egentigen är riktigt nöjd med tillvaron. Njuter av tid med familjen, ser fram emot sommarlov och semester med Kroatienresa samt 30-årsfirande i Småland. Därefter väntar en härlig pappaledig höst. Så det finns väldigt mycket positivt att glädjas åt.
Dock ska det gnällas igen, som sagt. Och återigen är det skolan som står i fokus. Den här gången i form av ungdomars inställning till den idag. Nu ska jag absolut inte dra alla över en kam, tvärtom har faktiskt majoriteten av eleverna som jag har träffat haft bra attityd och inställning. Men jag stör mig på ett nytt fenomen, nämligen det här att det verkar ha blivit en trend att på sociala medier skylta med att man skiter i skolan och att man inte orkar bry sig för att sedan hyllas för det. Ser ofta inlägg, främst på Twitter, där skolungdomar skriver något i stil med "man bryr sig ju inte om skolan, orka" var på det delas mängder med gånger och får massa tillrop.
Vad har jag missat här? Har jag bara blivit gammal och bitter eller är det så att det faktiskt är lite märkligt det här? Är det eftersträvansvärt att vara lite lagom lat, slö och korkad idag? Eller vad är målet hos den enskilde individen om det är så rätt i tiden att öppet visa negativ attityd till skolan? Nej, allt i skolan är varken intressant eller roligt men slutprodukten av att vara där och bry sig om det som ska göras blir bra. Du blir allmänbildad, blir klart smartare än om om du struntar helt i skolan skaffar dig dessutom en vettig utbildning att stå på senare i livet.
Vad har jag missat här? Har jag bara blivit gammal och bitter eller är det så att det faktiskt är lite märkligt det här? Är det eftersträvansvärt att vara lite lagom lat, slö och korkad idag? Eller vad är målet hos den enskilde individen om det är så rätt i tiden att öppet visa negativ attityd till skolan? Nej, allt i skolan är varken intressant eller roligt men slutprodukten av att vara där och bry sig om det som ska göras blir bra. Du blir allmänbildad, blir klart smartare än om om du struntar helt i skolan skaffar dig dessutom en vettig utbildning att stå på senare i livet.
Som jag skrev på Twitter för några dagar sedan:
Så kom igen, inse att det är status att vara allmänbildad och smart. Inte tvärtom. Kämpa lite nu!
Värdefull familjetid, Kroatien och EM
För en vecka sedan fyllde vår lilla Alva ett år. Helt sanslöst vad tiden går egentligen
(en klyscha, jag vet, men alltid användbar känns det som). I ett år har vår lilla sötunge förgyllt vår vardag tillsammans med sin härliga storebror Theo. Att se de två växa upp sida vid sida och för varje dag som går få mer nytta och glädje av varandra är snudd på obegripligt stort. Jag ska inte ens försöka beskriva det med ord här, det krävs mycket mer än så. Som bilden i ett tidigare inlägg här där båda våra underbara barn sitter intill varandra, den sa verkligen mer än tusen ord nedprintade av en hobbybloggare som mig.
I söndags var det dags att fira vår ettåring och glädjande nog vara mina föräldrar på besök här uppe samtidigt. Det är alltid roligt att se våra barn tillsammans med sina far- och morföräldrar förstås, men just den här gången kändes det extra bra. Barnen var jättenöjda och såväl farmor som farfar passade på att utnyttja tiden med sina små barnbarn. Roligt att se mina föräldrar ta initiativ och hitta på roliga saker med Alva och Theo. Det värmer förstås.
Alva blev rejält firad och även om hon säkerligen inte själv förstod varför så var födelsedagsbarnet riktigt nöjt kalaset igenom. Hon gillar när det är mycket folk runt omkring henne och när det händer saker. Det är en tjej som åtminstone än så länge är väldigt framåt som vi har fått, helt klart.
I övrigt var det några lugna dagar med mamma och pappa uppe hos oss. Förberedelser för kalaset, fotbolls-EM, utedagar och lite vardagsfix. Inget speciellt. Men skönt det i sig, att bara kunna vara hemma och ta det lugnt.
Nu går det snabbt tills vi återser farmor och farfar igen. Den gången nere i Småland. Det blir 30-årskalas för mig där nere i slutet av juli och förutom att det blir kul att komma hem på nytt så känns det riktigt roligt att svärmor Anna med sin Peter och Karins brorsa Jonas med sin flickvän Erika följer med ner. En bonus!
Närmast väntar dock några veckor lite längre söderut för mig, Karin och barnen. På söndag flyger vi till Kroatien för ett antal sköna, varma dagar utanför Dubrovnik. Det har länge varit ett resmål högt upp på listan över europeiska länder och platser. Ser fram emot en rad sköna dagar.
Det blir dessutom en kul grej att vara i ett annat fotbollsland under EM. Jag måste erkänna att jag har svårt att tagga till riktigt inför Sveriges matcher, det är inte alls samma som när favoritlagen MFF och NIK spelar (eller Milan för den delen). Jag brukar inte känna så, utan brukar vara laddad när blågult är i gång också. Men nu känns EM som turnering roligare än väntat samtidigt som Sveriges matcher i mina ögon inte är så intressanta som de borde vara om den där rätta känslan hade infunnit sig. Med det sagt kan jag konstatera att det därför inte känns överdrivet illa att eventuellt missa sista gruppspelsmatchen när vi är iväg. Tvärtom blir det roligt att komma till ett annat fotbollstokigt land med ett landslag som dessutom har potential att gå riktigt långt i det här mästerskapet. Kroatien har en av de mest intressanta trupperna på pappret tycker jag, inte minst mittfältet imponerar stort namn för namn, och kan mycket väl slåss om medaljerna i slutändan. Blir kul att se hur EM och Kroatiens öde där avspeglas på Balkan.
Mediernas förkastliga vinkling
Man blir ganska trött på mediernas vinkling och rapportering när det gäller vissa saker. Jag har varit inne på det tidigare och kan inte hålla mig i från att såga igen. Som ofta tidigare handlar det om hur medierna väljer att vinkla saker när det händer tråkigheter inom fotbollen (i form av bråk på läktarna eller i samband med matcher) kontra liknande problem i andra sammanhang. Varenda gång det väl händer något som kan anses allvarligt - allt från bråk på stan till bengaler på läktarna - i samband med allsvensk fotboll blir det ett jäkla liv i medierna och som ni vet är jag oerhört trött på att diverse tyckare då ska göra sin röst hörd. Tyckare, i form av ledarkskribenter och krönikörer, som egentligen inte kan något om fotboll och kulturen runt den eller ens är intresserade överhuvudtaget.
Det här är inget nytt, så jag ska inte tjata om det mer. Men däremot är det läge att lyfta frågan om varför medierna inte på samma sätt slår upp andra negativa händelser i samband med andra folkfester (som allsvensk fotboll i högsta grad är).
Ett högaktuellt exempel är Summerburst. Jag kan redan här säga att jag absolut inte är negativ till Summerburst i sig, tvärtom verkar det ju vara en grym musikfest för mängder med människor och jag skulle gärna dra dit något år själv också. Men mediernas gestalning av evenemanget är pinsam när man ställer den i kontrast till hur incidenter i samband med fotbollsmatcher ofta framställs.
Cirka 20 000 besökare första dagen, ett 30-tal anhållna för fylla och liknande, ett par misshandelsfall, många fall av narkotikabrott och framför allt en våldtäkt. På ett musikevent dit folk vad jag kan gissa går för att festa, dansa och ha kul. Inte för att trycka i sig droger, slåss och våldta. Då borde väl såna incidenter verkligen resultera i rena krigsrubriker? Återigen: inte minst om man jämför med hur det låter när det sker liknande saker på och utanför fotbollsarenorna.
Ett högaktuellt exempel är Summerburst. Jag kan redan här säga att jag absolut inte är negativ till Summerburst i sig, tvärtom verkar det ju vara en grym musikfest för mängder med människor och jag skulle gärna dra dit något år själv också. Men mediernas gestalning av evenemanget är pinsam när man ställer den i kontrast till hur incidenter i samband med fotbollsmatcher ofta framställs.
Cirka 20 000 besökare första dagen, ett 30-tal anhållna för fylla och liknande, ett par misshandelsfall, många fall av narkotikabrott och framför allt en våldtäkt. På ett musikevent dit folk vad jag kan gissa går för att festa, dansa och ha kul. Inte för att trycka i sig droger, slåss och våldta. Då borde väl såna incidenter verkligen resultera i rena krigsrubriker? Återigen: inte minst om man jämför med hur det låter när det sker liknande saker på och utanför fotbollsarenorna.
Skulle det vara så mycket fylla, narkotika och grovt våld i samband med en allsvensk match hade medierna kokat över. Då hade ledarskribenter och debattörer på fullt allvar argumenterat för att lägga ner Allsvenskan helt. Det hade helt enkelt blivit ett enormt liv i såväl tidningar som tv och radio. Fotbollen hade svartmålats, klubbarna hade fått ta på sig ansvaret och folk hade rasat.
Några liknande reaktioner såg jag dock inte nu. I stället beskrevs Summersbursts första dag som lugn. Lugn? Seriöst, när en flicka våldtas och folk uppenbarligen tycker det är helt i sin ordning att ta droger och dricka för mycket.
Det är rätt sjukt egentligen. Varför ska musikkulturen vara skyddad? Varför är det mer accepterat att ta droger och vara redlöst packad om du är på festival eller konsert än om du är på en allsvensk fotbollsarena? Självklart finns det folk som dricker sig rejält fulla på fotbollsmatcher också och som vi alla vet finns det också ett inslag av våld, åtminstone utanför arenorna, ibland. Det är för jävligt, helt klart. Och jag vill inte på något sätt att det ska passera obemärkt utan kritik. Men däremot är det väldigt märkligt att andra former av kultur, som musiken, inte alls kritiseras och granskas lite hårt när det kommer till våld, fylla, droger etcetera som exempelvis fotbollen gör.
Som sagt, varför är det mer accepterat att gå på festival, dricka sig dyngrak, använda droger och bete sig allmänt illa än att göra samma sak på ett idrottsevenamng? När det i båda fallen borde fördömas stenhårt och kritiseras offentligt i medierna.
Tacksamhet och dags att stämpla ut
Jag ska inte kritisera skolan eller eleverna i den för mycket, det finns väldigt många ambitiösa, positiva och duktiga elever som gör varje arbetsdag meningsfull. Mycket är positivt och bra i dagens skola, samtidigt som mycket måste förbättras. Hursomhelst är det här en klok ledare i mina ögon:
Det finns inget motsägelsefullt eller något motsatsförhållande mellan kreativt, lekfullt lärande och att skaffa sig en viktig och allmänbildande kunskapsgrund att stå på. Det är väl alldeles utmärkt om man kan skapa en rolig, kreativ lärandemiljö där eleverna lär sig om allt från stormaktstiden till multiplikationstabellen. Men det kreativa, lekfulla får inte ersätta själva kunskaperna. Det får inte bara bli fokus på att det ska vara roligt, kreativt och nyskapande. Hårt jobb, en bra attityd oavsett vilken typ av uppgift som man står inför och en förståelse för att kunskapen man skaffar sig faktiskt är nyttig är nycklar precis som att det är viktigt att jag som lärare förstås så långt det bara går lägger upp undervisningen på ett sätt som eleverna trivs med.
Det går dock inte att göra all undervisning kreativ, rolig och lättsam och ibland kan jag känna att debattörer (inte sällan utanför skolans värld) lägger för stort fokus på hur skolan ska göras rolig och då glömmer själva kunskapsbiten. Skolan ska i första hand utbilda, inte underhålla. Om de två sedan går hand i hand är det lysande men det får inte bli så att det sistnämnda sätts före utbildandet.
Dessutom måste man ju få lära sig att allt inte alltid är roligt. Det kan låta gnälligt och tråkigt, men så är det ju. Vi i skolan ska forma eleverna för ett liv utanför skolans väggar och då måste de också kunna bita ihop, jobba och slita även de gånger det inte är jätteroligt och känns jobbigt. Så funkar det i verkligheten där ute i samhället och då måste det även fungera i skolan.
. . . . . . . . .
Det finns dagar då läraryrket är riktigt kämpigt och det finns stunder då jag drömmer mig bort till en journalistkarriär eller någon annan sysselsättning där jag får mer ut av min skrivarförmåga. Men på det stora hela ger läraryrket mig väldigt mycket. Dagligen får jag uppskattning för det jobb jag lägger ner i form av framsteg som eleverna gör, beröm som jag får, elever som visar att de litar på mig och så vidare. Men allra tydligast blir nog uppskattningen i samband med avslutningar:
Jag har mött många trevliga, roliga elever och verkligen utvecklats som lärare under den senaste terminen. Många stunder har varit positiva, en del lite tuffare men jag kan med gott samvete säga att jag rakt igenom har gjort mitt bästa och att det har varit en nyttig termin för egen del.
Nu återstår tre arbetsdagar för mig innan sommarlovet.
Ja, tre ynka arbetsdagar kvar på hela året då jag stämplar ut för lov och därefter går på pappaledighet.
Gott är det!
Fler rader om skolan
Intressanta inlägg om skolan. Jag håller med om en hel del, jag oroas också över utvecklingen i skolan idag. Men samtidigt kan jag inte se det som ett problem att elever på högskolan inte känner till filosofer som Aristoteles eller Kant närmare. Det är givetvis nyttigt med allmänbildning och att känna till vår historia och betydelsefulla personer i den, men samtidigt måste man ju kunna titta på vad dagens samhälle kräver för kunskap. Vilka förmågor krävs och är eftersträvandsvärda idag? Vilken kunskap behövs för att man ska fungera bra i dagens samhälle och bli attraktiv på arbetsmarknaden? Att de inte känner till Kant eller Aristoteles kanske inte är så allvarligt ändå.
Dock ska eleverna självklart få med sig mängder med fakta om vår historia. Det är i mina ögon väldigt viktigt för att kunna förstå vår värld idag och för att kunna se mönster, förstå samhällsutvecklingen etcetera. Men jag tror mycket på att lyfta fram konkreta exempel ur händelser, tidsepoker och så vidare som går att koppla till den värld och det samhälle som vi lever i nu.
Samtidigt håller jag helt med om det här:
"Allvarligast är dock att en allt större grupp studenter har en bristande förmåga att angripa en text. De har påtagliga problem att sålla bland information, och att värdera vad som är mer eller mindre relevant, vilken källa som är mer eller mindre trovärdig" (Studentflak fyllt av okunskap).
Läsförståelse anser jag är A och O och jag ser själv dagligen prov på hur svag den är hos många elever. Många elever förstår inte vad de läser eller saknar förmåga att läsa mellan raderna, att hitta ett svar som inte står ordagrant. Dessutom har många svårt att välja ut vettiga källor och bedöma trovärdigheten hos en källa.
Tänk vilket enormt överflöd av information som vi överöves med varje dag. Att då ha svårt för att sålla, värdera och hantera information sätter elever i problem inte bara i skolsituationer utan även i vardagen. Det samtidigt som problemet förstås kommer att bli ännu större ju äldre de blir. Så där har vi verkligen ett förbättringsområde som är akut och som det måste jobbas stenhårt med. Det finns inga genvägar, är du svag när det gäller läsförståelse finns det inget annat att göra än att träna, nöta och envetet jobba på.
Theo och Alva <3
Ibland säger en bild mer än tusen ord.
Så oerhört mycket kärlek, värme, stolthet, glädje och lycka i en och samma bild.
Älskade ungar!
Jag är en så oerhört stolt pappa till de här två och det går inte
med ord att beskriva hur stort det är att få vara det.
Jag är en så oerhört stolt pappa till de här två och det går inte
med ord att beskriva hur stort det är att få vara det.
Ordning och oordning på samma gång
Ordningen är återställd! Låt det se ut så här, i alla fall i toppen, även efter 30 omgångar:
Trots att MFF gick upp i serieledning i måndags var inte allt frid och fröjd på Stadion. Delar av klacken protesterade inför avspark mot de avstängningar som drabbat egna supportrar efter att polisen gjort ett tillslag för några veckor sedan mot personer som ska ha varit inblandade i bråk i samband med träningsmatchen mot Bröndby i våras. Flera MFF:are stängdes efter det av från hemmamatcherna.
Nu protesterades det mot polisens prioriteringar med banderoller ("olösta mord är inte aktuella, i Malmö är supportrar kriminella") och med att en person iförd polisväst och grismask tände en bengal som hån mot polisen. Fyndigt tyckte en del, löjligt tycker jag. Jjag har ingen aning om vad personerna som fått tillträdesförbud har gjort, men slåss man i MFF:s namn (vilket man kan gissa att personerna har gjort) har man inte på Stadion att göra. Sen kan man diskutera polisens prioriteringar i all evighet, men det är en annan fråga.
Nu protesterades det mot polisens prioriteringar med banderoller ("olösta mord är inte aktuella, i Malmö är supportrar kriminella") och med att en person iförd polisväst och grismask tände en bengal som hån mot polisen. Fyndigt tyckte en del, löjligt tycker jag. Jjag har ingen aning om vad personerna som fått tillträdesförbud har gjort, men slåss man i MFF:s namn (vilket man kan gissa att personerna har gjort) har man inte på Stadion att göra. Sen kan man diskutera polisens prioriteringar i all evighet, men det är en annan fråga.
Jag saknar över lag egenansvar i samhället. Klart olika myndigheter, polis, skola etcetera gör fel ibland. Men det egna ansvaret? Finns inte det längre?
Dåliga betyg är skolans fel, stenkastning mot blåljuspersonal är hela samhällets fel, folk som begår brott oc åker dit skyller på polisen. Jag kan fortsätta i evighet. Vart tog det egna ansvaret vägen?
Det är klart att man kan gnälla över att polisen lägger resurser på att ta fast bengalbrännare när andra klart grövre brott förblir olösta, men har jag stått för en handling som enligt samhällets lagar och regler anses fel är det knappast polisens fel om de gör sitt jobb och ser till så att jag åker dit.
Det är klart att man kan gnälla över att polisen lägger resurser på att ta fast bengalbrännare när andra klart grövre brott förblir olösta, men har jag stått för en handling som enligt samhällets lagar och regler anses fel är det knappast polisens fel om de gör sitt jobb och ser till så att jag åker dit.
Jag köper inte själva huvudbudskapet i måndagens läktarprotest, att fotbollssupportrar ses som kriminella medan riktiga brottslingar går fria. Det går att diskutera vad som ska anses brottsligt i samband med en fotbollsmatch, exempelvis om användade av pyroteknik ska vara lagligt eller inte. Men så länge du sköter dig utifrån de lagar som faktiskt gäller nu blir det heller inga problem. Och jag är av uppfattningen att så länge något du gör kan skada MFF så ska du som riktig MFF:are inte göra det. Får MFF böta för att jag tänder en bengal så ska jag låta bli, exempelvis.
Det är inte sunt med någon form av civil olydnad. Samhället bygger på lagar och regler och oavsett vad man tycker om dem är det nog klokast att följa dem. Annars raserar vi den stabila grund som det är tryggt och bra att stå på.
Men nu ska jag inte moralpredika mer, riskerar väl att låta gnällig och bitter. Tvärtom är jag nöjd! Nöjd över att MFF är tillbaka där de hör hemma, över att man lockade över 16 000 till mötet med Falkenberg och att stämningen ska ha varit kanon trots missnöjda miner inledningsvis, över att sommarlovet snart är här och att det då vankas både fotbolls-EM och Kroatienresa, nöjd över... Ja, det finns mycket mer att vara nöjd över men vi sparar det till ett annat inlägg :)
Svårlöst men livsviktigt
Det här reportaget är väldigt intressant och det känns som att det är viktigt att sånt här också kommer upp till ytan. Det negativa som kan ske är att det spär på främlingsfientliga åsikter och ökar motsättningar mellan människor, men samtidigt får sådana här saker inte tystas ner. Tvärtom! Det är viktigt att man kan se olika delar av rasism och hat mot människor på grund av deras bakgrund.
Det blir en väldigt farlig utveckling för alla i samhället om de här parallellsamhällena växer, om de tillåts i det tysta. Då är risken stor att vi kommer ha stora områden där barn och ungdomar fostras av "de egna" att hata människor med annan bakgrund, hata polisen etcetera. Och det förstår alla vart det kommer leda på sikt: till våld, konflikter, hat. Så det gäller verkligen att hela samhället gör gemensam sak och sätter ner foten samtidigt som man jobbar på konstruktiva lösningar.
Vi ser ett samhälle idag där attackerna mot polis, ambulanspersonal och brandmän ökar lavinartat. Sjukt nog. Hur kan man attackera människor som viger sina liv åt att hjälpa mig, dig, oss - alla oavsett bakgrund? Det är helt sinnesjukt. Men det är trots allt tragiskt nog verklighet och det sker främst i områden där risken är stor att det växer fram parallella samhällen där svensk lag inte gäller, där respekten för polis och andra myndighetspersoner är noll och känslan av uppgivenhet och hat tar över.
http://www.expressen.se/nyheter/attacker-mot-blaljus-personal-okar-i-landet/
Det är oerhört viktigt att man vågar prata om de här problemen och att politikerna vågar ta tag i dem. Om "fel" människor får bli de enda vuxna förebilderna som finns för barn och ungdomar som växer upp i områden där den här problematiken är som störst kommer det få katastrofala följder. Främst för människorna själva, men även för samhället i stort.
Viktigast av allt är nog dock att avskärma barn och ungdomar från de här vägarna, att skapa en meningsfull vardag för unga människor i de här områdena idag och få dem att känna att det inte ens är ett alternativ att ta rygg på människor i deras närhet som har vänt samhället ryggen och nu bara står på den mörka sidan.
För att kunna göra det tror jag att det är viktigt att lyfta fram de problem som finns och att alla i samhället i övrigt oerhört tydligt visar vad som är acceptabelt och vad som inte är det.
Vad är då lösningen på det här? Förmodligen en balansgång mellan krav och stöttning. Jag personligen kan bli förbannad när folk ibland får det att låta som att allt är samhällets fel, att människorna som begår de här handlingarna är svikna av politikerna, att de inte har några möjligheter. De möjligheterna som du ges när du växer upp i Sverige är tvärtom enorma. Sedan förstår jag att alla inte har samma förutsättningar, att det är tufft för många, men du får ändå många chanser i det här samhället. Något som jag också tror måste göras väldigt tydligt för människor som väljer att ta den här vägen, som kastar sten på blåljuspersonal och bara hatar. Det måste vara tydliga krav. Samtidigt är det självklart att man någonstans måste kunna stötta och försöka vägleda på ett konstruktivt, inspirerande sätt. Frågan är bara hur.
Viktigast av allt är nog dock att avskärma barn och ungdomar från de här vägarna, att skapa en meningsfull vardag för unga människor i de här områdena idag och få dem att känna att det inte ens är ett alternativ att ta rygg på människor i deras närhet som har vänt samhället ryggen och nu bara står på den mörka sidan.
För att kunna göra det tror jag att det är viktigt att lyfta fram de problem som finns och att alla i samhället i övrigt oerhört tydligt visar vad som är acceptabelt och vad som inte är det.
Klok röst i debatten, spellistor och filmtips
Det har återigen varit en del snack om våld och problem i samband med fotboll sedan det tändes bengaler och inte minst kastades knallskott under cupfinalen i Malmö. Som oftast kommer, som jag varit inne på och kritiserat hårt i bloggen, en hel del mindre genomtänkta inlägg och kommentarer i debatten som alltid följer när det har varit någon form av läktarproblematik.
När nu Sportbladet och Inzio gjorde en undersökning direkt efter den avbrutna matchen i Göteborg och nämnda cupfinal svarade fler än tidigare tydligen att de känner sig otrygga när det gäller att gå på fotboll. Givetvis tråkigt, så ska det aldrig behöva vara. Men å andra sidan verkade många av de tillfrågade inte ens vara intresserade av att faktiskt gå på fotboll. Med bifogade kommentarer som "spela utan publik", "låt bara kvinnor och barn gå på matcherna så får alla män se dem hemma på tv" och "spela fotbollen i obygden i stället" så kändes inte undersökningen helt seriös eller pålitlig.
När nu Sportbladet och Inzio gjorde en undersökning direkt efter den avbrutna matchen i Göteborg och nämnda cupfinal svarade fler än tidigare tydligen att de känner sig otrygga när det gäller att gå på fotboll. Givetvis tråkigt, så ska det aldrig behöva vara. Men å andra sidan verkade många av de tillfrågade inte ens vara intresserade av att faktiskt gå på fotboll. Med bifogade kommentarer som "spela utan publik", "låt bara kvinnor och barn gå på matcherna så får alla män se dem hemma på tv" och "spela fotbollen i obygden i stället" så kändes inte undersökningen helt seriös eller pålitlig.
Hursomhelst, en röst i debatten som gjorde sig hörd och var oerhört klok var den här:
Jag har inte hört något om skribenten, Hans Fridlund, tidigare men han verkar ha oerhört sansade och kloka åsikter. Inte minst vill jag lyfta fram de här formuleringarna:
"Men för att finna hållbara lösningar på de utmaningar fotbollen står inför måste vi klara av att skilja på klacken som helhet och dess beståndsdelar"
"Det är olyckligt att Fundberg drar alla individer över en kam och gör gällande att männen i klacken, likt obstinata barnungar, inte fogar sig i gällande sociala normer. Det är så klart en grovt vinklad framställning. Den absoluta lejonparten av ståplatsbesökarna hejar fram sitt lag i med- och motgång"
"Men för att finna hållbara lösningar på de utmaningar fotbollen står inför måste vi klara av att skilja på klacken som helhet och dess beståndsdelar"
"Det är olyckligt att Fundberg drar alla individer över en kam och gör gällande att männen i klacken, likt obstinata barnungar, inte fogar sig i gällande sociala normer. Det är så klart en grovt vinklad framställning. Den absoluta lejonparten av ståplatsbesökarna hejar fram sitt lag i med- och motgång"
Sammanfattningsvis: Klacken är inte en heterogen grupp, alla kan inte ställas till svars för få individeras beklagliga agerande och dåliga beteende de gånger det uppstår problem. Tyvärr buntar många ihop alla ståplatssupportrar till en problemgrupp när det väl har hänt något, som knallskottskastandet på Ullevi. Då fastnar vi också i samma gamla icke-konstruktiva diskussion där fotbollen ses som boven, när det precis som Robert Laul skrev i en krönika nyligen är fotbollen i sig som är utsatt för attack (av folk som beter sig som idioter och på så sätt bara förstör).
Det här är också intressant: "Allsvenskan mår ur ett publikperspektiv oerhört bra. Publiksnittet ökar från år till år." Precis så är det, allt fler går på allsvensk fotboll och är det något svensk fotboll har hyllats för utifrån har det varit för stämningen och publiken på de inhemska matcherna.
. . . . . . . . .
Med hjälp en bra playlist i Iphonen och en riktigt inspirerande mördarbacke i en grusgrop här i Hille har jag kommit igång med träningen rätt skapligt. Några tunga löprundor per vecka och ett införskaffat Friskis-kort, som dock använts för sällan än så länge, gör att det finns hopp för formen även hos mig.
. . . . . . . . .
Bra filmer har vi sett en del på sistone. Först Spotlight som verkligen fångade mig. Jag har ju länge varit intresserad av journalistik. Den här filmen handlar om hur en tidningsredaktion i Boston avslöjade ett väldigt stort antal katolska prästers sexuella förgripanden på barn, inte bara i USA utan även i flera andra länder. Att den var verklighetsbaserad höjde själva intressegraden och spänningsmomentet i den. I sig ingen fantastisk film men historien bakom gjorde den oerhört sevärd i mina ögon.
Därefter har vi också sett The Revenant. Leonardo Di Caprio var lysande i huvudrollen och att filmen fick en Oscar för bästa foto var lätt att förstå när man såg de fantastiska miljöerna i Nordamerika som handlingen utspelade sig i.
Spotlight kunde vi ha sett hemma, ingen typisk biofilm även om det alltid är kul att gå på bio, men The Revenant var en film som man bara måste se på bio om man ska se den. Grym upplevelse!
Utöver de här två har vi även passat på att se En man som heter Ove. Både bättre och av annorlunda karaktär än jag hade förväntat mig faktiskt. Förväntingarna var höga men att filmen var klart allvarligare och djupare än vad jag hade trott gjorde den också ännu bättre än man vågat hoppas. Lassgård mycket bra, som så ofta.
. . . . . . . . .
Till sist, Sveriges EM-låt. Herrrrrrrrregud, för att citera Björn Ranelid. Och då var mitt "herregud" inte i positiv bemärkelse.
Majdagar att vara nöjda över
Så kom den ändå, försommaren. Och med den en rad riktigt sköna majdagar här uppe i Gävle. Bara att ta vara på det, njuta och vara nöjd. Bortsett från Kristi himmelsfärdshelgen, eller själva torsdagen där, som var den värsta fotbollsdagen jag upplevt på länge.
Cupfinalförlusten mot Häcken, den värsta fotbollsförlust jag har upplevt sedan Milan tappade 3-0 och fick stryk på straffar mot Liverpool i Champions League-finalen 2005, som dessutom följdes av en oerhört jobbig derbyförlust gjorde veckan i sig till värdelös fotbollsmässigt. Tur då att det fanns en hel del positivt under långhelgen som vägde upp.
Cupfinalförlusten mot Häcken, den värsta fotbollsförlust jag har upplevt sedan Milan tappade 3-0 och fick stryk på straffar mot Liverpool i Champions League-finalen 2005, som dessutom följdes av en oerhört jobbig derbyförlust gjorde veckan i sig till värdelös fotbollsmässigt. Tur då att det fanns en hel del positivt under långhelgen som vägde upp.
Strålande försommarväder, mycket tid med familjen, små utflykter och lunch hos svärmor. Det gick inte att klaga på något annat än fotbollen faktiskt. Tvärtom, det här var majdagar som verkligen var värda att ta vara på.
Världens finaste bebis :)
Testar vårens keps- och hattmode...
Kvalitetstid med min älskade son.
Theo ser dock mindre intresserad ut än vad jag gör av boken om traktorn :)
Theo ser dock mindre intresserad ut än vad jag gör av boken om traktorn :)
Stolt farmor med sitt första barnbarn.
Härlig försommardag på Engeltofta.
Nöjd tjej tränar på att gå med mormor.
Picknick vid Forsbybadet.
Alva stoppar allt i munnen, äter på allting :)
En nostalgitripp under påsken
Bättre sent än aldrig, eller vad man ska säga, kommer här ett påskinlägg. Det är på sin plats då påsken bjöd på en riktig nostalgitripp i form av Smålandsbesök där jag fick vara en stolt pappa då min lille son gick i min gamla fotspår där hemma på gården. Så kul att se honom köra runt med min gamla leksakstraktor i trädgården och titta fascinerat på farfars stora traktor på logen.
Som alltid när vi är hemma hos mamma och pappa blev det några lugna dagar med mycket fokus på barnen och lite gamla sköna minnen som exempelvis ett besök på gamla kära Ljungvallen.
Om möjligt ännu stoltare och gladare över att få komma hem till barndomshemmet igen är jag nu när jag är tvåbarnspappa. Alva kommer säkerligen också att älska att tulta runt i den stora trädgården och nyfiket se sig om. Än så länge är hon nöjd med att få massa uppmärksamhet från farmor och farfar och hasa runt på golvet i mitt tidigare pojkrum.
Karin och jag tog också en tur in till Kalmar där vi träffade Emma, en av de barndomsvänner som står mig allra närmast och som jag har känt längst. Det var längesen vi sågs och det var oerhört kul att träffas igen. Hon och Karin har heller aldrig haft möjlighet att prata lite mer med varandra men klickade och det blev en väldigt lyckad eftermiddag. Värdefullt att ha kvar några riktigt bra vänner där hemma också.
Våren visade sig turligt nog också under de här dagarna så det blev promenader, lek i trädgården och lite fotboll fru och man emellan. Karin är inte född fotbollsspelare, men hon är en ettrig rackare när hon väl spelar. Småful, aggressiv mittfältare skulle jag nog säga :)
Klippkort, fel vänsterback och andra EM-tankar
Så var Sveriges EM-trupp presenterad. Inga skrällar direkt, väntad trupp över lag och inte så värst mycket att orda om. Dock finns det några saker som jag ändå bara måste gnälla på, även om jag var helt på det klara med att Erik Hamrén skulle göra de val som han gjorde.
Twittrade ut några tankar direkt efter att truppen hade offentliggjorts:
Som MFF:are gläds jag oerhört åt att Pontus Jansson är uttagen. Han har gjort det bra i Serie A i Torino och är en framtidsman som mittback. Gott så!
Däremot skulle inte Erkan Zengin ha en chans att ta en plats med tanke på att han varken presterar i blågult eller i Turkiet. Det är helt obegripligt att man kan prestera så dåligt gång på gång på gång i landslaget och dessutom långt ifrån vara en dominerande spelare i sitt klubblag och ändå bli uttagen i landslagstruppen hela tiden. Noll logik i det. Men å andra sidan har Hamrén gjort märkliga val ett x antal gånger och någonstans blir det väl logiskt att han återigen tar ut Zengin och då följer den inslagna vägen.
Att Oscar Wendt däremot ställs åt sidan är bara löjligt. Hamrén menar att han tar ut de spelare som han anser är bäst, men inte ens han kan väl ha missat att Wendt varit riktigt bra i en av världens bästa ligor senaste säsongerna och numera rankas som en av Bundesligas bästa ytterbackar? Martin Olsson är inte ens i närheten. Galet!
I övrigt inte så mycket att anmärka på. Sebastian Larsson kunde visserligen petats till förmån för exempelvis Sam Larsson men var nog rätt given. MFF-Lewicki har gjort det riktigt bra i landslaget och satt nog också säkert trots en faktiskt ganska tam vår i MFF. Han gör det inte dåligt på något sätt hos oss, men han dominerar inte heller på det sätt man egentligen ska kunna kräva av en allsvensk spelare som ska tas ut i landslaget. Men å andra sidan har Lewicki stått för bra insatser för Sverige tidigare och spelet i landslaget, där det mer handlar om att försvara och ligga rätt som defensiv mittfältare jämfört med MFF:s spel som kräver mer kreativitet och offensiv delaktighet, verkar passa Lewicki bättre. Däremot hade enbart hans vår i allsvenskan aldrig räckt för att ta en plats.
Hursomhelst kul med ett EM som närmar sig. Egentligen är allsvenskan, MFF och även till viss del Milan och internationell fotboll mer intressant än landslaget men nu när det kommer närmare börjar jag faktiskt få lite EM-feeling också. Alltid kul med stora mästerskap när de väl drar igång.
Ytterligare några vilsna, okunniga resonemang
Så dök nästa märkliga ledare om hur vi ska få bukt med våldet kring fotbollsmatcher upp. Som så många gånger förr från en skribent som i mitt tycke har många märkliga åsikter och dålig verklighetsförankring i sina resonemang:
http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/dags-att-sluta-dalta-med-elitfotbollen/
http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/dags-att-sluta-dalta-med-elitfotbollen/
Först och främst: Det är åt helvete att folk inte kan bete sig i samband med fotbollsmatcher. Det kommer jag aldrig någonsin att ändra åsikt kring, förstås. Det är jäkligt illa att människor ska känna sig otrygga och att materiella ting ska förstöras för att vissa inte kan uppföra sig inför allsvenska matcher, efter dem eller kanske mitt under matcherna. Det säger säkerligen ingen emot. Men återigen: Det är inte klubbarnas fel. Fotbollsklubbarna kan inte lösa något som är ett samhällsproblem. Att människor hittar forum för att använda våld, i det här fallet fotbollsmatcher, är något som ligger på hela samhällets ansvar.
Hur ska exempelvis MFF och IFK Göteborg kunna ansvara för att en minoritet av alla deras anhängare slåss, förstör och bråkar inför lagens matcher. Utanför arenorna och många gånger långt bort från desamma. Hur kan man ställa klubbarna som ansvariga för det? Givetvis går det att agera hårt mot den enskilde individen, mot så kallade supportrar som begår brott i samband med matcherna och som man har bevis mot. Det görs också, MFF har aldrig haft så många personer arrangörsavstängda (det vill säga som inte får komma in på Stadion). Men att lyckas sätta stopp för större grupper med människor som beter sig som svin kan inte klubbarna själva göra. Dessutom är det ju inget som hindrar avstängda supportrar från att leva rövare utanför arenorna i samband med matcherna.
Logiken haltar dessutom ALLTID när tyckare som Anna Dahlberg går igång efter någon form av skandal inom fotbollen. För när föreslog någon att krogarna ska betala för allt stök, bråk och för all förstörelse som sker på helgkvällarna i varenda medelstor stad eller större vecka efter vecka, år efter år? Jag håller med om att polisen borde ha mycket viktigare saker för sig än att jobba med säkerheten inför allsvenska matcher, för det skulle i en perfekt värld inte behövas poliser när det ska spelas fotboll. Men de borde ju då rimligtvis också ha klart viktigare, vettigare saker för sig än att behöva ta hand om fulla Svenssons som beter sig som grottmänniskor på och i anslutning till landets krogar och nattklubbar. För att ta ett exempel. Då är det många onödiga saker poliserna tvingas arbeta med.
Dahlberg menar att politiker och sponsorer måste sätta ner foten mot elitfotbollen. Inser hon överhuvudtaget hur brett begreppet "elitfotboll" är? Eller menar Dahlberg att elitfotboll per definition är något som bara lockar till sig mindre begåvade våldsromantiker som härjar och förstör? I så fall missar hon en mängd aspekter. Exempelvis sysselsätter elitfotbollen väldigt många människor idag, i många olika roller, vilket i sin tur gör att den - trots att den kostar, det förnekar jag förstås inte - också genererar mycket pengar i skatt tillbaka till staten plus att den skapar en meningsfull vardag för många individer. Dessutom bidrar den som jag varit inne på i tidigare inlägg till integration, gemenskap och ett positivt engagemang. Så om politikerna ska sätta ner foten mot elitfotbollen ska de alltså markera och slå hårt mot väldigt mycket positivt också. Märkligt, kan jag tycka...
Dahlberg menar att politiker och sponsorer måste sätta ner foten mot elitfotbollen. Inser hon överhuvudtaget hur brett begreppet "elitfotboll" är? Eller menar Dahlberg att elitfotboll per definition är något som bara lockar till sig mindre begåvade våldsromantiker som härjar och förstör? I så fall missar hon en mängd aspekter. Exempelvis sysselsätter elitfotbollen väldigt många människor idag, i många olika roller, vilket i sin tur gör att den - trots att den kostar, det förnekar jag förstås inte - också genererar mycket pengar i skatt tillbaka till staten plus att den skapar en meningsfull vardag för många individer. Dessutom bidrar den som jag varit inne på i tidigare inlägg till integration, gemenskap och ett positivt engagemang. Så om politikerna ska sätta ner foten mot elitfotbollen ska de alltså markera och slå hårt mot väldigt mycket positivt också. Märkligt, kan jag tycka...
Sponsorerna anser dessutom uppenbarligen att det finns väldigt mycket som är bra med svensk elitfotboll eftersom de vill sponsra klubbarna. De är ju inte dumma, de vill självklart ha tillbaka avkastning på pengarna de pumpar in och om det inte vore så att en väldigt stor majoritet av allt som den allsvenska fotbollen innefattar vore av godo så skulle förstås inte sponsorerna satsa sina pengar där. Och på vilket sätt vore det rätt att "sätta ner foten" mot elitfotbollen som Dahlberg uttrycker det, från sponsorernas sida? Var finns logiken i att exempelvis Volkswagen (som sponsrar MFF i år) väljer att inte stötta en klubb i slutändan för att den råkar ha en svans bestående av några få (för i sammanhanget är de få, de som romantiserar våld och förstör) individer som inte kan bete sig? Är det rätt när samma klubb gör väldigt mycket gott för människor i samhället och på många sätt är samhällsnyttig samt dessutom jobbar hårt för en positiv supporterkultur? Ska allt det positiva ignoreras bara för att det finns en liten del som är negativt? Helt ologiskt.
Intressant är också att Dahlberg trycker på att politikerna ska sätta ned foten. Mot vad? Mot sig själva? För såvitt jag vet är politikerna de som har det yttersta ansvaret för samhället. Och om folk förstör, vandaliserar och slåss är det utan tvekan ett samhällsproblem. I precis alla sammanhang där våld förekommer anser den breda massan (och inte minst journalister) att det handlar om något som samhället ska ta ansvar för. Utom just när det gäller fotbollsrelaterat våld. Då helt plötsligt är det fotbollens och klubbarnas problem och ansvar. Men eftersom politikerna som sagt har det största samhällsansvaret får de väl sätta ner foten mot sig själva för att de inte har lyckats ta tag i fotbollsvåldet på ett bättre sätt. Eller vad menar du, Dahlberg? Som exempel: 29-åringen som greps och anhölls för att ha kastat knallskottet som fick matchen mellan IFK Göteborg och MFF bruten i onsdags kväll var sedan tidigare känd av polisen, dömd för bland annat misshandel, narkotikabrott och övergrepp i rättssak. Är det fortfarande bara fotbollsklubbarnas ansvar när han gör bort sig igen och begår en brottsling handling på nytt? Nej, just det, det är individens (förstås) och samhällets.
Sedan begriper jag mig inte alls på hur man lyckas få in arenakrav från fotbollförbundet och våld i snudd på samma resonemang, eller åtminstone i samma text. Dahlberg snirklar in på en väldigt krokig och till slut väldigt förvirrande väg tycker jag.
På vilket sätt ska elitfotbollen och klubbarna klandras och kritiseras där? Jag begriper ingenting ärlig talat. Ja, självklart är det diskutabelt om man ska satsa 130 miljoner på en arena om samtidigt kommunens skolor är i dåligt skick. Givetvis är det logiska svaret nej där. Men på vilket sätt är fotbollen boven i dramat?
Det är ju upp till varje kommun hur man vill satsa sina pengar. Det går att argumentera för att det absolut inte ska satsas på idrottsarenor, men det går också att argumentera för att kommunerna inte ska lägga pengar på teatrar, konserthus, konstmuséer etcetera. Det är ju en intresse- och prioriteringsfråga som varje kommun får ta ansvar för själv.
Nu är det ju dessutom elitidrott vi pratar om. Det handlar inte om att alla ska få vara med eller att alla på något sätt ska ha tillgång till den. Det är ingen självklarhet och ska heller inte vara det. Ska du vara på elitnivå, oavsett idrott, krävs såväl sportsliga som ekonomiska muskler. Att fotbollförbundet kräver vissa saker av elitklubbar, som exempelvis ordentliga arenor, är fullständigt naturligt. Givetvis tillkommer en rad olika krav på en rad olika plan om du ska hålla till på elitnivå oavsett om det gäller idrott eller något annat. Är det nu så att en kommun inte anser sig ha råd att satsa nog på den lokala elitfotbollsklubben och i stället gör andra (fullt förståeliga) prioriteringar så är det också logiskt att klubben i fråga inte har förutsättningarna som krävs för att räcka till på elitnivå. Och då finns det som bekant en rad andra divisioner att spela i och nivåer att hålla till på.
Det är inget måste för en kommun att ha elitlag i idrott, det är ingen som tvingar kommunerna till satsningar som gör att deras lag kan hålla till på den nivån. Det måste vara upp till medborgarna i ett demokratiskt samhälle att välja vad kommunerna ska satsa på samt upp till politikerna att fatta kloka beslut gällande vad som ska prioriteras. Att sedan folk anser att det satsas åt helvete för mycket på exempelvis fotbollsarenor kan knappast elitklubbarna eller Svenska fotbollförbundet lastas för.
Kloka ord men även okunnigt tyckande
24/5 2011. Besvikelsen hos mig har aldrig någonsin varit större när det gäller fotboll. Oavsett matchresultat. Ingen match har slutat på ett sämre sätt än den här. MFF-HIF, derby, fullsatta läktare, fantastisk stämning och dessutom 30 minuters fotboll som var det bästa allsvenskan hade bjudit på så långt den säsongen. Sedan klev han in i handlingen, MFF-supportern (det tar emot att kalla honom det, så mycket som han förstörde för klubben den kvällen) som tyckte det var en bra idé att kasta in ett knallskott mot HIF-målvakten Pär Hansson för att följa upp den succéaktionen med att springa in på planen och attackera Hansson.
Det förstörde en grym fotbollskväll och jag minns att jag snudd på grät av besvikelse och ilska när jag lämnade Stadion den kvällen.
Därför förstår jag hur alla riktiga IFK Göteborg-supportrar måste ha känt sig i onsdags när en annan mindre begåvad person slängde in ett knallskott, en banger, mot MFF-spelare som värmde upp (främst riktat mot förre IFK-spelaren Tobias Sana). En aktion som fick till följd att matchen bröts med tolv minuter kvar.
Det är så oerhört tröttsamt och frustrerande. Att någon enstaka individs idiotiska agerande ska få förstöra för så många. 15 000 åskådare var på matchen, jag har svårt att tro att speciellt många av dem stöttade den 29-årige mannen som kastade bangern i hans agerande. Men samtidigt håller jag med IFK:s spelare Sebastian Eriksson som igår uttalade sig väldigt klokt om händelsen:
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/sverige/allsvenskan/ifkgoteborg/article22719660.ab
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/sverige/allsvenskan/ifkgoteborg/article22719660.ab
Å ena sidan tycker jag visserligen att man ska skylla rejält på personen som kastade, dennes eget ansvar i det hela går aldrig att bortse ifrån. Å andra sidan har Eriksson dock helt rätt i att det handlar om ett beteende som måste bort. Det räcker in att nästan alla på en arena med 15 000 vänder sig emot en persons totalt tanklösa agerande, ALLA måste vara emot det redan från början. Då inträffar med största sannolikhet heller inte händelser som den på Gamla Ullevi i onsdags. Så länge det finns en liten klick som accepterar att supportergäng drar runt i mobb på stan före matcher, grisar ner, förstör och beter sig illa, så länge det finns en acceptans bland vissa klickar på läktarna för att maskera sig när man går på match för att kunna tända bengaler eller liknande utan att kunna stå för handlingen - bengaler i sig tycker jag dock inte ska diskuteras i samband med bangers, de flesta ultrassupportrarna som är för pyroteknik avskyr bangers men själva principen att det accepteras att maskera sig lockar säkerligen till sig mörka krafter och mindre begåvade personer - så kommer vi nog tyvärr få dras med att det med jämna mellanrum dyker upp människor som tar sitt handlande långt bortom gränserna för det tillåtna. Som på Malmö Stadion den 24/5 2011 och som på Gamla Ullevi i onsdags.
Så visst handlar det om att man måste få bort ett beteende som fortfarande finns hos x antal supportrar. Det är för mycket som inte borde vara accepterat men ändå är det inom vissa kretsar. Hur mycket jag än vill försvara fotbollen i alla sammanhang så kommer jag inte ifrån det. Dock gäller det att återigen vara noga med att påpeka att det är ytterst få människor av alla som engagerar sig i fotbollen som faktiskt beter sig som idioter. Få fotbollssupportrar beter sig som grottmänniskor före och efter matcher och ännu färre förstör arrangemangen genom att kasta bangers eller göra andra liknande saker på läktarna.
Det finns en klick som gör stor skada och beter sig på ett sätt som inte acceptabelt. Det är en liten klick, men jag håller med Sebastian Eriksson om att det ändå är oerhört viktigt att jobba bort BETEENDET. Det ska vara så oerhört tydligt att ALLA vänder ryggen till dig om du ens tänker tanken på att kasta in ett knallskott eller för den delen bete dig totalt intelligensbefriat utanför arenan. Det räcker inte om låt oss säga 14 800 personer visar sin avsky mot ditt handlande på en arena som har 15 000 åskådare på plats. Kastar du in ett knallskott, för att ta ett exempel, ska du märka att 14 999 personer vänder dig ryggen. Först då kan vi helt få bort de fullständigt oacceptabla, idiotiska handlingarna från fotbollsarenorna.
Med det sagt går det inte att komma ifrån att jag återigen blir så makalöst frustrerad och arg över sådana här krönikor:
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/evafranchell/article22723382.ab
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/evafranchell/article22723382.ab
Det är ALLTID samma visa när något har inträffat på en fotbollsarena. Då vaknar tyckarna, de som inte har någon insyn i fotbollen eller minsta kunskap om den (och som oftast inte ens orkar bry sig om att försöka hitta riktig fakta i ämnet). Då ska det tyckas och berättas om exakt vad som behöver göras för att få ordning på problemen på läktarna. Problemet är bara att det 1) sällan är så att tyckaren i fråga har någon kunskap om fotboll, supporterkultur och liknande vilket gör att analyserna och åsikter framstår som oerhört okunniga 2) ALLTID generaliseras. Vi fotbollssupportrar buntas ihop till en grupp, till ett stort problem. Helt utan grund.
Bra supporterkultur.
Det är bara att läsa Eva Franchells senaste ledare så regnar exemplen på sådan retorik tätt:
Nej, jag tycker heller inte att folk ska vandalisera på sin väg mot en fotbollsmatch eller skrika könsord åt motståndarspelare. Men på det stora hela är Franchell ute och cyklar så det sjunger om det. Hennes generaliserande är uppseendeväckande:
"Det krävs uppenbarligen mer för att få ordning på den svenska fotbollspubliken."
I så fall måste vi jobba hårt med att få ordning på de svenska krogbesökarna, alla Peace & Love-besökarna och de svenska charterturisterna också. Det tar jag för givet att Franchell anser. Om vi nu ändå ska generalisera så finns det bra många grupper med människor som beter sig sämre än den grupp som Franchell buntar ihop alla oss fotbollssupportrar i.
I så fall måste vi jobba hårt med att få ordning på de svenska krogbesökarna, alla Peace & Love-besökarna och de svenska charterturisterna också. Det tar jag för givet att Franchell anser. Om vi nu ändå ska generalisera så finns det bra många grupper med människor som beter sig sämre än den grupp som Franchell buntar ihop alla oss fotbollssupportrar i.
"Vilket lag är ointressant, denna sunkiga supporterkultur har snart förstört svensk fotboll."
Nej Franchell, det är precis tvärtom. Supporterkulturen - inte en sunkig sådan utan den som står för stöd av egna laget, fantastiska tifon, sånger, gemenskap - förstör inte svensk fotboll. Den bygger upp fotbollen och har gett svensk fotboll ett klart mycket bättre rykte än vad själva spelet ensamt hade förmått att göra. Tusentals människor känner en positiv tillhörighet tack vare supporterkulturen. Säg var i samhället så många människor med olika socioekonomiska, kulturella och etniska bakgrunder samlas med samma syfte, med samma mål och samverkar utan att någon bryr sig om just deras bakgrund och "status" i samhället som på en fotbollsläktare? Det är supporterkultur om något och då är det väldigt orättvist att mena att all sådan kultur är rutten (som Franchell gör, bland annat genom att fråga sig var idrottsminister Gabriel Wikström hittar positiv supporterkultur) och förstör svensk fotboll. Det är dessutom makalöst okunnigt.
Det här med att "nyligen blev en journalist nedslagen" var också ett korkat exempel att ta när man försöker svartmåla hela supporterkulturen och alla supportrar inom den. Ja, en journalist blev attackerad på läktaren under en allsvensk match. Men det var av ett enskilt fyllo som dragit runt på arenan och sökt bråk utan att tillhöra någon supporterskara. Den händelsen hade ingenting med supporterkultur att göra. Men det krävs som sagt ingen kunskap eller fakta när man ska kritisera fotbollssupportrar. Det har många krönikörer och ledarskribenter före Eva Franchell visat och tyvärr går hon i samma fotspår.
Bra supporterkultur 2.
En annan som jag tycker halkar snett är Johanna Lazcano som skriver en kulturartikel i dagens (29/4) Expressen:
http://www.expressen.se/kultur/vi-maste-prata-om-det-kvinnliga-gatuvaldet/
Inledningsvis tyckte jag faktiskt hennes text innehöll en hel del poänger. Det finns som sagt ett beteende hos en del individer som måste jobbas bort för att fotbollen helt ska slippa problem. Och även om hennes text blir ganska fånig, när hon försöker vara fyndig och göra någon slags travesti på det som hon uppfattar som fotbollens verklighet, så får hon in vissa bra träffar även om det som vanligt när icke-fotbollsinsatta ska kritisera blir för generaliserande och för mycket ihopbuntande av alla supportrar till en stor massa. Hursomhelst, trots en del korrekt kritik faller allt i mina ögon på de sista raderna:
http://www.expressen.se/kultur/vi-maste-prata-om-det-kvinnliga-gatuvaldet/
Inledningsvis tyckte jag faktiskt hennes text innehöll en hel del poänger. Det finns som sagt ett beteende hos en del individer som måste jobbas bort för att fotbollen helt ska slippa problem. Och även om hennes text blir ganska fånig, när hon försöker vara fyndig och göra någon slags travesti på det som hon uppfattar som fotbollens verklighet, så får hon in vissa bra träffar även om det som vanligt när icke-fotbollsinsatta ska kritisera blir för generaliserande och för mycket ihopbuntande av alla supportrar till en stor massa. Hursomhelst, trots en del korrekt kritik faller allt i mina ögon på de sista raderna:
"Kvar i röran står vi vanliga skattebetalare och undrar vad som hände. Är det verkligen rimligt att vi ska betala för all denna skadegörelse? Vore det inte ärligt talat mera rättvist om teatrarna själva stod för säkerhetsarrangemangen kring en premiär? Så kunde vi lägga skattepengarna på något som verkligen bidrar till samhällsutvecklingen i stället.
Fotboll för medelålders män till exempel."
Så galet snett Lazcano hamnar där. Debatten om huruvida klubbar ska betala för säkerheten själva i samband med matcher har redan varit uppe tidigare och var lika skev då som den blir nu om Lazcano vill dra igång den igen. Klubbarna betalar stora summor i skatt varje år, liksom vi vanliga fotbollsbesökare. För de skattepengarna ska vi bland annat kunna känna oss trygga i samhället tack vare poliser och väktare och då är inte fotbollsmatcher något undantag. Sedan vore det självklart helt orimligt om klubbarna skulle ställas ansvariga för vad folk gör på väg till matcher, ute på stan, eller för den delen utanför arenan. Självklart är de problem som uppstår där samhällsproblem och ska också hanteras av samhällsinstanser.
Dummast är ändå sista meningen i hennes text. Snacka om att reducera alla kvinnor som går på fotboll och deras betydelse när man menar att fotboll är en sport för medelålders män. Kanske är läge för skribenten att gå på en match för att se hur oerhört bred målgrupp allsvensk fotboll har idag. MFF har exempelvis både familjeläktare och sin läktarsektion Norra blå som är enbart för barn och ungdomar upp till en viss ålder. IFK Göteborg har samma motsvarighet hos sig, Elfsborg har i sin tur en supportergruppering, GSS (Gulsvarta systrar), för tjejer och på läktarna runt om i landet syns folk i alla åldrar från småbarn till 75-åringar. Att då ens lite lagom hånfullt försöka få det till att allsvensk fotboll är en meningslös sysselsättning för medelålders män är bara löjligt okunnigt, tyvärr. Och dessutom nedvärderande mot alla de kvinnor som faktiskt går på allsvensk fotboll vecka efter vecka.
Svensk fotboll och dess läktarkultur har en del problem att handskas med. Men som så många gånger förr är det helt fel folk som tror sig ha lösningar och nödvändig kunskap.
En känga åt kräsna Gävlebor
Redan efter den allsvenska premiären här uppe i Gävle, då Gefle IF hade en undermålig publiksiffra på drygt 3000 åskådare, kritiserade jag via sociala medier folks inställning till stadens idrottslag och (det uteblivna) publikstödet. Idag var det dags för mig att på nytt såga de som i mina ögon är allt för kräsna Gävlebor. Citerar mig själv från Facebook:
"3000 pers på GIF-Östersund idag. Det är nästan synd om hemmaspelarna med tanke på hur kräsen idrottspubliken i den här stan verkar vara. Nya arenan är fin och fräsch, laget spelade klart roligare fotboll ifjol än tidigare, nykomlingen Östersund är rätt hypad - med andra ord borde klart fler än 3000 vilja gå dit och kolla i en stad med 90 000 invånare. Sen köper jag inte snacket om att "Gävle är en hockeystad". Ja, absolut, Brynäs har klart högst status här. Men vad hade de? Sjunde, åttonde bästa publiksnitt i SHL. Inte så att folk gick man ur huse för att se Brynäs den gångna säsongen heller.
Jag själv har varit dålig på att gå, men jag har ju heller ingen anknytning till lagen. Kan tycka det är väldigt märkligt att folk som är Gävlebor i grunden inte på ett bättre sätt tar tillvara på vilken grym idrottsstad det här egentligen är. Elitlag i hockey, i fotboll, i innebandy säsongen som gick, för att ta några exempel. Sandviken i bandy ett par på mil bort. Det kryllar av elitverksamhet på idrottsfronten i den här regionen, det byggs nya arenor, satsas ändå pengar från kommunerna här just nu. Då är det väl läge att visa lite tacksamhet från folkets sida också?"
Utvecklade sedan resonemanget ytterligare efter ett svar på mitt Facebookinlägg:
"Håller också med om att GIF är svaga på marknadsföringsbiten. Och just idag ser jag ju av statistiken att döma att underhållningen var noll. Men det visste ju inte folk på förhand. För tråkiga GIF är inte längre just tråkiga GIF utan faktiskt ett lag som är värda att se med jämna mellanrum. Åtminstone borde folk här i stan ge det en chans. Även om biljetterna är för dyra och marknadsföringen dålig kan man ge det en chans nån gång.
Tyvärr verkar folk i allmänhet här inte göra det. Var bedrövlig publiksiffra i premiären och av de runt femtusen som gick senast var väl hälften Djurgårdare? Heder till er som är där o stöttar, synd bara att inte fler hakar på.
Jag kan tycka att allsvensk fotboll i sig borde vara marknadsföring nog. Att ha ett stabilt allsvenskt lag som spelar på en ny fräsch arena borde räcka bara det för att locka folk.
Hade också varit en sak om Brynäs verkligen dragit fulla hus, om snittet där varit 10000 i stället för dryga fem som nu och Brynäs låt säga gått till semi. Då kunde man skyllt på en mättnad och baksmälla. Men nu? Nej är synd, att folk inte visar uppskattning i en stad där det byggts ny fotbollsarena, byggs en stor friidrottshall och dessutom en modern multiarena. Satsningarna de senaste åren är imponerande, Gävle är ledande just nu när det gäller sånt och då kan jag tycka att det är märkligt att folk inte får en kick och känner att de vill vara delaktiga eller ge tillbaka till sin faktiskt idrottsmässigt väldigt attraktiva stad."
Dags att snäppa upp rejält. GIF måste uppenbarligen bli offensivare, inte främst på planen (även om det inte heller skadar) utan när det gäller marknadsföring och framtidsambition/tro som kan locka uppenbart rejält kräsna Gävleinvånare till arenan. Även om jag anser att allsvensk fotboll borde locka per automatik räcker uppenbarligen inte det här i Gävle. Exakt vad som GIF kan göra bättre där vet jag dock inte, det känns svårjobbat på den fronten norr om Dalälven. Främst tror jag att människorna i staden i sig måste inse hur bortskämda de faktiskt är gällande idrott och åtminstone med jämna mellanrum släpa sig upp ur soffan för att knalla bort till Gavlevallen.
Frustration, besvikelse, revansch och tröjor
Jönköpings Södra-MFF 3-2.
MFF-GIF Sundsvall 1-2.
Två matcher som fick humöret att rasa rejält och även vissa tvivel kring årets MFF att dyka upp. Hur bra är laget egentligen? Kommer det till skillnad från förhandstipsen bli en frustrerande säsong, en enda lång besvikelse? Givetvis var det alldeles för tidigt för att dra några såna slutsatser och jag är i grunden optimist när det gäller mina favoritlag. Men inte gjorde de här matcherna mig lycklig direkt.
Efter J Södra-förlusten var jag bara förbannad, grottmänniskan i mig kom fram igen som den brukar göra ibland när det är fotboll. Det var det klassiska, man kände det där smått tveksamma suget efter att slå sönder något och dunkade knytnäven i bordet. Exemplariskt beteende, med andra ord...
Efter Sundsvallsmatchen däremot var jag bara enormt besviken. Där skapade ändå MFF enormt många chanser, det var totalt ologiskt med 1-2 sett till lägen. Samtidigt var ju resultatet i sig en sportslig katastrof. Och det sved, rejält. Jag var snudd på nära-gråten-besviken. Ruskigt tung förlust!
Så kom då måndagens sköna revansch. Seger mot Elfsborg, ett förvisso just nu riktigt svagt presterande Elfsborg men ändå ett normalt sett riktigt svårslaget motstånd och dessutom på bortaplan på deras plastmatta. Nu var det ingen fotbollsunderhållning värd namnet som det bjöds på, men jag kunde inte bry mig mindre. Jag tror på MFF:s offensiva spelidé som nye tränaren Allan Kuhn försöker implementera, men nu var det nog helt rätt att göra som MFF gjorde: försvara, backa hem, tänka på defensiven i första hand, för att sedan successivt kliva högre upp i planen och till slut få utdelning på ett framjobbat motståndarmisstag. MFF ska vara spelförande och offensiva och på sikt tror jag Kuhns spelidé med hög press och många spelare som deltar i anfallsspelet kommer att fungera, men med tanke på hur svajigt det har varit bakåt i inledningen av allsvenskan var det klokt att ta några steg tillbaka och tumma på spelidén.
Ett mellanting mellan det hyperoffensiva Kuhn-spelet, med mycket boll på fötterna hos mittfältarna, och det lite rakare som Malmö spelade i andra halvlek mot Norrköping i premiären tror jag passar dagens MFF bäst. Mot Norrköping, efter paus, fick anfallarna bollen snabbare och blev mer delaktiga i spelet vilket höjde tempot i MFF och dessutom spetsade till offensiven. Något sånt hoppas jag på mot Djurgården nu på söndag.
. . . . . . . . .
Jag är snudd på barnsligt förjust i matchtröjor, både MFF:s och andra klubbars. Det är alltid intressant att diskutera, även om det egentligen inte finns några rätt eller fel när det handlar om en subjektiva smaken.
Hursomhelst, MFF:s tröjor årgång 2016 är helt okej. Jag tycker alltid deras klassika himmelsblå är snygga och så även i år. Volkswagenloggan är dock inte klockren att ha på bröstet. Reklam förstör ju ofta helhetsintrycket, eller stör det åtminstone. Just VW-loggan har förstört många matchtröjor förr för andra klubbar. Wolfsburgs är ett skräckexempel, likaså vårt lokala lag här uppe, Hille IF. Att MFF nu har företaget som sponsor är positivt då det är ett välkänt, internationellt företag vilket genererar i bra med pengar. Tröjan blir dock en aning sämre, men jag tycker ändå det fungerar skapligt. Loggan är alldeles för stor men smälter ändå in relativt bra. Det kunde ha varit klart värre:
Dessutom är återigen den marinblå bortatröjan galet snygg. Reklamen smälter in ännu bättre på den. Så bra betyg trots allt.
Tänk om och tänk rätt angående skolan
Som lärare följer jag förstås med ganska stort intresse skolfrågor i medierna och debatten. Idag dök det upp en debattartikel som fick mig att reagera:
http://www.aftonbladet.se/debatt/article22585584.ab
Christoher Rydaues, Riksordförande för Moderat skolungdom, föreslår bland annat att elever måste få rätt att överklaga sina betyg. Det efter EN artikel i Aftonbladet där tre elever på en skola som lämnade in exakt samma elevarbete och fick tre olika betyg (två dessutom satta av samma lärare). Självklart är det uppseendeväckande, ett elevarbete ska inte bedömas så olika av olika (eller rent av samma, som i det här fallet) lärare. Det säger sig självt. Men förslaget att ge elever rätt att överklaga sina betyg saknar ju helt verklighetsförankring.
http://www.aftonbladet.se/debatt/article22585584.ab
Christoher Rydaues, Riksordförande för Moderat skolungdom, föreslår bland annat att elever måste få rätt att överklaga sina betyg. Det efter EN artikel i Aftonbladet där tre elever på en skola som lämnade in exakt samma elevarbete och fick tre olika betyg (två dessutom satta av samma lärare). Självklart är det uppseendeväckande, ett elevarbete ska inte bedömas så olika av olika (eller rent av samma, som i det här fallet) lärare. Det säger sig självt. Men förslaget att ge elever rätt att överklaga sina betyg saknar ju helt verklighetsförankring.
Betyg sätts på x antal uppgifter varje termin i en skola där vi lärare redan har för mycket pappers- och dokumentationsarbete. Tror någon vettig människa att rätt att överklaga betyg skulle minska den bördan? Enda möjligheten vore ju om externa bedömare bedömde varenda enskild uppgift. Då skulle eleverna kunna överklaga bedömarens beslut. Att vi lärare däremot ska ta emot överklaganden, som garanterat skulle svämma in i massor då många elever inte har förståelse för betygskriterierna eller självinsikt gällande egna prestationen, och hantera dessa samtidigt som vi tar hand om den vardagliga undervisningen och ansvarar för den vanliga betygsättningen vore givetvis helt orimligt. Något som Rydaeus säkert också förstår men tycks glömma bort i sin iver att locka unga väljare.
Externa bedömare är visserligen ett annat förslag som Rydaeus tar upp och det vore förstås fantastiskt med en extern bedömare. Denne kunde gärna få rätta precis alla uppgifter åt mig, det skulle underlätta arbetsbördan enormt. Men hur rimligt är det? Och hur garanterar man rättssäkerhet i det? Olika externa bedömare kan väl bedöma olika utifrån betygskriterierna? Det skulle underlätta för mig personligen, men som sagt: är det rimligt? Vi sätter en massa betyg på en rad olika uppgifter varje vecka, varje månad. Till vilka av dem skulle en extern bedömare kallas in? Bara de "viktiga", riktigt stora? Eller alla? Eller de jag själv tycker är svåra att betygsätta? Ja, ni hör ju själva. Jag vill inte låta bakåtsträvande och negativ med någon klassisk, småländsk "det gaur int-mentalitet. Men just det här förslaget är inte förankrat i den vardagliga, verkliga skolverksamheten.
"Lärare sätter alltför ofta betyg utifrån faktorer som inte ska bedömas" och "i dag bedöms elever utifrån vilka de är istället för vilka kunskaper de besitter" skriver debattören. Vilka belägg har Christofer Rydaues för detta? Det är klart att man som lärare kan ha svårt med personkemin när det gäller vissa elever, men jag sätter knappast betyg med utgångspunkt i vilka elever som är trevligast eller snällast. Du får inte ett dåligt betyg i historia för att du råkar vara otrevlig mot mig på lektionerna, du får det för att du lägger fokus på fel saker och inte engagerar dig i ditt skolarbete.
Externa bedömare är visserligen ett annat förslag som Rydaeus tar upp och det vore förstås fantastiskt med en extern bedömare. Denne kunde gärna få rätta precis alla uppgifter åt mig, det skulle underlätta arbetsbördan enormt. Men hur rimligt är det? Och hur garanterar man rättssäkerhet i det? Olika externa bedömare kan väl bedöma olika utifrån betygskriterierna? Det skulle underlätta för mig personligen, men som sagt: är det rimligt? Vi sätter en massa betyg på en rad olika uppgifter varje vecka, varje månad. Till vilka av dem skulle en extern bedömare kallas in? Bara de "viktiga", riktigt stora? Eller alla? Eller de jag själv tycker är svåra att betygsätta? Ja, ni hör ju själva. Jag vill inte låta bakåtsträvande och negativ med någon klassisk, småländsk "det gaur int-mentalitet. Men just det här förslaget är inte förankrat i den vardagliga, verkliga skolverksamheten.
Det är klart att det finns brister i betygsättningen, det handlar ju trots allt om att tolka betygskriterier för den enskilda läraren. Men de här förslagen verkar mest vara populistiska, för att vinna unga väljare, ihopknåpade av någon som saknar förståelse för lärarvardagen.
Elever ska givetvis ha rätt att få sina arbeten och prov bedömda på ett säkert och bra sätt. Men felaktiga betyg är knappast skolans huvudproblem idag. Tvärtom ser vi rasande skolresultat och hör larmrapporter om stökig, dålig arbetsmiljö vecka efter vecka. Där har vi vad som borde vara huvudfokus idag. Att vända den utvecklingen rätt. Problemet är inte att elever får fel betyg utan att allt för många elever saknar grundläggande kunskaper och i vissa fall också viljan att skaffa sig dem. Där måste vi däremot jobba hårt.
Jag brukar stötta Moderaternas förslag väldigt ofta, men det här var av den mer verklighetsfrånvarande sorten. Ren populism som säkerligen många högstadie- och gymnasieelever jublar åt. Dock utan substans när det gäller rimlighet och möjlighet att genomföra. Skolan skriker efter utbildade lärare, lärarbristen blir allt mer akut samtidigt som skolresultaten rasar. Tänk om vi då kunde fokusera på att:
* få in fler kompetenta lärare
* höja elevernas kunskaper
* få eleverna att inse värdet av att skaffa sig kunskaper och att den grund att stå på som de skapar för sig själva genom kunskapsinhämtning i sig är viktigare än det enskilda betyget
* förbättra oss när det gäller att hjälpa eleverna att förstå vad som faktiskt krävs av dem utifrån betygskriterierna
* få in fler kompetenta lärare
* höja elevernas kunskaper
* få eleverna att inse värdet av att skaffa sig kunskaper och att den grund att stå på som de skapar för sig själva genom kunskapsinhämtning i sig är viktigare än det enskilda betyget
* förbättra oss när det gäller att hjälpa eleverna att förstå vad som faktiskt krävs av dem utifrån betygskriterierna
Sista punkten är viktig då jag är övertygad om att många elever som anser sig ha fått ett felaktigt betyg helt enkelt inte har förstått vad som faktiskt krävs. Betygskriterierna kan vara en ren djungel att ta sig igenom ibland och vi lärare måste bli bättre på att tydliggöra för eleverna vad kraven är för respektive betyg. När elever inte förstår det är det lätt att de per automatik anser att deras arbete har bedömts fel om betyget är lågt.
"Elever behöver externa examinatorer, möjlighet att överklaga sina betyg och fler nationella prov mer än någonsin förut. Om alla elever ska garanteras en likvärdig utbildning måste förändring ske nu".
Så avslutar Rydaeus sin debattartikel. Med andra ord vill han vara med och skapa en skola där vi ytterligare ökar mängden av dokumentation och pappersarbete i stället för att fokusera på det som verkligen är viktigt: Själva undervisningen och elevernas kunskapsinhämtning. Dessutom skulle det här bara skapa än mer hets kring betygen. Något som garanterat är osunt för eleverna då det skapar fokus på själva bokstaven i stället för på vad som faktiskt ligger bakom det där E:et, C:et eller A:et.
Så avslutar Rydaeus sin debattartikel. Med andra ord vill han vara med och skapa en skola där vi ytterligare ökar mängden av dokumentation och pappersarbete i stället för att fokusera på det som verkligen är viktigt: Själva undervisningen och elevernas kunskapsinhämtning. Dessutom skulle det här bara skapa än mer hets kring betygen. Något som garanterat är osunt för eleverna då det skapar fokus på själva bokstaven i stället för på vad som faktiskt ligger bakom det där E:et, C:et eller A:et.
Får populistiska politiker bestämma har vi snart en skola där eleverna enbart har rättigheter, inga skyldigheter. Det lär knappast höja skolresultaten...
Nej, tänk om och tänk rätt.
