Oproportionerliga hyllningar, logiskt resultat
Ska inte säga vad var det jag sa, eller låta bitter (är tvärtom på strålande humör en kväll som denna), men jag konstaterade i paus på Twitter att Sveriges första halvlek igår hyllades alldeles för mycket. Bättre än mot Irland ja och nej visst, Italien skapade inte mycket. Men gjorde ärligt talat Sverige det? Nej.
Blev förvånad över att diverse experter stod och tryckte på att det minsann var mot ett Italien som ju spelade SÅ bra mot Belgien. Jag älskade det Italien jag såg då. Men de SPELADE inte SÅ bra om man med det menar att spela offensivt, skapa lägen, hota offensivt och blända publiken med fin fotboll. De spelade faktiskt inte mycket bättre då än mot Sverige igår. Sedan håller jag med om att de gjorde en ganska medioker första halvlek, italienarna. Offensivt. Defensivt var de återigen snudd på klockrena. Sverige skapade ju i princip noll. Så Italien var nog inte alls så missnöjda som flera experter och studiopersoner i svensk tv hävdade.
Att italienarna slarvade en del med boll vilket i kombination med ett för dagen klart bättre, mer aggressivt svenskt mittfält med Albin Ekdahl i spetsen ledde till rätt många bollvinster för svensk del är en sak. Men särskilt mycket mer ledde det inte till, mer än att Italien inte heller lyckades oroa speciellt mycket framåt.
Dock fick de matchen precis dit de ville. En poäng hade varit helt okej för italienarna och när de hade väntat ut svenskarna i 45 minuter klev de fram efter paus, tog över och vann till slut helt logiskt. Efter paus var Italien i mina ögon klart bättre. Många verkar mena att Sverige gjorde en bra match och var förtjänt av en poäng, men skapar man nästintill ingenting framåt är det svårt att vinna matcher och att nå bra resultat naturligt nog. Sverige har i ärlighetens namn knappt skapat någonting på 180 minuters fotboll i den här EM-turneringen.
Jag är som tidigare varit inne på inte särskilt taggad inför Sveriges matcher i år men gläds förstås inte heller på något skadeglatt vis när det går dåligt. Däremot känner jag mig inte lika partisk som många så kallade experter och andra tyckare säkerligen är. Något som garanterat bidrar till att jag inte alls imponerades av Sverige på samma sätt som en hel del andra verkar ha gjort, åtminstone i första halvlek, igår.
Jag är som tidigare varit inne på inte särskilt taggad inför Sveriges matcher i år men gläds förstås inte heller på något skadeglatt vis när det går dåligt. Däremot känner jag mig inte lika partisk som många så kallade experter och andra tyckare säkerligen är. Något som garanterat bidrar till att jag inte alls imponerades av Sverige på samma sätt som en hel del andra verkar ha gjort, åtminstone i första halvlek, igår.
I stället konstaterar jag att Italien, ett lag som jag förälskade mig helt i under matchen mot Belgien, tog en ny välförtjänt seger efter ännu en snudd på taktiskt perfekt genomförd match. Det här italienska landslaget kommer inte dominera några matcher, man kommer inte spela ut några andra lag. Däremot kommer vi säkerligen få se fler såna här insatser, matcher där laget försvarar sig utmärkt för att sedan straffa motståndarna förr eller senare. Det är inte alltid vackert men effektivt och en typ av fotboll som jag älskar.
Hoppas Italien går långt, gärna hela vägen. Forza Italia! :)
Kommentarer
Trackback
