alfredssons vardag

Jönköpings Södra-MFF 3-2.

MFF-GIF Sundsvall 1-2.

 

Två matcher som fick humöret att rasa rejält och även vissa tvivel kring årets MFF att dyka upp. Hur bra är laget egentligen? Kommer det till skillnad från förhandstipsen bli en frustrerande säsong, en enda lång besvikelse? Givetvis var det alldeles för tidigt för att dra några såna slutsatser och jag är i grunden optimist när det gäller mina favoritlag. Men inte gjorde de här matcherna mig lycklig direkt.

 

Efter J Södra-förlusten var jag bara förbannad, grottmänniskan i mig kom fram igen som den brukar göra ibland när det är fotboll. Det var det klassiska, man kände det där smått tveksamma suget efter att slå sönder något och dunkade knytnäven i bordet. Exemplariskt beteende, med andra ord... 

 

Efter Sundsvallsmatchen däremot var jag bara enormt besviken. Där skapade ändå MFF enormt många chanser, det var totalt ologiskt med 1-2 sett till lägen. Samtidigt var ju resultatet i sig en sportslig katastrof. Och det sved, rejält. Jag var snudd på nära-gråten-besviken. Ruskigt tung förlust!

 

Så kom då måndagens sköna revansch. Seger mot Elfsborg, ett förvisso just nu riktigt svagt presterande Elfsborg men ändå ett normalt sett riktigt svårslaget motstånd och dessutom på bortaplan på deras plastmatta. Nu var det ingen fotbollsunderhållning värd namnet som det bjöds på, men jag kunde inte bry mig mindre. Jag tror på MFF:s offensiva spelidé som nye tränaren Allan Kuhn försöker implementera, men nu var det nog helt rätt att göra som MFF gjorde: försvara, backa hem, tänka på defensiven i första hand, för att sedan successivt kliva högre upp i planen och till slut få utdelning på ett framjobbat motståndarmisstag. MFF ska vara spelförande och offensiva och på sikt tror jag Kuhns spelidé med hög press och många spelare som deltar i anfallsspelet kommer att fungera, men med tanke på hur svajigt det har varit bakåt i inledningen av allsvenskan var det klokt att ta några steg tillbaka och tumma på spelidén. 

 

Ett mellanting mellan det hyperoffensiva Kuhn-spelet, med mycket boll på fötterna hos mittfältarna, och det lite rakare som Malmö spelade i andra halvlek mot Norrköping i premiären tror jag passar dagens MFF bäst. Mot Norrköping, efter paus, fick anfallarna bollen snabbare och blev mer delaktiga i spelet vilket höjde tempot i MFF och dessutom spetsade till offensiven. Något sånt hoppas jag på mot Djurgården nu på söndag.

 

. . . . . . . . .

 

Jag är snudd på barnsligt förjust i matchtröjor, både MFF:s och andra klubbars. Det är alltid intressant att diskutera, även om det egentligen inte finns några rätt eller fel när det handlar om en subjektiva smaken.

 

Hursomhelst, MFF:s tröjor årgång 2016 är helt okej. Jag tycker alltid deras klassika himmelsblå är snygga och så även i år. Volkswagenloggan är dock inte klockren att ha på bröstet. Reklam förstör ju ofta helhetsintrycket, eller stör det åtminstone. Just VW-loggan har förstört många matchtröjor förr för andra klubbar. Wolfsburgs är ett skräckexempel, likaså vårt lokala lag här uppe, Hille IF. Att MFF nu har företaget som sponsor är positivt då det är ett välkänt, internationellt företag vilket genererar i bra med pengar. Tröjan blir dock en aning sämre, men jag tycker ändå det fungerar skapligt. Loggan är alldeles för stor men smälter ändå in relativt bra. Det kunde ha varit klart värre: