Imponerande, MFF!
MFF är på allra största allvar med i kampen om guldet i allsvenskan och jag ser oerhört mycket fram emot resan till Norrköping nästa söndag.
I lördags stärkte MFF sin position i toppen trots skadeproblem och en riktigt tuff bortamatch mot BK Häcken. Återigen var det inget lysande spel eller den där maskinen man helst vill se. Men ändå, så mycket som var positivt:
- 3 tunga poäng - Vinst mot erkänt svårt motstånd borta
- Vinst trots alla skador
- Vändning från 1-2 till seger
- Många icke ordinarie kliver återigen fram o gör det bra (Rakip riktigt bra, Yotun, piggt inhopp och delaktighet i 4-2-målet från Vindheim, Lewicki gör återigen en bra match)
Styrka i att vinna i lördags, helt klart.
Sen kan folk påpeka att andra lag minsann också har skadeproblem och att MFF med sin trupp ska klara det bäst. Absolut, MFF har varit förskonat sett till hela säsongen och har en bred trupp. MEN det är bra okunnigt alternativt korkat om man menar att det inte ska spela nån roll för Malmö att sakna de namn man nu gör med motiveringen att man har så mycket pengar och då också kunnat värva och har bred trupp.
Klart vi har bättre ersättare än de flesta andra klubbar. Bara AIK kan mäta sig sett till bredden. Men det säger sig väl självt att det ändå är svårt att ersätta spelare som Rosenberg och Eikrem? Det är ju lättare för ett destruktivt lag (till exempel Gefle IF, som de spelar nu och SKA spela, eller Hammarby för den delen) att ersätta en ordinarie brunkare med en annan än att ersätta en extremt kreativ spelare som förväntas ligga bakom väldigt mycket framåt för ett offensivt, spelförande lag. Sen har MFF bra spelare att slänga in, men spetsegenskaperna och spelartypen ersätter du inte lätt för det. Det är naivt att tro.
Nu hade Häcken några tunga namn borta också. Men det är ändå en styrka att sakna Eikrem, Rosenberg, Christiansen och Bengtsson och ändå göra fyra mål borta mot ett lag som Häcken.
I andra halvlek i derbyt saknade MFF Rosenberg, Eikrem, Christiansen, Adu, Bengtsson och Arnason. Plocka bort den kvalitén och den rutinen hos vilket annat lag i allsvenskan som helst och det rasar ihop. Snudd på garanterat. Det såg vi inte minst när Norrköping med sex, sju spelare borta blev förnedrade av AIK senast.
För övrigt tycker jag inte årets MFF imponerar alls spelmässigt som guldupplagorna 2010, 2013 och 2014 gjort. Men däremot imponerar man som LAG. Ingen spelar för sig själv, alla går in och gör ett bra jobb för laget. Det finns inte en enda diva i MFF:s uppställning nu, inte en enda spelare som sätter sig själv före laget. Tvärtom bidrar alla och gör sitt jobb. Då kommer också resultaten, även om spelet går att snäppa upp fler snäpp fortfarande.
Bröllop, brandkåren och kundvagnar
40 minuters spel i Korpen. Sliten kropp dagen efter. Man får ju ärligt säga att det känns att matchformen inte är på topp. Det är ett tag tills jag är redo för 90 minuter på hög nivå igen...
. . . . . . . . . .
För snart tre veckor sedan var vi inbjudna till Jonas och Maries bröllop på Hedvigs trädgårdar. Det var riktigt stort att få gå på en kompis bröllop. Jag och Jonas har känt varandra sedan jag började spela fotboll i IK Sätra i januari 2009 och vi direkt kom överens riktigt bra. Att nu, för första gången någonsin, få vara med om att en nära vän gifter sig var kul och förstås något speciellt. Det blev en fin eftermiddag med trevligt folk och det var fint arrangerat. Ovanligt att ha bröllop på ett sånt ställe, men desto roligare och finare.
Stort grattis, återigen, till brudparet Norström Pettersson!
. . . . . . . . . .
Förra helgen var det en drömlördag för barnen, inte minst för Theo. Öppet hus hos räddningstjänsten, på brandstationen här i Gävle, följt av ett besök på järnvägsmuseet där det var någon form av jubileumsfest med massa aktiviteter. Det kunde inte bli mycket bättre för en brandbils- och tågälskande treåring. Även vi vuxna fick en givande dag. Det var ju kul för mig också att få spana in brandbilarna, provsitta en och testa brandmanskläder. Man var som en liten pojke för några timmar :)
. . . . . . . . . .
Riktigt underbar och samtidigt hemsk rysarhöst i allsvenskan. Bara för några dagar sen såg det ut som att MFF skulle kunna halka efter, men nu är vi i stället i serieledning med en ynka pinne med sex matcher kvar.
Det är inte bra för mina nerver alls det här.
Matchen mot Elfsborg i torsdags kväll var 90 minuters lidande. På grund av bristande planering (mamma och pappa på besök, Theos födelsedag dagen efter, kalas lördag - var så illa tvungen att handla) såg jag hela andra halvlek via mobilen på Willys. MFF:s avgörande kom precis före stängningsdags, när jag dröjde mig kvar inne i affären någon extra minut för att kunna se slutet innan det var dags att gå till kassan. Var nästan ensam kvar i butiken o var nära att börja springa i gångarna mellan hyllorna när Rakip satte 1-0 i 90:e minuten :)
Årets skönaste mål!
Jag var så inne i matchen att jag tog fel kundvagn när jag väl skulle till kassan och betala samtidigt som matchen var inne på stopptid och MFF skulle hålla 1-0.
"Kan jag ta den här?" kom en man och frågade när jag stod i kön. Fattade det först som att han ville gå före med varorna han hade i handen så jag sa "javisst" för tänkte att jag ju hade så mycket mer och han så lite. "Ja, den alltså" sa mannen då och pekade på vagnen som jag fortfarande stod och höll i...
. . . . . . . . .
Att få lyfta upp sin gråtande, yrvakna dotter ur sängen, hålla henne tätt intill sig, krama henne och känna att man just då är hennes stora trygghet är så oerhört mycket värt. Jag är så otroligt stolt över våra två små barn och känner en sådan enorm kärlek till de två. Varje dag.
Pappaledigheten är även den fantastisk. Det är värt så mycket, det är en förmån som alla föräldrar verkligen borde ta vara på. Ovärderlig tid!
Tre år av stolthet och glädje
Ja, idag fyller vår älskade lille Theo tre år. De här åren som har gått sedan vi fick vår lilla älskade, underbara och charmiga son har gått nästan läskigt fort. Samtidigt har de ju gett oss så grymt många fina stunder, minnen och skratt. Det har varit år som har varit fyllda av stolthet och glädje, jag tänker varje dag på hur lyckligt lottad jag är som är pappa till Theo och hans syster Alva och på hur enormt stolt jag är över att vara det. Att ha fått uppleva de känslorna och varje dag i tre års tid kunnat titta på Theo med stolthet och kärlek i blicken är stort och något som jag är väldigt glad för.
Det har också varit en enorm förmån att få följa en människas utveckling i livet från start. Theos framsteg, hans utveckling och lärande har varit både roligt och fascinerande att få följa på nära håll. Precis som det förstås är med Alva. Att dessutom nu få se de två sida vid sida är om möjligt ännu större.
Jag är så otroligt stolt att få vara pappa till de här två små underverken och kan bara säga grattis gubben på treårsdagen, jag älskar dig mitt absolut mesta.
Bröllopsdag #2
Idag är det två år sedan vi sa ja till varandra i utkanten av en grotta, vid en underbar liten undangömd strand, en varm sommardag utanför Chania på Kreta.
Ett riktigt drömbröllop och en av de överlägset största dagarna i mitt liv.
Vi hade en väldigt fin dag där för två år sedan och det är en dag jag kommer minnas för resten av livet.
Ett riktigt drömbröllop och en av de överlägset största dagarna i mitt liv.
Vi hade en väldigt fin dag där för två år sedan och det är en dag jag kommer minnas för resten av livet.
På de två åren som har gått har vi garanterat utvecklats, och utvecklat varandra, ytterligare.
Vi har både jobbat, varit föräldralediga och fått nya jobb båda två.
Vi har gjort oss hemmastadda här i Hille.
Vi har fått se Theo växa, lära sig en massa saker och bli till en egen, underbar liten individ.
Och vi har, inte minst, fått se familjen utökas genom en liten härlig tjej vid namn Alva.
Vi hade haft sex fina år tillsammans innan vi tog varandras händer och lovade varandra kärlek där på stranden och vi har haft två oerhört lärorika, glädjande, värmande och minnesvärda år därefter.
Jag har skrivit om det tidigare här i bloggen, men det kan påpekas många gånger om igen och igen: jag är väldigt lyckligt lottad som har Karin. Hon utvecklar, utmanar, inspirerar och stärker mig. Hon är min bästa vän här i livet, hon är den tjej som väckt överlägset flest känslor hos mig och jag ser fram emot att spendera mycket, mycket mer tid med henne framöver.
Fel väg att gå
Debatten kring Skolinspektionens godkännande av Al Azhar-skolans könssegregerade idrottslektioner har knappast undgått en under den gångna veckan. Personligen tycker jag, och har sett att man knappast är ensam om den åsikten, att det är helt fel väg att gå. Att vänja barn vid att vara uppdelade på grund av kön och religion är ohållbart på sikt. Vilka förutsättningar ges de då för livet utanför skolans väggar?
På kort sikt kan det säkert gynna tjejerna om de upplever att de genom åtskildheten från killarna ges bättre möjlighet att delta i idrottsundervisningen samt då också känner sig tryggare och mer bekväma i den miljön de får vara i. Men man måste ju tänka långsiktigt. Var i det "verkliga" samhället, utanför skolan, existerar de förutsättningarna? Det blir helt fel om skolan ska vänja barn o unga vid något som inte är förenligt med samhället utanför skolan.
På kort sikt kan det säkert gynna tjejerna om de upplever att de genom åtskildheten från killarna ges bättre möjlighet att delta i idrottsundervisningen samt då också känner sig tryggare och mer bekväma i den miljön de får vara i. Men man måste ju tänka långsiktigt. Var i det "verkliga" samhället, utanför skolan, existerar de förutsättningarna? Det blir helt fel om skolan ska vänja barn o unga vid något som inte är förenligt med samhället utanför skolan.
Skolan ska förbereda barn och unga för vuxenlivet. Den ska ge dem en grund att stå på. En grund som måste vara förenlig med samhället utanför. Och det är inte fallet om man könssegregerar på grund av religiösa tankesätt. Då är man tvärtom inne på helt fel spår.
. . . . .
Oerhört klokt måste jag säga. Skönt att dåren Yasri Kahn, mannen som säkerligen själv gett SD x antal nya väljare och byggt på fördomar (ja, ni minns säkert hur han vägrade ta i hand med kvinnor på grund av sin tolkning av religionen) får svar på tal av en kvinna med muslimsk bakgrund. Nu ändrar det knappast hans åsikt, men det ger tyngd i debatten.
Att hans exempel sedan var så snedvridna att man inte visste om man skulle skratta eller gråta är en annan sak. Det känns, åtminstone för mig, mer logiskt att dela upp män och kvinnor för sig när det handlar om tävlingsgrenar i OS än att könssegregera idrottslektioner på grund av religiösa ståndpunkter...
Dock viktigt att även så korkade åsikter och exempel ges vettiga och relevanta svar. Det finns säkerligen och oroväckande nog för många som håller med Kahn i sak.
Samtidigt är som lyckligtvis debatten mycket större och vettigare än en verklighetsfrånvarande individs (och eventuella likasinnade) galna argument. Viktig och intressant debatt helt klart där jag som ni ser ovan har min åsikt klar.
En månad sent, men ändå: 30-årsfirande på välkänd mark
Födelsedag och firande.
30-årskalas.
Efterlängtade återseenden.
Härlig Kalmardag.
Småland levererade verkligen!
Mitt 30-årskalas var den stora anledningen till att vi åkte ner till Kalmar den här gången, men det bjöds på mycket mer utöver ett riktigt lyckat kalas. Efter en resdag med rätt mycket tågstrul (det kan bli så när en lastbil kör in i en tågbro och stoppar trafiken...) så kom vi ändå fram nöjda då det trots allt gick bra att resa med barnen igen. Därefter väntade några ganska intensiva dagar som skulle innehålla väldigt mycket kul.
I torsdags blev det många kära återseenden och mycket nostalgi när vi var över till Öland och så grymt fina Bredinge strand. Det var 10-11 år sedan jag var där sist, men känslan var densamma. Det är verkligen ett smultronställe och att vi åkte dit för att hälsa på några av de barndomsvänner, med familj, som jag har känt längst gjorde det hela ännu bättre. Emma, Daniel, Anton och Emelie, plus Barbro och Affe förstås, har jag träffat alldeles för lite de senaste åren. Snudd på ingenting faktiskt. Och än mindre har jag alltså besökt den sommaridyl som heter Bredinge strand och där de har sommarhus. Det kändes kanon att vara där igen och återuppleva lite gamla minnen i gott sällskap. När nu det här gänget av olika anledningar inte kunde komma på kalaset var det här ett perfekt alternativ så att vi ändå kunde träffas. Nästan bättre ärligt talat, att få träffas och få lite mer kvalitetstid än att försöka hinna umgås på en fest med många andra som man också vill ha tid för. Så det här blev helt perfekt!
Under fredagen dök sedan min svärmor Anna, Karins brorsa Jonas och hans tjej Erika upp i Smålandsskogarna. Det var första gången de var nere hos mina föräldrar och då var ju min 30-årsdag en passande dag att anlända på. Firande med tårta och en trevlig kväll blev det. Kul att få lite tid med bara de tre och vår familj i lugn och ro där ute innan kalaset skulle gå av stapeln på lördagen.
Kalas på lördagen alltså och det blev ett lyckat sådant. Jag tycker att det kändes jättebra rakt igenom. Kul med en skön blandning av folk allt från släkt till min närmaste vän sen studenttiden i Gävle i form av Noa och hans sambo. RIktigt kul och jag uppskattar verkligen att alla tog sig tid att fira mig. Ganska många kunde inte komma, men jag fick som sagt träffa de allra närmaste ändå redan under torsdagen och de som var på kalaset gjorde det verkligen till ett minnesfyllt sådant. Oerhört tacksamt och fint. Inte minst ska jag tacka mina föräldrar som hade styrt upp det och fixat en massa redan innan vi anlände till Småland. Det var värt mycket.
Dessutom fick jag en rad fina presenter. Presentkort som kommer väl till pass, en jättefin klocka från mamma och pappa, ölglas, pengar till en cykel redan tidigare och det rent estetiskt finaste i form av det på bilden här nedanför från Karin. Äkta kärlek det! :)
Söndagen gick åt till att visa min "ingifta släkt" - svärmor, svåger och Erika - runt i Kalmar. Det är ju en grymt fin stad, särskilt på sommaren. Det insåg jag nog inte riktigt förrän jag flyttade därifrån men varje gång jag är tillbaka där nu slår det mig och det är inte utan att man känner viss stolthet. Därför var det o
ckså riktigt kul att få visa slottet, den ruggigt vackra stadsparken, gamla stan och hamnområdet för mina speciella gäster. Att de verkade trivas, såväl ute på landet hos mina föräldrar som inne i stan, var dessutom ett stort plus.
Vi tog en svängs längs med vattnet, från Kattrumpan ner mot hamnen, bort mot gästhamnen och vidare mot slottet. Det är en underfrigt att säga att det är fint där så här års. Inte konstigt att stan, med sitt läge och den satsning på evenemang som gjorts inte minst på senare år, har blivit framröstad som årets sommarstad två år i rad.
Utöver alla nämnda höjdpunkter hade vi som så ofta ett fint, lugnt och mysigt Smålandsbesök. Barnen älskar att vara på landet och leka i den stora trädgården. De uppskattar både farmor och farfar väldigt mycket också vilket förstås värmer extra hos mig. Det blev några riktigt fina dagar som både jag och Karin och våra två små älsklingar verkligen var nöjda med. Så tack Småland och alla nära och kära för den här gången!
Ligavinnare 2017
De stora ligorna är igång igen och givetvis är det av stort intresse. Visserligen är allsvenskan den överlägset mest intressanta ligan i mina ögon, men självklart följer jag även fotbollen i stort runt om i Europa. Här slänger jag in mina ligavinnartips så här ett par omgångar in i de stora ligorna.
Frankrike: PSG. Givet val, även utan en viss Zlatan Ibrahimovic. De tappar absolut kraft i Zlatans övergång till Man United men laget är ändå klart bäst i Frankrike. Blir en enkel ligatitel igen. Inte så mycket mer att orda om faktiskt då konkurrenterna är för svaga i jämförelse.
England: Manchester United. Jag backar här, twittrade nämligen ut ett outsidertips i form av Arsenal inför premiären. Håller dock med min gamle kollega och väldigt väl insatte fotbollsvän Tomas Nygren i hans resonemang om att deras chans var förra säsongen. Då var Premier League ärligt talat, utan att förta Leicester något av deras prestation, sämre i toppen än på länge. Annat tror jag det blir i år. Nya (och nygamla) topptränare i form av Mourinho, Conte och Guardiola sätter färg på den tippade toppstriden. Guardiolas City blir mest intressant att följa rent taktiskt, i viss mån även Contes Chelsea. Men Mourinhos United med Zlatan längst fram vinner. Deras defensiv är visserligen ett stort frågetecken på förhand men är det någon som ska styra upp den så är det Mourinho.
Italien: Juventus. Juventus vinner igen, det blir inget snack. De är överlägset mest stabila och samtidigt ser jag ingen konkurrent som är tillräckligt vass. Det finns många intressanta lag där bakom - Roma, Napoli, eventuellt Inter, Fiorentina, mitt gamla Milan som dock lär sladda en del även denna säsong tyvärr - men ingen riktig utmanare. Napoli och Roma kommer vara närmast Juve, men ändå långt ifrån nog nära för att kunna hota.
Tyskland: Bayern München. Ännu en lågoddsare. Men så är det också svårt att tippa emot de tyska mästarna. Mindre spännande ur ett taktiskt perspektiv för mig som taktiknörd sedan Guardiola har lämnat, men de kommer vara stabila med en av mina favorittränare Carlo Ancelotti. Det blir mer ett lag där man verkligen vet var man får. Kanske inte samma extremt höga högstanivå men en stabilitet som kommer kunna gynna Bayern på sikt. Ligaseger blir det men de kommer utmanas hårt av ett hyperintressant Dortmund som trots sedvanliga, tunga spelartapp mönstrar en spännande trupp och ser riktigt vassa ut redan.
Spanien: Atletico de Madrid. Jag hoppas verkligen att Diego Simeone och hans alltid extremt hårt arbetande lag tar titeln i vår. Förtjänade den ifjol och jag unnar såväl Simeone som hans spelare den nu. Det blir förstås tufft att matcha Barcelona och Real Madrid, men över en lång säsong och 38 omgångar kan det stabila lagbygget som Simeone förfogar över mycket väl nå hela vägen. Hoppas!
Skolpolitik, mycket MFF och Korpen
Regeringen ska satsa på skolan. Den har vi hört förut, men nu har de i alla fall jobbat fram ett nytt förslag på lösning av lärarkrisen. Löfvén och Fridolin ska satsa på 3600 nya platser på lärarutbildningen.
Det kan väl låta som en bra idé, det behövs ju onekligen fler utbildade lärare (http://skolvarlden.se/artiklar/nya-siffror-5-000-larare-saknas-till-skolstarten) och väldigt många lediga tjänster finns fortfarande ute trots att skolorna drog igång i veckan.
3600 fler utbildningsplatser spelar dock ingen oll så länge söktrycket är alldeles för lågt. Ja, det behövs klart fler utbildade lärare. MEN problemet nu är ju inte brist på utbildningsplatser utan att alldeles för få vill bli lärare. Fler platser löser inte det problemet. Läraryrket är tyvärr inte nog attraktivt, för få väljer att läsa till lärare och dessutom har ju kvalitén på lärarutbildningen i flera städer fått skarp kritik. En större attraktionskraft som lockar fler till läraryrket samt bättre utbildning är vad som behövs. Det är klart viktigare i nuläget än att skapa några tusen fler platser som ändå inte kommer fyllas.
Gör om, gör rätt. Och prioritera framför allt rätt åtgärder.
. . . . . . . . .
Ja, i onsdags kväll var det dags att dra på sig fotbollsskorna och agera högerback i sjumannakorpen igen. Jag kan sakna att spela fotboll på "riktigt", organiserat och seriöst, men det är likväl väldigt roligt de gånger jag är med i korpgänget. Den här gången kände jag mig dessutom förvånansvärt lätt, löpandet under sommaren har faktiskt gett lite resultat.
. . . . . . . . .
MFF:s insats i torsdagens cupmatch mot Landskrona BoIS var så pinsamt usel att jag inte vet var jag ska börja. Tyvärr innebär 3-1-förlusten både att chansen till cuprevansch nästa vår redan är borta och att försäsongsupplägget försämras rejält. Inte alls optimalt att spela träningsmatcher när man kunde fått tre viktiga tävlingsmatcher direkt i februari. Det gör det svårt att skaka av sig förlusten. Men det enda som är intressant just nu är att MFF åker upp till Sundsvall och vinner på söndag. För det är faktiskt så hårda krav som Markus Rosenberg var inne på efter cupdebaclet: SM-guld är det enda som kan göra säsongen godkänd nu efter finalförlust i cupen = missat Europaspel + respass ur 2017 års cupspel redan nu. Guldet ska hem, ja guldet måste hem. Hårda krav men med resurserna MFF sitter på kan kraven inte vara lägre.
. . . . . . . . .
På tal om MFF. Klubben lade i fredags fram en motion om att förbjuda spel på konstgräs i svensk elitfotboll. Fotboll ska spelas på gräs, helt klart. Det är min åsikt också. I allra möjligaste mån givetvis. Att det sedan blir ramaskri då ett antal klubbar, de flesta helt i onödan, spelar på konstgräs i Sverige idag är förstås väntat.
Innan man börjar böla om att "MFF är bara dåliga förlorare, de vill ha bort konstgräs för att de inte är bra på det" (det låter/kommer låta så) är det läge att kolla facit. MFF, konstgräs, 2016: 4/4 vinster i cupen, segrar mot Örebro, Östersund, Elfsborg, Bajen i serien. 8/8 vinster. Så nej, MFF är inte rädda för att förlora på grund av konstgräset. Men de vill väl naturligt nog att fotboll ska spelas på gräs.
Jag kan, som jag tidigare varit inne på, köpa om Östersund och Sundsvall behöver spela på det. Eller hybridgräs. Möjligtvis Gefle också. Men övriga? Finns inte ett enda geografiskt argument för att man ska spela på plastgräs i Stockholm, Norrköping, Örebro, Göteborg eller Borås. Inte ett.
Konstgräs är klart billigare, absolut. Men det är elitidrott vi talar om, inte ungdoms- eller breddidrott. Elitnivå ställer också fler krav. Krav som inte enbart kan gälla det sportsliga. Logiskt med krav på arenor, arrangemang och spelunderlag. Därför helt naturligt att MFF, med stöd av flera andra klubbar vad det verkar, nu vill driva frågan.
. . . . . . . . .
Sundsvall på söndag, Norrköping den 16/10. Fina bortaresor som jag bokat in nu. Framåt Malmö!
. . . . . . . . .
Har vi förresten pratat om hur monumentalt usel Sveriges EM-låt i fotboll var? Den verkar ha varit så dålig, inte bara i mina öron, att de stora radiokanalerna helt låtit bli att spela den. Känns som att den försvann och glömdes, med flit, bort lika snabbt som den kom. Ärligt talat var Blågults fotbollsmässiga insats av hög klass i jämförelse med den katastrof till låt som vi lät representera oss på musikfronsten.
. . . . . . . . .
Rundar av med ett par riktigt bra filmtips. Vi har fastnat en del framför datorn och Netflix senaste tiden, vilket gett oss några fina filmkvällar. Palm Trees in the Snow var grym! Handlar om Guinea, eller det som senare blev Ekvatorialguinea, under spanska kolonisationen av landet och om några spanjorer som styr arbetet med kaffeplantagen där. Låter kanske inte så exalterande men den var verkligen oerhört bra. Både spännande, gripande, intressant historiskt sett och med en bra berättelse i sig. Rekommenderas skarpt! Just nu tittar vi på (ja, inte nu då förstås men vi har sett halva hittills) Philomena. Verklighetsbaserad, något som alltid höjer intresset hos mig i alla fall, om en kvinna vars son togs ifrån henne av nunnorna på klostret där hon tvingades bo och arbeta. Intressant historia det också, även om Palm Trees in the Snow känns klart vassare totalt sett.
Pingisherrar, pappaledighet och höstkänslor
Har blivit ganska mycket bloggande senaste tiden och vi kör på med ett inlägg till. Den här gången med lite av varje.
. . . . . . . . . . . . . .
De senaste veckorna har det blivit flera heta debatter, inte minst på nätet, kring sportrelaterade uttalanden. Dels från nye förbundskaptenen Janne Andersson
(http://www.aftonbladet.se/sportbladet/os2016/article23318729.ab), dels från Viasats Ola Wenström (http://www.expressen.se/sport/os2016/twitterstorm-mot-ola-wenstroms-uttalande/).
(http://www.aftonbladet.se/sportbladet/os2016/article23318729.ab), dels från Viasats Ola Wenström (http://www.expressen.se/sport/os2016/twitterstorm-mot-ola-wenstroms-uttalande/).
Jag nöjer mig med att konstatera att jag tycker att det har blivit helt oproportionerliga, onödiga diskussioner och en hätsk debatt helt i onödan. Det fanns inget illa menat i det någon av de två sa, det var inget som var menat att såra, förminska eller håna någon. Så varför då dra igång sådana enorma diskussioner? Givetvis är det en demokratis styrka att folk får tycka vad de vill och uttrycka sina åsikter, men många gånger känns det som att folk idag (inte minst medierna men även privatpersoner rent generellt) är alldeles för intresserade av att skapa debatt och elda på när åsikterna börjar gå isär. Det går ofta till överdrift och leder tyvärr inte till något konstruktivt, bara till irritation, hat och splittring.
. . . . . . . . . . . . . .
OS då? Stekhett? Nej, ärligt talat. Hos många, förstår jag ju. Men inte hos mig. Jag följer det förstås och gläds över en sån som Sara Sjöströms enorma framgångar. Vilken idrottskvinna! Fotbollsdamerna har också gjort det ruggigt starkt, det måste man ge dem, och Henrik Stensson är en yrkesman. Men särskilt hett blir det inte. Jag går helt enkelt inte igång ordentligt på spelen i år.
Det hade behövts några riktiga bra svenska pingisherrar, som på J-O:s och Jörgens tid. OS 2000 var mäktigt när de två dominerade i kampen mot kineserna i pingishagen. Något liknande hade gjort de här spelen riktigt heta för min del. Alternativt riktigt bra svenska handbollslandslag.
Annars ska det vara vinter-OS (även om jag utan tvekan gillar sporterna i sommarspelem bättre) och Tre Kronor i hockey för att det ska vara riktigt intressant.
Så tråkig är jag, mitt i all OS-yra. När det gäller sport ser jag mest fram emot MFF-Jönköpings Södra i allsvenskan på måndag och gläds i nuläget mest över NIK:s sena avgörande i 4-3-segern mot Flygsfors i onsdags... :)
. . . . . . . . . . . . . .
Riktigt klok ledare, den som jag länkar här under.
http://www.expressen.se/kronikorer/britta-svensson/missriktad-medomkan-botar-inte-bilbranderna/
Finns inga ursäkter för det beteende som allt för många just nu ägnar sig åt i vissa städer och stadsdelar i landet. Nog för att man kan ha det tufft, men säg ett samhälle i världen som tar så bra hand om sina medborgare och ger så goda förutsättningar som det svenska?
Du kan inte skylla på samhället när du får gratis studier, till och med får betalt för att studera, och en rad andra förmåner ända sedan födseln eller sedan den dagen du kommer till Sverige. Att bränna bilar och kasta sten på blåljuspersonal är inget som går att ursäkta eller som det finns några förmildrande omständigheter kring. Ta ert ansvar och sluta bete er som svin.
Du kan inte skylla på samhället när du får gratis studier, till och med får betalt för att studera, och en rad andra förmåner ända sedan födseln eller sedan den dagen du kommer till Sverige. Att bränna bilar och kasta sten på blåljuspersonal är inget som går att ursäkta eller som det finns några förmildrande omständigheter kring. Ta ert ansvar och sluta bete er som svin.
. . . . . . . . . . . . . .
Sovmorgon tre dagar i rad nu. 06.40 x2 toppat av 07.20 (!) idag. Vet inte när jag sov så länge senast. Lyx! Småbarnspappa-livet.
. . . . . . . . . . . . . .
Hösten har verkligen gjort sig påmind här i Gävle senaste dagarna. För tidigt, måste man ju säga. Särskilt för att vara så pass ruskig, regnig och kall som den har varit än så länge. Annars gillar jag dock den årstiden. Kom häromdagen exempelvis på att jag nästan saknar att spela fotboll i ett lag mest när det börjar bli småkalla kvällar och hösten börjar visa sig. Annars brukar ju vår och seriepremiär, eller varför inte sköna sommarkvällar med fotboll i strålande sol, vara det absolut bästa när det gäller fotbollsspelande. Men jag har nog alltid på något sätt tyckt skarpt om den där fuktiga, småkyliga luften och mörkret som lägger sig runt en av elljus upplyst fotbollsplan.
. . . . . . . . . . . . . .
Pappaledigheten är officiellt igång igen. Jag blir hemma med lilla Alva och Theo, som även ska gå en del på dagis, hela hösten. Det känns kanon! Inledningen har varit bra och att få så mycket tid med barnen är förstås en enorm förmån. Kan inte klaga på något sätt och ska verkligen ta vara på tiden. Den är ovärderlig.
. . . . . . . . . . . . . .
Så oerhört tråkigt att en idiot skulle rusa in och slå till Östersunds målvakt i mötet med Jönköping nere på Stadsparksvallen i måndags. Samtidigt blir det helt fel om den händelsen ska leda till nya diskussioner kring hur hemskt farligt det är att gå på fotboll och om hur mycket negativt det finns inom supporterkulturen, som ju sådana incidenter (exempelvis knallskottet mot en MFF-spelare i Göteborg tidigare i våras) brukar göra.
Det är solklart, även innan vi har fått alla svar på frågorna kring händelsen, att det inte var något supporterrelaterat eller hade med något av lagens anhängare att göra på något sätt. Det mesta tyder väl på att det hela kan kopplas till betting och att allt handlade om pengar. Killen, 17-åringen som var dum nog att begå handlingen, gjorde det med en enda syfte och det var att få matchen stoppad. Tragiskt hursomhelst.
. . . . . . . . . . . . . .
Desto roligare att det nästa söndag blir en tur till Sundsvall för min del. MFF gästar då Norrporten Arena och givetvis ska jag upp. Det lockar dessutom väldigt mycket att fixa biljetter till MFF:s bortamatch mot Norrköping den 16/10. Kan bli en match som i allra högsta grad handlar om SM-guldet 2016. Lutar åt att jag tar mig ner då.
En oerhört betydelsefull 27-åring
Igår fyllde min älskade fru Karin 27 år och jag skrev några rader på Facebook om hennes betydelse för mig och vår familj. Jag var inne på att det inte går att överskatta hur mycket hon har betytt för mig sedan vi träffades för snart nio år sen. Betydelsen är så stor - både har varit och är varje enskild dag som vi delar - att det egentligen är omöjligt att sätta ord på den. Men jag försöker ändå med jämna mellanrum. Eller rättare sagt, tidigt under vårt förhållande skrev jag väldigt ofta om Karin och hur mycket hennes intåg i mitt liv hade betytt.
På senare tid, eller år, har de där inläggen kommit klart mer sällan. Det samtidigt som hennes roll för mig och i mitt liv bara blivit allt större, viktigare och än mer beundransvärd. Egentligen hade jag kunnat skriva långa romaner om hur mycket jag uppskattar att Karin vid min sida och om hur oerhört positiv effekt hon har på mig. I stället hoppas jag att jag visar det för min bättre hälft, förhoppningsvis ofta, samtidigt som jag ändå med hjälp av ord vill få ner några rader om gårdagens födelsedagsbarn.
Normalt sett har jag så enkelt för att skriva, nästan i alla sammanhang. Orden brukar komma till mig, de bara ramlar på. När det gäller att på ett bra, rättvist och fint sätt förklara Karins betydelse med en text blir det däremot svårare. Det finns mycket att skriva, men det är som sagt snudd på omöjligt att sätta ord på vad hon betyder för mig och för våra två små barn.
Sedan dagen då jag träffade den här tjejen har jag vuxit något enormt som person. Jag har blivit bättre på att se saker ur flera perspektiv, fått ett starkare självförtroende, blivit bättre på att lyfta fram de sidor hos mig som är positiva samt även på att jobba med sådant som kan förbättras och jag har blivit bättre på att lyssna på andra. Allt det här har, åtminstone i mina egna ögon, utvecklat mig som person och fått mig att bli en mer ansvarstagande, vuxen och mångsidig person. Mycket av det skulle jag tillägna Karin. Hennes del i det hela är väldigt stor. Jag hade säkert utvecklats och skaffat mig nyttiga erfarenheter även utan henne, men jag kan inte för en sekund tro att jag skulle ha varit i närheten av att uppleva och lära mig så mycket som jag har gjort de senaste nio åren.
Och då har vi inte nämnt tryggheten än. Tryggheten som min underbara fru och bästa vän här i livet alltid ger mig. Det är något som jag också ofta påpekar för henne, hur oerhört trygg hon får mig mig att vara. Hon ger mig ett stort lugn. Att veta att man alltid har hennes stöd, att se henne som den trygga och omtänksamma mamma hon är,när hon är med våra barn, att alltid känna att det finns någon där som bryr sig - det är ovärderligt och allt det får jag uppleva tack vare Karin.
Jag är så oerhört tacksam för allt vi har upplevt tillsammans, från att vi började ta kvällspromenader i Sätra tillsammans under en mörk höst 2007 via Helsingborg, Zanzibar, Montego Bay, Gävle, Chania, Mlini och en del andra destinationer. En resa som hittills har resultaterat i många väldigt fina minnen att dela, två underbara barn, ett bröllop på en grekisk strand och radhus i Hille. Allt vi var varit med om, alla gånger vi skrattat tillsammans eller bråkat men fått ut något gott av det, alla gånger vi på olika sätt har påmints om hur mycket vi betyder för varandra och alla dagar som vi fortfarande delar.
Allt det gör mig så oerhört tacksam och jag kan, trots mitt försök här, knappt sätta ord på den tacksamhet och lycka som jag känner över att ständigt ha gårdagens födelsedagsbarn vid min sida.
Ge mig vettiga taktiska analyser!
Allt för ofta tycker jag fotbollsjournalistiken är för endimensionell. Väldigt mycket av det som skrivs är inom formatet referat, ren upprepning av vad som hände i matchen det skrivs om. Naturligtvis ska läsaren få ta del av det, har man inte sett en match vill man förstås veta vad som hände i den in i detalj. Men det är också något som idag är väldigt lätt att ta del av i form av sammandrag och höjdpunkter i videoformat på diverse sajter. Nu har inte alla de möjligheterna och då ska man absolut genom textbaserad journalistik kunna få en bra bild av viktiga händelser i matcher, men i och med att utbudet är så stort när det gäller videoklipp och sammandrag från matcherna i exempelvis allsvenskan så borde man också bredda innehållet i fotbollsjournalistiken ytterligare.
Man ska kunna få referat och intervjuer, självklart. Det är alltid exempelvis intressant att läsa vad tränare och spelare tycker om matcherna. Jag tycker dock att det för ofta blir enbart den varan och alldeles för lite fördjupningar, främst när det gäller det taktiska. Nu är jag en riktig taktiknörd som kan grotta ner mig i spelsystemsdiskussioner och taktiska detaljer i oändlighet och har förståelse för att långt ifrån alla är intresserade på samma sätt. Men att det finns många som gärna skulle ta del av ett större utbud av taktiska analyser och artiklar med fokus på detaljer i själva spelet är jag övertygad om.
Den svenska fotbollsjournalistiken är dock ofta platt och enkelspårig. Jag tycker ofta det saknas fler dimensioner än bara det rent referat- och intervjumässiga. Det finns undantag, Kalle Karlsson på Sportbladet är ett lysande sådant. Han går på djupet och analyserar detaljrikt i sin blogg. Martin Åslund är en annan som är skicklig på att analysera och peka på detaljer. Hemma i Kalmar har vi också Johan Israelsson, som bloggar åt Barometern och riktar mycket fokus på det taktiska när det gäller KFF:s matcher. På det stora hela lyser dock skickliga fotbollsanalytiker med sin frånvaro inom sportjournalistiken.
Om det beror på att många helt enkelt saknar kunskap om, eller intresse för, det rent taktiska inom fotbollen och helt enkelt inte vill lägga energi på det eller om det är så att redaktionerna helt enkelt anser att folk inte skulle läsa det i nog hög utsträckning vet jag inte. Jag vet bara att jag personligen gärna skulle se att man i kombination med matchreferat och intervjuer även lyfte fram taktiska detaljer. Det går ju egentligen att peka på små taktiska detaljer som kan vara intressanta för matchutgången och värda att titta närmare på i varje enskild allsvensk match som spelas. Då borde det också finnas utrymme, särskilt idag när medierna i så stor utsträckning verkar på nätet och inte behöver ta hänsyn till utrymmestekniska skäl, att göra mer av det även från sportjournalisternas sida.
Det här har jag tänkte på många gånger och konstaterat att man får vända sig till utländska sajter och bloggar för att få tillgång till bra taktiska analyser. Det slog mig dock extra när jag läste Stefan Alfelts analys av MFF-AIK i början av veckan. Alfelt byggde delar av sin analys på att AIK fortsatte med sin 3-5-2-uppställning (och han var inte ensam bland journalister att skriva om 3-5-2-taktiken) som nygamle tränaren Rickard Norling har börjat använda sig av. Intressant utgångspunkt för en analys, absolut, men problemet var bara att de inte alls spelade 3-5-2 den här gången. Snarare 3-4-3 med två yttrar och en ensam central anfallare, till skillnad från tidigare då de väldigt tydligt använt två centrala anfallare. Alfelt spann på att AIK dominerade innermittfältet inledningsvis i matchen med sina tre centrala mittfältare. Ja, AIK var klart bättre första 20 minuterna och att MFF skulle få problem med AIK:s tre innermittfältare var ett scenario som jag hade förutspått, MFF har haft problem mot lag som spelar med tremannamittfält tidigare i år. Men nu spelade inte AIK med tre man på det centrala mittfältet. Problem fick MFF på sin vänsterkant där AIK med en tydlig ytter + offensiv ytterback/wingback överbelastade och utnyttjade MFF-backen Yoshimar Yotuns något svaga defensiv. Där satte AIK tryck och hotade MFF, men i mitten av planen skapade de inget numerärt övertag.
Man kan säkert tänka att "vad spelar det för roll, hur orkar du bry dig om några siffror?". Och visst är mitt intresse för taktik och spelsystem på en riktig nördnivå. Men jag kan tycka att sportjournalister med fokus på allsvensk fotboll borde ha kunskap om taktik och taktiska detaljer på en nivå hög nog för att se om ett lag spelar 3-5-2 eller använder en annan upställning. Det är ändå deras jobb. En åsikt exempelvis nämnde Åslund delade med mig på Twitter.
En lek med siffror brukar folk ibland säga om spelsystem. Ja, visst kan det ibland vara det, men ofta tycker jag lite elakt sagt att människor som saknar taktiskt kunnande kastar ur sig den klyschan bara för att de saknar förmågan att se vad de olika siffrorna faktiskt representerar för roller på planen. Jag skulle hävda att siffrorna i ett spelsystem väldigt tydligt kan visa vilka roller spelarna har. Visst kan många spelsystem likna varandra och skillnaderna mellan exempelvis 4-2-3-1, 4-3-3 eller 4-5-1 på pappret kan på planen vara obefintliga. Men det kan, och är klart oftare skulle jag hävda, också vara så att man med hjälp av siffrorna får en mycket tydlig indikation på hur laget faktiskt uppträder på planen.
Exempelvis är "ettan" eller "ettorna" i en uppställning ofta väldigt tydliga att se också på planen, exempelvis i en 4-1-4-1 där man ofta utan problem kan se vilken spelare som har rollen som "etta", i det här fallet djupt liggande mittfältare. Sedan kan jag köpa resonemanget om "lek med siffror" till viss del då många system kan likna varandra, men å andra sidan är system på pappret som sagt bra indikatorer på hur det kommer se ut på planen.
Sedan finns det förstås undantag, allra främst Bayern München under Pep Guardiola, i form av lag som skiftar spelsystem ett antal gånger bara under en och samma match. Då är det förståeligt om det blir svåranalyserat.
Hursomhelst efterlyser jag helt klart fler analyser och ett större djup när det gäller taktiska detaljer i fotbollsjournalistiken. Sedan kan man ju önska att de journalister som ger sig på en analys också har kunskap nog för att göra den rättvisa...
"Vi vann igen, Malmö vann igen, så jävla enkla tre poäng..."
Alla MFF-segrar är sköna. Att dessutom slå AIK, en av de största rivalerna och definitivt den vars fans och klubb som helhet har störst hybris, är ännu bättre. Särskilt när det handlar om att göra det i en viktig toppmatch med läge att åtminstone för stunden hänga av konkurrenten i kampen om guldet.
Söndagens 2-0-seger för MFF mot stockholmarna var sådär makalöst jäkla underbar som bara viktiga MFF-segrar kan vara. Att AIK:are landet runt gnällde och gapade sig hesa via sociala medier (kanske inte hesa, men de fick nog skavsår på tangentbordsfingrarna...) över en utebliven straff i slutminuterna, precis före MFF:s 2-0, gjorde det nästan ännu roligare.
Å ena sidan ser jag visserligen helst att Malmö vinner utan kontroverser, utan situationer som motståndarsupportrarna kan gnälla över och skylla på efteråt, men å andra sidan är det lite kul att läsa och höra allt lipande.
Å ena sidan ser jag visserligen helst att Malmö vinner utan kontroverser, utan situationer som motståndarsupportrarna kan gnälla över och skylla på efteråt, men å andra sidan är det lite kul att läsa och höra allt lipande.
Nu var det en hög spark (farligt spel?) som MFF:s mittback Rasmus Bengtsson använde sig av för att rensa bort bollen framför det egna målet precis före en AIK:are som kastade sig fram för att nicka. Solklar straff enligt en del, då sparken var så hög och träffade AIK-spelaren. Inte alls straff eftersom Bengtsson ändå spelade undan bollen först och var först in i situationen, enligt andra. Jag är så sjukt färgad, jag vet och erkänner, men här kan jag faktiskt inte bestämma mig. Absolut inte straff, var min första reaktion. Efter ett antal repriser och kommentarer från folk var jag beredd att ändå erkänna att det borde ha blåsts. När jag senare på kvällen återigen såg repris efter repris tippade det mer och mer över åt att domaren ändå gjorde rätt...
Jag kan förstå att AIK:arna är missnöjda men jag bryr mig inte ett dugg, förutom att jag villigt kan erkänna en stor skadeglädje.
Klart viktigare och mer glädje känner jag dock över MFF-segern i sig och insatsen bakom den. Mycket var positivt, helt klart. 60-70 bra minuter, kontroll under stora delar av andra halvlek och många fina individuella insatser i kombination med stenhårt jobb rakt igenom. Det lovar gott!
30-årsfirandet har tjuvstartat och krisen uteblir
30-strecket närmar sig med stormsteg och jag är helt ärlig när jag säger att det inte känns av minsta 30-årskris eller ångest hos undertecknad. Jag har nog känt mig som 30 år och mer mentalt ända sedan vi fick barn så att nu även siffran inom kort visar att jag inte bara är 20 + längre förändrar nog inte så mycket... :)
På lördag väntar kalas hemma hos mina föräldrar i Smålandsskogarna. Det ska bli väldigt kul att komma ner dit igen och det känns speciellt att fira födelsedagen där hemma, där allt började och där jag ändå har spenderat två tredjedelar av mitt nu alldeles snart 30-åriga liv. Jag är också oerhört tacksam för hur mamma och pappa fixar och ordnar inför kalaset och är säker på att det kommer att bli en suverän eftermiddag. Trots att många inbjudna tyvärr har haft diverse förhinder ser det ut att bli en skön blandning folk med släkt, nära vänner och en några av mina "ingifta" släktingar då glädjande nog såväl svärmor som svåger med sambo tar sig ner till Kalmartrakten för min skull. Det uppskattas också enormt!
Redan nu har jag dessutom haft förmånen att bli lite firad här uppe. Svärfar Håkan tog nämligen med mig och familjen på en utflykt norrut, några mil utanför Gävle, där målet var Trollharens fiskrestaurang. Väl där åt vi en grymt god fisk- och skaldjursbuffé. Det var gott, sällskapet var trevligt och miljön där ute vid fiskeläget var ruggigt fin. Kusten norrut är över lag fin här uppe men så långt upp kängs kustvägen har jag inte varit och det var utan minsta tvivel värt ett besök.
Så jag blir bortskämd, helt klart. Ett litet firande redan avklarat, födelsedag hemma i Småland på fredag och kalas på lördag. Sedan bör jag som nybliven 30-åring vara nöjd och belåten med vad sista veckorna som 29-åring har gett :)
Avkoppling för hela gänget.
Vackert!
Älskade lille son!
Fotbollskvällar med mersmak
Precis som i fjol var jag på plats när Gefle IF mötte Kalmar FF och jag hade återigen glädjen att vara där i rollen som reporter åt 24Kalmar.
Egentligen skriev jag två olika artiklar, en med fokus på Viktor Agardius och hans insats, nya roll samt skadan han åkte på samt en med kommentarer från tränaren Peter Swärdh och Viktor Elm om det dåliga försvarsspelet. Nu bakade redaktionen ihop det hela till en artikel men jag är ändå nöjd. Det var väldigt kul att få skriva igen och jag tycker ändå vi fick ihop det bra utan att citat och innehåll i övrigt föll ur sitt sammanhang. Fick med det viktigaste ur flera vinklar helt enkelt.
http://24kalmar.se/…/agardius-jag-blev-valdigt-radd-det-ba…/
Något annat som var riktigt kul var att se MFF live i söndags borta mot AIK. Det var visserligen en ganska tråkig match men man får glädjas åt att en poäng var helt okej i en av säsongens svåraste matcher, åt att vi fick jubla över ett snyggt MFF-mål samt åt att MFF-defensiven var grymt stabil (bortsett vid det enormt onödiga 1-1-målet). Dessutom tappade ju samtliga övriga tänkbara guldkonkurrenter poäng den gångna helgen. Gott så ändå måste jag säga.
Friends Arena är dock för bedrövlig som arena för fotboll. Så galet icke-inbjudande, ligger i grått betongområde, med ett köpcenter runt sig så att man knappt ser att det är en fotbollsarena och dessutom givetvis alldeles för stor för allsvensk fotboll. Minnena därifrån är dock bra, SM-guldet säkrades där hösten 2014 och även förra söndagen får räknas som godkänd :)
Dessutom alltid kul att vara iväg med bröderna Thyberg, Martin och Simon, som liksom förra gången vi var nere och då såg MFF spela hem SM-guldet utgjorde mitt resesällskap. Får gärna bli flera sådana turer på fotboll med de två framöver.
Kroatien levererade rakt igenom
Kroatien, två veckor, sol och bad, vackra solnedgångar, berg, havet, semester.
Ja, vi hade verkligen en skön resa till Balkan och kroatiska Mlini precis söder om Dubrovnik nere i södra delarna av landet.
Det var snudd på perfekt. Kroatien har legat högt upp på vår lista över tänkbara resmål, särskilt inom Europa, de senaste åren och jag ångrar verkligen inte att vi nu har varit där. Tvärtom! Rekommenderar det starkt.
På väg med flygbussen.
På väg med flygbussen.
Mlini var litet och vackert. Jag föll rejält för miljön och själva omgivningen där. Med de mäktiga bergen i ryggen, bukten med strandpromenaden och det klarblå vattnet, havsutsikten med horisonten långt där borta, de slingrande vägarna längs med bergsluttningarna - det var en oerhört inbjudande vy minst sagt.
Bosnien låg på andra sidan berget som vi hade bakom oss och Montenegro var bara en kortare bussresa bort. Karin och Theo tog en dagsutflykt dit men jag och Alva fick hålla oss i Mlini då den sammanlagda tiden i buss skulle bli runt fem timmar, inte riktigt optimalt för en ettåring. De övriga två i familjen fick dock en fin dag i vackra Kotor plus en hel del intressant historiska fakta på köpet.
Karin och Theo i Montenegro.
Det blev förstås mycket bad i värmen, främst i poolen men även i havet med dess klara vatten. Värmen var påtaglig, kan man lugnt säga. Men barnen fixade den riktigt bra och verkade nöjda över lag. Andra veckan var dock riktigt varm, med flera dagar då temperaturen garanterat steg över 30 grader. Men närheten till pool, hav och även skugga eller svalka på rummet gjorde det hanterligt ändå. Även om jag svor rejält inombords några gånger när svetten rann. Jag svettas ju så mycket och innan jag kom på att funktionströjan som fanns nerpackad var perfekt att knalla runt i hann jag tycka synd om mig själv ett antal gånger med nedsvettade, dyngsura tröjor :)
Vi badade, solade, lekte på de olika lekplatserna längs med strandpromenaden, skaffade oss ett par stamställen när det gällde restauranger och hade det gott. Barnen älskade att bada i poolerna vilket förenklade det för oss. Nöjda barn, bad och svalka kombinerat med byggande av en klart godkänd solbränna gjorde dagarna klart överkomliga, till och med riktigt sköna... :)
Det fanns mycket av värde att se i Kroatien. Karin och jag var överens om att vi gärna skulle åka dit för att uppleva och lära oss mer någon gång också. Det finns ju mycket historia av värde och det vore kul att både se och lära sig mycket om landet. Nu blev det som sagt en tur till Montenegro för Karin och Theo. Tillsammans åkte vi också på ett par dagsutflykter.
Vi var i Cavtat, en liten by eller snarare ett samhälle söder om Mlini. Riktigt vackert och mysigt var det. Samma fina miljö, eller ännu finare, som i Mlini där vi bodde med bergen runt omkring, havsbukten, utsikten. Underbart!
Lunch i hamnen i Cavtat.
Dubrovnik, som ni ser bilder på här under, besökte vi också under en dag och det var en av de vackraste städerna jag har varit i. Nu såg vi "bara" de äldsta delarna och fick ingen koll på hur det såg ut i övrigt, men gamla stan var väldigt fin med sin stora mur, sina gamla byggnader (många förstördes under belägringen 1991/1992 men har återskapats och reparerats) och hamnen där vi också passade på att åka på en kortare båttur.
Jag slogs många gånger över hur fint det var på många olika platser och på hur mäktig och vacker inramningen med berg och hav var. Även arkitekturen var fin på flertalet ställen som vi besökte. Sevärt, med andra ord.
Maten då, ska jag inte nämna den? Klart jag ska! Ni som känner mig vet att jag alltid blir glad av god mat och alltid ser fram emot att få äta sådan. Nu slog Kroatien oss inte direkt med häpnad när det gällde mat, men medelhavsrisotton var en höjdare och pizzorna riktigt fräscha. I övrigt var vi nöjda men inte exalterade, för att sammanfatta och recensera :)
Jag passade på att se Kroatien-Portugal, EM-åttondelsfinalen, på en lokal bar i närheten av vårt hotell. Många turister där förstås men också många inhemska kroater. Riktigt kul, de hade minst sagt hög ljudnivå när Kroatien kvitterade till 1-1 mot Spanien i matchen före (det hördes från vår balkong där vi satt då) men tyvärr fick jag nöja mig med en riktigt bra, förväntansfull och nervös stämning den här gången då det aldrig blev något kroatiskt måljubel. Kul ändå dock.
Allt som allt kammar Kroatien hem höga betyg om jag ska betygsätta landet som resmål. Fin miljö, fräscht över lag, trevligt bemötande, sol, värme, grymt härligt hav - ja, det ska verkligen inte klagas från min sida. Tvärtom var det här en riktigt lyckad resa som jag är väldigt glad över att vi gjorde. Det funkade jättebra att resa med två barn - även om jag höll på att bryta ihop under lunchen en av de första dagarna med svetten forsande, hungriga små ungar, en sked fylld med barnmat som landade i mitt knä och som lök på laxen en panna (min egen) som dundrade rakt in i flaskhalsen på den nyss beställda flaskan med vatten i stressen och ivern att plocka upp den där skeden från marken... - och vi fick allihop två väldigt värdefulla och roliga veckor tillsammans.
Nu siktar vi nog på en ännu längre resa nästa gång det blir dags, stärkta av vetskapen att det har fungerat bra att resa hela familjen, men njuter av semesterminnena från den här sommarens höjdpunkt ett rejält tag till.
EM:s bästa elva
Egentligen såg jag för lite av EM-turneringen (det blev få matcher som bevittnades i sin helhet under Kroatiensemestern) för att kunna säga vilka spelare som var bäst. Men jag ger mig ändå på att plocka ut turneringens bästa elva baserad på det jag såg och på opinionens åsikter på Twitter och andra sociala medier.
Så, här har ni den, EM:s starkaste uppställning!
Målvakt: Hugo Lloris
Stabil, gör precis allt han ska och stod dessutom för en sjuk räddning i slutet mot Tyskland i semifinalen. I den matchen var han även lysande i övrigt.
Stabil, gör precis allt han ska och stod dessutom för en sjuk räddning i slutet mot Tyskland i semifinalen. I den matchen var han även lysande i övrigt.
Mittback: Jerome Boateng, Tyskland
Stod förvisso för en väldigt märklig och klumpig hands vilken gav Frankrike en straff i semifinalen. Men utöver det var han rakt igenom riktigt bra med såväl grymt starkt försvarsspel som en ruggig uppspelsfot och teknisk briljans.
Mittback: Pepe, Portugal
Avskyr hans karaktär egentligen, så många tjuvsmällar och filmningar den mannen har stått för. Men i EM visade han att han också är en oerhört bra mittback. Bäst i Portugals starka försvar och glänste rakt igenom. Nickade undan, tacklade, blockade skott och styrde backlinjen.
Avskyr hans karaktär egentligen, så många tjuvsmällar och filmningar den mannen har stått för. Men i EM visade han att han också är en oerhört bra mittback. Bäst i Portugals starka försvar och glänste rakt igenom. Nickade undan, tacklade, blockade skott och styrde backlinjen.
Mittback: Giorgio Chiellini, Italien
Jag måste ha med en av Italiens tre grymma mittbackar och i hård konkurrens med främst Leonardo Bonucci tar Chiellini platsen. Passar fint med en vänsterfotad spelare här och Chiellini bidrog med såväl stenhårt markerings- och duellspel som med fina uppspel och offensiva iniativ till vänster i Italiens trebackslinje.
Jag måste ha med en av Italiens tre grymma mittbackar och i hård konkurrens med främst Leonardo Bonucci tar Chiellini platsen. Passar fint med en vänsterfotad spelare här och Chiellini bidrog med såväl stenhårt markerings- och duellspel som med fina uppspel och offensiva iniativ till vänster i Italiens trebackslinje.
Högermittfältare: Aaron Ramsey, Wales
Glänste i ett imponerande och överraskande Wales. Briljerade med sin offensiva skicklighet och kombinerade det kreativa spelet med att liksom hela det Walesiska laget löpa kopiöst och aldrig ge upp.
Innermittfältare: Toni Kroos, Tyskland
Hade ett finger, eller rättare sagt en tanke och en fot, med i allt när Tyskland startade anfall och dominerade med sitt passningsspel. Motorn i det tyska maskineriet som så var på väg att kunna nå en final. Kroos var bäst i en stark tysk upplaga och en av mina favoritspelare i mästerskapet.
Hade ett finger, eller rättare sagt en tanke och en fot, med i allt när Tyskland startade anfall och dominerade med sitt passningsspel. Motorn i det tyska maskineriet som så var på väg att kunna nå en final. Kroos var bäst i en stark tysk upplaga och en av mina favoritspelare i mästerskapet.
Innermittfältare: William Carvalho, Portugal
Jag gillade hela Portugals mittfält och deras mix av kreativitet, fina fötter, fysik och hårt jobb kryddat med taktisk skicklighet. Bäst av alla på det där mittfältet var nog Carvalho. Stor, stark, duktig bollsamlare som dessutom glänste med fin bollbehandling och bra passningsspel. Komplett.
Jag gillade hela Portugals mittfält och deras mix av kreativitet, fina fötter, fysik och hårt jobb kryddat med taktisk skicklighet. Bäst av alla på det där mittfältet var nog Carvalho. Stor, stark, duktig bollsamlare som dessutom glänste med fin bollbehandling och bra passningsspel. Komplett.
Vänstermittfältare: Gareth Bale, Wales
Given i laget men positionen dock något oklar. Spelade i en slags fri roll bakom den ensamme anfallaren i Wales 5-3-2/5-4-1 system men vandrade oerhört fritt över planen, jobbade över enorma ytor och agerade allt från anfallare till defensiv mittfältare och vänsterback i olika situationer. Grymt jobb och får en plats till vänster på mitten här.
Given i laget men positionen dock något oklar. Spelade i en slags fri roll bakom den ensamme anfallaren i Wales 5-3-2/5-4-1 system men vandrade oerhört fritt över planen, jobbade över enorma ytor och agerade allt från anfallare till defensiv mittfältare och vänsterback i olika situationer. Grymt jobb och får en plats till vänster på mitten här.
Högerytter: Antoine Griezmann, Frankrike
EM:s bäste spelare och bäste målskytt tar givetvis plats här. Följde upp en grym säsong i Atlético de Madrid med att vara fantastisk även i EM. Snabb, teknisk, sylvass framför mål och hårt jobbande över stora ytor. Har gått från att vara en offensiv yttermittfältare till att bli en oerhört mångsidig och vass anfallare och agerar som sådan även i mitt lag, det med utgångsposition högt upp till höger.
EM:s bäste spelare och bäste målskytt tar givetvis plats här. Följde upp en grym säsong i Atlético de Madrid med att vara fantastisk även i EM. Snabb, teknisk, sylvass framför mål och hårt jobbande över stora ytor. Har gått från att vara en offensiv yttermittfältare till att bli en oerhört mångsidig och vass anfallare och agerar som sådan även i mitt lag, det med utgångsposition högt upp till höger.
Central anfallare: Cristiano Ronaldo, Portugal
Han övertygade inte inledningsvis, men när det väl gällde som mest klev han fram och visade vägen för sitt Portugal. Att sedan inte finalen blev vad han hade tänkt sig med tanke på skadan spelade nog mindre roll när portugiserna ändå tog den där efterlängtade titeln. En titel som Ronaldo hade väldigt stor del och då tar man också en plats här.
Han övertygade inte inledningsvis, men när det väl gällde som mest klev han fram och visade vägen för sitt Portugal. Att sedan inte finalen blev vad han hade tänkt sig med tanke på skadan spelade nog mindre roll när portugiserna ändå tog den där efterlängtade titeln. En titel som Ronaldo hade väldigt stor del och då tar man också en plats här.
Vänsterytter: Dimitri Payet, Frankrike
Låg bakom mycket i den franska offensiven och stod för grymma framspelningar, magnifika instick, snygga mål - ja allt möjligt i kreativ väg. En sevärd spelare som dessutom gör mycket nytta för sitt lag.
Låg bakom mycket i den franska offensiven och stod för grymma framspelningar, magnifika instick, snygga mål - ja allt möjligt i kreativ väg. En sevärd spelare som dessutom gör mycket nytta för sitt lag.
Det finns många spelare som förtjänar ett omnämnande och som kunde ha tagit plats här. Men även om en del andra namn kunde ha slagit sig in i elvan tycker jag att vi har fått ihop ett bra lag. Det skulle nog ha gått långt i EM-turneringen om spelarna bara fått en chans att spela ihop sig först
Griezmann.
Bara ren och sinnessjuk idioti
Det här är så otroligt jävla ledsamt och frustrerande. Så sjukt.
Vad är det för idioter som gör så här? Hur kan man ens tänka tanken på att kasta sten mot människor som viger sitt liv åt att hjälpa andra?
Vad är det för idioter som gör så här? Hur kan man ens tänka tanken på att kasta sten mot människor som viger sitt liv åt att hjälpa andra?
Jag har varit inne på det tidigare här i bloggen och varit förbannad över det många gånger. Det är bara helt obegripligt.
Nästa gång kanske räddningstjänst i form av brandmän, ambulanspersonal eller liknande är på väg för att hjälpa din pappa, din mamma, din syster, din bror eller bästa vän. Hur skulle det kännas då om den insatsen försenades och din närstående rentav dog på grund av att några tappade idioter hade attackerat blåljuspersonal med sten?
Att det här långt ifrån var en engångsföreteelse gör det ännu hemskare. Det är helt klart en otäck utveckling i vissa områden, tyvärr.
Höj nivån, om jag får bestämma
Jag är en flitig användare av sociala medier och kollar ofta såväl Twitter som Facebook. Båda har sina fördelar: med Facebook kan jag ha lite koll på och kontakt med gamla kompisar som man annars hade tappat och via Twitter får stenkoll på nyheter, främst fotbollsnyheter och kan exempelvis följa MFF väldigt intensivt genom kontakt med Malmöjournalister. Hursomhelst, mycket är positivt men allt oftare har jag på senare tid reagerat med irritation och frustration över vad folk diskuterar. Även om jag främst följer fotbollsfolk och journalister dyker det ofta upp inlägg som retweetats och vars innehåll ibland får en att fundera över om man ska skratta eller gråta. Lite samma sak gäller på Facebook när jag ser vad folk diskuterar där.
Ett exempel från den senaste tiden är uppmärksamheten kring att Sverigedemokraterna under sin Almedalsdag använde sig av en bild för att illustrera det de menar visar problemen i dagens Sverige (en brinnande bil), en bild som visade sig vara från Indien och en trafikolycka där. Givetvis går det att kritisera det och diskutera hur seriöst det kan anses vara att använda en bild som uppenbarligen är från ett helt annat sammanhang. Det känns inte direkt moraliskt rätt eller relevant. Det går också givetvis att göra sig rätt lustig över SD:s bildval och vara hånfull. Men man blir ändå fundersam när folk går igång stenhårt på sociala medier och en hel del på fullt allvar verkar anse att det (bildvalet) är en större grej och ett större problem, värt mer uppmärksamhet, än det faktum att vi ändå har en verklighet idag där det finns ett stort antal områden där blåljuspersonal inte kan åka in utan att polisen säkrar upp (http://www.expressen.se/nyheter/attacker-mot-blaljus-personal-okar-i-landet/) och där det bränns bilar, kastas sten mot räddningspersonal etcetera. Det borde finnas mer relevanta saker att diskutera i anslutning till SD:s bild på bilen. Sen att de vill få folk att enbart göra en koppling mellan invandring och de problem som finns i de här områdena är en sak, den diskussionen behöver man inte lockas in i, men vettigt folk på sociala medier borde kunna lyfta blicken och diskutera saker som verkligen är av värde och är relevanta för samhället.
Ett annat exempel är tjafsat mellan Zara Larsson och Jesper Parnevik. Ja, Parneviks tweet riktad mot Larsson efter det vidriga terrordådet i Nice var sjukt onödig och korkad, det tycker jag absolut. Det vore onödigt att håna henne (eller hennes åsikter) på det sättet närsomhelst och nu var tajmningen usel. Men samtidigt, är det verkligen något som det är vettigt att debattera vilt? Jag tycker den här tweeten från en person som jag följer sammanfattade det hela bra:
Så en uppryckning när det gäller nivån och vilka ämnen som diskuteras står högt på sociala medier-önskelistan hos mig. Vem är jag att döma och avgöra vad som är relevant och inte kan man visserligen fråga sig, förstås. Den frågan är också relevant många gånger och givetvis får folk diskutera vad de vill, det är väl lite av vitsen med sociala medier, men samtidigt så måste man ju få "rasa" över folks meningslösa diskussioner på samma sätt som andra rasar över (i mina ögon) bagateller.
Lite av varje
Kroatien levererade verkligen. Vi hade två riktigt fina veckor där och jag kan verkligen rekommendera landet som resmål. Mycket mer om vår semester där kommer upp här inom kort, både text och bilder.
Tills dess får ni ett smakprov i form av den inhemska ölen (smakade bra, helt klart):
. . . . . . . . . .
Apropå min sågning av Zlatan som förebild kan tilläggas, utan att jag för den skull på något sätt ändrat åsikt, att det inte behöver vara något fel på att ha Zlatan som förebild. Inte så länge man då håller sig till att ta till sig det enormt hårda jobb Zlatan har lagt ner genom åren och hans tro på att det går att lyckas trots tuffa förutsättningar. Däremot bör man helt klart skippa den överlägsna attityden och framför allt akta sig noga för att tro att kaxighet och självförtroende löser allt.
. . . . . . . . . .
Jag är ofta väldigt skeptisk när det kommer till kritik mot polisen. Ofta tycker jag att den kåren får allt för mycket kritik och många gånger verkar kritiken sakna riktig grund. Givetvis ska polisen få kritiseras, men ofta känns det som att kritiken är allt för känslostyrd och ogrundad, Hursomhelst, mitt förtroende för polisen är i det stora hela gott. Dock känns det här tveksamt:
Jag har förståelse för att man nu behöver få in många fler poliser, det är en självklarhet. Att man tittar på många olika faktorer, inte bara begåvning, vid rekryteringen är också en sak att ta med i beräkningen. Men oavsett vad så känns det som att sänkta begåvningskrav på sikt inte är rätt väg att gå. Inte inom ett så viktigt och krävande yrke. Det är egentligen samma sak inom lärarvärlden, det behövs fler lärare akut men att sänka kraven vore fel väg att gå. Tvärtom tycker jag att man måste kunna kvalitetssäkra genom höga krav och konkurrens, inte släppa fram fler personer inom yrkena genom lägre krav. Samtidigt är det förstås en svår balansgång när det behöver rekryteras många fler på kort sikt, men kvaliteten får man ju aldrig tumma på.
. . . . . . . . . .
Läste Klas Ingessons självbiografi Det är bara lite cancer i Kroatien. Låg vid poolen med ögon som fylldes av tårar bakom solglasögonen flera gånger om. En väldigt gripande bok, inte minst inledningen och allra helst slutet då man i delarna fick följa Klas kamp mot cancern. Däremellan fanns det många både roliga och intressanta episoder från hans fina karriär. Kul att läsa för en fotbollsnörd. Sidorna om hans tuffa match mot cancern var dock de som allra mest grep tag om mig och gjorde mig riktigt berörd. En fin, sorglig och rolig bok i ett. Läs den!
. . . . . . . . . .
30-årskalas hemma i Småland snart. Ses det mycket fram emot här!
. . . . . . . . . .
Solna på söndag. Blir en tur ner till huvudstadens utkanter och för att se mitt kära MFF live för första gången i år. Utöver den matchen blir det åtminstone MFF mot Gefle här i stan i höst och Sundsvall-MFF senare i sommar. Känns grymt kul!
På måndag ska jag dessutom göra ett nytt gästspel som journalist åt 24Kalmar igen. Senast var ifjol när Kalmar FF var här uppe och mötte GIF. Samma sak nu, GIF-KFF, med mig vid tangenbordet för Kalmarsajtens räkning.
På måndag ska jag dessutom göra ett nytt gästspel som journalist åt 24Kalmar igen. Senast var ifjol när Kalmar FF var här uppe och mötte GIF. Samma sak nu, GIF-KFF, med mig vid tangenbordet för Kalmarsajtens räkning.
. . . . . . . . . .
Så mycket lycka, stolthet, kärlek och värme i en och samma bild :)
EM-summering: Rättvis segrare, förälskelse och besvikelser
Så var fotbolls-EM slut för den här gången. Ingen höjdarturnering är väl det generella omdömet, många har gnällt över det defensiva spelet och de målsnåla matcherna. För egen del gör det dock inte så mycket om det defensiva spelet dominerar och fotbollen som presteras får stämpeln "tråkig". Visst är det roligt om det spelas offensiv fotboll och görs många mål, men jag har en stark förkärlek för defensivt skickliga lag som sätter ett bra försvarsspel och imponerar med hårt lagarbete i fokus. Därför kan jag också glädjas med mer defensivt inriktade lag när de lyckas. Fotboll är så mycket mer än anfallsspel och många mål, det är i mina ögon lika gott att se ett taktiskt slipat lag som utför sin matchplan på ett klockrent sätt som det kan vara att se en match mellan två offensiva lag där spelet böljar fram och tillbaka utan tydlig struktur. Jag är så pass tråkig av mig att jag nästan kan bli sur över en målrik match för att försvarsspelet är för dåligt.
Med det sagt kan jag konstatera att Portugal var en värdig EM-segrare. Jag är av åsikten att man inte vinner en turnering på ett oförjänt sätt. Man kan argumentera emot det och säga att "ja men vadå, de vann ju bara EN enda match under ordinarie tid". Ja, men de förlorade å andra sidan inte en enda under hela turneringen heller. Roliga var de inte, men ruggigt disciplinerade, taktiskt skickliga och med offensiva kvalitéer (inte bara i form av Ronaldo) som var nog bra för att utgöra den där avgörande spetsen framåt. Grattis, Portugal!
Samtidigt håller jag fast vid att den moraliska finalen, som jag skrev om på Facebook, nog ändå spelades i semifinalen:
Får dock omformulera mig lite genom att konstatera att bäst LAG hade ju Portugal, medan det förmodligen fanns mer individuell skicklighet och kvalitet spelare för spelare hos både Frankrike och Tyskland.
Som jag nämnde i mitt Facebookinlägg gläds jag över skrällarna som Island och Wales stod för. Island imponerade ju faktiskt redan i kvalet och därmed borde man kanske inte bli så överraskad över att de var bra även nu, men att de skulle skicka hem England trodde jag aldrig. Tvärtom trodde jag för en gång skull på detta England, ofta så överskattat och hypat men nu smygandes lite mer i skymundan. Jag hade trott att just det, att folk inte förväntade sig så mycket av laget den här gången, skulle gynna dem. Men återigen blev England en stor besvikelse. Wales däremot bäst av skrällgängen.
Andra besvikelser, om vi ska återknyta till England och misslyckanden en stund, var helt klart Österrike och i mitt tycke även Kroatien. Eller de sistnämnda kan egentligen inte kritiseras så mycket, de åkte ju med facit i hand ut mot de blivande mästarna. Men just när de förlorade mot Portugal, när jag satt där på en kroatisk bar längs med Adriatiska havet och önskade uppleva ett rejält kroatiskt måljubel, var känslan att de underpresterade. Med det laget, inte minst med den mittfältsuppsättningen, borde Kroatien ändå ha kunnat utmana om åtminstone en semifinalplats. Österrike då, rätt haussade inför turneringen efter ett starkt kval och även jag trodde rätt starkt på alplirarna. Men med facit i hand kan man nog dra slutsatsen att kvalgruppen, där Österrike hamnade före Ryssland och Sverige, helt enkelt var väldigt svag. Sverige och Ryssland var usla rakt igenom under EM och Österrike var kanske inte så bra i kvalet när allt kommer omkring.
I övrigt förälskade jag mig som jag redan nämnt här i bloggen fullständigt i Italien. Underbara Gli Azzurri med sin fembackslinje (eller treback om man så vill), stenhårt jobb, disciplin, defensiv styrka, tunga och sköna vinster. Vilket lag! Så oerhört surt att de förlorade kvarten på straffar mot tyskarna bara. Den förlusten var så oerhört mycket tyngre än när Sverige åkte ut. Det kändes ärligt talat precis ingenting. Mer en axelryckning och ett "jaha, det var det" än några besvikna känslor.
