alfredssons vardag

Har inte kunnat undgå Brexit trots en halv verklighetsflykt i och med två veckors semester i Kroatien. Har dock svårt att förstå den stora upprördhet som många svenskar verkar känna över att resultatet i folkomröstningen. Givetvis kan man trycka på att det är nationalism, rent av rasism, och missnöje som ligger bakom det men borde man inte i stället fokusera på att kritiskt granska EU? Hur väl fungerar EU egentligen? Varför finns det länder som vill lämna? Vad kan/måste göras bättre från EU:s sida för att samma sak inte ska ske gång på gång? Det borde vara mer intressant och relevant att diskutera i stället för att rasa över britternas beslut. 

 

Fokusera på rätt saker och granska själva EU kritiskt i stället för att såga andra människors val. Att exempelvis inte ha kommit nära en enda vettig lösning på flyktingfrågan trots flera års pågående flyktingkris med mängder av människor på flykt från krig och terror i Syrien är något som naturligtvis ska kritiseras. Självklart är det inte en situation som man löser enkelt under en kafferast, men nog borde man som EU-medborgare kunna kräva att det skulle ha gjorts mer från EU:s sida. För att ta ett exempel.

Att mängder med resurser läggs på att gång på gång rädda ekonomin hos länder där makthavarna i sin tur gång på gång missköter den väcker säkerligen ont blod hos många också. 

 

Jag är inte alls nog inläst eller kunnig i frågor som dessa för att peka på exakta fel eller lösningar (då hade jag nog haft ett annat jobb idag) men jag förstår så mycket som att det finns saker att kritisera kring EU. Något som många säkert också gör, men samtidigt så verkar det vara så att en hel del svenskar per automatik börjar gorma om hur fel britterna gör utan att själva bry sig särskilt mycket om vad EU faktiskt gör. 

 

 

Jag har också svårt att förstå att man kan uppröras så som en del verkar göra över Zara Larssons twittrande och förstår inte heller att folk orkar dividera om det i tid och otid. Samtidigt har jag svårt att se hur det ska komma något konstruktivt ur tweets som "jag hatar killar". En del menar att det väcker en viktig debatt om de många sexualbrott tjejer utsatts för hittills i sommar och att det krävs något provocerande för att få människor att vakna. Men vad är det för målgrupp man vill nå och få att debattera/engagera sig på det sättet? Vilka människor behöver bli provocerade av en 18-åring på Twitter för att engagera sig i sådana frågor? Nej, tror helt enkelt inte att den retoriken som den ofta så omdebatterade Larsson kör med leder till något positivt tyvärr. Men provoceras jag? Nej. 

 

Däremot upprör det mig - och garanterat en stor majoritet av alla män i det här landet - enormt att kvinnor utsätts för olika sexualbrott med jämna mellanrum just nu. Vidrigt och för jävligt, förstås. 

 

Apropå brott så kom det ut statistik på Twitter häromdagen över brotten som begicks under Bråvallafestivalen:

 

Var är krigsrubrikerna och de ilska ledarskribenterna?
Var är kraven på högre säkerhet och bättre arrangemang?
Var är sågningarna av den kultur som innefattar både alkohol och droger? 

Var?

 

Självklart tycker jag inte att någon ska rasa mot musikbranschen i stort, mot konsert- eller festivalarrangörer, mot artisterna eller mot något annat som har med musik att göra. Ansvaret ligger förstås hos individen själv och delvis även hos makthavarna vars uppgift är att skapa ett tryggt, fungerande samhälle som genomsyras av bra värderingar. Men jag stör mig återgen på att ledarskribenter, krönikörer och andra diverse tyckare så lätt går igång och svingar stenhårt mot klubbar, supporterföreningar etctera när något händer (av klart lindrigare karaktär än de ovan nämnda brotten) i samband med en allsvensk match samtidigt som det är snudd på total tystnad när det år efter år sker mängder med grova brott i samband med musikevenemang som Bråvallafestivalen.