alfredssons vardag

Allt för ofta tycker jag fotbollsjournalistiken är för endimensionell. Väldigt mycket av det som skrivs är inom formatet referat, ren upprepning av vad som hände i matchen det skrivs om. Naturligtvis ska läsaren få ta del av det, har man inte sett en match vill man förstås veta vad som hände i den in i detalj. Men det är också något som idag är väldigt lätt att ta del av i form av sammandrag och höjdpunkter i videoformat på diverse sajter. Nu har inte alla de möjligheterna och då ska man absolut genom textbaserad journalistik kunna få en bra bild av viktiga händelser i matcher, men i och med att utbudet är så stort när det gäller videoklipp och sammandrag från matcherna i exempelvis allsvenskan så borde man också bredda innehållet i fotbollsjournalistiken ytterligare.

 

Man ska kunna få referat och intervjuer, självklart. Det är alltid exempelvis intressant att läsa vad tränare och spelare tycker om matcherna. Jag tycker dock att det för ofta blir enbart den varan och alldeles för lite fördjupningar, främst när det gäller det taktiska. Nu är jag en riktig taktiknörd som kan grotta ner mig i spelsystemsdiskussioner och taktiska detaljer i oändlighet och har förståelse för att långt ifrån alla är intresserade på samma sätt. Men att det finns många som gärna skulle ta del av ett större utbud av taktiska analyser och artiklar med fokus på detaljer i själva spelet är jag övertygad om. 

 

Den svenska fotbollsjournalistiken är dock ofta platt och enkelspårig. Jag tycker ofta det saknas fler dimensioner än bara det rent referat- och intervjumässiga. Det finns undantag, Kalle Karlsson på Sportbladet är ett lysande sådant. Han går på djupet och analyserar detaljrikt i sin blogg. Martin Åslund är en annan som är skicklig på att analysera och peka på detaljer. Hemma i Kalmar har vi också Johan Israelsson, som bloggar åt Barometern och riktar mycket fokus på det taktiska när det gäller KFF:s matcher. På det stora hela lyser dock skickliga fotbollsanalytiker med sin frånvaro inom sportjournalistiken. 

 

Om det beror på att många helt enkelt saknar kunskap om, eller intresse för, det rent taktiska inom fotbollen och helt enkelt inte vill lägga energi på det eller om det är så att redaktionerna helt enkelt anser att folk inte skulle läsa det i nog hög utsträckning vet jag inte. Jag vet bara att jag personligen gärna skulle se att man i kombination med matchreferat och intervjuer även lyfte fram taktiska detaljer. Det går ju egentligen att peka på små taktiska detaljer som kan vara intressanta för matchutgången och värda att titta närmare på i varje enskild allsvensk match som spelas. Då borde det också finnas utrymme, särskilt idag när medierna i så stor utsträckning verkar på nätet och inte behöver ta hänsyn till utrymmestekniska skäl, att göra mer av det även från sportjournalisternas sida. 

 

 

 

Det här har jag tänkte på många gånger och konstaterat att man får vända sig till utländska sajter och bloggar för att få tillgång till bra taktiska analyser. Det slog mig dock extra när jag läste Stefan Alfelts analys av MFF-AIK i början av veckan. Alfelt byggde delar av sin analys på att AIK fortsatte med sin 3-5-2-uppställning (och han var inte ensam bland journalister att skriva om 3-5-2-taktiken) som nygamle tränaren Rickard Norling har börjat använda sig av. Intressant utgångspunkt för en analys, absolut, men problemet var bara att de inte alls spelade 3-5-2 den här gången. Snarare 3-4-3 med två yttrar och en ensam central anfallare, till skillnad från tidigare då de väldigt tydligt använt två centrala anfallare. Alfelt spann på att AIK dominerade innermittfältet inledningsvis i matchen med sina tre centrala mittfältare. Ja, AIK var klart bättre första 20 minuterna och att MFF skulle få problem med AIK:s tre innermittfältare var ett scenario som jag hade förutspått, MFF har haft problem mot lag som spelar med tremannamittfält tidigare i år. Men nu spelade inte AIK med tre man på det centrala mittfältet. Problem fick MFF på sin vänsterkant där AIK med en tydlig ytter + offensiv ytterback/wingback överbelastade och utnyttjade MFF-backen Yoshimar Yotuns något svaga defensiv. Där satte AIK tryck och hotade MFF, men i mitten av planen skapade de inget numerärt övertag. 

 

Man kan säkert tänka att "vad spelar det för roll, hur orkar du bry dig om några siffror?". Och visst är mitt intresse för taktik och spelsystem på en riktig nördnivå. Men jag kan tycka att sportjournalister med fokus på allsvensk fotboll borde ha kunskap om taktik och taktiska detaljer på en nivå hög nog för att se om ett lag spelar 3-5-2 eller använder en annan upställning. Det är ändå deras jobb. En åsikt exempelvis nämnde Åslund delade med mig på Twitter. 

 

En lek med siffror brukar folk ibland säga om spelsystem. Ja, visst kan det ibland vara det, men ofta tycker jag lite elakt sagt att människor som saknar taktiskt kunnande kastar ur sig den klyschan bara för att de saknar förmågan att se vad de olika siffrorna faktiskt representerar för roller på planen. Jag skulle hävda att siffrorna i ett spelsystem väldigt tydligt kan visa vilka roller spelarna har. Visst kan många spelsystem likna varandra och skillnaderna mellan exempelvis 4-2-3-1, 4-3-3 eller 4-5-1 på pappret kan på planen vara obefintliga. Men det kan, och är klart oftare skulle jag hävda, också vara så att man med hjälp av siffrorna får en mycket tydlig indikation på hur laget faktiskt uppträder på planen.

 

Exempelvis är "ettan" eller "ettorna" i en uppställning ofta väldigt tydliga att se också på planen, exempelvis i en 4-1-4-1 där man ofta utan problem kan se vilken spelare som har rollen som "etta", i det här fallet djupt liggande mittfältare. Sedan kan jag köpa resonemanget om "lek med siffror" till viss del då många system kan likna varandra, men å andra sidan är system på pappret som sagt bra indikatorer på hur det kommer se ut på planen. 

 

Sedan finns det förstås undantag, allra främst Bayern München under Pep Guardiola, i form av lag som skiftar spelsystem ett antal gånger bara under en och samma match. Då är det förståeligt om det blir svåranalyserat.

 

Hursomhelst efterlyser jag helt klart fler analyser och ett större djup när det gäller taktiska detaljer i fotbollsjournalistiken. Sedan kan man ju önska att de journalister som ger sig på en analys också har kunskap nog för att göra den rättvisa...