40 minuters spel i Korpen. Sliten kropp dagen efter. Man får ju ärligt säga att det känns att matchformen inte är på topp. Det är ett tag tills jag är redo för 90 minuter på hög nivå igen...
. . . . . . . . . .
För snart tre veckor sedan var vi inbjudna till Jonas och Maries bröllop på Hedvigs trädgårdar. Det var riktigt stort att få gå på en kompis bröllop. Jag och Jonas har känt varandra sedan jag började spela fotboll i IK Sätra i januari 2009 och vi direkt kom överens riktigt bra. Att nu, för första gången någonsin, få vara med om att en nära vän gifter sig var kul och förstås något speciellt. Det blev en fin eftermiddag med trevligt folk och det var fint arrangerat. Ovanligt att ha bröllop på ett sånt ställe, men desto roligare och finare.
Stort grattis, återigen, till brudparet Norström Pettersson!
. . . . . . . . . .
Förra helgen var det en drömlördag för barnen, inte minst för Theo. Öppet hus hos räddningstjänsten, på brandstationen här i Gävle, följt av ett besök på järnvägsmuseet där det var någon form av jubileumsfest med massa aktiviteter. Det kunde inte bli mycket bättre för en brandbils- och tågälskande treåring. Även vi vuxna fick en givande dag. Det var ju kul för mig också att få spana in brandbilarna, provsitta en och testa brandmanskläder. Man var som en liten pojke för några timmar :)
. . . . . . . . . .
Riktigt underbar och samtidigt hemsk rysarhöst i allsvenskan. Bara för några dagar sen såg det ut som att MFF skulle kunna halka efter, men nu är vi i stället i serieledning med en ynka pinne med sex matcher kvar.
Det är inte bra för mina nerver alls det här.
Matchen mot Elfsborg i torsdags kväll var 90 minuters lidande. På grund av bristande planering (mamma och pappa på besök, Theos födelsedag dagen efter, kalas lördag - var så illa tvungen att handla) såg jag hela andra halvlek via mobilen på Willys. MFF:s avgörande kom precis före stängningsdags, när jag dröjde mig kvar inne i affären någon extra minut för att kunna se slutet innan det var dags att gå till kassan. Var nästan ensam kvar i butiken o var nära att börja springa i gångarna mellan hyllorna när Rakip satte 1-0 i 90:e minuten :)
Jag var så inne i matchen att jag tog fel kundvagn när jag väl skulle till kassan och betala samtidigt som matchen var inne på stopptid och MFF skulle hålla 1-0.
"Kan jag ta den här?" kom en man och frågade när jag stod i kön. Fattade det först som att han ville gå före med varorna han hade i handen så jag sa "javisst" för tänkte att jag ju hade så mycket mer och han så lite. "Ja, den alltså" sa mannen då och pekade på vagnen som jag fortfarande stod och höll i...
. . . . . . . . .
Att få lyfta upp sin gråtande, yrvakna dotter ur sängen, hålla henne tätt intill sig, krama henne och känna att man just då är hennes stora trygghet är så oerhört mycket värt. Jag är så otroligt stolt över våra två små barn och känner en sådan enorm kärlek till de två. Varje dag.
Pappaledigheten är även den fantastisk. Det är värt så mycket, det är en förmån som alla föräldrar verkligen borde ta vara på. Ovärderlig tid!
