alfredssons vardag

30-strecket närmar sig med stormsteg och jag är helt ärlig när jag säger att det inte känns av minsta 30-årskris eller ångest hos undertecknad. Jag har nog känt mig som 30 år och mer mentalt ända sedan vi fick barn så att nu även siffran inom kort visar att jag inte bara är 20 + längre förändrar nog inte så mycket... :)

 

På lördag väntar kalas hemma hos mina föräldrar i Smålandsskogarna. Det ska bli väldigt kul att komma ner dit igen och det känns speciellt att fira födelsedagen där hemma, där allt började och där jag ändå har spenderat två tredjedelar av mitt nu alldeles snart 30-åriga liv. Jag är också oerhört tacksam för hur mamma och pappa fixar och ordnar inför kalaset och är säker på att det kommer att bli en suverän eftermiddag. Trots att många inbjudna tyvärr har haft diverse förhinder ser det ut att bli en skön blandning folk med släkt, nära vänner och en några av mina "ingifta" släktingar då glädjande nog såväl svärmor som svåger med sambo tar sig ner till Kalmartrakten för min skull. Det uppskattas också enormt! 

 

Redan nu har jag dessutom haft förmånen att bli lite firad här uppe. Svärfar Håkan tog nämligen med mig och familjen på en utflykt norrut, några mil utanför Gävle, där målet var Trollharens fiskrestaurang. Väl där åt vi en grymt god fisk- och skaldjursbuffé. Det var gott, sällskapet var trevligt och miljön där ute vid fiskeläget var ruggigt fin. Kusten norrut är över lag fin här uppe men så långt upp kängs kustvägen har jag inte varit och det var utan minsta tvivel värt ett besök. 

 

Så jag blir bortskämd, helt klart. Ett litet firande redan avklarat, födelsedag hemma i Småland på fredag och kalas på lördag. Sedan bör jag som nybliven 30-åring vara nöjd och belåten med vad sista veckorna som 29-åring har gett :)