En månad sent, men ändå: 30-årsfirande på välkänd mark

Födelsedag och firande.
30-årskalas.
Efterlängtade återseenden.
Härlig Kalmardag. 
 
Småland levererade verkligen! 
 
Mitt 30-årskalas var den stora anledningen till att vi åkte ner till Kalmar den här gången, men det bjöds på mycket mer utöver ett riktigt lyckat kalas. Efter en resdag med rätt mycket tågstrul (det kan bli så när en lastbil kör in i en tågbro och stoppar trafiken...) så kom vi ändå fram nöjda då det trots allt gick bra att resa med barnen igen. Därefter väntade några ganska intensiva dagar som skulle innehålla väldigt mycket kul. 
 
I torsdags blev det många kära återseenden och mycket nostalgi när vi var över till Öland och så grymt fina Bredinge strand. Det var 10-11 år sedan jag var där sist, men känslan var densamma. Det är verkligen ett smultronställe och att vi åkte dit för att hälsa på några av de barndomsvänner, med familj, som jag har känt längst gjorde det hela ännu bättre. Emma, Daniel, Anton och Emelie, plus Barbro och Affe förstås, har jag träffat alldeles för lite de senaste åren. Snudd på ingenting faktiskt. Och än mindre har jag alltså besökt den sommaridyl som heter Bredinge strand och där de har sommarhus. Det kändes kanon att vara där igen och återuppleva lite gamla minnen i gott sällskap. När nu det här gänget av olika anledningar inte kunde komma på kalaset var det här ett perfekt alternativ så att vi ändå kunde träffas. Nästan bättre ärligt talat, att få träffas och få lite mer kvalitetstid än att försöka hinna umgås på en fest med många andra som man också vill ha tid för. Så det här blev helt perfekt! 
 
Under fredagen dök sedan min svärmor Anna, Karins brorsa Jonas och hans tjej Erika upp i Smålandsskogarna. Det var första gången de var nere hos mina föräldrar och då var ju min 30-årsdag en passande dag att anlända på. Firande med tårta och en trevlig kväll blev det. Kul att få lite tid med bara de tre och vår familj i lugn och ro där ute innan kalaset skulle gå av stapeln på lördagen. 
 
 
 
 
Kalas på lördagen alltså och det blev ett lyckat sådant. Jag tycker att det kändes jättebra rakt igenom. Kul med en skön blandning av folk allt från släkt till min närmaste vän sen studenttiden i Gävle i form av Noa och hans sambo. RIktigt kul och jag uppskattar verkligen att alla tog sig tid att fira mig. Ganska många kunde inte komma, men jag fick som sagt träffa de allra närmaste ändå redan under torsdagen och de som var på kalaset gjorde det verkligen till ett minnesfyllt sådant. Oerhört tacksamt och fint. Inte minst ska jag tacka mina föräldrar som hade styrt upp det och fixat en massa redan innan vi anlände till Småland. Det var värt mycket. 
 
 




 

 

 
Dessutom fick jag en rad fina presenter. Presentkort som kommer väl till pass, en jättefin klocka från mamma och pappa, ölglas, pengar till en cykel redan tidigare och det rent estetiskt finaste i form av det på bilden här nedanför från Karin. Äkta kärlek det! :)
 
 
 
  

 
 
 

Söndagen gick åt till att visa min "ingifta släkt" - svärmor, svåger och Erika - runt i Kalmar. Det är ju en grymt fin stad, särskilt på sommaren. Det insåg jag nog inte riktigt förrän jag flyttade därifrån men varje gång jag är tillbaka där nu slår det mig och det är inte utan att man känner viss stolthet. Därför var det o
ckså riktigt kul att få visa slottet, den ruggigt vackra stadsparken, gamla stan och hamnområdet för mina speciella gäster. Att de verkade trivas, såväl ute på landet hos mina föräldrar som inne i stan, var dessutom ett stort plus.


Vi tog en svängs längs med vattnet, från Kattrumpan ner mot hamnen, bort mot gästhamnen och vidare mot slottet. Det är en underfrigt att säga att det är fint där så här års. Inte konstigt att stan, med sitt läge och den satsning på evenemang som gjorts inte minst på senare år, har blivit framröstad som årets sommarstad två år i rad. 
 
 
 
 





 
Utöver alla nämnda höjdpunkter hade vi som så ofta ett fint, lugnt och mysigt Smålandsbesök. Barnen älskar att vara på landet och leka i den stora trädgården. De uppskattar både farmor och farfar väldigt mycket också vilket förstås värmer extra hos mig. Det blev några riktigt fina dagar som både jag och Karin och våra två små älsklingar verkligen var nöjda med. Så tack Småland och alla nära och kära för den här gången! 
 
 
 



 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0