alfredssons vardag

Igår fyllde min älskade fru Karin 27 år och jag skrev några rader på Facebook om hennes betydelse för mig och vår familj. Jag var inne på att det inte går att överskatta hur mycket hon har betytt för mig sedan vi träffades för snart nio år sen. Betydelsen är så stor - både har varit och är varje enskild dag som vi delar - att det egentligen är omöjligt att sätta ord på den. Men jag försöker ändå med jämna mellanrum. Eller rättare sagt, tidigt under vårt förhållande skrev jag väldigt ofta om Karin och hur mycket hennes intåg i mitt liv hade betytt.

 

På senare tid, eller år, har de där inläggen kommit klart mer sällan. Det samtidigt som hennes roll för mig och i mitt liv bara blivit allt större, viktigare och än mer beundransvärd. Egentligen hade jag kunnat skriva långa romaner om hur mycket jag uppskattar att Karin vid min sida och om hur oerhört positiv effekt hon har på mig. I stället hoppas jag att jag visar det för min bättre hälft, förhoppningsvis ofta, samtidigt som jag ändå med hjälp av ord vill få ner några rader om gårdagens födelsedagsbarn.

 

Normalt sett har jag så enkelt för att skriva, nästan i alla sammanhang. Orden brukar komma till mig, de bara ramlar på. När det gäller att på ett bra, rättvist och fint sätt förklara Karins betydelse med en text blir det däremot svårare. Det finns mycket att skriva, men det är som sagt snudd på omöjligt att sätta ord på vad hon betyder för mig och för våra två små barn. 

 

Sedan dagen då jag träffade den här tjejen har jag vuxit något enormt som person. Jag har blivit bättre på att se saker ur flera perspektiv, fått ett starkare självförtroende, blivit bättre på att lyfta fram de sidor hos mig som är positiva samt även på att jobba med sådant som kan förbättras och jag har blivit bättre på att lyssna på andra. Allt det här har, åtminstone i mina egna ögon, utvecklat mig som person och fått mig att bli en mer ansvarstagande, vuxen och mångsidig person. Mycket av det skulle jag tillägna Karin. Hennes del i det hela är väldigt stor. Jag hade säkert utvecklats och skaffat mig nyttiga erfarenheter även utan henne, men jag kan inte för en sekund tro att jag skulle ha varit i närheten av att uppleva och lära mig så mycket som jag har gjort de senaste nio åren. 

 

Och då har vi inte nämnt tryggheten än. Tryggheten som min underbara fru och bästa vän här i livet alltid ger mig. Det är något som jag också ofta påpekar för henne, hur oerhört trygg hon får mig mig att vara. Hon ger mig ett stort lugn. Att veta att man alltid har hennes stöd, att se henne som den trygga och omtänksamma mamma hon är,när hon är med våra barn, att alltid känna att det finns någon där som bryr sig - det är ovärderligt och allt det får jag uppleva tack vare Karin.

 

Jag är så oerhört tacksam för allt vi har upplevt tillsammans, från att vi började ta kvällspromenader i Sätra tillsammans under en mörk höst 2007 via Helsingborg, Zanzibar, Montego Bay, Gävle, Chania, Mlini och en del andra destinationer. En resa som hittills har resultaterat i många väldigt fina minnen att dela, två underbara barn, ett bröllop på en grekisk strand och radhus i Hille. Allt vi var varit med om, alla gånger vi skrattat tillsammans eller bråkat men fått ut något gott av det, alla gånger vi på olika sätt har påmints om hur mycket vi betyder för varandra och alla dagar som vi fortfarande delar.

 

Allt det gör mig så oerhört tacksam och jag kan, trots mitt försök här, knappt sätta ord på den tacksamhet och lycka som jag känner över att ständigt ha gårdagens födelsedagsbarn vid min sida.