alfredssons vardag

Att artisten Christer Sandelin skriver på Facebook att Jimmie Åkesson borde bli statsminister och tror att det vore en bra lösning för Sveriges utveckling är inte konstigt att många vänder sig emot och kritiserar.

Samtidigt är det så oerhört korkat att kritisera Sandelin genom att håna hans stavning och raljera kring kombinationen dålig stavning - SD-sympatier. Något flera, både kändisar och "vanligt" folk, har roat sig med att göra de senaste dagarna.

Vad har Sandelins stavning med hans åsikter att göra? Jag tycker att man kan såga hans åsikter och argumentera emot dem men gör det inte på en sandlådenivå. Sandelin må "misshandla det svenska språket", som flera kritiker har gjort sig lustiga över då det samtidigt går att tolka det som att han vill värna om det svenska, men det har ju absolut ingenting med själva kärnfrågan och debatten i sig att göra. Att Sandelin dessutom, i alla fall enligt egen utsago, är dyslektiker gör det bara än mer pinsamt att angripa hans sätt att skriva. Debattera och kritisera VAD han skriver, inte hur.

Varför är det här viktigt då? Är det inte en liten skitsak bara? Nej, jag tycker inte det. För det enda den hånfullhet och raljerande ton som ofta råder i debatten gör är att spela just SD i händerna.

Alla som redan är missnöjda, uppretade och väldigt nära att lägga en SD-röst i valurnan nästa val i händerna blir knappast mindre sugna på att ansluta sig till ett missnöjespartis supporterskara när debatten allt för ofta genomsyras av hånfullhet, raljerande och påhopp på sandlåde- och mobbingnivå.

Att folk inte inser det är skrämmande. Det vore intressant om man kunde göra mätningar på hur många tusen väljare SD har tjänat sen de gjorde debut i riksdagen bara på att deras kritiker inte har kunnat föra debatten på en vettig nivå. Allt hånande, alla raljerande kommentarer - har det någonsin lett till något konstruktivt? Svaret är kort och enkelt: nej!

Jag har skrivit det tidigare, bloggat om det, suckat tungt åt det hemma på kammaren. Åt det faktum att så många misslyckas med att föra en konstruktiv och vettig debatt som skulle missgynna SD. Hur är det möjligt att vi så kapitalt har kunnat misslyckas med detta i över fem års tid nu? Deras valsiffror säger mycket om hur debatten har förts och hur mycket (lite) konstruktivt den har fört mig sig.

Jag tycker inte det är ens i närheten av ett vettigt att rösta på ett parti som SD bara för att man är missnöjd eller irriterad över den usla debattnivån. Men det är väl ganska uppenbart att ett stort antal tycker det? Eller åtminstone anser att det är ett av flera argument för att rösta på partiet. 

Är det då vettigt att bara lägga mer eld på den brasa som driver deras missnöje? För mig är svaret ett rungande nej. Men så länge många som går i fronten för kritiken mot SD och deras politik lägger debattnivån och nivån för kritiken så galet lågt som nu är fallet kommer den där brasan bara att fortsätta brinna med ökad styrka. Och alla med någorlunda tankeförmåga inser väl vad det kan komma att betyda för den politiska utvecklingen och SD:s framgångar?  

Att sajten Swefilmer har varit tvungen att stänga ner då den har streamat film olagligt en längre tid har märkts av tydligt i sociala medier de senaste dagarna. Många är missnöjda och besvikna. Förståeligt, ur ett egoistiskt perspektiv. Jag tar också gärna del av exempelvis film eller fotboll gratis via nätet, även om jag vet att det inte är lagligt. Håller jag då med alla som nu högljutt beklagar sig över att sajten tvingats bort från etern och som spyr galla över rika storföretag som tjänar stora pengar på filmerna och därför givetvis inte vill tillåta sidor som Swefilmer att existera? Nej, verkligen inte! Gnället de senaste dagarna, från så många, är bara löjligt. Och jag ska förklara varför.

Till att börja med är det snudd på komiskt att gnället ofta kommer från folk (förutom från 13-åringar som inte tänker längre än "ah, va fan, jag vill ju kunna se film ju, det här suger") som försöker framstå som "de goda", de generösa som bara vill att alla ska kunna se film gratis. Motivet till att klaga över att sajten måste stängas är ju enbart egoism. JAG vill ju se film gratis, FÖRETAGEN (ja just det, de som lagt ner tid och massvis med pengar på att skapa filmerna) är de giriga, egoistiska jävlarna här.

Men vänta nu, är det inte fullt logiskt att de efter all tid och pengar de lagt ner också vill ha en viss vinst? Jo, exakt. Det är ingen välgörenhetsverksamhet att göra film. De har inga skyldigheter att skapa film åt oss konsumenter. Det är fullt naturligt att filmskaparna också vill få ut en vinst för det jobb och de pengar de lägger ner. Så funkar det i de flesta branscher och varför skulle filmbranschen vara ett undantag?

Sen kan man tycka att det är fruktansvärt att vi idag lever i en värld där så många strävar efter ekonomisk vinst men det är en helt annan diskussion. Nu är det dessutom så verkligheten ser ut och det är tack vare multinationella företag med mycket pengar som just du och jag kan titta på film och annan underhållning. Hur tror ni, alla som gnäller, att det hade sett ut om vi inte haft det kapitalistiska och kommersiella samhälle vi alla är en del av oavsett om man vill det eller inte? Tror ni det funnits ett enormt utbud av film att ta del av från mängder med källor? Nej just det. Då hade vi fått nöja oss med public service-utbudet och med all respekt för SVT:s utbud så kan vi lätt konstatera att urvalet för alla filmintresserade hade varit klart mindre. Det är som sagt inte i något välgörenhetssyfte film görs och det är också fullt förståeligt, det är ju knappast något som görs gratis heller. Tvärtom pumpas det in hundratals miljoner, ja miljarder, i filmindustrin för att skapa något som såväl du som jag och många runt omkring oss gärna nyttjar.

Att man då sitter och kritiserar de företag och bolag som ger oss möjlighet att ta del av så mycket underhållning (utöver film kan vi ju räkna musik, tv-program och även sport till kategorin med saker vi inte kunnat se eller på annat sätt få tillgång till i ens närheten av samma utsträckning som nu utan starka företag med vinstintresse) för deras girighet samtidigt som man klagar över att man själv inte får det gratis är ironiskt. Och egoistiskt så det förslår.

Är du inte beredd att betala för dig får du väl nöja dig med SVT:s gratisutbud. 

Jag har också sett flertalet kommentarer via Twitter, Facebook och liknande i stil med "det är just därför man inte ska ge sån makt till företag som bara bryr sig om pengar". Men vänta nu som sagt, det finns ju några till aspekter att väga in här. Utan dessa företag som ni sågar hade vi aldrig haft nån diskussion om Swefilmers existensberättigande, det är sant. För då hade ingen av alla de filmer som de OLAGLIGT streamat senaste åren ens skapats.Och du hade med andra ord fått nöja dig med att grotta ner dig i SVT:s öppna arkiv i jakt på underhållning.

Hade det varit bättre än att nu för en relativt liten slant kunna gå in på videobutiken runt hörnet och hyra eller köpa några schyssta filmer med jämna mellanrum? Om inte kanske ni ska tänka efter ett par gånger till innan ni upprörs över att ersättningsberättigade filmbolag är emot att en sajt delar ut bolagens varor gratis, utan minsta rätt till att göra det.

Att man sen kan tycka att polisen borde ha viktigare saker för sig än att jaga Swefilmers ansvariga är ett annat argument, men tror man att det är samma poliser (och resurser) som används för att få fast brottslingar likt dem som också är ute och jagar mördare eller våldtäktsmän får man nog läsa på lite till.

Rubriken är motsägelsefull, absolut. Men även det motsägelsefulla, omaka och vid första anblicken märkliga kan ibland stämma bra in på något som jag själv känt eller upplevt.

Så är helt klart fallet med de senaste sex veckorna i mitt liv. För sex veckor sedan, närmare bestämt på dagen igår, kom vår älskade lilla Alva till världen. 42 dagar sedan, med andra ord. Det är ingen lång tid det, åtminstone inte i relation till en normal livslängd. Då är det ju egentligen ingenting, knappt. Men när det gäller glädje, känslor, lycka och även kunskap kan sex veckor vara något så enormt mycket mer än bara några futtiga dagar i mängden i ens liv. Det kan snudd på kännas som att man fått ta del av hela livets känsloupplevelser på drygt en månad.

De senaste veckorna har innehållit så mycket glädje, känslor, värme, lycka och stolthet samtidigt som jag har lärt mig mycket på nytt. Precis som när Theo föddes och man inledde pappalivet började också en väldigt utbildande, lärorik tid. Man lär sig hela tiden nya saker som spädbarnsförälder, så även nu trots att jag förstås känner mig klart bättre förberedd och kunnig jämfört med när vår lilla son var helt ny och vi precis hade blivit föräldrar för första gången. 

Förutom att man lär sig och påminns om hur små bebisar fungerar så lär man ju framför allt känna lilla Alva. Det är så oerhört häftigt att känna hur hon dag för dag blir allt mer med, allt mer medveten. Känslan av att vara mitt uppe i en lära-känna-process är spännande. Jag upplever det också som att hon väldigt snabbt har gått väldigt snabbt för Alva att gå från den där nyfödda lilla bebisen som nästan enbart sover till en liten individ med egna känslor som verkligen har blivit en del av vår familj. Det känns också underbart. 

Före Alvas födelse kunde man, även om glädjen över att vi väntade ett till barn givetvis var enorm, fundera på om och hur det skulle kunna vara möjligt att tycka om någon lika mycket som vår älskade son. Nu några veckor efter det att Theo blev storebror är det ingen tvekan. Det växer fram dag för dag, Alva kommer absolut at få en lika speciell plats i familjen även hon. Det är väl en sjävklarhet på många sätt, men samtidigt tror jag att kärleken till ett litet barn också måste få växa fram och komma efter hand. 

Det är så fint att känna så starkt för ett litet barn, men det allra allra finaste är nog att Theo bara växer för varje dag, om möjligt, som individ sedan han fick en lillasyster. Han är en fantastisk storebror! Så mjuk och fin mot sin syster, så omtänksam och snäll. 

Sex veckor har som sagt gått sedan Alva kom till oss. Ingen lång tid, men en ack så betydelsefull och givande sådan. 

<3