alfredssons vardag

Jag ska inte tycka till om allt och alla, det är egentligen inte min grej även om bloggen blivit en bra plattform för åsikter på sistone. Men jag måste ändå lufta några tankar kring en sak som jag upptäckte på Twitter häromdagen: att Zara Larsson har blockat mig. 

Ni som följer bloggen någorlunda vet att jag tidigare i höstas/somras var kritisk till hennes attityd och uttryckte det såväl här som på Twitter. Inte riktat direkt till henne, inte med någon tagg eller liknande så att hon skulle nås av mina tankar. Det fanns liksom inte på världskartan att hon skulle bry sig. 

Hon måste ändå ha nåtts av dem, förmodligen via folk som blev arga på mig och gav sig in i Twitterdiskussioner med mig. Nu när jag skulle in och se om hon skrivit något intressant på sistone möttes jag nämligen av det här: 

screen 

 

 

Nu erkänner jag villigt att min formulering "sjukt lätt att vara Zara Larsson" (som sedan även förvisso innehöll motiveringen - att hon per automatik verkar slå ifrån sig all kritik och klassa kritikerna som idioter) inte var bra. Något jag också uttryckte senare på Twitter. Det är inte lätt att få ta emot en massa näthat från diverse idioter på nätet. Ingen förtjänar heller näthat, oavsett om man är provokativ eller inte. Jag tycker att näthatande troll begår ett stort misstag oavsett vilken sida hatet kommer ifrån och oavsett om hatet riktar sig mot Zara L, Jimmie Åkesson, vänsterföreträdare och så vidare. Hat kan aldrig ge något konstruktivt. Det borde vara en självklarhet.

Däremot kan jag utan tvekan stå för att Zara Larsson stundtals förtjänar kritik - kritik, inte hat - för att hon generaliserar och är hånfull. Hon står upp för mycket som är viktigt och bra i samhället, det tycker jag verkligen. Hon är säkerligen också en väldigt bra förebild för många, inte minst för unga tjejer. Men samtidigt måste man få kritisera henne de gånger det kan anses vara befogat.

 

Tyvärr är det ju så att flera stora stjärnor, som dessutom är förebilder för många barn och ungdomar (ja, även för många vuxna), verkar leva i en slags bubbla som kritik under inga omständigheter ska släppas in i. Självklart spelar det ingen roll att Zara L blockar mig, det är inget som någon bryr sig om. Egentligen inte ens jag själv. Men det säger ändå en del att en känd artist - som på alla sätt har så mycket mer makt och får så mycket mer uppmärksamhet än en 29-årig tvåbarnspappa och lärare i Gävle - uppenbarligen inte ens kan ta att någon på många sätt betydelselös människa ifrågasätter hennes attityd och hennes roll som förebild vid ett enstaka tillfälle. Hade jag skrivit något i stil med "gå och dö Zara" eller vräkt ur mig diverse skälsord så hade läget varit ett annat givetvis, men att blockera någon som enbart uttrycker lite kritik på ett städat och sakligt sätt är rätt löjligt egentligen. Det känns inte särskilt konstruktivt eller utvecklande om det är så man normalt sett jobbar med kritik.

 

Nu har jag ingen aning om det är standardagerandet från Zaras sida även när det kommer "vanlig" kritik och inte en massa kränkningar och hot. Men just det här exemplet är ändå lite småkomiskt. 

Det för ju också - utan andra liknelser de två emelllan - tankarna till en annan Z-stjärna. Zlatan Ibrahimovic var ju för femtioelfte gången i ordningen hånfull och överlägsen, den här gången mot Olof Lundh, för ett par veckor sedan. Man kan säga mycket om Zlatan, han är en bra förebild när det gäller att hur seriös han är till sin idrott och det slit han lägger ner men han agerar ju också som en barnunge vissa stunder. Exempelvis varje gång någon inte kysser marken framför honom eller hyllar honom.

Lundh har skrivit en lysande artikel i Café om hur pressen i Sverige dansar efter Zlatans pipa gång på gång. Ytterst få vågar kritisera honom även de gånger det vore på sin plats. Det inte svårt att begripa att Zlatans grinighet och hånfullhet mot Lundh, efter frågor om de uppdrag Zlatan gör utanför fotbollen (egen partfym etcetera), bottnade i artikeln i Café. Zlatan agerar ju alltid så då, han kör sin översittar- och mobbarstil mot de med mindre makt och status. Det behöver inte handla om kritik utan räcker med att någon visar att de inte per automatik tänker rulla ut röda mattan och hylla Zlatan. 

 

Jag tycker många gånger det är patetiskt, men tycker samtidigt att Zlatan är en förebild sett ur flera perspektiv. Det är som sagt säkert också Zara Larsson. Men det känns som att det ganska enkelt går att konstatera att det också handlar om stora stjärnor med stora egon.